Elpriset stiger som en varmluftsballong

Ökande kolpriser och torkan vi har bidrar till att elpriserna kommer att förbli stadigt höga, förmodligen rent av öka under vintern. Mest beror detta på att torka betyder mindre vatten, vilket i sin tur givetvis betyder mindre tryck i turbinerna. Därför måste det köpas el från kolkraftverken i Tyskland, att skära ner på förbrukningen var tydligen inte ett alternativ.

Vindkraft, däremot, är ett alternativ.

Flera små elhandelsföretag håller på att bygga vindkraftverk, som kommer att öka konkurrensen bland producenterna och minska priset på el framöver, säger Johan Öhnell, vd på Telge Energi och ordförande i Oberoende elhandlare.

Heja på!

Varför det inte sätts upp fler solpaneler har jag lite svårt att förstå. Är de inte effektiva? Är de dyra i underhåll? Går de lätt sönder? Eller är det bara så fånigt att för varje hushåll som får sin energi miljövänligare från egna solpaneler istället för att köpa tyskimporterad kolkraftsel så förlorar bolagen många fina slantar, så att regeringen krånglat till solpanelsuppsättningslagstiftningen så att det är en ruskigt besvärlig och dyr procedur?

historisk betraktelse

Det är viktigt att känna till historien. Endast då kan man börja skönja mönster.

Mer här: Samir

Sjunkande öl

Att öldrickandet i England minskar trots att somrarna bara blir varmare känns som om det vore ett allvarligare tecken på att ekonomin svajar än att botten går ur en bostadsmarknad eller två.

Det är varken särskilt nationalekonomiskt eller rationellt att reagera så, men det kan inte hjälpas, så känns det.

Varmt

Värmen har ingen positiv effekt på mig, överhuvudtaget. Tankeförmågan kletar ihop, kreativiteten slöar till och uttrycksförmågan lägger sig i skuggan någonstans och vägrar komma fram förrän det blir natt och svalt.

Roligare har man haft.

Reinfeldt och oskulderna

DN, Expressen och säkert fler berättar att det då och då utförs rekonstruerande mödomshinneoperationer i Stockholms läns landsting. Meningarna går isär om huruvida detta är något bra eller något dåligt.

- Den lilla kvinnan kan inte ensam stå emot en hel hederskultur, säger överläkare Agneta Zellbi.

men alla håller inte med:

Bernardita Nuñez är verksamhetsledare på tjej- och kvinnojouren Terrafem. Där givs telefonrådgivning på 43 språk.
- Det här är helt vansinnigt! Det handlar om ingrepp som kan vara farliga, och som det inte finns någon som helst forskning på att de har någon effekt, säger verksamhetsledare Bernardita Nuñez.
Att operera kvinnor leder i stället till att myten om mödomshinnan reproduceras och förstärks.

Och givetvis finns den ekonomiska aspekten med:

- Det förvånar mig att landstingen ersätter detta. Operativa ingrepp ska inte företas utan medicinska skäl. Och det här verkar ha skett flera gånger, säger Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), i socialutskottet.

Reinfeldt, fru Filippa den här gången, är ovetande om saken men låter sig ändå, till skillnad från sin make, intervjuas i DN.

- De som utför de här ingreppen, oavsett om de är privata eller landstingsanknutna, gör det helt på eget bevåg. Det här är ingenting som vi har godkänt, säger hon.
Hon säger att hon bara hört rykten om ingreppen tidigare men aldrig fått dem bekräftade. Att frågan nu kommer upp välkomnar Filippa Reinfeldt.
- Det saknas ett nationellt regelverk för hur läkarna ska hantera sådana här frågor. Uppenbarligen finns det läkare i dag som inte ser någon annan utväg än att utföra ingreppet när en flicka dyker upp och är i en svår situation, säger hon.

Borde man inte titta mer på varför flickor ser sig behöva dessa operationer än på vad det kostar och vem som betalar? Fundera mer över hur man kan agera så att behovet helt försvinner istället för att börja prata om att "gå in och i journalen och titta för att se vad det handlar om"?

I drömmens land

Jag undrar om FRA fortfarande kör med 6*6*6*6? Det går ut på att man är i tjänst 3 dygn i sträck, jobbar sex timmar, vilar sex, jobbar sex, vilar sex och så vidare.

Det tar på en, tillslut är man helt vilsen när man kommer ut. Hoppas han inte blir galen, killen i lund som av någon anledning fått för sig att sova bara två och en halv timme per dygn.

Sov gott, folket, samla kraft att fortsätta stå trots att det blåser kallt.

FRA, eller Lex Orwell?

Noterar ni, liksom jag, hur debattens fokus sakta men säkert flyttas, från själva lagen till myndigheten? Problemet, som jag ser det, är att lagen, som genomdrevs med partipiskor och mutor innan riksdagen flydde undan debatten och gick på sommarlov, är så luddigt och undanglidande formulerad att den ger utrymme för maktmissbruk. Den ger utrymme för avlyssning av precis vem som helst, hur länge som helst, hur ingående och detaljerat som helst, på beslut av vilken myndighet som helst, nu existerande eller kommande.

Jag lurar på om inte detta var själva avsikten med att låta Åkesson stå i rampljuset, och att Tolgfors först nu tittar fram? Åkesson representerar myndigheten, pratar enbart om myndighetens aktiviteter, rutiner, vanor och metoder, media följer snällt efter i dansen. Börjar bloggosfären också luta dithän?

Är FRA i sig problemet, eller är myndigheten bara ett verktyg, som kan brukas eller missbrukas av den som håller i det? Är inte problemet snarare lagen som ger brukaren fria händer att använda verktyget till att bygga upp eller krossa, utan att någon får lov att lägga fingrarna emellan för att hålla det hela på rimlig nivå?

Godmorgon Tolgfors!

Hoppas du sovit gott? Som vakna svenskar noterat har minister Tolgfors vaknat och gjort Åkesson sällskap på arena Brännpunkt i SvD. Han förklarar grötmyndigt* att

Vi ska ha förmågan att skapa en självständig svensk uppfattning i frågor av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitisk vikt, utan att vara helt beroende av den information andra länder väljer att ge oss. Därför behövs en egen underrättelsekapacitet.

och visar med hela handen hur invändningar som jag helt missat att de alls rests faller som dominobrickor:

Därmed faller också de påståenden som den nya signalspaningslagens motståndare gjort om att det inte finns exempel på nyttan av FRA:s verksamhet.

Sen lägger han in en högre växel. Han antyder hotbilder:

Den nya tidens bredare hotbild som vi måste kunna upptäcka, förstå och skydda Sverige mot omfattar bland annat militära incidenter, men också terrorhot, spridning av massförstörelsevapen, it-attacker och hot mot svenskar i internationella insatser.

Hot stammar inte sällan från sönderfallande stater och regionala konflikter. Hoten kommer från både statliga och icke statliga aktörer och syftet – vad man vill uppnå – varierar.

Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken

Än en gång får vi Afghanistan som exempel på Farligt Land:

Afghanistan har tydligare än något annat land illustrerat att terror baserad långt borta kan drabba västvärlden hårt. Självklart finns internationella kopplingar till extrema grupper i Afghanistan också idag och där relevant kommunikation rör sig i kabel, där FRA idag ännu inte får spana.

Nu har ju inte svenska FRA tillgång till Afghanska kablar sådär direkt, hur mycket de än spanar, men Tolgfors förklarar hur det ska gå till:

Samtidigt måste Sverige kunna byta information med andra länder, med vilka vi bygger säkerhet gemensamt. Inget land får full informationstillgång utan att dela med sig av egen information.

Därtill kommer att olika länder är bra på olika saker – olika typ av information till gagn för gemensam säkerhet eller om olika regioner i världen – och har olika information att ge.

Så med information och underrättelser som vi byteshandlat oss till skapar vi oss vad han nyss beskrev som en

självständig svensk uppfattning i frågor av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitisk vikt, utan att vara helt beroende av den information andra länder väljer att ge oss.

Tolgfors talar givetvis också en del om det integritetsskydd vi får i och med Lex Orwell:

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

Med andra ord, det är inte enskilda svenskar som skall lyssnas av, utan det rör lite mer ospecificerade 'personer' som råkar befinna sig i Sverige. Menar Tolgfors att eventuell avlyssnad svensk upphör att vara enskild svensk när han eller hon drar på sig FRAs intresse, eller menar han att det inte är fina präktiga svenskfödda människor som behöver avlyssnas utan snarare de där läskigt svartmuskiga med mustasch?

Halvt dolt, mitt i Tolgfors orerande om hotbilder och Farliga Länder, personer i Sverige med direkta kopplingar till yttre hot och andra heffaklumpar, finns den lilla meningen om hotbilden mot Sverige i dagsläget:

För närvarande och under överskådlig tid finns inte ett militärt hot av den gamla typen riktat mot Sverige. Men vi måste kunna följa, upptäcka och förstå om detta förändras över tid.

Tolgfors ägnar sig energiskt åt att slå på stora trumman, varna för svartmuskiga heffaklumpar och i största allmänhet framställa världen som en farlig och hotfull plats, särskilt för västerlänningar och i all synnerhet för svenskar, och antyder att det visserligen inte ser ut att vara någon överhängande risk att tex Polen skulle få för sig att invadera Sverige i slutet av nästa vecka (annat än med giftalger då, men det är inte bara deras trupper, de är internationella) MEN att där minsann finns andra hot vi ska vara rädda för.


Lex Orwell är en kass lag. Den öppnar alltför stora möjligheter till avlyssning av enskild person för att någon myndighet, i stort sett vilken som helst nu existerande eller i framtiden skapad, anser att så vore lämpligt.

Tolgfors första syfte verkar vara att försöka skrämma folk till att tacksamt ta emot Lex Orwell. Den som med skräck som vapen försöker få sin vilja igenom kallar vi terrorist.

Litar ni på honom? Jag är skeptisk.


*grötmyndig=(sannolikt af lty. grotmündig, stor i munnen), uppblåst, dumt befallande

Sälj inget brännvin till pappa

Sydsvenskan berättar om ännu en av dessa rapporter kring saker som de flesta av oss redan visste: ungdomar som dricker mycket mår dåligt.

Givetvis. Människor som dricker mycket mår både själsligt och kroppsligt dåligt, alkohol är inte hälsosamt. Det tycks som att det borde vara en självklarthet, och något man genast skulle börja hysta in pengar från regeringshåll och kommunhåll för att göra något åt. Men icke.

Därför är sådana här rapporter om självklarheter faktiskt viktiga, och väl investerade pengar trots att vi redan på förhand visste vilket resultat det skulle bli. För utan rapporter - inga pengar. Med rapporter - kanske lite pengar i alla fall, så fungerar systemet.

De viktigaste orden i artikeln är de sista:

Man måste också förbättra samverkan mellan föräldrar och barn, den kontakten är oerhört viktig, säger Louise Malmgren.

Ni som är föräldrar, investera inte i den senaste mobilen åt era barn om de inte får lov att ringa er när som helst. Ge dem inte en resa till Rimini på egen hand vid sjutton års ålder, det har de varken vett eller mognad att hantera. Risken att de, liksom en för tillfället känd bloggare, stannar kvar på en nattklubb där de blir tagna för horor, tillfrågade om vad de kostar och omringade av runkande gubbar, är stor, och blir större när de dricker.

Och köp inte ut åt ungarna era. De dricker mer om de får 'smaka' hemma, och att köpa ut sprit åt dem ger dig ingen kontroll över vad de dricker. När du ger dem öl, vin eller sprit så flyttar du gränsen för vad man får och inte får. De kommer dessutom att sälja finspriten du köpt ut åt dem och köpa en större mängd fulsprit för pengarna. Du finansierar fulsprit åt dem genom att köpa finsprit. Det var väl inte riktigt bra? (Nej! Du ska inte ge dem varken hembränt eller smuggelsprit istället, läs en gång till och begrunda om du trodde det.)

De är barn, du är vuxen. Det är ditt ansvar att ha omdöme, inte deras.

Var vaknar du i morgon?

Fredrik Reinfeldts egen famösa kampbok Det Sovande Folket [ ISBN 91-86194-10-0 ] dyker upp i allt fler referenser. Jag har inte läst den så jag kan inte kommentera på annat än det intryck andra fått av den, men av deras intryck att döma bedriver Reinfeldt sin kamp med kall målmedvetenhet.

Det är femton år sedan boken skrevs. Det kan tyckas som en lång tid, och låt oss alla hoppats att även Reinfeldt utvecklats och blivit klokare under den tiden. 1993 var Reinfeldt ordförande i MUF, samtidigt som han satt i Riksdagen sen två år tillbaka. Han var tjugoåtta år, hade avlagt civilekonomexamen, var gift sen ett år tillbaka och bodde i villa i Täby. Det är alltså en vuxen riksdagsledamot i sverige som skriver följande:

-Till grund för varje bostadskvarter, daghem, undervisningstimme i skolan eller idrottsanläggning ligger oftast socialdemokratiska idéer och beslut. Än viktigare är de spår som deras politik mentalt har efterlämnat hos vanliga människor. Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör det inte mindre sant.
-Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. De som kortsiktigt vinner överröstar alltid de som långsiktigt har att betala. Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.
-Moderaterna fungerade under lång tid som en konserverande kraft vars främsta funktion var att bevara gamla strukturer. Målet var att rädda landet från en allt för långt gående socialisering. Idag har detta dock mycket lite med moderat politik att göra. Med intåget av liberala värden i Moderata samlingspartiet har idéerna främst blivit en framtidsvision
Sidan 50.
-Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.
Sidan 52.
-Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.
Sidan 112.

1993 gavs den första delen av Reinfeldst kampskrift ut. Den har följts av andra delar. Då var han orförande för partiets ungdomsförbund. Tio år senare blev han partiordförande, tre år efter det statsminister i demokratiska val.

Så, du sovande, mentalt handikappade indoktrinerade svenska folk, i vilket Sverige vaknar du i morgon? Är det det Sverige du vill ha, är det det Sverige du tror du har?

Om du svarar nej kanske det kan vara en bra idé att börja fundera på vad du kan göra åt saken. Om du svarar ja kan du vända dig på andra sidan och somna om.

Godnatt, sov gott

Tidszoner

I väntan på taxin i arla gryningsstund funderar jag över det här med kvällsmänniskor och morgonmänniskor. Jag är kvällsmänniska, så utpräglad kvällsmänniska att man rent av skulle kunna kalla mig nattmänniska utan att överdriva. Jag börjar gärna jobba vid tio, när tystnaden börjar lägga sig över världen och morgonmänniskorna uppsöker sina kuddar. Det skulle aldrig falla mig in att lyfta telefonen vid elva på kvällen och ringa upp någon jag vet är morgonmänniska för att förvånad utbrista 'va, sov du redan? Ojdå, då var det ju tur att jag ringde *hehehehe*'. Den uppringde skulle, med all rätt, bli arg och irriterad och förmodligen berätta för folk vilken galning jag är. Tolv timmar senare är det en annan sak, att ringa upp mig vid elva på morgonen och glatt skrocka något om vilken tur det var att just den personen ringde så jag kom upp...

Varför är det fint att vara morgonmänniska, och fult att vara kvällsmänniska? I don't get it...

Skillnader mellan könen - matte

Skälet till att matte är så viktigt - och det gäller både i USA och i Sverige - är att matte är det filter som håller kvinnor utanför många yrken inom vetenskap och teknik. Och det är yrken med högt anseende och hög lön, säger Professor Janet Hyde vid Wisconsin-universitet

DN har en artikel om hur hon, tillsammans med ett par kollegor, analyserat resultatet från motsvarande nationella provet i matte i tio delstater i USA. Flickor och pojkar är lika duktiga, bland de bästa överväger pojkar fortfarande men en av tre är trots detta flicka.

Effekten är inte universell, den varierar mellan olika grupper. Och skillnaden har minskat med tiden. Den var större för 20-30 år sedan. Jag förväntar mig att det kommer att fortsätta att krympa, säger Janet Hyde.

Att det inte finns någon ordinarier professor i matematik i Sverige ännu förklarar Magnus Fontes, prefekt för Matematikcentrum i Lund, en av Sveriges största matematiska institutioner, såhär:

Jag tror att det beror på brist på förebilder, men även på att vi har väldigt dålig finansiering för tjänster direkt efter doktorsexamen. Jag har en känsla av att män har lättare att hålla sig kvar på tillfälliga tjänster. Kvinnorna tar större ansvar för sin framtid, de vill inte stanna på vikariat och lösa timmar

Kan hända spelar det faktum in också att samhället är accepterande och tillåtande när det gäller män som snöar in totalt på ett eller annat, men rynkar pannan ogillande och fördömande mot den kvinna som glömmer damma bakom elementet för att hon råkat gräva ner sig i integralers universum en månad eller två? Jag vet inte, vad tror ni?

Janet Hyde är både optimistisk och pessimistisk inför framtiden.

- Jag är optimistisk för jag vet att flickor kan göra det. Det som gör mig lite pessimistisk är föräldrars och lärares inställning. De tror fortfarande att pojkar är bättre i matte än flickor. Det är kulturella faktorer som håller tillbaka flickorna, säger hon.

Iron Maiden

Hos Metabolism läser jag om Annapannas irritation över ett radioprogram som berättar om hur de biologiska skillnaderna mellan man och kvinna gör oss ack så lämpade för olika uppgifter i livet. Kvinnor är tex väl lämpade att ta hand om barn (givetvis till låg eller ingen ersättning, eftersom vi gör det med sån glädje) och gamla, sköta hemmet, krukväxterna och katten eftersom vi är så trevligt pyssliga och bobyggande.

Jag talade igår om Aftonbladets vänligt faderliga klapp på huvudet på bloggande kvinnor. Stackars små kvinnor som stressas så av bloggande, de klarar ju inte själva av det här med att sätta gränser, det ska en karl till för att sköta sånt *höhöhö*

Det är lågkonjunktur, och den verkar vara på väg nedåt. Är det en tillfällighet att media, regering och forskare nu gemensamt börjar prata om hur annorlunda kvinnor är, hur bobyggande, omhändertaga, varma och kärleksfulla kvinnor är, och hur svaga och maktlösa dessa i och för sig väldigt goda egenskaper gör kvinnor?

Det finns inga tillfälligheter i det här spelet.

Up the Irons!

Gränsfilosoferande

Jan Björklund, ni vet, utbildningsminister här i landet, talar sig gärna varm för gränssättning i skolan. Och till en viss gräns ger jag honom rätt. Långt ifrån fullt ut men till en viss gräns.

Det är nämligen viktigt med klara gränser i skolan. I ett rum stort som ett ordinärt lantkök skall tjugofem-trettio personer få tillräckligt med plats för att kunna tänka, grunna, växa, ifrågasätta, fundera, utvecklas, samarbeta och lära sig saker och ting. För mig är det självklart att det går, då gränserna är klara och ramarna för hur man uppför sig tydliga, och var och en tar sitt ansvar för att hålla dessa. Ett klassrum är ingen demokrati, i betydelsen att alla är jämlika. Det är snarare en demokratisk diktatur, där läraren är diktatorn, den som dikterar och har ansvar för att upprätthålla gränserna, se till att det finns utrymme för alla och, vid behov, utdela konsekvenserna för gränsöverträdelser. Eleverna, alla jämlika, har ansvar för att hålla sig inom gränserna.

Luddiga gränser svajiga som Hawaiimusik skapar ett stressigt klimat, där ingen riktigt vet vad som gäller. Somliga kommer att testa, testa, testa och åter testa gränserna för att se hur långt de går att töja, andra kommer att skapa egna gränser, åter andra kommer att smyga omkring livrädda för att råka överträda en av de svajiga gränserna om den just den dagen skulle råka vara snäv, ytterligare andra kommer att utnyttja luddigheten till max och glida omkring i en gränslöst flummig tillvaro. Få, om ens några, kommer att utvecklas så mycket som de har kapacitet till, eller lära sig så mycket som de skulle ha möjlighet till.

Men, Björklund, här trampar du fel. Klara gränser är inte synonymt med stränga, snäva gränser. Klara gränser är inte heller synonymt med kadaverdisciplin, pekpinnesnärtar, beslagtagna huvudbonader, straffarbete eller kvarsittning. Tänk på hur det fungerar i en förstaklass: redan under första veckan sitter klassen i en ring på golvet och funderar tillsammans över vad som är viktigt att tänka på när man ska vara i skolan, vilka ordningsregler som behövs för att alla ska kunna trivas jobba. Man kommer överens, och läraren skriver på tavlan eller på ett blädderblock. Samma regler förekommer i alla klassrum: man lyssnar och avbryter inte när någon pratar, man sitter på sin plats och springer inte runt, man är hänsynsfull och snäll, slåss inte och förstör inte för andra, räcker upp handen när man vill något, hjälps åt, låter alla vara med, gör det man ska och man håller tiderna. Eleverna kastar fram förslag efter förslag och läraren styr med mild hand samtalet tills alla de regler hon/han vill ha kommit med.

Gränserna är satta, ramarna givna. Inom dessa får man stor frihet till individuell utveckling, kreativt tänkande, improvisation, lek och lärande. Det är lärarens ansvar att hålla gränserna fasta, där de är satta från början, eleverna skall inte behöva tänka på det (det gör de ändå, åtminstone i en förstaklass, men det är inte deras ansvar) utan ha full frihet att lägga sitt fokus på vad de lär sig.

Lärarens ansvar upphör inte för att eleverna blir äldre, tvärtom. Gränserna måste upprätthållas för att alla elever, utan undantag, skall få utrymme att utvecklas.

Så ser jag det.

Bloggen - en honungsfälla

Hos Drottningsylt läser jag om en artikel i Aftonbladet som talar om hur stressande det är för kvinnor att blogga. "Det är inte hälsosamt att driva en blogg, säger Aftonbladets bloggare Malin Wollin" och hon får medhåll av stressforskaren Aleksander Perski som tycker:

det låter troligt att bloggen kan orsaka en ny slags kvinnostress. Sidoaktiviteter påverkar överhuvudtaget vår chans till återhämtning, menar han.

– Generellt har personer som är överaktiva svårt att varva ned, särskilt mot kvällen. Och det kan i längden vara ett hälsoproblem. Till slut uppstår en obalans i kroppen, säger han.

Dessutom är just kraven på att vara till lags något som särskilt orsakar stress hos kvinnor. Därför ökar snarare än minskar deras stress under semestern – då ansvaret för barn och familj tenderar att vara större.

– Det kan vara så att man börjar kunna se vardagliga kvinnomönster även i medierna, funderar Aleksander Perski.

Artikeln tar upp detta med antal besökare, och hur besökarna 'väntar sig' nya inlägg stup i hela tiden, vilket får den stackars stressade bloggaren att ägna massor av tid och energi åt att fundera ut ämnen, läsa tidningar för att hitta inspiration, läsa andras bloggar och kommentera för att få folk att läsa den egna bloggen och överhuvudtaget yra omkring som en halshuggen höna i jakten på läsarsiffror.

Och någonstans där börjar jag fundera på vad det handlar om. Varför skriver Aftonbladet om detta? För att varna, få oss bloggare att öppna ögonen för vad vi håller på med? Av omtänksamhet, helt enkelt? Skriver Aftonbladet månne på uppdrag av folkhälsoinstitutet? Eller ligger det någon form av egenintresse i det hela?

Plötsligt, utan förvarning, dyker uttryck som 'bry inte ditt söta lilla huvud med sånt här som politik, det är karlgöra' och 'kvinnors hjärnor är annorlunda än mäns, och därför är kvinnor mer lämpade att ta hand om hem och barn medan män är mer lämpade att sköta samhället' upp i mitt huvud. Och på mitt huvud, som en lagom överlägsen klapp.

Johanna Lindbäck som driver bokbloggen Bokhora.se tillsammans med fyra andra kvinnor får också uttala sig i artikeln. Hon visar på en annan aspekt av bloggandet:

– Även om man har mycket att göra så är det ju så givande. Man får kontakt med en massa människor och kan väcka opinion. Det är absolut värt det, säger hon.

Hade jag nu varit konspiratoriskt lagd hade jag fortsatt det här inlägget med en fundering kring om det verkligen är en tillfällighet att något så till synes oskyldigt, nästan rart och typiskt passande kvinnligt som en bokblogg får stå som exempel på en visserligen smått påfrestande men ändå givande kvinnoblogg.

Men det gör jag inte. I stället råder jag er att kolla in Bokhora.se och skapa er en egen uppfattning om den. Den är rätt bra, tycker jag.

Maktlöshetens makt

Bäst inbilla folk att de är maktlösa, står att läsa i SvDs ledarblogg. Det gäller arbetsmarknad och klassamhället, och hur lätt det är att inbilla folk att de är maktlösa bara genom att ständigt upprepa hur hopplöst det är, hur omöjligt det är för invandrare/unga/kvinnor/lågutbildade/högutbildade/felutbildade/ alternativa/muslimer etc att ta sig in på arbetsmarknaden.

SvD länkar vidare till en debattartikel i aftonbladet om invandrares möjligheter på arbetsmarnaden.

Det ligger mycket i SvDs rubrik. Kan man få folk att tro att de är maktlösa slutar det ofta med att de slutar kämpa, bråka, störa, ställa till besvär, för att istället snällt rätta in sig i ledet, sjunka ner i soffan, låta sig distraheras av skådespelet och tacksamt ta emot brödet.

Lyssna nu noga, för det här är viktigt: den som säger till dig, direkt eller indirekt, att du är maktlös känner sin position hotad. Antingen sin bekvämlighet, sin politiska position, sin sociala position, sin geografiska position, eller sin younameit position. Du är nämligen inte maktlös. Du är kanske svag, du är kanske liten, du känner dig kanske ensam. Men du är inte maktlös. Du har makt. Du kan påverka. Du kan göra skillnad.

Minns detta: Du gör skillnad.

Signalspaning för hemmabruk

För den som önskar finns möjlighet att signalspana hemtrevligt på familjen. En speciell liten... nej, jag tar om det. En speciell sändare kan hängas runt halsen på ditt barn, så att du kan sitta hemma vid datorn och ständigt veta var ungen befinner sig. Räcker inte detta så kan du ringa telingen då och då och fråga vad som sysslas med och vilka som umgås med.

Fantastiskt, tänk vad man kan åstadkomma idag!

Låt mig bara påpeka att det finns ett par orosmoment i detta.

För det första: den tämligen stora och klumpiga mojängen förväntas hänga runt halsen på barnet i en snodd. Snoddar kan fastna i klätterställningar, grenklykor om ungen mot all förmodan lyckas hitta ett träd som man får lov att klättra i, cykelstyren, staketpinnar etc och strypa barnet. Det bör alltså sitta någon form av säkerhetsknäppe på snodden. Problemet då blir att säkerhetsknäppet kommer att utsättas för väder vind och rastlösa barnafingrar och rätt som det är glida upp av sig själv.

För det andra: den tämligen stora och klumpiga mojängen som förväntas hänga runt halsen på barnet i en snodd kommer att vara i vägen när ungen vill leka, den kommer att slå barnet på bröstkorgen vid löpning, trassla ihop sig med grannungens snodd vid brottning (stryprisk igen!) och allmänt irritera.

För det tredje: är ungen rimligt normal och inte alltför uppskrämd av förskrämda föräldrar kommer den att slänga av sig klumpen någonstans och sen glömma den där. Den oroliga föräldern vid datorn kommer så småningom att börja undra varför ungen är så stilla, ringa och inte få något svar, och blir förfärligt orolig och nervös.

Har förresten inte de flesta ungar nuförtiden mobiltelefoner så att man kan ringa dem när de är försenade till maten?

Nej, kära oroliga föräldrar, det här är inte en bra idé, tvärtom, det är en rent usel idé. Den gör er nervösare, den gör barnet hämmat och nervöst på en gång (en katastrofalt dålig kombination), den begränsar barnets utveckling och förstör barnets möjlighet att känna tillit till sig själv och sin egen förmåga.

Än en gång, läs Ronja Rövardotter och tänk noga igenom budskapet som ges er som föräldrar. Lär ungen hantera farorna. 'Vad gör jag om jag går vilse i skogen? -Letar rätt på rätta stigen. -Ja, dåså. Finns det mer jag behöver akta mig för? -För all del, men det märker du så småningom. -Ja, dåså.' Låt dem försöka, du kommer att bli förvånad över hur kapabel din lilla rosenknopp faktiskt är.

Plastpåsar igen

Los Angeles vill inte vara smutsigare och mindre miljövänligt än San Fransisco, utan har nu beslutat att om två år är det slut med platspåsar även i Los Angelse, berättar Aftonbladet.

Det låter alldeles utmärt, vad sägs om att försöka här hemma också? Prova en vecka, planera innan du går hemifrån, ta med dig en lättburen väska eller en ryggsäck (eller båda, om du föredrar) när du handlar och låt bli att köpa de där kassarna. Det är på dessa handlarna tjänar mest, så kanske vore det bra om regeringen gick in med en liten momssänkning så inte priserna rusar iväg.

Clownen dansar

Åkesson slår än en gång på trumman, med mördande reklam försöker han sälja den konserverade FRA-gröten till oss.

Varför?

Regeringen tiger, njuter de sin ledighet eller hukar de? Inte ens Tolgfors låter om sig längre.

Varför? Väntar de på att debatten skall självdö om de inte säger något, precis på samma sätt som barn ibland uppmanas bemöta mobbning med att 'inte låtsas om det, så tröttnar de'? Det fungerar inte på mobbning, det fungerar inte på debatten.

Väntar de på att Åkessons charmoffensiv ska ha effekt?

Eller är Åkesson den tragiska clownen som dansar över scenen, slår sina volter, underhåller och fyller ut medan det vi inte ska se pågår bakom kulissen. Är han utskickad för att hålla föreställningen igång, hålla oss på humör och kvar på våra platser medan Någon hastigt lägger om programmet för att ge oss en show trots att stjärnan ligger full i sin husvagn?

Sagostund

Det är inte lätt det här med att förstå vad det är folk protesterar mot när det gäller Lex Orwell, det framgår med all önskvärd tydlighet av de 'bemötanden' som levereras av Tolgfors, Åkesson och andra. Josh förklarar det hela på ett pedagogiskt vis i denna lilla saga som han helt vänligt låter mig publicera:

Scen: Hemma i köket. Frank rotar runt i Jessies handväska. Jessie kommer in.

(Jessie, argt)- Står du och rotar i min väska!?
- Eh, ja?
- Jamen… Det är min väska. Du får för fan inte rota i min väska hur som helst.
- Inte? (Uppriktigt förvånad)
- Men det är väl klart? Man rotar inte i andras väskor hur som helst.
- Hmm. Det låter i och för sig vettigt. Men jag trodde att jag fick eftersom du inte sagt att jag inte får.
- Ibland är du så dum, Frank. Om något så är tumregeln snarare att du ska låta bli mina saker så länge jag inte säger att du får.
- Jaha, du tänkte så ja. (Eftertänksam)
- Vad skulle du ha ur min väska egentligen?
(Frank rycker på axlarna) - Inget särskilt. Skulle bara se om du hade något där som jag var intresserad av.
- Vad skulle det vara då menar du? Det finns väl inget i min väska som du kan vara intresserad av? Om du inte har ett överdrivet intresse för tamponger och smink då.
- Nej, men det kan ju finnas något som någon annan av grabbarna är intresserad av. Och då kan de berätta om saker som jag är intresserad av.
- (Jessie tror inte sina öron) Som vad!?
- Vet inte…
- Från och med nu ger du fan i min väska! Är det uppfattat?
- Jamen, när du har haft bilen då? Och jag behöver bilnyckeln. Då måste jag ju få titta om den ligger i din väska.
- Nej, då kan du fråga om jag har nyckeln.
- Jaha, och om du är ute då? Eller sover? Får jag inte leta i väskan då?
- Nej, för det är min väska, och jag kanske har saker i väskan som du inte har med att göra.
- Som?
- Har du inte med att göra.
- Jamen kom igen nu. Jag lovar att glömma allt jag ser som jag inte har med att göra.
(Jessie skrattar) - Ja, för så funkar det ju.
- Så här då: När jag vill leta efter mina nycklar, eller något annat intressant, i din väska, och du inte är hemma, då hämtar jag hit grannen så får han övervaka.
- Vad skulle bli bättre av det? Då är det ju en till som vet vad jag har i väskan.
- Om jag tar hit hela grannskapet då?
- NEJ!
- Nu är du löjlig. Om hela grannskapet övervakar mig kan jag ju inte gärna hitta på nåt fuffens.
- Du fattar inte. Det är min väska och ingen annan har med den att göra. Vad är det som är så svårt att förstå med det?
(Frank, surt) - Förlåt så mycket då. Jag försöker bara göra upp regler kring det hela för att undvika missförstånd.
- Och jag säger att regeln är enkel: Låt bli min väska.
- Men jag har ju rotat i din väska i flera år. Och det har inte varit något problem. Är det inte bra att göra upp regler då?
(Jessie gapar) - Det har inte varit ett problem för att jag inte har vetat om det!
- Nej precis. Jag kan ju fortsätta rota i din väska utan att du vet om det. Men istället försöker jag göra upp regler och så. Det är väl bra? Det är bara du som är vrång.
- Du… Jag tänker ta min väska och åka hem till mamma ett par dagar. När jag kommer tillbaka ska du och dina prylar vara ute. Vi är över!

Och så fick Jessie ha sin väska ifred i alla sina dagar. Frank sitter nog fortfarande och undrar varför hon blev så sur, han som var så tillmötesgående och allt.

Vad Ohlsson gjorde istället

Birgitta Ohlsson hade visst annat på agendan än nätverkande. Hon ägnar sig åt att, i SvD, debattera med FRA-Åkesson om personlig integritet och spanandet. Ohlsson drar en skarp skiljelinje i sanden mellan att snappa upp information som far omkring i etern, fritt och öppet för alla, och information som skickas genom en tråd, direkt till mottagaren i ett litet elektroniskt kuvert.

Jag har aldrig krävt att det ska föreligga brottsmisstanke avseende traditionell signalspaning, med vilket jag menar spaning i etern. Att radiomaster på fastlandet, fartyg på Östersjön, spaningsflygplan och mobila markförband i Afghanistan lyssnar på radiotrafik mellan ryska militära förband eller talibaner utan brottsmisstanke är oproblematiskt.

Däremot är det självklart att vanliga svenskars kommunikation genom e-post, sms eller telefonsamtal endast ska grans­kas om det föreligger brottsmisstanke och domstolsbeslut

Mobiltelefoner, som väl faktiskt kommunicerar genom att skicka iväg budskapet åt alla håll, förefaller utgöra undantaget som bekräftar regeln i hennes resonemang.

Åkesson, som gjort det bekvämt för sig i Brännpunktshörnet, svarar:

Birgitta Ohlssons krav får till följd att många av de frågor som jag ställde i min Brännpunktsartikel i lördags kvarstår. Måste det föreligga brottsmisstanke för att FRA ska kunna signalspana i kabel mot utländska politiska och militära makthavare, mot vapensystem riktade mot Sverige, mot IT-attacker utifrån och så vidare?

Jag håller med om att vanliga svenskars kommunikation ­endast ska ”granskas” om det föreligger brottsmisstanke och domstolsbeslut Brottsutredningar är en polisiär uppgift som FRA inte sysslar med över huvud taget.

Vidare innebär försvarsunderrättelselagen och signalspaningslagen att signalspaning mot inhemska företeelser, till exempel vanliga svenskars kommunikation, inte ska ske.

Att mot denna bakgrund ställa krav på brottsmisstanke för signalspaning är därför inte relevant.

Åkesson blandar korten friskt. FRA sysslar inte med brottsutredningar, men kortet han försöker få att försvinna i botten av leken talar om att FRA, på uppdrag av polismyndighet, samlar in information som kan komma att användas eller inte användas i brottsutredningar. Det innebär att Åkessons privata åsikt, vad han håller med om och inte håller med om, är lika ointressant som det faktum att Eva-Britt Dahlströms pappa var trevlig privat.

Åkesson trampar vidare i ullstrumporna:

Det är riktigt att lagrådet ansåg att ett intrång föreligger redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken.

Men lagrådet ansåg också – trots detta – att en godtagbar balans nåtts mellan enskildas grundlags- och konventionsskyddade krav på skydd mot ­intrång i privatlivet och det ­allmännas rätt och skyldighet att svara för att nationella ­säkerhetsintressen kan tillvaratas.

Lagrådet gjorde denna bedömning efter en ingående analys av de olika rättssäkerhetsgarantier som fanns i remissen.

Och hur ingående den analysen var har vi kunnat ana oss till när det ena statsrådet efter det andra erkänt att de kanske inte var helt insatta i frågan vid själva röstningen. Men det är en annan diskussion. Åkesson fortsätter:

Den viktigaste punkten gällde den mest integritetskänsliga inskränkningen, nämligen den som sker genom avlyssning av signalerna.

Här konstaterade lagrådet att sådan avlyssning skulle ske automatiserat och endast avse signaler som identifierats genom sökbegrepp.

Lagrådet menade att fastställandet av dessa sökbegrepp därför blir av synnerlig betydelse för omfattningen av avlyssningen.

Detta är enligt min mening själva kärnan i integritetsskyddet och innebär att det aldrig kan bli fråga om avlyssning av vanliga svenskars kommunikation.

Åter en gång, Åkessons privata åsikt i frågan är inte mycket värd. Han är generaldirektör, anställd av staten, och skulle vid behov kunna bytas ut på en förmiddag om han inte är tillräckligt samarbetsvillig. Just nu är han användbar, mycket användbar, glad för att skriva i tidningarna, glad för uppmärksamheten. Han framställer sig själv som integritetens riddare, som kommer att kämpa för den enskilda människans skydd tills sista gemet har rostat. Han skuttar glatt fram och bemöter all slags kritig i alla media, drar på sig elden så att de ansvariga ministrarna slipper undan.

Ohlssons ifrågasättande var en replik på Åkessons tidigare brännpunktsutläggningar, men borde inte någon annan än denne glade lakej bemöta henne? Eller hoppas de fortfarande på att debatten skall dö ut?

Med spänning ses fram mot Ohlssons nästa replik.

Borgare mot FRA

SvD och DN skriver idag om hur inte färre än femton tunga borgerliga politiker bildar det nätverk som varit på gång ett tag nu. En enfrågeallians inom alliansen, helt enkelt.

Ett lovvärt initiativ, men samarbete över blockgränsen är långt borta:

Att låta oppositionen göra FRA-lagen till valfråga vore politiskt självmål. Värnandet av individens okränkbarhet och frihet är och bör förbli borgerliga kärnfrågor. Målet för nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen är att alliansregeringen ska riva upp den nya signalspaningslagen redan innan den träder i kraft.

Det är bättre att nätverket jobbar åt rätt håll av fel anledning, än åt fel håll av rätt anledning, så låt oss strunta i valfiskandet och se på vad de faktiskt har att säga istället:

Genom att ta till sig av kritikernas argument och ompröva sin ståndpunkt har allt fler riksdagsledamöter som röstade ja eller var utkvittade den 18 juni visat både öppenhet och mognad.

Regeringen arbetar just nu med en tilläggsproposition som handlar om att komplettera FRA-lagen med nya kontrollorgan. Det hjälper inte - fler vakande nämnder och kommittéer förändrar inget i sak, så länge en verklig granskning i praktiken är omöjlig att genomföra.

Nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen hoppas att regeringen lyssnar på sina vänner och sin omvärld. Regeringens handlingsutrymme är stort - "i princip kan alltihop börja om från noll" har vice ordföranden i riksdagens försvarsutskott Rolf Gunnarsson (m) nyligen konstaterat i en tidningsintervju.

I stället för otillräckliga kontrollorgan bör höstens tilläggsproposition innehålla ett förslag om att FRA-lagen omprövas redan innan den träder i kraft. Samtidigt kan en ny parlamentarisk kommitté tillsättas, med uppgiften att ta fram förslag till nya och rättssäkra spaningsmetoder som stärker Sveriges skydd mot yttre hot utan att innebära oacceptabla integritetskränkningar.

Det blir intressant att se hur mycket handling som följer på orden.

För övrigt noteras att Birgitta Ohlsson än en gång lyser med sin frånvaro när ord gick till handling. Hon kanske är på semester och kommer skuttande efter?

Romer är väl också män'skor?

För ett par dagar sen skrev Josh, Enligt Min Humla, om en incident i mataffären. Det var en incident med en tant, ett (sannolikt) barnbarn, ett betalkort och ett romskt par. Idag skriver Expressen om en situation på en badstrand i Italien. Två romska flickor, tolv och tretton, drunkande. De ligger döda på stranden och människorna omkring reagerar som de vore ilandfluten tång. Det var främst det sista exemplet här som fick mig att författa en sån rubrik som jag gjorde.

Visst finns det kriminella romer, det är självklart. Och visst finns det romer som är nästan överjordiskt snälla och omtänksamma. De flesta befinner sig någonstans mellan dessa två poler. Det gör de flesta människor. Romska ungar ställer till sattyg, de snor cyklar, de slår sönder rutor, de nyps och slåss och går ihop i gäng och ger sig på andra ungar. Det gör de flesta andra ungar också. Faktiskt. Barn är ingen änglar, tvärtom. Barn är ofta jävligare, mer utstuderat elaka och manipulerande än vi vuxna kan föreställa oss.

Innan ni börjar hata mig, och skicka fler fler nationalistiska kommentarer och hot till mig, så läs en gång till vad jag säger. Romer, kosovoalbaner, araber, svenskar, det är mindre skillnad på oss än det är skillnad på en spaniel och en schäfer. Välj själv om du vill vara spaniel eller schäfer. Mörkhåriga människor med brun hy och bruna ögon är inte mer värda än rödblonda blåögda vikingaättlingar. Inte mindre heller.

Begåvade elever

I Lund tänker man sig att göra en satsning på de studiebegåvade eleverna, och inte bara de med hög matematiskt begåvning, till och med de humanistiska ämnena får en tårtbit den här gången, det tackar vi speciellt för.

Men alla är inte positiva, det gnys och gnälls om hur detta tar resurser från svagare elever, hur de duktiga minsann klarar sig ändå, hur detta cementerar klassamhället... men snälla söta människor, nu är ni förfärligt orättvisa! Tänk ett ögonblick på vad det skulle kunna betyda för exempelvis den fattiga (det finns fattiga människor i Sverige idag, det är inget vi ska vara särskilt stolta över men det blir inte bättre av att vi låtsas som om det inte vore så) och begåvade, men understimulerade, eleven från Mosippan att bjudas möjlighet att gå i en klass tillsammans med andra studiebegåvade elever, att få stimulans och möjlighet att utvecklas utöver sin sociala status. Tänk på duktiga Annika, hon den tysta, ambitiösa som alltid gjort sina läxor, alltid har alla rätt på proven och alltid duckar för coola gängets angrepp och glåpord. Vilken skillnad det skulle vara för henne att få lov att visa sin ambition, att stimuleras av att gå med andra som ser på det här med skolan från samma synvinkel som hon gör!

Att ge alla elever möjlighet att utvecklas innebär inte bara att ge stöd åt de svaga.

Musiksmak som identifikation

Måndagsmusik, bara för att det är en vacker låt och jag tycker om videon.

Kinkiga Ryssar

Ryssland vill av någon anledning inte att svensk underrättelsetjänst hojtar vitt och brett om att de, ryssarna, är målet för avlyssningen som diskuterats på senare tid.

– En parlamentsledamot har sagt att Ryssland skulle kunna göra likadant mot Sverige och att det finns möjligheter att lägga om trafiken, säger ambassadör Jan Molander från Moskva.

Vad nu då? Har de inte läst vad herrar Tolgfors och Åkesson har sagt, allt är bara ett missförstånd. Det ska nästan inte avlyssnas ett enda dugg, och det lilla som faktiskt ska avlyssnas är så lite så att det är försumbart, och dessutom ska det mesta av det slängas, eller åtminstone låsas in i ett djupt bergrum och glömmas av alla inblandade, särskilt de avlyssnade. Som ju kommer att vara så få att de nästan inte finns.

Så kära ryssar, oroa er inte! Allt är ett stort missförstånd.

Дорогие русские, не тревожатся. Он весь большое недоразумение.

FRA om ljus och mörker

Badlands Hyena lämnar en av de mer plausibla förklaringarna både till varför människor i allmänhet tycks ha så svårt att förstå det här med FRA-lagen, och till varför FRA är så hemligt. Förklaringen, som står att finna i själva lagtexten, är helt enkelt att FRA-lagen är gnostisk filosofi.

Den verklighet i vilken mystikerna har insikt är för mångbottnad, för komplex och för fylld av illusioner och kulisser för att den på ett enkelt sätt skall kunna förklaras för vem som helst.

Därför upprepas det gång på gång att folk har missförstått alltihop.

Det är ju faktiskt en riktigt trolig förklaring.

Money makes the world go around

Sydsvenskan slår larm: tusentals unga struntar i att bevaka sina pensionsfonder, de lägger inte ner den tid och det intresse som krävs för att det här med pensionsfonder ska bli lönsamt för dem och kommer att få en kalldusch den dagen de går i pension!

Boven i dramat är för snårig information.

– Det blir bättre om två år. Vi kompletterar det orangea kuvertet med tjänstepensionen, lovar Bo Könberg, som ansvarar för den nya myndighet som ersätter Premiepensionsmyndigheten, PPM, år 2010.

Bara en av sex svenskar förstår sig på hur tjänstepension, premiepension och inkomstpension fungerar. Lika många säger sig ha litet intresse för pensionsvalet. Det visar en undersökning från fackförbundet Unionen. [...]

– Undersökningen visar på allvarliga problem med pensionsinformationen. Dagens pensionssystem förutsätter aktivt intresse och engagemang baserat på kunskap om de valmöjligheter som finns. Hundratusentals riskerar en riktig kalldusch på pensionsdagen, säger Mari-Ann Krantz, förbundsordförande i Unionen.

Sydsvenskan berättar samtidigt hur pensionen krymper när börserna, som de gjort nu en tid, sjunker.

Det globala börsraset under första halvåret har raderat ut den totala tillväxten för många pensionssparare i PPM-systemet. I snitt minskade värdet på PPM-fonderna med nästan 16 procent.

För aktiva placerare inom systemet minskade värdet med ytterligare en halv procentenhet.

Tydligen är svenskar lite våghalsiga, och placerar gärna sina pengar i riskfonder, där man kan vinna mycket men lika gärna förlora stort.

Det handlar om att balansera på slak lina i dimma. Är du för aktiv förlorar du allt, är du för passiv vinner du inget, i båda fallen kommer du att sluta helt utan.

Och det är, ska du ha klart för dig, alldeles ditt eget fel och ingen annans.

Går det att enas?

Det blir kanske inte helt enkelt, nej, det kan rentav bli svårt att skramla ihop en majoritet för den motion folkpartistkvinnorna hotar med. Svårt, men inte helt omöjligt, säger statsvetaren Shirin Ahlbäck vid Uppsala universitet i DN. "Det här är en närmast unik situation i svensk parlamentarisk historia", påpekar Marie Demker, professor i stasvetenskap vid Göteborgs universitet i samma DN. Är det möjligt att få socialdemokrater, vänsterpartister, folkpartister, miljöpartister och kanske till och med en och annan kristdemokrat att samordna sina krav i frågan?

Titta på ungdomsförbunden. Kan de släppa partiprestigen och se till var man kan mötas i frågan borde väl även de vuxna kunna, inte sant?

Folkpartistuppror

Jo, kanske kan det låta som en självmotsägelse i somliga öron, men icke desto mindre:

När Lex Orwell röstades igenom för lite mer än en månad sedan valde Birgitta Ohlsson att ståndaktigt lägga ner sin röst. Nu skakar hon, tillsammans med andra fp-kvinnor, regeringen med hot om att lägga en motion om att riva upp FRA-lagen.

"Vi vill ju inte sätta dit vår egen regering, men i absolut sista läget kanske man måste göra det", säger Camilla Lindberg. Hon röstade, som väl de flesta minns, nej vid omröstningen i juni, trots partipiska, enskilda samtal med partisekreterare och vad mer det nu var för otäckheter som användes som påtryckning.

" Ingen har kunnat övertyga mig om behovet av utvidgad signalspaning och ser därför svårigheter att acceptera de konsekvenser lagen har för grundläggande fri- och rättigheter", säger Solveig Hellquist, fp, som visserligen inte röstade nej till förslaget när det begav sig i juni men verkar ha repat mot när hon sett att andra vågat gå emot partipiskan.

Media har uppmärksammat folkpartikvinnornas hot:

"Aktuellts" kommentator Mats Knutsson menar att regeringen står inför stora problem:
- I Rosenbad befinner man sig så nära ett mardrömsscenario som man kan.
- Det är en viktig fråga för regeringen. Om de egna går över till motståndarsidan så har vi en regeringskris, sa han i "Aktuellt".

och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren går ännu längre, han tror att lagen kan rivas upp:

- Nu kan förslagen stoppas. Man får ta initiativet i riksdagen för att riva upp det.

Ingvar Åkesson får återigen träda till FRAs försvar. Han uttalar sig om den lista på namn som lämnats in till datainspektioner, och hävdar bestämt att dessa personer inte avlyssnats.

Jag kan klart deklarera att ingen av de personer som anges på den anonyme anmälarens lista har blivit telefonavlyssnad av FRA.

De namn på personer som kan förekomma i sammanhanget har alltså uppkommit genom spaning på de utländska målen.

Numera har vi betydligt striktare regler som kräver mycket större precision från uppdragsgivarna. Riksdagen och regeringen har sedan år 2000 gett oss regler om försvarsunderrättelseverksamhet och en utförligare reglering av behandlingen av personuppgifter.

Expressen berättar också om hans reaktion på de folkpartistiska kvinnornas hot om motion:

Folkpartisten Birgitta Ohlsson har gått ut med krav på brottsmisstanke för att signalspaning ska få ske. Ingvar Åkesson skriver att det inte går att jämföra signalspaningen med de brottssutredande myndigheternas "tvångsmedel". Spaningen behövs för att kunna skydda landets intressen såsom statens säkerhet, det ekonomiska välståndet och personers fri- och rättigheter. FRA har därmed inte endast ett brottsförebyggande syfte, skriver Ingvar Åkesson i SvD.

Vi får väl se vad de tar sig för, kvinnorna, när det faktiskt blir höst.

DN: regeringen har fel

Motståndet mot FRA-lagen beror inte främst på människors rädsla att deras mejl blir lästa. Sex av tio motståndare säger i stället att lagen kan bryta mot grundlagen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

konstateras i DN, som tagit del av statistik från argumentera.se.

Därmed har regeringen och FRA fel, när de framställer det som att människor mest är oroliga för insyn i sin egen privata korrespondens. Motståndarna har djupare, mer demokratiinriktade argument än så, påpekar Håkan Tenelius, redaktör på Argumentera.se

Det känns skönt att se DN skriva detta rent ut, med källhänvisning och allt. I bloggar och vid möten, både stora och små, har det sagts gång på gång men inte nått fram vare sig till Reinfeldt, Tolfors eller Åkesson. Kanske når det fram nu, vad tror ni?

Förtydligad social kontroll

Jag vill understryka att jag pratade rent generellt när jag pratade om social kontroll. Det var inte något speciellt område i någon speciell stad i någon speciell del av något speciellt land jag syftade på. Jag har bott på många ställen i landet, från Norrbotten till Skåne och många landskap däremellan, och tro mig när jag säger att Krösamajor finns överallt, illvilja och illasinnat skvaller finns överallt. Som tur är gäller det omtänksamheten och det varma hjärtat i den varma änden av skalan också.

Så läs inte in för mycket, fundera istället på i vilken ände av skalan ni själva befinner er.

Social kontroll

Skvaller, sladder, vassa tungor som sprider noga utvalda delar av sanningen, kryddad med lika väl valda delar osanning. Skitsnack, rykten, kikande bakom gardiner, snokande.

Alla vet vi vem hon är också, inte sant? Skvallertanten, Krösamajan som springer från gård till gård med skvallret hon vridit till sensation. Somliga väljer att hantera henne genom att hålla sig undan, hålla en låg profil och försöka göra så lite väsen av sig som möjligt. Andra genom att hålla sig väl med henne, har man henne på sin sida och mutar henne med lite smaskigt skvaller ibland slipper man nästan säkert få hennes giftiga dolkar i ryggen. Ytterligare andra försöker att inte låtsas om henne, men känner varje sting.

Den änden av skalan, den blå, kalla, obehagliga, vi har väl alla någon gång upplevt detta, inte sant? Det kan vara fruktansvärt obehagligt, och skadorna det ger är ofta irreparabla, när något spridit sig till allmänt vetande är det ett faktum, vare sig det finns minsta sanning i det eller inte.

Men skalan har en annan sida också, den röda, varma. Den omtänksamma sociala kontrollen, den som får oss att hälsa på våra grannar, småprata lite när vi möts i hissen. Den som får oss att faktiskt ringa på hos den där ensamma damen under oss när vi inte sett henne på ett par dagar, och ringa ambulansen när vi hör henne stöna men inte öppna dörren. Det är samma kontroll som gör att vi håller ett extra öga på grannens dotter om vi ser henne ute sent om natten, inte för att säga något till någon, utan bara så att hon inte råkar illa ut. Den som får oss att erbjuda grannen skjuts hem när det ösregnar och vi kör förbi busshållsplatsen.

Nog vore det skönt om vi kunde göra samhället lite rödare?

När masken föll

På Expressens kultursida skriver Johan Norberg om alliansen och George Lucas, och hur man som högerväljare plötsligt finner att man nog måste gå tillbaka och se efter om man verkligen sett det som fanns, eller om man möjligen snarare sett det man trodde sig se, för att man ville se det.

Anti-etatismen har inte bott här. I takt med att det politiska spelet har tömts på värderingar och principer har situationen förvärrats. Reinfeldt är inte början på den processen, han är dess logiska konsekvens. Vi tror oss minnas att den borgerliga kritiken under 1980- och 90-talet handlade om frihet och nyliberalism eftersom vi tänker på den mer ideologiska debatt som samtidigt drevs på tankesmedjeseminarier och ledar- och kultursidor. Även om flera borgerliga politiker deltog i denna diskussion var huvudriktningen en annan: de ville trimma systemen en smula för att undvika ekonomisk kris. De var inte anti-stat, de var anti-statsskuld.
I lugnare tider, efter Perssons sanering, föll hela berättelsen bort. Då inträdde Anders Borgs tidsålder, där socialingenjörer från alla partier förenas i en incitamentsverkstad för att reda ut vilka spakar man ska dra i för att få medborgarna dit man vill. Där vet politikerna bäst och principer och värderingar är bara gammal överbyggnad som står i vägen för en saklig prövning i varje fall.

Han frågar sig vilken väg som finns kvar att gå för övertygade liberalister, men konstatera samtidigt sorgset:

Det är plågsamt att beskåda. Men innan vi utanför dömer alliansen för hårt är det värt att notera bjälken i det egna ögat. Politiker lever trots allt på väljarmarknaden. Som den liberale bloggaren Mattias Svensson har konstaterat var det inte många av de opinionsbildare som nu klagar över regeringens svek mot principer som protesterade när de övergavs. Det var inte bara Reinfeldt som längtade väldigt mycket efter regeringsmakt.
Dagens Nyheters Niklas Ekdal var glad över att ideologierna var döda och ersattes med ”beprövad erfarenhet, och en realistisk människosyn”, Expressens P M Nilsson välkomnade att moderaterna inte längre ville ”stirra sig blinda på ideologi” och Svenska Dagbladet P J Anders Linder besvarade i höstas frågan hur regeringen skulle locka liberala väljare med ett avsnoppande ”ni har ju ändå ingen annan att rösta på”.
En borgerlighet utan principer och ideologi, som mest jagar s-väljare och struntar i sina liberala väljare? Se er omkring. Ett sånt djur ser ut precis så här. Now live with it.

Och det sammanfattar väl ungefär läget? Det är bara att tugga i sig, men minnas smaken väl till nästa val. För oavsett vad någon säger, det finns andra att rösta på när masken fallit.

ps: Förlåt, du som avskyr daggmaskar, det ska inte bli en vana men här behövdes den!

Vad finns bakom masken?

Pragmatisk pedagogik

Lite mer om fackföreningars bekymmer med oengagerade medlemmar idag. Tydligen är det svårt att få folk att gå fackens erbjudna utbildningar, trots ersättning för inkomstbortfall och gratis resor och allt vad de sockrar i botten med.

Det är inte så konstigt, om man tänker lite utöver det ekonomiska. Det handlar ju sällan enbart om förlorad arbetsinkomst. Det handlar om familjen också, en ensamstående mamma med två små barn, tex, kan sällan skramla iväg tre dygn för att gå en utbildning. Det kostar mer än det smakar, var ska barnen vara? Vem tar hand om katten? Byta dagistider för att få det att passa med barnvaktens tider är inte alltid det lättaste det heller.

Pamfletter och broschyrer blir mest dammsamlare, sägs det mig.

Så varför inte prova en annan angreppsvinkel, helt och hållet? Kopiera upp blad med grundläggande information och fäst på insidan av toalettdörrarna på arbetsplatsen. Alla skulle läsa och begrunda. Byt lapparna efter en vecka, men låt samma lappar återkomma flera gånger så att alla hinner se dem, även de som råkade ha influensa eller semester första gången lappen satt uppe. Byt färg på lapparna också, så att folk verkligen ser att det är något nytt. Och så skriv längst ner på lappen att mer information finns att få i pampletterna i stället i matsalen, eller var man nu har dem.

Vad tror ni, nog skulle det funka?

Fp om FRA

Att folkpartiet anat att Lex Orwell-debatten inte kommer att lägga sig ner och självdö tror jag de flesta noterat. De 'lyssnar till kritiken' och kommer att "fundera och lyssna på de invändningar som finns". Med andra ord, de har påbörjat valrörelsen, och vill visa för väljarna att de inte alls är för, de bara råkade rösta så. Partisekreterare Erik Ullhagen försöker sig på att blanda korten ännu en gång när han pratar om hur han tror att det finns en bred majoritet för någon form av signalspaning.

Och svaret på den frågan jag fick på vägen hem är helt enkelt att jag trodde aldrig att lagen skulle gå igenom. De flesta, om inte rentav alla, rådgivande instanser sa nej, lagen i sig är både luddig och farlig. Jag trodde helt enkelt inte det skulle bli ett ja, så naiv är jag ibland. Besvarar det din fråga? Om inte, fråga igen.

Ber om ursäkt att jag lämnade dig så hastigt, jag hade faktiskt bråttom hem för en gångs skull.

Engagemang

Fackföreningen är inte starkare än summan av de engagerade medlemmarna. Detsamma gäller bostadsrättsföreningen, syföreningen, idrottsföreningen, hyresgästföreningen. Summan av de engagerade medlemmarna.

En förening med hundra medlemmar har en viss tyngd i sitt medlemsantal, men styrka och tyngd är inte samma sak.

Det talas om hur allt färre engagerar sig, och hur de som faktiskt gör det tvingas offra både hälsa och familj för sitt engagemang, hur de förväntas, av övriga medlemmar underförstått, finnas tillgängliga dygnet runt och dra hela lasset.

Är det så?

Jag ser mig om och ser mängder med människor med engagemang, med vilja och med intresse. De vill påverka, somliga fokuserar på en fråga de brinner för, andra på en mer övergripande bild, det som förenar är viljan att engagera sig.

Hur går dessa två bilder ihop? Har vi ännu en kulturkrock framför oss, en krock mellan olika kulturers sätt att kommunicera? Föreningskulturen i kollision med... köksbordskulturen, kanske vi kan kalla den, förstår ni hur jag menar då?

Där föreningskulturen ser ett värde i själva mötet för mötets egen skull, i protokollet och stadgarna, styrelser, valberedningar, rutiner och sedvänjor ser köksbordskulturen ett krångligt och opraktiskt system, en hierarki som cementerar snarare än öppnar möjligheter för förändring, som stänger ute människor och låser in makten och möjligheten hos några få.

Vem har rätt, och vem ska ge vika? Jag vet inte, men min gissning är att svaret är båda, och ingen av dem. Istället behöver de två kulturerna hitta det gemensamma, ge och ta av varandra för att nå framgång, bygga styrka och öka på sin tyngd.

Madrasserad cell

Mamma A skriver om överbeskyddande föräldrar, apropå en kommentar hon fått på ett bildinlägg och jag kan inte annat än instämma. Barnen måste lära sig hantera livet, de måste lära sig var gränserna går och det gör de bara genom att prova på att stångas med dem. Vi kan varna, vi kan stå i kulissen och nervöst bita på naglarna men vi kan inte lära åt dem, det måste de göra själva.

Världen idag är hård och kall, inte särskilt barnvänlig människovänlig och många föräldrar är osäkra i sin roll, både i sin roll som vuxna och i sin roll som föräldrar. Att föräldrar som är osäkra och rädda har svårt att låta sina barn prova på att hantera världen är inte så konstigt, men resultatet kan bli katastrofalt.

Se er omkring på barnen och ungdomarna idag! Se hur många av dem som vänder rädslan och osäkerheten inåt, mot sig själva, som skär sig i armarna, svälter sig, plågar sig på många sätt för att bli sätta, för att hantera ångest och rädsla. Se hur många av dem som vänder rädslan utåt, som slåss och bråkar, misshandlar och förstör för att få uppmärksamhet, för att få hjälp att hantera världen.

Vi kan inte spärra in våra barn i en madrasserad cell. Det är mjukt, och kanske är det så att inget ont kan nå dem där, men de blir förstörda där inne. Och det var väl aldrig meningen?

Läs och begrunda. Hur ska barnen lära sig hantera grådvärgarna om de aldrig får försöka?

Aftonsång

Vissa dagar har soundtrack, har ni tänkt på det?

Mer om MacLån

Jag får berättat för mig att många av de hushåll som tvingast lämna sina hem, där i landet på andra sidan Atlanten där bolåneinstituten heter saker som låter som snabbmat och sjunker som stenar, är hushåll som inte äger sina hem, utan hyr dem. Husen har spekulationsköpts av människor som rycker på axlarna och lämnar in nyckeln till banken när objektet plötsligt sjunker i värde, men banken vill inte ha kvar hyresgästen utan vill sälja huset, och människorna som bodde där hamnar på bar backe. Det är också vanligt med drastiska hyreshöjningar, för att kompensera värden för höjda räntor och sänkt värde i bostaden, hyreshöjningar som också tvingar människorna att lämna sina hem.

Samtidigt råder brist på alternativ, det finns helt enkelt ingenstans att ta vägen för människorna, som inte sällan står i en situation där de helt enkelt inte har några ekonomiska marginaler och av den anledningen hyrt sitt hem.

Risken, berättar trovärdig källa i Sverige (källskydd gäller fortfarande, FRA, vem det var angår er inte), för att samma situation skall uppstå här är överhängande.

Bensindöd och andra trafiknyheter

Bensinpriset stiger sakta men säkert, för vilken gång i ordningen det tangerar 14.09 vet jag inte, men det har hållit sig i de regionerna ett tag nu. Samtidigt skriver tidningen om hur rekordfå dödats i trafiken. Finns det ett samband?

Vi vet sedan tidigare att fartkameror och flera mitträcken hjälper och att polisen övervakar på ett allt bättre sätt. Vi hoppas att det är det som ger genomslag, säger Åsa Ersson, biträdande chef för trafiksäkerhetsenheten på Vägverket.
Vägverket har även under en längre period sett en tydlig koppling mellan lågkonjunktur och lägre dödstal och högkonjunktur och högre dödstal i trafiken.
– Det kan vara så att en begynnande lågkonjunktur nu syns i statistiken. Höga bensinpriser gör kanske att bilisterna tänker efter en gång till innan de tar bilen. Det är färre som kanske köper ny bil eller motorcykel under en lågkonjunktur och det är mindre yrkestrafik på vägarna, säger Åsa Ersson.

Det är alltså inte bara miljön som vinner på de höjda bensinpriserna. Det finns ju faktiskt alternativ många gånger, lite mer tidskrävande, lite bökigare men bättre för framtiden.

Inspirerad av CrimsonAnna

Skönhet

Jag läser om unga flickor som använt antirynkkräm sedan de var tolv. De är noga med att se 'fräscha' och 'pigga' ut, huden ska vara slät och lyster som den var när de var barn.

Mamma gav henne krämen. Då var flickan tolv.

Mamma menade säker väl när hon gav sin tolvåriga dotter en kräm framtagen för tanters härdade hud. Hon menade säkert väl med att göra sin vackra tolvåring ständigt medveten om hur hennes hud skulle börja brytas ner inom ett par år. Men snälla lilla mamman, vems rädsla för åldrandet var det du ville bekämpa med krämen?

Aldrig någonsin är man så vacker som i tonåren. Det är sant, tonåring, jag svär på allt jag håller heligt, du är så vacker att universum häpnar! Det är din gåva, ditt privilegium, gläds åt det och bekymra dig inte om de rynkor du får när du blir äldre.

Och snälla lilla mamma, gläds du också åt din tonårings skönhet, var inte avundsjuk på den, du är också vacker, men på ett annat sätt.

MacLån

343 000 hushåll. Det är en väldig massa människor, minst lika många som alla de som bor i Göteborgs tätort. De 343 000 jag tänker på är amerikaner, och har tvingats lämna sina hem i år. Det är en faslig massa människor, och takten ökar, samtidigt som priserna på bostäder sjunker.

För vår svenska del innebär detta bland annat att de fem stora AP-fonderna, som har till uppgift att se till att det finns pensionspengar till alla när vi kommit dithän, har förlorat en del pengar. 345 miljoner pensionskronor, närmare bestämt. Det är en hel del pengar.

Amerikaner försäkrar att MacLån inte kommer att gå under, de är alltför stora för att den amerikanska staten ska ha råd att låta dem sjunka, utan amerikanska centralbanken kommer att fortsätta pumpa in pengar så länge det behövs.

De har ju Fort Knox, men inte ens det räcker väl hur länge som helst? Dessutom tvivlar jag på att de kommer att dela med sig av guldet till våra AP-fonder.

Hänger detta ihop på något vis med Reinfeldts utnämnande av pensionärer som fortsätter arbeta till skattefrälse, eller är det en ren tillfällighet? Finns det tillfälligheter i detta?

Personlig integritet

Sj Sj gamle vän

Det går tydligen att göra goda pengar på SJ-biljetter. SJ-systemet där priset blir högre ju närmare avresedagen man kommer har öppnat för en svart biljettmarknad där folk köper biljetter de första dagarna de säljs, och sen säljer dem vidare för mångdubbelt vad de betalat, men fortfarande billigare än SJ-priserna i det läget.

Att åka tåg är ett av de minst miljöpåverkande sätten att resa idag, det är de flesta överens om, men SJ behöver få ordning på både förseningar och biljettpriser om tåget ska bli tillräckligt konkurrenskraftigt.

Varför inte investera en hög skattepengar i att renovera och bygga ut spåren, kanske placera delar av dem ovanför markytan rent utav? Jag föreställer mig att det skulle ha god effekt på förseningarna, och mindre miljöåverkan än traditionella banvallar och saker och ting. Finns det nackdelar med det jag inte känner till? Moderna, bekväma tåg, moderna, bekväma stationer, rimlig turtäthet ända längst upp i norr, varför inte ända upp till ishavet, möjlighet att resa bekvämt och utan långa väntetider på stängda stationer tvärs över landet också, och så billiga biljetter överlag.

Vore inte det en god investering av en hög skattepengar?

Indy Mac Bank

Bolåneinstitutet Indy Mac Bank har kollapsat, läser jag i Aftonbladets ekonomibilaga. Den amerikanska staten öser in pengar i den otäta skutan för att försöka få den åtminstone i hamn, vi får väl se hur det går. Att amerikanska banker börjar falla ihop som korthus är oroande, om än inte särskilt förvånande. Det har lånats pengar som inte finns både ut och in, till fantasiräntor och avgifter högre än skorstenarna på husen som byggts för slantarna.

Den amerikanska ekonomin vacklande påverkar naturligtvis världsekonomin. Claes Krantz ser i sin blogg risken för en global ekonomisk smäll och i spåren efter en sån kaos i stil med den stora depressionen och konsekvenserna av den. Har Sverige och EU överhuvudtaget någon form av beredskap för en sådan situation, frågar han sig?

Jag tvivlar. Regeringar har av hävd haft svårt att minnas historian och vikten av att lära sig av det som varit. Vi ser det också i hur svärmoderligt historieämnet tilldelas timmar och resurser i skolorna.

DN tar upp bolånekrisens inverkan på valrörelsen.

Börsen faller och arbetsmarknaden blir mer osäker. Åtminstone enligt den konventionella visdomen innebär dystra ekonomiska utsikter att det blir lättare för demokraterna och Barack Obama att driva krav på reformer och en ökad statlig roll.

John McCain, som helst vill att valrörelsen ska handla om säkerhetspolitik och terrorbekämpning, har det mer besvärligt.

McCain, republikan liksom Bush, har tidigare lovat att gå vidare på den inslagna vägen gör en kovändning och lovar nu att ställa sig bakom det statliga stödpaket som ska rädda bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac (varför har bolåneinstituen namn som låter som något man beställer i DriveIn-luckan på hamburgerrestaurangen? 'En Freddie Mac med pommes, och så en Indy Mac Bank till.... hmm, jag tar en Fannie Mae att dricka, utan is, tack'), kanske i ett försök att rädda vad som räddas kan efter att hans ekonomiske rådgivare kallat USA "en nation av gnällspikar" och hävdat att recessionen är ett hjärnspöke.

Kommer åtgärderna att ha avsedd effekt, eller kommer de att få karusellen att snurra ännu fortare? Vad händer i EU om den ökar takten, och vad händer om den plötsligt kraschar och bitarna slungas ut över världen? Har svenska regeringen någon beredskap för en eventuell krasch, eller vänder de ryggen till och hoppas att karusellen helt enkelt ska sakta ner till rimlig hastighet av sig själv, stanna efter turen och låta barnen skrattande kliva av?

Att skapa en bild

Journalisten Ulf Törnberg har fått komma in i "En av de hemligaste hemliga verksamheterna i Sverige", där han fått träffa Ingvar Åkesson, generaldirektören för myndigheten i fråga.

Åkesson är frustrerad, men inte över den massiva kritiken i media och bloggar.

Utan om svaren på kritiken. Svaren som aldrig kan ges.
– Många här säger ”det är ju fan att vi inte får berätta, tänk om de bara visste”.

Så enkelt är det, menar Ingvar Åkesson. Och det är det svåra i debatten. [...] FRA måste förklara att FRA inte är vad folk tror, sammanfattar han. Många argument och påståenden i debatten har visat att det behövs.
– Debatt är bra och välkommen, men den måste vara sansad. Det stora missförståndet måste bort. Vi måste förklara, förklara, förklara

Missförstånden är i och för sig många. Störst av dem alla är att FRA gnuggar händerna i väntan på att snart börja massavlyssna svenska folket när myndigheten nu också får tillgång till kabelnätet.
– Det varken kan, vill eller får vi. Svårare än så är det inte.

Så drar han det igen, som så många gånger de senaste veckorna:
FRA har ingen egen vilja utan arbetar med uppdrag av regeringen, försvaret, polisen, Säpo, tullen och liknande organisationer.

Detta är värt att fundera på. Vem driver tesen att FRA ska massavlyssna hela svenska folket?

Är det FRA själva? Nej, hr Åkesson och ÖB har ivrigt förnekat detta.

Är det regeringen? Nej, även därifrån har man ivrigt förnekat detta.

Är det media? Nej, tidningarna snubblar på varandra i sin iver att få visa att de hört och förstått bättre än 'folket' och minsann vet att FRA inte har för avsikt att massavlyssna hela svenska folket.

Är det bloggosfären? Nej, där påtalas att problemet inte är att hela svenska folket skall avlyssnas, utan att vem som helst kan komma att avlyssnas. Som Åkesson själv säger i artikeln, FRA har ingen egen vilja utan arbetar på uppdrag från regering och andra myndigheter.

Så vem driver tesen? Finns den? Är det så att myndigheter och regering missförstår folket så till den milda grad att de faktiskt tror att detta är vad folket tror?

Eller är den en kuliss, en rökridå att projicera den bild mot som man från regeringshåll och myndighetshåll vill visa upp? En bild av ett folk som är rädda för spöken, med en regering som tålmodigt, om och om igen, förklarar att spöken bara finns i sagorna, ända tills folket lugnar sig och äntligen somnar sött?



Artikeln fortsätter med att Åkesson får berätta lite mer om sin egen roll som generaldirektör:

Allt tal om att framtida mer illasinnade regeringar kan beordra massavlyssning är falskt. Generaldirektören, det vill säga jag, skulle vägra eftersom det bryter mot lagen. Jag skulle säkert få med mig de nya kontrollinstanserna.

Men skulle det göra så stor skillnad om generaldirektören sa ifrån?

En av de mindre uppmärksammade följderna av det nya lagförslaget är att generaldirektören för FRA förlorar mycket av den makt den har haft. Regering, riksdag och de föreslagna kontrollinstanserna får en helt ny kontroll.

Delar av självständigheten försvann redan vid årsskiftet då FRA:s instruktion skrevs om. Bland annat spikades i ett hemligt regeringsbeslut vilka som har rätt att ge FRA uppdrag, nu utpekade statliga organ.
– Innan dess kunde jag fritt bestämma vem som kunde ge oss uppdrag, om vi skulle lyssna på utlandssamtal eller inte – vilket vi internt bestämde att vi inte skulle göra – och mycket annat.

Med den nya lagen blir det uttalat att det är regeringen och kontrollorganen som går in och reglerar FRA i stället för att myndigheten sköter sig själv.

Så generaldirektörens protest, om han skulle finna att en framtida regering, eller annan myndighet, önskade massavlyssning skulle inte väga särskilt tungt. Ingvar Åkesson är positiv till nyordningen:

Det är bra, jag har alltid tyckt att det var fel att en enskild person skulle ha beslutsrätten. Jag är lojalist, så jag har alltid agerat efter vad som är bra för Sverige. Och i den anda som funnits i instruktionerna. Men det är helt rimligt att statsmakterna ska bestämma.

Så varför inledde han hela resonemanget med att antyda att han själv, i egenskap av generaldirektör, har möjlighet och makt att säga ifrån?

Artikeln avslutas med ett par frågor kring den eventuella hotbilden:

Det finns annat än FRA-debatten. Är det någon man ska fråga om Rysslands roll just nu är det Ingvar Åkesson.

Hur är det med den ryska björnen?
– Ja, den kanske har vaknat. Ryssland är intressant på många sätt. Nu när energipriserna är väldigt höga är det klart att det är mycket pengar som samlas där.

Hör ni mer skrammel därifrån?
– Nja, det vill jag inte närmare gå in på, av naturliga skäl.

Björnen sover

Björnen sover
björnen sover
i sitt lugna bo
han är inte farlig
bara man är varlig
men man kan dock
men man kan dock
honom
aldrig
tro

Русский медведь спит?

Tidningar är farliga, läs bloggar istället

Med händerna högt lyftade

Chinese Whisper

Att jag inte tillhör de kristnas skara tror jag många av er räknat ut. Det har många orsaker, främst, förmodligen, att jag helt enkelt inte tror på den kristna guden, men den största anledningen till att jag tog mod till mig och gick ur kyrkan var faktiskt den väldigt vanliga skenheligheten hos de kristna som omgav mig i det skedet i livet. De log väldigt mycket, de var väldigt prydliga och de var fruktansvärt fördömande mot den som inte tillhörde deras skara. Det var otäckt, det var Stepford Wives och varje gång jag hör Todd Agnews låt My Jesus tänker jag på dem. Deras Jesus hade vackra blå ögon, lockigt brunt hår och vacker hy när han hängde på korset, vemodigt leende. De kunde mycket väl ha stängt dörren till sin kyrka för att inte riskera att han blödde på mattan.

Många, väldigt många kristna är av annat slag. De är trevliga, rara, vanliga människor med stora hjärtan och omtänksamhet ut genom öronen. De dömer ingen, ser inte ner på någon och sätter inte sig själva högre än andra bara på grund av sin kristenhet. Sådana är de flesta av de kristna jag har i min närhet idag, och det gör mig glad. Vi ser olika på somligt men lika på det mesta, och när de ler så ler de på riktig.

Och det är skönt.

Skrämmande bloggare

Hos Teflonminne görs jag uppmärksam på Correns artikel om bloggares ruskighet. Corren saknar den gemytlighet och otvugna stämningen som var kännetecknet för Almedalsveckan för ett par år sedan och söker förklaringen i bloggosfären. Med så många bloggare på plats, med mobiltelefoner i högsta hugg redo att göra giftiga inlägg, så har politikerna blivit försiktigare. Det är inte längre frågan om att gå ut på krogen en sväng tillsammans med journalister för lite otvungen samvaro och ett och annat tips, utan nu super politiker för sig, meddelar Corren.

Inte alls, invänder Teflonminne, förklaringen står snarare att finna i traditionella medias lösnummerjakt och sensationsmakande. Det som hamnar på löpsedeln fastnar i folks minne, många läser bara löpsedlarna utan att köpa tidningen och ser inte eventuell dementi dagen efter. En bloggare som skruvar till det alltför illa, däremot, blir bemött av andra bloggare som talar om hur det egentligen ligger till.

Jag tror ändå Corren har till viss del rätt. Teflonminne också. Jag tror inte det är bloggarnas snabbhet som skrämmer så mycket som deras skärpa, och det faktum att den hederskodex som politikerna upplevt hos journalisterna ser väldigt annorlund ut än den hederskodex som finns bland bloggare. Att dela en pava rödtjut och tala i förtroende med en bloggare är inte lika tryggt som att göra det med en gammal journalistvän, och därför har partiledningarna delat ut direktiven om supande endast i egna leden.

Centern i centrum igen

Centerns partisekreterare Anders Flanking välkomnar diskussionen med den nybildade enade fronten mot FRA.

Vi välkomnar de personer som vill föra debatt, saker och ting ska kunna diskuteras. Och jag har bra kontakt med alla tre, jag pratade senast igår med Magnus Andersson, ungdomsförbundets ordförande. Det är bra om man kan föra en saklig diskussion

Han berättar också om att han inte uppfattat det som att den FRA-kritiska gruppen vill riva upp beslutet, och han säger att centerpartiet kommer att fortsätta att bland annat lyfta integritetsdebatten.

För något mer än en vecka sedan sa Maud Olofsson ifrån i fråga om nya diskussioner i FRA-frågan:

Vi har kommit överens om de här tio punkterna, och det står vi fast vid. De tio punkterna gäller

sa hon bestämt. Betyder detta att centern åter gläntat på dörren, eller att Flanking snarare säger att den enade fronten kan få prata hur mycket de vill, centern ändrar sig inte ändå? Vi får väl se när den stora konferensen gått av stapeln.

Låt oss tänka tanken en stund, en äkta splittring inom centern, skulle det göra någon skillnad för alliansen?

Hej till publiken!

Sätta av regeringen

Jag hör tal om att avsätta regeringen, misstroendevotum, revolution, omval. Lite här och där, i både väntade och oväntade sammanhang nämns det rätt som det är.

En och annan som talar för avsättande av regeringen avstod från att rösta i förra valet, med argumentet att 'min röst gör ändå ingen skillnad'. Det gör den. Röstar två från varje sida blir det oavgjort, då vinner den som lyckats locka med den tredje till valurnan, så visst gör det skillnad. Tänk på det nästa val, oavsett om det blir 2010 eller 2009.

Jag skulle gärna vilja höra fortsättningen, när det kommer till tal om avsättande, men det har hittills inte blivit så av skiftande orsaker. Vid ett par tillfällen berodde det på att jag tjuvlyssnade på andra människors samtal, vid ett par andra på att samtalet blev avbrutet av att omvärlden pockade på uppmärksamhet. Och vid ett par tillfällen fann jag att det faktiskt tog slut där, människorna som förespråkade ett avsättande hade faktiskt inte tänk längre än så. Reinfeldt hade rätt i fråga om just dem.

Ni som vill bli av med den nuvarande regeringen, som förlorat i köpkraft på deras politik, som känner människovärdet och integriteten minska i det system som råder nu, vad vill ni ha istället? Det skulle jag vilja vet mer om härnäst.

Politikers kunskapsluckor

Att politikerna som röstade igenom FRA-lagen inte förstått riktigt vad FRA egentligen håller på med ser inte Reinfeld som ett problem. Jag är kanske på osedvanligt konspiratoriskt humör men det låter nästan som om det tvärtom vore en fördel i hans ögon.

Fredrik Reinfeldt tycker inte att de borgerliga politikernas kunskapsluckor spelar någon roll för hur de röstade om FRA i riksdagen.
- Nej, det har jag svårt att se [...]Han beskriver kopplingen mellan försvarets radioanstalt och säkerhetspolisen som väl känd. Inte minst genom uttalanden från ÖB Håkan Syrén och FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

Men när frågorna blir lite närmare visar det sig inte heller Reinfeldt har full koll, utan svävar iväg i glatt ankebludder.

Han tror inte att beställningarna från Säpo gäller enskilda individer.
– Det får ju FRA själv redogöra för, men det kan mycket väl vara så att det handlar mer om omvärldsanalys och att förstå komplexa yttre hot som inte är kopplat till enskilda individer, för det är inte inriktningen på FRA:s verksamhet

Men Reinfeldt, är det inte meningen att FRAs arbete ska vara hemligt? Eller är det så att du lovat dem att de får redogöra för vad de spanar på nu? Det var sannerligen ett oväntat steg. Förlorar inte uppgifterna i värde på bytesmarknaden då?

Eller snickrar du på ännu en kuliss, där vi ska få se en bild av hur du önskar att vi ser FRA?