Bodström hymlar inte, signalspaning är massavlyssning, säger han, och hävdar att socialdemokraterna just därför kommer att jobba hårt för ett skydd av den personliga integriteten. Däremot svävar han en aning på målet vad gäller upprivandet av FRA-lagen, hänvisar till Mona Sahlins löfte om att inte ha kvar lagen i dess nuvarande form, alltså inte alls riva upp den utan bara omformulera den lite lagom.
Två av de sista frågorna som ställs är Kan en FRA-lag få oönskade effekter? Bodström svarar:
Och så den sista frågan: hur skall missbruk av ev. personer som jobbar med det här förhindras? Frågan kan tyckas klumpigt formulerad men innehåller faktiskt två frågor: hur ska vi hindra att personer som jobbar med FRA använder den till fel syften, signalspanar på saker de inte ska signalspana på och sprider informationen vidare. Och så frågan om hur vi ska hindra att personer som jobbar med FRA också är anställda av antingen Pappa Putins Pojkar eller av de andra, de icke-specificerade 'främmande makterna' som vi måste skydda oss mot? Bodström svarar:
Ja, framförallt som den ser ut nu. Vi ska komma ihåg vilken oerhörd kritik det var mot det så kallade Echelon, vilket är USA:s och Storbritanniens massavlyssningar. Den debatten dog i samband med attentaten den elfte september. Om vi inte förbättrar vår lag ser jag tydliga likheter med Echelon.
Du kan aldrig hundra procent garantera att inte missbruk förekommer. Vare sig genom FRA eller genom polis och åklagare. Det är därför det är så viktigt att vi hela tiden ökar kontrollen när möjligheten till avlyssning ökar.
Och där har vi ju ett av problemen i ett litet nötskal: Missbruket kan inte förhindras.
Varför var det förresten så brått, plötsligt, att driva igenom just den här lagen just då? Vad ligger egentligen bakom?
Hej till publiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar