När masken föll

På Expressens kultursida skriver Johan Norberg om alliansen och George Lucas, och hur man som högerväljare plötsligt finner att man nog måste gå tillbaka och se efter om man verkligen sett det som fanns, eller om man möjligen snarare sett det man trodde sig se, för att man ville se det.

Anti-etatismen har inte bott här. I takt med att det politiska spelet har tömts på värderingar och principer har situationen förvärrats. Reinfeldt är inte början på den processen, han är dess logiska konsekvens. Vi tror oss minnas att den borgerliga kritiken under 1980- och 90-talet handlade om frihet och nyliberalism eftersom vi tänker på den mer ideologiska debatt som samtidigt drevs på tankesmedjeseminarier och ledar- och kultursidor. Även om flera borgerliga politiker deltog i denna diskussion var huvudriktningen en annan: de ville trimma systemen en smula för att undvika ekonomisk kris. De var inte anti-stat, de var anti-statsskuld.
I lugnare tider, efter Perssons sanering, föll hela berättelsen bort. Då inträdde Anders Borgs tidsålder, där socialingenjörer från alla partier förenas i en incitamentsverkstad för att reda ut vilka spakar man ska dra i för att få medborgarna dit man vill. Där vet politikerna bäst och principer och värderingar är bara gammal överbyggnad som står i vägen för en saklig prövning i varje fall.

Han frågar sig vilken väg som finns kvar att gå för övertygade liberalister, men konstatera samtidigt sorgset:

Det är plågsamt att beskåda. Men innan vi utanför dömer alliansen för hårt är det värt att notera bjälken i det egna ögat. Politiker lever trots allt på väljarmarknaden. Som den liberale bloggaren Mattias Svensson har konstaterat var det inte många av de opinionsbildare som nu klagar över regeringens svek mot principer som protesterade när de övergavs. Det var inte bara Reinfeldt som längtade väldigt mycket efter regeringsmakt.
Dagens Nyheters Niklas Ekdal var glad över att ideologierna var döda och ersattes med ”beprövad erfarenhet, och en realistisk människosyn”, Expressens P M Nilsson välkomnade att moderaterna inte längre ville ”stirra sig blinda på ideologi” och Svenska Dagbladet P J Anders Linder besvarade i höstas frågan hur regeringen skulle locka liberala väljare med ett avsnoppande ”ni har ju ändå ingen annan att rösta på”.
En borgerlighet utan principer och ideologi, som mest jagar s-väljare och struntar i sina liberala väljare? Se er omkring. Ett sånt djur ser ut precis så här. Now live with it.

Och det sammanfattar väl ungefär läget? Det är bara att tugga i sig, men minnas smaken väl till nästa val. För oavsett vad någon säger, det finns andra att rösta på när masken fallit.

ps: Förlåt, du som avskyr daggmaskar, det ska inte bli en vana men här behövdes den!