Tänkta tankar

Det är nyttigt att inse att de tankar man själv umgåtts med, lekt med, bollat med, tänkt och vänt och vridit på är inte med automatik lika självklart bekanta för andra. Jag hörde Troed Troedsson tala idag, om framtiden, om det paradigmskifte vi i princip befinner oss i just nu. Egentligen har det redan skett men eftersom vi befinner oss i den fas där vi, som samhälle, ännu inte vant oss vid eller riktigt uppfattat vad som skett - befinner oss i. Han talade bland annat om dagens ungdom, ett ämne jag berört ibland, han talade om kommunikation, om framtid, om attityd och om skolan i framtiden.

Jag kände så väl igen allt det han sa, alla tankar han presenterade och ritade och illustrerade. Jag har tänkt dem, och stämmer in. Han nämnde till och med min tanke om skolan som ett lärdomstempel, dit människor kommer för att studera och lärarna finns och fungerar som en slag mellanting mellan vägvisare, handledare och guider, visar vägen och samlar in mer kunskap; där forskning sker och allt finns samlat och spritt över hela världen på samma gång, eftersom vi lever i den tid vi gör med Internet och öppna gränser (jo, i mina framtidsdrömmar är det öppna gränser). Han kallade det inte lärdomstempel, men han beskrev det precis, så när som på pelarsalarna (men han kan ju inte veta allt) och de många läsrummen, både verkliga, lite här och där i världen, och virtuella.

Men alla reagerade inte likadant. För många var detta nya tankar, inte helt lika bekväma och invanda som mina. Jag är glad att jag såg det, jag har lätt att bara traska iväg i egna tankar och missar att andra tänker på annat sätt.

Nej, snälla, gör inte det!

Det finns sånt man inte vill veta, egentligen. Hemligheter man inte vill ha avslöjade, mysterier man inte vill ha lösta.

I alla fall vill inte jag veta om det egentligen finns ett odjur i Loch Ness, eller i Storsjön för den delen. Jag vill inte veta vad som egentligen finns i Bermudatriangeln, eller varför man egentligen byggde Stonehenge eller Ale Stenar. Jag vill att det ska finnas saker i världen vi egentligen inte vet, det ska finnas sagor och romantik och drömmar och mysterier, och jag vill att det ska finnas teorier om rymdbesökare som lämnat spår efter sig i säden och byggt pyramider.

Och jag vill inte veta om Mona Lisa egentligen är ett slags självporträtt av mästaren själv. Jag vill höra teorier om det, och jag vill att människor ska fortsätta bygga teorier om det. Det är bra för mänskligheten att inte veta allt, och dessa legendariska mysterier behöver ännu ett par generationers barn få fascineras, fångas, spekulera, drömma och fundera kring. Myter och legender är viktiga saker, som man bör vara lite varsam med.

Så snälla, gör det inte. Gräv inte upp skallen, oavsett vad ni kommer fram till så dödar ni myten, och det går inte att göra ogjort.

En tillbakablick på 2009, kanske?

Nej, det får vara. Vi står där vi står och nästa år är valår. Gå och rösta.

En del av ett sammanhang

No man is an island, no man stands alone.... det kan hända att jag minns texten lite fel, det är en låt från någonstans långt tillbaka ungefär vid stenåldern, men budskapet minns jag och det är viktigt - alla människor är individer, odelbara, unika människor med unika resurser och behov. Men det är inte allt vi är - alla människor, utan undantag, ingår också i sammanhang och påverkar både med sina handlingar och sin blotta existens dessa sammanhang.

Somliga har stor direkt påverkan, andra påverkar i hög grad på lång sikt. Andra upplever och upplevs påverka mindre, men kan i stillsamhet starta kedjereaktioner som ingen någonsin kommer att bry sig om att hitta början av men som får stor betydelse för många.

Vi måste ha båda dessa perspektiv aktuella i bakhuvudet när vi pratar om människor, om samhället, om ekonomin, miljön, politiken, vad som helst där människor är inblandade.

Alla är individer, alla är delar av sammanhang. Här och nu, där och då, alltid och överallt och hela tiden.

Julen är över

Nyårsraketerna smäller glatt, och adventsstaken självdör plötsligt i fönstret. Snön har regnat bort och fåglarna börjar markera sina revir. Julen är helt klart över.

Byter du julklappar med någon?

En person som jag en gång upplevde ingick i min absolut närmaste krets sa plötsligt ett år 'nej, vi byter inga julklappar i år' och jag insåg av den plötsliga kylan att det nog var ett tag sen jag räknades till den personens absolut närmaste krets, om jag ens någonsin gjort det. Nästa år förtydligades budskapet 'nej, vi byter inga julklappar, det är ju bara att byta pengar' och sen dess har saken inte nämnts, och sorgset varje år konstaterar jag att det jag sett och tror personen skulle uppskattat får stå kvar på hyllan. Vi har inget alls med varandras nära kretsar att göra längre, men relationen är sådan att den finns kvar ändå och varje år hör jag för mitt inre öra dessa båda fraser.

Det är ett hemskt uttryck det där 'att byta juklappar med någon'. Plötsligt, i ett svep, har man tagit bort hela poängen med julklappar. Julklappen är reducerad från en kärleksfull gest till en sak, och värderas plötsligt efter annan måttstock. All glädje med att hitta något man tror skulle glädja personen, all förväntan när personen öppnar paketet och ibland faktiskt blir precis så glad som man hoppas är förbytt till något helt annat. En besvärlig plikt, ett kontrakt där värdet av gåvan mäts i pengar, där man lite irriterad kan förklara att 'det är ju bara att byta pengar'. Man får en känsla av att den som petats ut ur 'julklappsbytarcirkeln' nog inte gav tillräckligt dyrbara presenter, och därför inte lönade sig att ha med.

Jag byter inga julklappar med någon. Jag ger julklappar, och blir glad som ett barn när jag hittar något jag verkligen tror kommer att glädja mottagaren. Jag får julklappar också, och gläds i hela min själ av att få presenter någon valt ut med omtanke. Jag hoppas de flesta får uppleva samma ynnest och glädje.

Oromantik

Malmöpolisen valde pepparspray istället för de mer traditionella lyckönskningarna i Malmö Stadshus där en bröllopsceremoni precis skulle gå av stapeln. Brudgummen in spe är en 24-årig flykting vars asylansökan avslagits, berättar Sydsvenskan, och bruden är svensk medborgare.

Anders Kristersson, inre befäl vid Malmöpolisen ser inget anmärkningsvärt i ingripandet på lördagen.
– De tvingades använda sprej eftersom mannen gjorde motstånd.

Anders Kristersson ser heller inget fel i att bröllopet förhindrades.
– Det gällde att agera innan de hunnit gifta sig.

Varför det var så viktigt att agera innan de hunnit gifta sig är mer oklart. Kommunikationschefen på Migrationsverket, Jonas Lindgren, kan inte se någon som helst logik i polisens agerande:

Ett giftermål med en svensk medborgare har ingen betydelse när asylärendet avslutats. Varför skulle han inte kunna få gifta sig innan han avvisas? Det låter som ren och skär elakhet från polisen sida. Så här bör man inte få använda sin makt.

Ren och skär elakhet från polisens sida, eller ren och skär okunnighet? Sannolikt lite av båda. Och en stor del oromantik därtill!

Bästa jobbjulklappen!

Julavslutning, och traditionsenligt fick vi julklappar av skolan - bästa någonsin! Alla julklappspengarna har skänkts till Cancerfonden, helt perfekt, bättre kunde de inte investerats.

Den anpassliga manligheten

Idealmannen byter ständigt skepnad. Vekling blir muskelknutte. Råskinn blir gentleman. Och plötsligt ska den jämställde bli auktoritär. Många tycker det är förvirrande. Men det tycker inte Niclas Järvklo, maskulinitetsforskare vid Stockholms universitet

Om honom skriver Sydsvenskan en artikel i sin serie om manlighet. Han finner att "det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara" och framhåller att "Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden" Men, framhåller Järvklo, det är inte självklart för alla att hitta sin nya roll. Lite guidning kan behövas: "Lösningen för den moderne mannen är att vara ödmjuk. Det är inte svårare än så för att lyckas i de nya rollerna. Men samtidigt är männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet"

Jahapp, männen är rädda, de lider brist på ödmjukhet, måste slappna av och de överdriver när de pratar om hur svårt det är att veta hur man ska vara. Det låter inte som någon helt enkel sits att ta avstamp ifrån, men det finns hopp, enligt Järvklo är det den unga generationen vi bör sätta vårt hopp till:

I dag finns det däremot större synlighet för homosexuella och en massa queer-kids – unga som struntar i att säga att de är det ena eller det andra. De flyttar på gränserna för vad män och kvinnor kan göra

Men inte ens bland unga är allt självklart lätt och enkelt

I ett grabbgäng handlar det om att visa sig tuff och stark inför den egna gruppen. Många skulle må bra av att minska den hetsen, men de är rädda att tappa masken inför andra killar och det är extra känsligt när man är ung. De flesta tycker nog att det är skönt att slippa ifrån det när de blir äldre

Sådärja, grabbar, nu vet ni precis hur ni ska förhålla er, eller hur?

Förändringars tidevarv

Det är mycket som förändrats i världen på senare tid. Ska vi vara ärliga förändras det nog hela tiden, men på senare tid har det blivit så tydligt, upplever jag. Kanske är det åldern som gör att jag upplever att samhället blir allt kallare, hårdare och mindre tillåtande, att individens utrymme blir allt mindre, skillnaderna ökar och hierarkierna blir tydligare samtidigt som fördömandet mot den som inte följer mallen och rör sig åt samma håll samtidigt allt mer markerat.

Det är inte så roligt att se.

Vi närmar oss jul

Tidningar, tv och övrig media börjar fyllas av granar, glitter och ljus. Dimmat ljus, bjällerklang och julpsalmer. Tiden för familjen, omtanke, värme och, tja, ni vet. Då när alla ska le och vara glad.

Hur det nu ska gå till.

Maja är arg på regeringen. Hon är mycket tydlig med varför, jag har inget att tillägga utan nöjer mig med att länka instämmande.

Winds of change

Det är en intressant tid vi lever i. Saker och ting tycks gå både bakåt och framåt på samma gång, samtidigt som krafter som absolut inte vill ändra på något alls tjuter i högan sky och protesterar mot all form av förändring.

Som alltid i tider som dessa finns en risk att en och annan som inte är lika snabb som alla andra, inte lika stark och inte lika redo att stå på sig blir nedtrampad, faller av vagnen och blir ensam kvar och utlämnad åt att klara sig bäst h*n kan.

Det är ett bekymmer. Förändring är oundviklig, om vi aldrig varit villiga att förändra något hade vi inte kommit långt här i världen, men nog borde vi vara kloka nog vid det här laget att se till att vi inte förändrar på bekostnad av människor? Förändring borde gå mot öppenhet, frihet, samarbete och fred, inte mot murar, åtskillnad, segregation och misstänksamhet, borde den inte?

Lite skolflum är bara bra

I dagens Express påvisar Johannes Forssberg hur stor skillnad det är i kunskap mellan elever som gått i en skola där nationella prov, katederundervisning och strikt styrda ämneskunskaper råder, Forssberg tar det kinesiska skolsystemet som exempel, och elever som gått i en skola där analys, friare arbetssätt och ämnesöverskridande undervisning, Forssberg tar det svenska skolsystemet som exempel, råder. Flertalet elever i det förra, av kinesisk modell, kan vara i besittning av enorma mängder ämneskunskaper och kunna svara på många direkt ställda frågor, men ställda inför mer komplicerade problem där de förväntas tänka utanför ramarna tvekar de och misslyckas ofta. De saknar den styrka många elever i det senare systemet, det av svensk modell, besitter: förmågan att ställa egna frågor, analysera och använda sin fantasi till att dra slutsatser utöver de givna, prova sig fram och kunna se ett fallerat försök inte som ett misslyckande utan ett sätt att utesluta en teori.

I det kinesiska skolsystemet, skriver Forssberg, "finns inget eget arbete, inget elevinflytande och ingen föreställning om att skolan är till för att dana självständiga personer" nej tvärtom, förklarar han: "Så länge Kina är vad det är i dag - en gigantisk fabrik - har man stor glädje av ett utbildningssystem som producerar kunniga robotar" och just där ligger problemet: "om landet ska bli en innovativ ekonomi måste barnen lära sig att fantisera"

Och jag kan inte annat än fundera över vilken slags medborgare Björklund tänker sig att skapa? För visst är det bra med analyserande, reflekterande, kreativa människor som ifrågasätter, filosoferar, vrider och vänder på saker och ting och sätter ett i samband med ett annat, i all synnerhet om de har en grundlig kunskapsbas att ta avstamp ifrån, men ack, de är svåra att kontrollera, fritänkarna! De går sin egen väg, de ställer besvärliga frågor och lyfter fram jobbiga tuvor av fakta som ibland stjälper det prydligaste politiska lass rätt ner i diket. De drar fram besvärliga skelett ur garderober och får dem att dansa på borden. Sånt gör en politikers tillvaro jobbigare.

Elever, medborgare, människor i landet och världen, ett råd från mig till er: sluta aldrig ifrågasätta. Fråga varför, hur och för vem, varifrån och varthän, när och hur länge? Acceptera inte stillatigande, varken pålagor eller direktiv, om ni inte är grundligt klara över syfte och vem som ligger bakom och godtar båda. Lita inte på någon som utger sig för att veta allt, oavsett om denne är politiker, myndighetsrepresentant eller lärare.

Och lärare, gläds åt och med den där besvärliga frågvisa eleven som aldrig tycks nöjd med det svar h*n får.

Kan vi vara överens om det?

God jul

Fredrik Lindström filosoferar i Aftonbladet kring julen, kring hur det kan komma sig att "ju mer vi firar, desto mindre gillar vi julen", och hans förklaring känns oerhört insiktsfull:

Om man ser julen som ett varumärke (och i vår tid ses allt som varumärken) så har det en oöverträffad säljkraft. Man försöker mjölka det och dra ut på det maximalt, eftersom julen är handelns bästa tid på året (en del har över hälften av årets intäkter från julförsäljningen). Det är kanske det starkaste undergångstecknet i vår tid, att saker vars värde byggts upp långsiktigt alltmer brandskattas med en nästan bisarr kortsiktighet.

Men varför har då julen blivit ett så starkt varumärke. Jo, därför att den är en mångtusenårig traditionell kontaktyta mellan förfäder, nu levande och efterkommande. Och som sådan helt oöverträffad. En styrka som den i dag naturligtvis håller på att förlora när den alltmer förknippas med svettiga Åhlénsköer och meningslösa julsånger i mitten av november.

Vi krymper våra kontaktytor mellan de som gått före oss och oss själva, och på samma gång krymper vi våra kontaktytor mellan dem som går efter oss, våra barn och barnbarn, och oss själva.

Det känns inte som en riktigt bra väg att gå.

Kapten Uppenbar om barns sömnvanor

Barn som inte väcks och dras ur sängen i gryningen sju dagar i veckan blir friskare och starkare än de barn som inte får sova ut åtminstone på helgerna, berättar Expressen.

Nämen?

Allvarligt talat, det visste vi redan, inte sant? Ändå finns det gott om barn som halvvakna dras genom gryningsmörkret på väg till dagis och fritids av sina föräldrar med dåligt samvete. Föräldrarna har inget val, de måste till jobbet och ingen annan kan ta hand om barnens morgonrutin.

Varför gör vi inget åt detta? Vill vi inte att alla barn ska vara så friska och starka det någonsin går? Vill vi inte att de ska utvecklas till sin fulla potential?

Jag vill det åtminstone.

Bildning

Jag fastnar i tankar om bildning ikväll. Bildning och utbildning, det är skillnad, inte sant?

Utbildning har en början och ett slut, rör sig inom på förhand fastslagna ramar och är över när målet nåtts och examensbeviset i bästa fall erhållits.

Bildning, däremot, har den någon början? Jag vet inte, men jag vet att den inte har något slut. Den bildade människan vet att det alltid finns något mer att lära, att upptäcka, att utforska och ta del av. Den bildade människan vet att när man äntligen når horisonten upptäcker man en annan horisont där bortom, en horisont man inte vet ett strunt om ännu, och den bildade människan gläds däråt.

Idag har politiska beslut återigen gjort bildning till en klassfråga, CSN-systemet med sina strikt begränsade terminer styr icke bemedlade människor mot utbildningar som ger anställningsbarhet. Bildning, studerandet för studerandets egen skull, för att man vill veta mer och är nyfiken, är förbehållet de bemedlade, ett elitens privilegium. De som har ekonomisk uppbackning hemifrån och inte måste ta visst antal poäng och se slutet på den sista tillåtna terminen närma sig obevekligt.

Men världen förändras.

Det finns motkrafter. Internet är t ex en stor motkraft. Forskningsrapporter, forskare som bloggar, författare som generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter, studentbloggar och eoner av litteratur ligger ute på nätet, tillgängligt för även den som inte har ekonomiska möjligheter att läsa vid önskat universitet. Distansutbildningar ger möjlighet att erhålla examina även för den som måste jobba samtidigt som h*n studerar.

Och eftersom många människor vill mer än bara bli anställningsbara, eftersom många människor vill fortsätta växa och utvecklas, sprider sig bildningen obönhörligen även bland de som förväntas nöja sig med utbildning. Elitens privilegium blir alltmer tillgänglig för alla.

Jag tycker om den utvecklingen.

Skånetrafiken bör tänka om!

Givetvis var bussen inte i tid, den var tjugo minuter sen. En flicka i fjortonårsåldern frågade hövligt busschauffören varför han var så sen och fick en utskällning tillbaka. Ett par ögonblick senare fick vi allesammans en avhyvling via högtalarsystemet och en förklaring om att det minsann inte alls var chaufförens fel att han var så sen.

Och här måste Skånetrafiken tänka om. Dels bör de tänka över hur de dragit sina linjer, och dels bör de tänka över hur de bemöter sina kunder. När chauffören är 20 minuter sen bör h*n be om ursäkt för detta, inte skälla ut kunder som frågar varför. Det är definitivt inte kundernas fel och de har rätt att undra.

Kollektivtrafik är viktig. Med en prisvärd, väl fungerande kollektivtrafik med täta turer, god tidhållning, trevliga chaufförer, hela fordon och goda möjligheter till säker och billig parkering vid knutpunkter utanför stadskärnorna skulle man kunna få ner biltrafiken, öka säkerheten och bespara miljön en liten del av de utsläpp biltrafiken står för.

Så tänk om, Skånetrafiken, tänk om!

Åh, dessa mobiltelefoner i klassrummet!

För ett par veckor sedan noterade jag att en elev i mitt klassrum var väldigt mycket mer intresserad av vad som hände på telefonen än av vad jag hade att säga. Jag gick fram och frågade vem h*n sms-ade så intensivt med och fick ett svar som gav mig en rejäl tankeställare:

-Jag och min kompis som sitter vid det andra bordet där borta pratar om det du ritade på tavlan, jag hängde inte riktigt med eftersom jag kom för sent och min kompis förklarade. Vi ville inte störa så vi messade istället för att prata.

Och därmed kan vi konstatera att debatten om mobiltelefoners vara eller inte vara i klassrummet är helt skjuten i sank, inte sant?

Elever använder sina mobiler som klocka, som miniräknare, de använder online-lexikon istället för de tunga otympliga fysiska exemplar vi erbjuder, de googlar fakta, de fotograferar det som skrivits på tavlan så att de kan lyssna istället för att desperat försöka hänga med och anteckna, och uppenbarligen använder de mobiler för att visa hänsyn till övriga elever och läraren också. Det skulle inte förvåna mig om det finns ytterligare tusen användningsområden där elever använder mobilerna i sina respektive bildningsprocesser, men jag är alltför antik för att känna till dessa områden.

Sannerligen, den nya sköna världen är här och den uppväxande generationen har utan tövan tagit den i besittning.

Skånetrafik bättre än Västtrafik

Enligt en artikel i dagens Sydsvenskan är den skånska kollektivtrafiken bäst i Sverige. Det visar sig vid närmare läsning vara en lätt överdrift, då det blott är Skånes kollektivtrafik och Kollektivtrafiken i Västsverige som jämförts. Och med västsverige menar man den delen av västra Sverige som har kust, hela långa resten, från Dalsland och hela vägen upp till Lappland, bortser man glatt ifrån.

Så rubriken "Skånes kollektivtrafik bäst i Sverige" är en aning överdriven men fyllde sin funktion, jag öppnade genast artikeln och tänkte 'hur illa är det då i resten av landet?'. Det är handelskammaren i Göteborg som låtit göra jämförelsen och rapporten visar att

Kollektivtrafiken i Skåne har nöjdare kunder, lägre priser, högre kostnadstäckningsgrad samt bättre resandeutveckling än kollektivtrafiken i Västra Götaland

Läget måste vara desperat i Västra Götaland, ty ärligt talat: Skånetrafikens service är under all kritik. Bussarna är ständigt försenade, om de kommer, det händer då och då att de helt enkelt uteblir, busschaufförerna ständigt stressade, bussarna är i uselt skick, dörrar faller av eller går inte att stänga, det regnar in, linjerna är dåligt planerade och koordinerade och busstorgen i städerna så illa placerade och planerade att många av förseningarna uppstår när bussarna skall krångla sig ut och in på dessa.

Stackars Västtrafiks kunder!

Status

Det är väldigt mycket statussnack i diskussioner kring ett återförstatligande av skolan, har ni tänkt på det? Förr eller senare kommer, i varje diskussion, frågan om status upp, ofta i form av 'och skulle lärare få mer status vid ett återförstatligande?' eller lite mer provocerande 'och varför tror du att lärare skulle få mer status vid ett återförstatligande?' och det alldeles oavsett om någon nämnt status eller inte.

Det verkar finnas många som tänker mycket på status. Framförallt på hur det ska gå till att höja lärarnas status.

Och jag bekymrar mig lite över att det verkar finnas en uppfattning om att denna statushöjning kommer att ges av någon annan. Som en gåva, som en följd av höjda löner, som en följd av ändrad skolpolitik eller någon annan skiftning i en eller annan kulör.

Men är det verkligen så?

Vad är status?

Fundera på saken lite. Vilka människor har hög status? Vilka yrkesgrupper har hög status? Varför har de denna status? Vad innebär det?

Jo, att människor ser upp till dem, imponeras av dem, av deras prestationer, av deras utstrålning, av deras närvaro. Människor med hög status har helt enkelt hög wow-faktor.

Vi lärare behöver höja vår wow-faktor om vi vill höja vår status.

Simple as that.