Männen i svart är trevliga privat

Eva-Britt Dahlström är socialdemokrat från Karlskrona. Hon tycker det är dags att sansa debatten kring FRA. Som argument framför hon att hennes pappa jobbade åt FRA, och han var snäll privat. Visserligen tog det ett antal år innan det gick upp för lilla Eva-Britt vad pappa faktiskt jobbade med, trots att hon

minns när mamma och han semestrade i ett land- där pappa blev den ende i sällskapet- resan anordnades av en förening- som blev tagen i tullen vid inresan.
Han hade även blivit tillsagd innan han reste att inte visa hur väl han kunde språket.


Trots detta blev han och mamma avlyssnade av det landet på hotellrummet- det kom också in en person på hotellrummet som verkade vara utsänd för att dels kontrollera och dels skrämma - men då kunde pappa inte låta bli att säga något dräpande på det landets språk och därefter fick mamma och han vara ifred.


Det finns naturligtvis andra händelser som jag inte tänker gå in närmare på.


Men det som är viktigt är att jag som person eller resten av min familj aldrig utsattes för några kränkningar vare sig av FRA eller av andra länders underrättelsetjänster.

Att Eva-Britt inte uppfattar det som störande att en person, utsänd för att dels kontrollera, dels skrämma, kliver in i hotellrummet, att rummet avlyssnades och att de uppmanats mörka sina kunskaper i landets språk säger mer om henne än om underrättelsetjänsters arbetsmetoder, och är knappast ett relevant argument var sig för eller emot FRA.

Och att hennes pappa var en snäll pappa, nej, det är överhuvudtaget inte relevant i sammanhanget. Aningen skrämmande är det visserligen att höra argument av den sorten, snarlika uttalande gjordes visst om militär personal i känsliga positioner för drygt sextio år sen också, i ett av våra södra grannland, men det är nog mer en tillfällighet än något annat.

Vad sägs om att släppa alla försök att spela på känslor nu, FRA-kramare, och bemöta de frågor ni faktiskt får?

Och varför var det plötsligt så fruktansvärt brått?