Bäst inbilla folk att de är maktlösa, står att läsa i SvDs ledarblogg. Det gäller arbetsmarknad och klassamhället, och hur lätt det är att inbilla folk att de är maktlösa bara genom att ständigt upprepa hur hopplöst det är, hur omöjligt det är för invandrare/unga/kvinnor/lågutbildade/högutbildade/felutbildade/ alternativa/muslimer etc att ta sig in på arbetsmarknaden.
SvD länkar vidare till en debattartikel i aftonbladet om invandrares möjligheter på arbetsmarnaden.
Det ligger mycket i SvDs rubrik. Kan man få folk att tro att de är maktlösa slutar det ofta med att de slutar kämpa, bråka, störa, ställa till besvär, för att istället snällt rätta in sig i ledet, sjunka ner i soffan, låta sig distraheras av skådespelet och tacksamt ta emot brödet.
Lyssna nu noga, för det här är viktigt: den som säger till dig, direkt eller indirekt, att du är maktlös känner sin position hotad. Antingen sin bekvämlighet, sin politiska position, sin sociala position, sin geografiska position, eller sin younameit position. Du är nämligen inte maktlös. Du är kanske svag, du är kanske liten, du känner dig kanske ensam. Men du är inte maktlös. Du har makt. Du kan påverka. Du kan göra skillnad.
Minns detta: Du gör skillnad.
Scream for me!
14 år sedan
Utan kontakter ses du med misstänksamhet av arbetsgivare. Är du även långtidsarbetslös och äldre blir du än mer stigmatiserad. Så visst finns maktlösheten. De äldre långtidarbetslösas har länge funnits. I dag har de även satts på en än mer utsatt plats en förödmjukande plats genom att de fått sin ersättning sänktoch inte ansest behöva den skattesänkning de som har arbete fått. De ev sysselsättningar de får belönas med att de får en lön som ligger långt under avtal och där arbetsgivaren får höga bidrag för att lockas ta in dessa på sin arbetsplats under en begränad tid. Många arbetsgivare säger ändå Nej fast arbetsförmedlares locktoner lockar.
SvaraRaderaSegregationen av att politiken inte satsar sina resurser på att bekämpa arbetslösheten utan istället på bekämpningen av de arbetslösa och dess villkor har resuterat i en apati hos många av de arbetslösa, även sjuka börjar drabbas av detta. Så maktlösheten breder ut sig. Det har blivit en maktbefogenhet av regeringen att sprida denna till utsatta grupper av en anledning som är svår att förstå. Missriktad sådan skulle jag tro. För nog vill väl ändå regeringen att arbetslösheten ska minska inte att maktlösheten som nu blivit fallet ska öka.
Vill regeringen verkligen det? Jag är inte lika säker som du. De säger att de vill att arbetslösheten ska minska, men att säga och att faktiskt mena det är inte alltid samma sak. Vill de att enskilda människors känsla av att inte kunna påverka sin egen situation ska minska? Det är jag ännu mindre säker på, de agerar som om de snarare försöker öka på den.
SvaraRaderaVore jag du skulle jag vända blicken åt ett annat håll. Det finns fler områden i livet än arbete, har du svårt att komma in på arbetsmarknaden så finns det annat du kan ägna dig åt. Föreningsverksamhet, kanske? Där finner du nya kontakter, du får nya erfarenheter, nya synvinklar på livet. Du får en möjlighet att bidra till att göra världen till en lite bättre plats för andra som är med i föreningen, det är inte det sämsta.
Det är mycket lätt att tolka det som jag gjort. Men det handlar självklart om vilken politisk inriktning man har och vilken erfarenhet man grundar den på. Men du har helt rätt i att man måste göra något fast man inte kommer in på arbetsmarknaden. Det finns mycket och blogga är en men gränsen för vad är utefter den begränsning man själv sätter på sig själv. Ha en bra dag.
SvaraRaderaJag har läst och läst din kommentar, Rolf, men jag är väldigt osäker på vad det är du vill säga. Som jag läser det menar du att det är upp till var och en att bestämma om man är maktlös eller inte, stämmer det, tro?
SvaraRadera