Lärare i offentligheten

Jag kommenterade på ett inlägg i Jag ska bli lärares blogg, men beslöt mig för att fylla på tankegången lite här:

Som lärare är man i allt väsentligt en offentlig person. Att vara offentlig person innebär att man har ögon på sig även när man inte direkt befinner sig i sin yrkesroll, i synnerhet när man befinner sig i det offentliga rummet.

Elever noterar om man köper mellanmjölk eller lättmjölk, de noterar vilka filmer man ser på bio och de noterar vilka butiker man handlar sina kläder i. Så är det bara. För elever är man alltid Läraren, oavsett om det är mitt i sommaren och man har sommarlov eller det gått tjugo år sedan eleven lämnade skolan. Hur man agerar privat, oavsett om det är på krogen eller i affären, påverkar hur eleverna bemöter en i skolan. Den lärare som väljer att gå ut och supa i skallen i bitar bör inte bli förvånad när de elever som ser detta bemöter honom eller henne annorlunda i klassrummet i fortsättningen, hennes eller hans agerande har helt enkelt ändrat deras bild av honom eller henne.

Internet är en del av det offentliga rummet, även Facebook och Twitter, bloggen och kommentarsfältet i dagstidningarna är en del av det offentliga rummet. Det är lätt att falla i den än idag frekvent förekommande fällan "Internet är lika privat som mitt vardagsrum". Det får konsekvenser, precis som det får konsekvenser om man glömmer bort att torget är ett offentligt rum och inte ens eget vardagsrum, oavsett om man sen tycker det är rimligt eller inte.

Jag har intrycket av att detta är en del av lärarrollen som gås förbi med tystnad eller åtminstone näst intill i lärarutbildningarna, men jag kan ha fel. Jag tror livet skulle bli lättare för många unga lärare om man åtminstone nämnt det, för en och annan kan det annars komma som en obehaglig överraskning rätt som det är.

Följetongen Tvättstugan revisited

Det låg lakan och saker i torktumlaren när jag kom ner i tvättstugan. Inga problem, jag ska ju tvätta innan jag torkar, men torktumlaren hade gått klart så jag plockade ut sakerna och la dem i en tvättkorg och ställde utanför torkrummet så jag kunde låsa efter mig. Tvättaren hade inte gjort rent efter sig, varken tvättmaskinerna eller golvet. Golvet gör detsamma, jag gör ändå rent efter mig när jag tvättat och det är dessutom kruttorrt ute. Tvättmaskinerna är lite kinkigare, parfymer ger mig huvudvärk och hon använder parfymerat tvättmedel, vilket innebär att jag är tvungen att städa efter henne. Det är ingen stor sak, tar mig max två minuter per maskin.

När jag så kom ner nästa gång satt en gnällig lapp på dörren från henne, hon påpekade att det minsann står att man har torktid en timme efter att tvättiden är slut och jag ska låta bli hennes kläder i fortsättningen.

Och plötsligt kändes hennes konsekventa nonchalans med städningen som en mycket större sak.

Inte bra.

Steget efter

.


Värmen får, enligt dess förespråkare, oss att sakta ner och stillsamt betrakta saker och ting vi vanligen springer förbi. Kanske var det därför det kändes så symboliskt, detta, som om reklamens budskap inte bara var att som muta för att man ska köpa Aftonbladet idag kan också få köpa filmen Steget Efter. Det kändes också som om tidningen ville ge oss ett tecken på att den plötsligt insett att i dagens värld, där information sprids över nätet i ett tempo som traditionella medier inte är i närheten av, ligger de ett steg efter och bör tänka över vilken funktion de istället har att fylla i dagens samhälle.

.

Olika sätt att se saker och ting

Det är beklagligt att både Ohly och Sahlin tycks tillhöra gruppen som anser att en människa är och förblir det hon en gång var, det lämnar lite utrymme för upprättelse och förändring för individer som råkat ta fel väg i livet. Både anser att det är pinsamt att Piratpartiet skickar Alexandersson, han som en gång i tiden avslöjade Serungs agerande, till parlamentet.

Rimligen innebär detta att vi fortfarande bör vara beredda på att t ex Sahlin då och då handlar på regeringens kort och betraktar det som förskottsuttag på lönen, och fortfarande anser att hon har rätt att parkera varsomhelst hursomhelst?

Det var tråkigt.

Politisk aktion!

Jag hade vägarna förbi ett av ålderdomshemmen i den kommun som stolserar med att ha nästan lägst kommunalskatt i Sverige. Där utanför pågick en politisk aktion, en demonstration för att visa på situationen för dem som bor där inne.

En äldre herre berättade om hur han väcks tidigt på morgonen, serveras en kopp svart kaffe med två sockerbitar och sedan inget mer förrän middag (middag på skånska = lunch) Han visade förbipasserande en annonsbild av en tallrik med smörgåsmat och talade om att så borde en frukost se ut, men det var inte att tänka på där inne. Han berättade också hur det sparas in på städningen och övrig service och frågade förbipasserande om detta var rimligt? Han betalar trots allt en hel del varje månad för sitt serviceboende, borde det då inte ingå service?

Man tycker ju det, men kommunen i fråga, där man också bestämt sig för att spara på vägunderhåll, gatubelysning och eventuellt stryka julsmyckningen av centrum ur budgeten och stolt förklarar sig leda kommunen på ett ansvarsfullt och klokt sätt, anser inte att kommunalskatten behöver höjas. Man stoltserar på hemsidan med att ha

fokus på att ha "Sveriges bästa livskvalitet för äldre"

Jag undrar om den demonstrerande herren tycker att man lyckas?

Lyxigt, exklusivt, privat!

Victoria Park i Malmö, en exklusiv gated community (exklusiviteten märks t ex redan när man går in på hemsidan och hör den stämningsfulla hissmusiken), tycks enligt vad Sydsvenskan har att berätta vara på väg att sakta förfalla till att bli ett rätt vanligt bostadsområde, visserligen fortfarande rätt dyrt och med exklusiva märken i maskinparken i kök och tvättstugor men ändå inte riktigt det avskilda, privata område för burgna fyrtiotalister byggherren drömde om. Och detta redan under uppbyggnadsstadiet.

Av de 133 lägenheter som hittills lagts ut för försäljning står var fjärde fortfarande utan köpare, mindre än två månader innan de första boene flyttar in. – Jag kan inte förneka att försäljningen gått lite trögare än förväntat, säger Victoria parks vd Peter Strand till Sydsvenskan.

Delar av lägenhetsbeståndet blir istället för bostadsrätter till hyresrätter, vilket ju lockar ett något annat klientel än de man först tänkt sig. Och det är inte den enda förändringen:

En annan förändring är att Victoria park numera försöker locka köpare i alla åldrar – den yngste som hittills köpt en lägenhet är född 1987. Projektet lanserades med inriktning på 40-talister, men alla sådana planer är skrotade sedan en tid tillbaka, även om vd:n Peter Strand förnekar att de någonsin existerat [...] Något annat som påverkas av den tröga försäljningen är de gemensamma faciliteterna, exempelvis biografen, spaanläggningen och restaurangen. De är alla dimensionerade för ett fullsatt Victoria park, och ett 20-tal personer håller i skrivande stund på att anställas för att driva anläggningarna. Med färre sålda bostäder än förväntat får Victoria park förlita sig alltmer på att besökare utifrån beger sig till anläggningen vid Kalkbrottet för att äta och få massage. – Vi kommer att sälja dagskort och liknande. Ambitionen är absolut att få dit många externa besökare.

Exklusiviteten och den privata avskildheten tycks redan naggas en aning i kanten, det hela börjar snarare likna ett turistmål. Det är nästan lite Skansen över det hela, är det inte, en fast utställning över livet i ett annat slags samhälle än det som finns idag.

Allsång på Victoria Park, blir det TV3 som lanserar den konkurrenten till Skansen och Lisebergsvarianterna?

Porr!

Expressen viftar med moralens flagga. Under den andlösa rubriken Filmade porr - får toppjobb i EU läser vi

Den nyliberale bloggaren Henrik Alexandersson kommer att anställas av Piratpartiet. Han blir EU-parlamentarikern Christian Engströms högra hand i Bryssel. Expressen kan i dag avslöja att han har jobbat som kameraman åt den ökände porrkungen Carl Serung [...] Henrik Alexandersson har en bakgrund som få människor känner till. I mitten av 90-talet samarbetade han med den ökände porrkungen Carl Serung, som använde unga tjejer i sina porrfilmsinspelningar. Och det var inga vanliga porrfilmer. Carl Serung förnedrade kvinnorna i porrfilmerna. Bakom kameran stod Henrik Alexandersson. Han fick jobb på en tidning som Carl Serung drev, och började snart även jobba inom hans filmverksamhet

Trots försök att balansera sin rapportering med att också nämna att Alexandersson var den som smugglade ut den film som blev Serungs fall i Sverige är det tydligt redan i rubrik och underrubrik hur läsaren förväntas reagera: En porrfilmare i parlamentet! Visserligen en porrfilmare med samvete, som inte tycker det är rimligt att "någon lurar eller tvingar folk att göra saker de inte skulle göra annars", som såg till att en av dessa filmer publicerades och Serung fick fly landet, trots att han samtidigt drog på sig dödshot. Men en porrfilmare är och förblir en porrfilmare, har han väl gått över den gränsen en gång så har han. Han kommer att dra in osedlighet och lusta i parlamentet!

Piratpartiet, som är det parti i vilket Alexandersson verkar, tar det hela med ro:

Att spela in porr är en bransch som alla andra. Det var en laglig verksamhet, och när han upptäckte att den var dålig avslöjade han den. Om de lurades är det förstås förkastligt, säger Christian Engström.

Jaha, och varför drar jag överhuvudtaget upp detta? Inte bara för att ge er ett tillfälle att småle åt moralpaniken, utan också för att understryka det som borde vara, men tydligen inte är i riktigt alla ögon, självklart: porrfilmare, porrskådespelare, strippor och andra som arbetar med sex och erotik är också människor, rätt lika dig och mig. De är inga främmande varelser av en annan art än t ex kristdemokrater.

Bara det.