En av de metoder regeringen använder sig av för att bli av med människorna i utanförskapet är sjukförsäkringssystemet. Irriterande nog envisas ju många med att inte bli av med sin värk, sina psykiska problem eller vad de nu påstår sig lida av trots att tumskruvarna dras åt, alltså blir den logiska lösningen att i möjligaste mån inte betala ut några pengar alls. Paradoxalt nog verkar denna metod leda till att även de som regeringen utsett till bödlar, försäkringskassans egen personal, löper ökad risk att själva hamna bland de kastlösa. I dagens Sydsvenskan talar Siv Norlin, ordförande i ST Försäkringskassan om det hårdnande arbetsklimatet. Hon varnar för
en risk för att Försäkringskassans anställda drabbas av fler sjukskrivningar.
– Vi befarar att de nya reglerna påverkar sjukfrånvaron bland våra medlemmar. De får arbetsuppgifter som de inte mår så bra av
Inte ens på dem som sätts att utföra jobbet biter metoden, även de envisas med att bli sjuka, trots att de borde förstå bättre än någon annan att det är vägen ut ur utanförskapet och in i... Vad? Det är just frågan, vart är det regeringen vill att alla de som de gör sig av med ska ta vägen?
Till Limbo, kanske, riket mittemellan himmel och helvete, där inte ens en en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist finns (fritt efter Ferlin)? En sak vi bör hålla i minnet, dock, är bödelns roll. Bödeln är ingen mördare, det är inte han, eller hon, som utdömer straffen. Bödeln är ett verktyg, den som dödar och torterar med hans hand är den som har makten. På medeltiden var det kyrkan som utsåg bödeln, han ansågs verkställa deras guds vilja, idag är det staten. Bödeln kan sällan, om ens någonsin, påverka domen, men varje verkställd dom gör bödeln lite mer avskydd, föraktad och hatad.
Jag är glad att jag inte jobbar på försäkringskassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar