Internet är verkligheten

Temat för dagen verkar vara det faktum att Internet inte är någon slags parallellvärld, utan en del av den synnerligen konkreta verklighet du och jag och alla vi tillsammans lever i idag. Falken talar om kulturkrocken mellan den som någon gång i kvartalet, med benäget bistånd från någon som 'kan det där', försiktigt kollar sin eventuella mail eller tittar på bilder någon annan lagt in, och den som med självklarhet varje dag läser sin dagstidning på nätet, småpratar med vänner och bekanta, slår i uppslagsböcker, söker information och träffar nya människor. Blogge Bloggelito skriver om hur människor idag förefaller lägga ut hela sina liv på nätet, med bilder från fester, sexbilder, personliga bloggar om både garderobens innehåll, inklusive eventuella skelett, och vad man själv har för sig just precis i den minuten, och ändå opponerar sig mot att staten gett sig själv tillåtelse att granska precis varenda liten bokstav och bild som läggs ut. Han formulerar sig så väl att jag väljer att citera honom rakt av:

Men häri ligger en paradox av pyramidala mått, eftersom stora delar av det digitala livet ligger öppet, inte bara för myndigheter utan för världen i stort. Vi fläker ut oss på ett sätt som tidigare generationer inte hade kunnat begripa – vi manifesterar i ord hela vårt åsikts- och känsloregister via bloggar och forum av olika slag, och även i bild och video våra privata upplevelser i verkligheten. [...]Nyckelordet heter transparens. Inte i den mening som antyds i det inledande stycket, utan som en försvarsmekanism. Genom att öppet redovisa valda delar av sig själv under kontrollerade former har man oskadliggjort alla potentiella angrepp på den egna personen. Om jag lägger ut en nakenbild (eller en sexbild) på mig själv blir det svårare för andra att uppnå något genom ett sådant förfarande – jag har redan ”kommit ut” på ett privat, intimt och personligt sätt, jag har inget mer att dölja, jag är redan avklädd, jag har inga skelett i garderoben, jag kan inte skandaliseras, jag är stark. Man kontrollerar informationen om den egna personen genom att vara transparent, men man släpper inte all information, man ger ingalunda upp sitt privatliv.

Därmed upplöses också paradoxen: vi vill inte att vare sig staten eller någon annan ska ha fullständig access till vår kommunikation eller andra delar av vårt privatliv, men strategin varierar beroende på vilka aktörer och vilka kanaler det handlar om. I det ena fallet döljer vi informationen, i det andra kontrollerar vi den någorlunda genom att släppa valda delar: hej, här är jag, vad du ser är vad du får; jag är ofarlig.

Sydsvenskan plockar upp tråden med en artikel om hur unga anpassar hela sina liv efter nätet. När risken att det man gör eller säger hamnar på nätet, oavsett i vilket sammanhang man gjort eller sagt det, reagerar en tredjedel av de unga människor som tillfrågats genom att bli försiktigare, att tänka sig noga för innan de gör eller säger något, samtidigt som insikten om hur spritt det som hamnat på nätet faktiskt blir. Arbetsgivare söker rutinmässigt information om arbetssökande, känt är tex fallet som Sydsvenskan tar upp, mannen som sökte ett jobb på annan ort men inte fick det eftersom arbetsgivaren funnit hans flickväns blogg och läst om hennes tveksamhet inför den eventuellt förestående flytten.

I Sydsvenskan får vi ett exempel till på vikten av att vara försiktig med vilken information vi lägger ut var. Har man en unik Harley till salu bör man kanske inte lägga ut sån information att det går lätt att hitta hem till en? Jag skulle nog använt mig av en tillfällig, intetsägande hotmailadress och låtit eventuella köpare skicka mig kontakinformation om jag varit han.

Världen är föränderlig, de lärdomar vi gjorde igår har vi inte alltid nytta av idag. På samma gång är världen densamma idag som den var igår. Människan vill kontrollera sin värld, vill ha kontroll över sin tillvaro och över sina medmänniskor.