I Lund tänker man sig att göra en satsning på de studiebegåvade eleverna, och inte bara de med hög matematiskt begåvning, till och med de humanistiska ämnena får en tårtbit den här gången, det tackar vi speciellt för.
Men alla är inte positiva, det gnys och gnälls om hur detta tar resurser från svagare elever, hur de duktiga minsann klarar sig ändå, hur detta cementerar klassamhället... men snälla söta människor, nu är ni förfärligt orättvisa! Tänk ett ögonblick på vad det skulle kunna betyda för exempelvis den fattiga (det finns fattiga människor i Sverige idag, det är inget vi ska vara särskilt stolta över men det blir inte bättre av att vi låtsas som om det inte vore så) och begåvade, men understimulerade, eleven från Mosippan att bjudas möjlighet att gå i en klass tillsammans med andra studiebegåvade elever, att få stimulans och möjlighet att utvecklas utöver sin sociala status. Tänk på duktiga Annika, hon den tysta, ambitiösa som alltid gjort sina läxor, alltid har alla rätt på proven och alltid duckar för coola gängets angrepp och glåpord. Vilken skillnad det skulle vara för henne att få lov att visa sin ambition, att stimuleras av att gå med andra som ser på det här med skolan från samma synvinkel som hon gör!
Att ge alla elever möjlighet att utvecklas innebär inte bara att ge stöd åt de svaga.
Scream for me!
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar