Våren förtydligad

Det sägs att de små blommorna är svåra att se på bilden, så svåra att det rent av tvivlas på att de är där. Det är de visst det, titta här:

Vårdag i Skåne

Det regnar. Ett ljuvligt svalkande uppfriskande vårregn som ger en känsla av att världen faktiskt blir renare. Himlen är vackert ljust grå, träden har inte fått löv ännu men knopparna är på väg att sprängas när som helst. Javisst gör det ont när knoppar brister, men försöker vi komma undan det, eller inte låtsas om det, orsakar vi ännu mer smärta.



Även om inte gräset är grönt ännu så är mossan det, och tistlarna, de vassa, taggiga, livskraftiga envetna, visar sig. Där finns någon slags små trevliga lila blommor också, jag har ingen som helst aning om vad de kan heta men de brukar titta fram såhär års, och jag gillar dem. De gör liksom inte så mycket väsen av sig som krokusar och påskliljor och sånt, utan de blommar stillsamt och piggar upp tillvaron utan att dra till sig uppmärksamheten.

Ny design

Vad tycker ni?

Ja? Nej? Skeptisk? Kanske, om man får vänja sig?



Bilden tagen av Rob Sheridan.

Vårvindar friska

SvD berättar att ananasexpressen från Hawaii orsakar snöbrist och oro i Västra Kanada.

Fenomenet "Pinapple express" är den stora skräcken. Det är vindar som kommer från Hawaii som tar med sig varm luft som ger mycket regn ända upp till 2 000 meters höjd. Men det är ovanligt att den kommer i februari, det är vanligast i december, säger Pererik Åberg, meteorolog på SVT

Ja, det gäller OS alltså, som strax ska hållas i Whistler. Snöbrist vore bekymmersamt.

För en OS-arrangör finns ofta två stora orosmoln: transportsystemen och vädret. Den första går att förbättra med extra åtgärder den andra är i stort sett omöjlig att påverka.

- Du kan i och för sig göra som i Peking 2008 och Moskva 1980 då man skickade upp raketer som flyttade regnmolnen. Det fungerar i en diktatur. Men vem äger regnet i en demokrati? undrar Åberg.

Det är en bra fråga. Ingen, kanske, eller alla?

Söndag

Söndag i den nya världen. I morgon börjar klimatmötet i Köpenhamn. Det kommer att stupa på pengarna. Vi dör hellre en kvalfylld död än släpper vårt guld.

Jag har inte så mycket tro på mänskligheten idag.

Snö

Man talar om att det kommer att snöa snart, till och med här nere i Skåne ska vi få del av det vita.

Molnen är tunga och grå och vinden kall, så kanske?

Kör försiktigt, det blir snabbt halt.

Brytpunkt

6 augusti är augustimånen full. Kräftpremiären torde, av en tillfällighet, infalla samma dag. Kräftpremiären känns som den officiella avslutningen på sommaren, den officiella inledningen på hösten.

Jag läser på SMHIs hemsida att på andra sidan klotet där våren närmar sig är det dags för en annan slags premiär: årets ozonhål.

Ämnen som bryter ner ozon finns det fortfarande i tillräcklig mängd i atmosfären. Temperaturen i ozonskiktsnivå (ca 20 km) över Antarktis är nu efter den långa polarnatten nere i under minus 80 grader.

Vid låga temperaturer, under -78, bildas partiklar av bland annat vattenånga och saltsyra. I tillräcklig mängd bildar partiklarna moln, som kallas PSC (Polar Stratospheric Cloud). På ytan av partiklarna kan solstrålning aktivera en snabb nedbrytning av det gasformiga ozonet. Och det är just detta som snart kommer att inträffa. Alla förutsättningar finns på plats. Det är bara att vänta på att solen skall börja lysa på molnen med tillräcklig styrka. Detta brukar inledas i början av augusti.

SMHI rapporterar detta i en oberörd ton, inga larm, inga varningar, inga fördömanden eller uppmaningar, bara en rapport bland andra om ett förväntat och förutsett skeende.

Ett hål i ozonskiktet är numera rutin. Är det riktigt bra, det?

Steget efter

.


Värmen får, enligt dess förespråkare, oss att sakta ner och stillsamt betrakta saker och ting vi vanligen springer förbi. Kanske var det därför det kändes så symboliskt, detta, som om reklamens budskap inte bara var att som muta för att man ska köpa Aftonbladet idag kan också få köpa filmen Steget Efter. Det kändes också som om tidningen ville ge oss ett tecken på att den plötsligt insett att i dagens värld, där information sprids över nätet i ett tempo som traditionella medier inte är i närheten av, ligger de ett steg efter och bör tänka över vilken funktion de istället har att fylla i dagens samhälle.

.

Sommarplåga

Sommaren kom tidigare än någonsin i år, berättar Expressen. Vad det innebär i längden får vi inte veta något om, men min gissning ser ut såhär: tidigare, varmare, torrare, längre. Missväxt, vattenbrist, ökning av hudcancer och algblomning. Och vidrigare sommarplågor än både Boten Anna och Macarena tillsammans kommer att vevas varv på varv på varv både i TV, radio och butiker.

Sommaren är inte min favoritårstid, det stämmer.

Vädernotering

Jag noterar att sedan vintersolståndet har varje dag börjat med strålande solsken. Det har oftast blivit molning, och ibland lite regn, innan kvällen men solen har varje morgon visat sig.

Det skulle kunna tolkas som ett budskap, eller ett förebud, eller rent av ett järtecken för dem som så önskar.

Skånevinter

Vinter i Skåne, dimmigt och fuktigt, gässen ropar åt varandra osynliga ovanför dimman. Romantiskt så det förslår, men luktar förfärligt. De få tillfällen det inte blåser härnere känner man hur illa det luktar, avgasdoften sticker i näsan och i halsen. Man har knappt lust att andas, men kan inte låta bli.

Människor, åk kollektivt! Det här är inte hållbart i längden.

Lättare

Vi har väder igen, temperaturen har sjunkit ett par grader, en sval, svag, försynt vind skingrar avgaserna och gör luften lättare att andas. Fåglarna är tillbaka, kajornas eviga tjat och sparvarnas tjatter underhöll mig vid busshållsplatsen. Till och med en liten kanin lullade omkring på gräsmattan.

Den människoskapade dimensionen av världen är sig lik sen igår, men den naturen har ansvaret för har börjat slappna av, och det syns på människorna.

Dagens samtalsämne

Häromkring är det utan konkurrens jordskalvet. Fyra komma sju på Richterskalan är tydligen en hel del, värsta på hundra år och mer därtill säger de som vet.

Känslan kan beskrivas ungefär som känslan av att stå på en gammal järnvägsstation när ett stort, långt och tung godståg slamrar förbi utan att sakta farten. På ett par sekunder var det över. Somliga rycktes ur sin slummer, andra sov vidare som inget hänt. Teorier om exploderande värmepannor, krockade långtradare, terroristattacker, kraschade flygplan, åsknedslag, rasade väggar, nedfallna bokhyllor och kattattacker lanserades och förkastades innan media hann med att rapportera jordskalvet, och hälsningsfrasen för dagen lyder 'kände du när det skakade?'

Det känns som det varit en underlig, bävande december. Från åsksmällen den tredje till jordskalvet i morse har vägen gått över snö, is, regn och rent av sol. Människor är stressade, nerverna ligger utanpå, oron över finansmarknaden, regeringens stolleprov, nya lagar och arbetsmarknaden spelar in. Efter skalvet i morse har vädret varit nästan obefintligt, om man kan tänka sig obefintligt väder. Det är precis stilla, det är det sällan i platta Skåneland, vilket lett till att det luktar skarpt av avgaser överallt. Det är inte varmt, och inte kallt. Himlen är täckt av en luddigt jämngrå molnfilt som dämpar ljus och ljud. Och inte ens en grå liten fågel har jag hört sjunga på någon kvist idag.

En underlig, ödesmättad stämning ligger över det land man kunde tro skulle glittra av julstämning, om man bara såge till datumet.

Kom av mig

Jag hade tänkt skriva om vädret (nu snöar det, vi har haft en faslig massa väder idag, så många så jag börjar undra om det alls finns något kvar till nästa vecka?)

Jag hade tänkt skriva om det par i övre medelåldern i England som fastnade i deras motsvarighet till IPRED-garnet men bestämt hävdar att de inte alls laddat ner tysk armégayporr, de blev rent kränkta av att någon ens antyder något sånt! Underförstått i artikeln är att tänk, oh ve, stackars dem! Så illa det gått, vilken förnedring, men klart de slipper undan, ingen kan väl ens tänka tanken att de, anständiga människorna, skulle..... Nänä, ni säger det ni. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad ifall de både laddat ner och gillade det. Hur skulle media låtit om paret varit i yngre tjugoårsåldern, piercade och klädda i svart läder? Hade man trott på deras oskuld då också? Jag är skeptisk.

Det hade jag alltså tänkt skriva om men emellan kom Josh och formulerade sig så väl att jag rent kom av mig, och istället nöjer mig med att citera honom:

pengar aldrig varit det främsta incitamentet för framställande av kultur

och det är så rätt så det finns inte mycket mer att tillägga.

Bom å pang å dunder

Det small rejält över sydvästra hörnet av Skåne klockan sju i morse. Malmö och Lund och småkommunerna runt omkring rapporterar om skarpt ljussken, somliga säger att det syntes ända till Danmark, direkt följt av en smäll som fick hus att skaka och vägar att vibrera.

Teorier om störtat UFO har lanserats. Åska känns något sannolikare, särskilt som det åskat i Småland och ute över havet också.

Varför säger de inget på nationella nyheterna, undrar upprörda Skåningar som inte riktigt inser hur lokalt fenomenet är. Det kommer nog.

Bondepraktikan säger om åska i December: Åska i denna månad bådar både storm och regn.

Det låter inte som det blir en vit jul i Skåne det här året heller.

Falleralla

Det är som nämnts höst, och löven faller och ligger vackra överallt, trots energiska trädgårdsnissars insatser för att hålla dem i schack. Inte bara löven faller. Det faller börser omkring oss var vi går just nu också. Finanskrisen fyller media och löpsedlar, plötsligt tycks både FRA och drunknande isbjörnar vara borta från folkmedvetandet.

Är det inte lite intressant hur lätt det är för ett mediauppbåd i samklang att driva upp en fråga på agendan, och placera en annan i skugga?

Jag noterar varje morgon hur bilköerna blir allt längre, trafiken flyter allt sämre och kostar oss, som invidiver och samhälle, allt mer. Samåkning som idé verkar helt utdöd, i varje bil, oavsett storlek (och de flesta är mycket stora) sitter en ensam individ. Alla blir försenade, alla blir irriterade, det sker ständigt små krockar här och där när någon försöker smita emellan, någon blir irriterad på någon annan och rätt som det är blir det tvärstopp på grund av irritationen.

Turtätare, säkrare (bussar med fungerande bromsar och dörrar, tex) och för resenären billigare kollektivtrafik, och så höjd trafikskatt åtminstone för den som inte bor i glesbygd, kanske? Det vore bättre för ekonomin, både den individuella och den kollektiva, det vore bättre för miljön, det vore bättre för folkhälsan, det vore bättre för det kollektiva humöret. Är inte det en god idé?

Nu är det i morgon

Godmorgon, värld, nu är det dagen efter igår, dagen efter att tidningarna berättade för oss att mänsklighetens nyfikenhet skulle orsaka jordens undergång idag.

Än är vi kvar. DN berättar att det som ska ske idag är en provkörning av maskinen, där man ska få protonerna att svirra iväg runt hela ringen.

Det är en viktig milstolpe att de nu färdas runt ringen. Mig veterligen har de bara färdats runt tre kilometer tidigare, säger Kerstin Jon-And, professor i fysik vid Stockholms universitet och ordförande för Atlas som är det största experimentet vid LHC.

Det som idag ska ske är alltså en provkörning. Om det fungerar, om protonerna verkligen färdas hela vägen runt ringen (vad gör protoner annars, till vardags, så att säga? Virrar omkring och är beståndsdelar i saker och ting, tycker jag mig minnas från skolans naturkunskapsundervisning, stämmer det?)så går experimentet in i nästa fas:

efter onsdagens experiment kommer nästa steg. Partiklarna ska stötas ihop i en hastighet som kan liknas vid ljusets. Det är vid kollisionerna som många pusselbitar kan falla på plats.

Maskinen kommer att kunna ta fram tidigare okänd fakta kopplad till universums uppkomst. Den kommer förhoppningsvis att reda ut om Higgs partikel, som skulle kunna förklara varför saker och ting har en massa, finns eller inte samt även ge mer klarhet kring mörk materia.

- Vi kommer att utvidga och flytta kunskapsfronten. Maskinen kommer att förändra vår världsbild, säger Kerstin Jon-And

Ett av svaren man förväntar sig att få är alltså svaret på frågan om vi finns eller inte, om saker runt omkring oss är verkliga eller om vi alla bara är en del av Den Stora Illusionen.

Om det nu inte blir ett enda illusoriskt svart hål av det hela, förstås. Men Expressen gör nu, efter att ha jagat upp oss, sitt bästa för att lugna oss igen:

– Problemet är att det är svårt att bevisa att det bildas svarta hål för de är så små och lever så kort tid. De faller samman nästan omedelbart. Det är fullständigt osannolikt att de skulle finnas kvar så länge så att de kan växa och bli så stora så att de slukar hela jorden. Åtminstone enligt våra vanliga, beprövade, teorier.
Till skillnad mot kritikerna ser Leif Lönnblad fram emot experimenten med LHC.
– Det här är ju fenomen som är helt omöjligt att styra när det sker naturligt, och vi kommer sannolikt att lära oss mycket av de här experimenten. Exakt vad vi kommer att lära oss är svårt att förutspå, men förhoppningsvis kommer de att bidra till att vi lär oss mer om hur universum fungerar.

Kanske är det bara min fantasi som är lite skruvad, men jag kommer hela tiden att tänka på seriefigurerna Calvin and Hobbes och deras experimenterande med både tyngdlag, tidsresor och andra naturfenomen. Finns världen kvar i eftermiddag? Om sex månader? Om ett år? Om tvåhundra år? Jag vet inte, men för att vara på den säkra sidan, undvik plastpåsarna i affären. Investera i en tygkasse för trettio kronor, det är samma kostnad som för tjugo plastpåsar, men du kan återanvända den minst tvåhundra gånger. Ren vinst för dig också.

Vad världen behöver

Världen behöver en hjälte. Minst. Inte den tecknade sorten med som flyger omkring och tittar med röntgensyn, utan en riktig hjälte. Gärna fler, så om ni känner er manade, ta på er mentala hjälteslängkappa och gå ut och rädda världen. Det kostar en slant, men vad kostar det att låta bli?

Gustav lugnade sig

och oljepriset sjönk.

Är det inte dags att vi lämnar den gammeldags, otympliga och smutsiga oljeanvändningen bakom oss?

Moderna tider kräver moderna, hållbara metoder.

Otäckt varmt

Vi gick ut en liten sväng inatt, bara för att få lite svalka. Hela dagen igår var det klibbigt tryckande varmt, så varmt så man bara ville att åskan skulle braka loss och ge lite lindring. Framåt kvällen kom vinden igång, och med den lite regn i skurar. Inne bestod värmen, så vi gick ut men ingen lindring fanns. Visst var regnet svalt och friskade upp lite, vinden svalkade som vindar gör men värmen fanns kvar, luften var lika varm och klibbig som den varit under dagen, varje andetag drog in värmen i oss.

Det var riktigt obehagligt, är det verkligen så det ska bli framöver?