Kom och gör mig sällskap på läktaren en stund

DN publicerar en artikel där de säger sig ha "granskat FRA-motståndet, som skakade Sverige 2008. Bakom den till synes spontana gräsrotsrörelsen fanns inte bara Piratpartiets strateger utan också flera pr-byråer, med uppdrag att väcka ett folkligt uppror mot förslaget" DN ägnar sedan artikeln åt att, till synes, avslöja ett hemligt spelande bakom kulisserna. Det antyds att någon använt sig av aningslösa bloggare för att uppnå egna, skumma, syften och att någon tjänat grova pengar på folks aningslöshet.

Bloggarna som skriver om artikeln pratar mycket om hur DN antyder, insinuerar, antyder, hävdar att det i själva verket egentligen inte finns något motstånd mot FRA-lagen, utan alltsammans är ett PR-trick, bloggarna är köpta.

Vad är syftet med DNs artikel? Vill man visa att folk egentligen tycker FRA är rätt ok? Vill man visa regeringen vilken lojal och stöttande postition DN intar, gentemot regeringen? Har man agerat på egen hand när man publicerar denna rätt substanslösa artikel, eller ingår den månne i ett sammanhang?

Givetvis ingår den i ett sammanhang, att tro något annat är bara fånigt. Att den är så oskickligt skriven, så öppen i sitt smutskastande och så till synes lättgenomskådad är genomtänkt. Att den är publicerad under Pär Nuders hustrus namn är också genomtänkt, precis som tidpunkten för publiceringen. Sett uppifrån läktaren, på lite distans, är det tydligt hur artikelns uppenbara syfte, att smutskasta FRA-motståndarna och misstänkliggöra både syfte och ideal i motståndarleden är en aning för uppenbart, en aning för påtagligt, en aning för klumpigt genomfört för att vara riktigt trovärdigt.

Vad döljer sig där bakom, tro?