Osäkra föräldrar II

USAs sämsta mamma är, enligt en artikel i aftonbladet, en Lenore Skenazy i New York. Vad har då denna hemska kvinna gjort mot sitt stackars oskyldiga barn? Har hon matat ungen med knark? Misshandlat honom med en galge? Knuffat honom nedför en trappa? Lämnat honom ensam i timmar medan hon själv ägnat sig åt att roa sig på lokal?

Nej, hon har låtit ungen åka tunnelbana ensam. Han är nio år, och åkte en sträcka han är väl bekant med, bytte till buss och anlände hem till väntande mamma.

That's it. Mer än så behövs inte för att bli utnämnd till USAs sämsta mamma. Ni ruskar misstroget på huvudet? Ni ler lite i mjugg åt de där nervösa amerikanerna? Eller reser ni ragg mot mig och påpekar med förnumstig stämma att det minsann är farligare idag än det var för trettio år sen.

Kära föräldrar, en nioåring är, förutsatt att ni inte konserverat henne/honom i någon slags treårsbubbla, en kapabel och klok varelse. Ungar måste få lära sig att klara sig själva, de måste få lära sig att hantera världen och tillvaron på egen hand. Säg mig, om ni ständigt skyddar barnan och lägger världen till rätta, censurerar och målar i pastellfärger, hur hade ni tänkt att de ska hantera den verkliga, kantiga, hårda och kalla verkligheten den dagen de faktiskt måste stå på egna ben?

Jag skulle vilja råda oroliga föräldrar att börja läsa på. Här är en bra bok att börja med, läs och tänk på vilket budskap författaren faktiskt sänder er som föräldrar