Skönhet

Jag läser om unga flickor som använt antirynkkräm sedan de var tolv. De är noga med att se 'fräscha' och 'pigga' ut, huden ska vara slät och lyster som den var när de var barn.

Mamma gav henne krämen. Då var flickan tolv.

Mamma menade säker väl när hon gav sin tolvåriga dotter en kräm framtagen för tanters härdade hud. Hon menade säkert väl med att göra sin vackra tolvåring ständigt medveten om hur hennes hud skulle börja brytas ner inom ett par år. Men snälla lilla mamman, vems rädsla för åldrandet var det du ville bekämpa med krämen?

Aldrig någonsin är man så vacker som i tonåren. Det är sant, tonåring, jag svär på allt jag håller heligt, du är så vacker att universum häpnar! Det är din gåva, ditt privilegium, gläds åt det och bekymra dig inte om de rynkor du får när du blir äldre.

Och snälla lilla mamma, gläds du också åt din tonårings skönhet, var inte avundsjuk på den, du är också vacker, men på ett annat sätt.