Prestationsprinsessan presterar privat, passande poänger på praktfullt, pinsam pidestal pang på
Tack till missjsstruggle som helt generöst lät mig publicera dikten. Ännu en av mina begåvade elever, det tycks vara den dagen då jag får tillfälle att skryta lite över en del av dem idag.
If I can endure for this minute Whatever is happening to me, No matter how heavy my heart is Or how dark the moment may be-
If I can remain calm and quiet With all the world crashing about me, Secure in the knowledge God loves me When everyone else seems to doubt me-
If I can but keep on believing What I know in my heart to be true, That darkness will fade with the morning And that this will pass away, too-
Then nothing in life can defeat me For as long as this knowledge remains I can suffer whatever is happening For I know God will break all of the chains
That are binding me tight in the darkness And trying to fill me with fear- For there is no night without dawning And I know that my morning is near.
Do not go gentle into that good night, Old age should burn and rave at close of day; Rage, rage against the dying of the light.
Though wise men at their end know dark is right, Because their words had forked no lightning they Do not go gentle into that good night.
Good men, the last wave by, crying how bright Their frail deeds might have danced in a green bay, Rage, rage against the dying of the light.
Wild men who caught and sang the sun in flight, And learn, too late, they grieved it on its way, Do not go gentle into that good night.
Grave men, near death, who see with blinding sight Blind eyes could blaze like meteors and be gay, Rage, rage against the dying of the light.
And you, my father, there on the sad height, Curse, bless me now with your fierce tears, I pray. Do not go gentle into that good night. Rage, rage against the dying of the light.
/Dylan Thomas
Mats på Tysta Tankar funderar vidare kring manlighetens mysterier, och närmar sig nu döden. Dylan Thomas dikt dyker genast upp i min tankevärld.
Eftersom jag är inne i en Pain-period skulle jag vilja passa på att dedikera den här sången till makthavare som missköter sitt uppdrag, missbrukar sin makt och saknar ödmjukhet och mod:
Lyriken är död, länge leve lyriken! utropar Nittonde Stolen.
Utan tvivel är låttexter en litteraturform så god som någon, med en ofantlig variationsrikedom, när det gäller allt från längd och form, till innehåll och kvalitet. Allt från enradiga electrotexter, via schlagerns (ibland politiska) banaliteter, vidare förbi raka och surrealistisk hårdrockslåtar, till tiominuters tonsatta hiphop- och punkberättelser
Det räcker inte med en vacker röst, att kunna sjunga rent eller att hålla ut tonen. Man måste kunna leverera texten också, få den att betyda mer än bara orden.
Jag tar inte striden, jag vänder dig ryggen, jag går. Jag går, jag backar, jag är inte rädd att förlora. Nej, jag drar mig bort för att saker så fort blir för stora så låt mig nu gå, du kan inte vinna, det du sår
är draksådd, och det är en skörd jag aldrig vill röra. Jag är inte rädd att förlora, jag vet att jag vinner om striden blir av. Men än finns det tid. Jag hinner tänka och går. Det finns inget annat att göra.
Jag vet att jag vinner. Men du klarar inte förlora. Du kan inte stå rak och ta en förlust, du droppar din bitterhets etter i kalken och sedan så doppar du dolkar däri, vassa men inte för stora.
De vill jag inte ha i min rygg. Varför låter jag dig tro att du vann? Därför.
Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld.
Kan jag göra den lite bättre för någon, någonstans, någonsin så kommer jag att försöka.
Kan jag ge någon verktyg för att göra världen bättre någonsin, någonstans så kommer jag att försöka.
Bröstcancer dödar mammor varje dag.
Tillhör du dem i samhället som har pengar, sätt in en slant på PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919 Har du inte själv pengar över, prata om Bröstcancerfonden så kanske du inspirerar någon som har att ge ett bidrag. Det gör också skillnad.
