Det finns ingen som helst anledning till oro. Ingen alls.

Det blir allt mindre utrymme för individer att vara individer i vårt samhälle, allt mindre plats att improvisera och göra något som inte precis följer given norm. Ju mer det talas om att reformer och lagar är 'för individens frihet' ju mer beskär och begränsar det utrymmet för de flesta människor. Är det inte 'för vår egen säkerhet' så är det 'för valfriheten' och för varje litet steg blir vår rörelsemån allt mindre.

Idag visar vi ID-kort för att få åka tåg, och får kliva av på okänd plats om vi råkar glömt det hemma. Vi registrerar våra busskort och låter snällt våra shoppingvanor kartläggas när vi drar våra medlemskort och registrerar våra bonuspoäng. För att få komma in på bankkontor passerar vi en vakt, det är bara en tidsfråga innan han börjar fråga oss efter vår legitimation och scannar in den och vi snällt får lägga alla metallföremål i en liten plastlåda medan vi går igenom metalldetektorns båge.

Vi gör allt detta för vår säkerhet, och för vår bekvämlighets skull. Alldeles frivilligt hjälper vi snällt till att begränsa våra liv och vår frihet, och vi är tacksamma för begränsningarna.

På samma gång börjar vi tänka på att det där med 'för vår säkerhets skull', det måste ju tyda på att det finns något som hotar vår säkerhet. Något som gömmer sig därute i skuggorna, utanför tågfönstret och bortom medlemskortens trygga upplysta cirkel.

Ju mer vi försöker skydda oss ju räddare blir vi. Ju räddare vi blir ju mer misstänksamma gentemot andra blir vi. Ju mer misstänksamma vi blir ju närmare paranoian kommer vi.

Det enklaste sättet att skrämma någon är att helt apropå, utan påtaglig anledning, plötsligt förklara att det där mörkret därborta, det finns ingen anledning att vara rädd för. Den här sprutan är helt ofarlig. Och det där ljudet, nej, det är absolut inte något farligt.

Kom ihåg det. Det finns absolut ingen som helst anledning att oroa sig för alla dessa steg som vidtas. De är ju för vår egen säkerhet. Ingen anledning att oroa sig. Ingen alls.

Winds of change

Det är en intressant tid vi lever i. Saker och ting tycks gå både bakåt och framåt på samma gång, samtidigt som krafter som absolut inte vill ändra på något alls tjuter i högan sky och protesterar mot all form av förändring.

Som alltid i tider som dessa finns en risk att en och annan som inte är lika snabb som alla andra, inte lika stark och inte lika redo att stå på sig blir nedtrampad, faller av vagnen och blir ensam kvar och utlämnad åt att klara sig bäst h*n kan.

Det är ett bekymmer. Förändring är oundviklig, om vi aldrig varit villiga att förändra något hade vi inte kommit långt här i världen, men nog borde vi vara kloka nog vid det här laget att se till att vi inte förändrar på bekostnad av människor? Förändring borde gå mot öppenhet, frihet, samarbete och fred, inte mot murar, åtskillnad, segregation och misstänksamhet, borde den inte?

30 November

I år har datumet ytterligare en innebörd. Den 1 december kopplas FRAs kablar officiellt in. Det pågår nedräkningar och diskussioner om vad detta innebär lite här och där.

Smygsurfare

En halv miljon gömmer sig för Ipredlagen, hojtar Aftonbladet i en artikelrubrik. Jag har inte noterat deras löpsedlar men gissar att uppgiften nog kan tänkas finnas där också.

Ingen vet med fullständig säkerhet hur många svenskar som har oroats av FRA-debatten och ipredlagen och valt att ansluta sig till någon form av anonymiseringstjänst. De företag som levererar anonymisering hävdar att intresset har exploderat under året. Men de mörkar hur många kunder de faktiskt har

Givetvis mörkar de antalet kunder, att gå ut och skryta med den saken vore väl närmast att betrakta som dumt för den som vill sälja en tjänst som går ut på att man ska kunna gå på gator och torg utan att stoppas och tvingas visa legitimation och arbets... Nej, förlåt, jag menar för den som säljer en tjänst som går ut på att man ska kunna slösurfa en söndageftermiddag utan att vara rädd att råka släntra in på någon blogg som av en eller annan anledning dragit till sig Myndigheters Särskilda Intresse och på grund av denna insläntring själv riskera att dra till sig Myndigheters Särskilda Intresse. Jag föreställer mig att det vore direkt kontraproduktiv av ett sådant företag att tala om hur många kunder de har.

Måns Svensson, doktor i rättssociologi i Lund, understryker att Cybernormers forskning inte ger något vetenskapligt underlag för bedömningar av andra åldersgrupper.
– Men de mönster som är vanliga bland de nätaktiva i vår undersökta ungdomsgrupp är vanliga även bland de nätaktiva högre upp i åldersgrupperna. Så jag skulle gissa att det i hela befolkningen, inklusive barn och pensionärer, handlar om 6–7 procent, säger Svensson [...]
Då skulle det handla om mer än en halv miljon svenskar som redan i dag använder anonymiseringstjänster.
Svensson pekar också på att det finns andra skäl än fildelning att vilja vara anonym på nätet

Och just där tycks debatten halta en aning. Det beslut som togs på S kongressen lugnar föga. DN förklarar att S visserligen vill förändra Ipredlagen, men

det anges inte vilka förändringar som bör genomföras. Det överlåts till partiledningen att utarbeta. I kongressens beslut sägs både att ”kulturskapare ska ha samma möjligheter som andra att leva på frukten av sitt eget arbete”. Men det sägs också ”det finns en berättigad oro för att tillämpningen av Ipred kan kränka en enskildes integritet och göra intrång i privatlivet”. När det gäller kritiken mot att privata företag kan begära ut ip-nummer är partikongressens skrivning också en kompromiss, som innebär att partiet inte tar definitiv ställning. I kongressbeslutet sägs: ”Utångspunkten [sic!] är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.”

Vilket i och för sig inte är någon dålig utgångspunkt. Ändå känns det som att man inte säger något alls. Den halva miljonen lär inte ändra sig och börja surfa öppet igen efter detta beslut, inte ens om S skulle lyckas ta sig upp i regeringsposition efter valet.

Om IT och gamla stötar

Infontologi citerar, apropå människors, samhällets, institutioners och organisationers sätt att förhålla sig till IT, Douglas Adams:

Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things

Adams var en klok man. För visst stämmer det? Se er omkring i samhället omkring er. Barn som växer upp idag har aldrig upplevt en värld utan mobiltelefoner och internet. Uppslagsverk i sjuttiofem band som uppdateras vart femte år och då kräver att man traskar iväg till närmaste välsorterade bokhandel och köper ytterligare delar för flera hundra tillhör liksom kassettdäcken och telefonkioskerna lägereldarnas och sagornas tid för dem. För den som växte upp tillsammans med Internet är det inte lika naturligt, nya finesser fascinerar och framstegen har wow-faktor, men det är inget underligt, det är en del av livet som man gläds åt och använder med förtjusning.

Men för dem som sitter på pengarna och i beslutandeposition, de som växte upp pre-Internet, för dem är IT ingen självklarhet. För dem är det i bästa fall en förlängning av det som är självklart för dem, tidningar, uppslagsverk, fasta telefoner, faxar, snigelpost och postorderkataloger och de använder det just så. I sämsta fall är IT i deras ögon en leksak, ett tidsfördriv och en onöda.

Och det är synd.

Avlyssnad

Den sparkade fd landshövdingen och miljöpartisen Marianne Samuelssons inställning till likhet inför lagen avslöjades av en dold inspelning. Samuelsson hävdar att det rör sig om ett missförstånd, och givetvis faller hon, som man gör när man tagit sig upp, mjukt och får bland annat behålla sin landshövdingelön.

Det Samuelsson råkade ut för var helt enkelt det som i enlighet med FRA-lagen kan hända vem som helst av oss, hon blev avlyssnad och avlyssningen användes emot henne.

Vanliga dödliga faller dock inte lika mjukt.

FRA

Ni minns, hoppas jag? Utan tvekan aktuellt, lillebror ser dig och han skvallrar om sanning lika ofta som om annat. Och han har god fantasi.

Vems datalagring?

Trafikdatalagringslagen har stött på problem. Det är inga etiska spörsmål kring integritet, säkerhet eller något sådant, inga juridiska spörsmål kring konsekvenser och användande, nej då. Det är helt simpelt plump ekonomi som ställer till det berättar SVD. Frågan man fastnat på är helt enkelt:

om det är skattebetalarna eller operatörerna, och därmed abonnenterna, som ska betala. Utredningen kom fram till att operatörerna ska betala, men det råder delade meningar om det här mellan olika departement, säger Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander till SvD.se. Enligt honom är det justitiedepartementet och näringsdepartementet som är oense. Det senare vill att staten står för kostnaderna medan justitiedepartementet anser att operatörerna ska betala – något som också den statliga utredningen föreslår [...] Står man på näringssidan anser man att kostnaderna inte ska läggas ut på enskilda näringsidkare bara för att staten ställer nya krav. Det kan man tycka är principiellt riktigt, men vi på justitiesidan ser problem med det. Risken är att kostnaderna skenar om operatörerna inte själva behöver betala för de investeringar de gör, säger han

Dels handlar det om dyra investeringar i teknologi som inte kommer att ge branschen något tillbaka, dels har regeringen i smyg skärpt till tolkningen av direktiven i betydande omfattning:

enligt branschen gör det faktum att regeringen vill gå längre än direktivet kräver att prislappen troligtvis hamnar på över en miljard kronor. Regeringen vill bland annat att operatörerna ska lagra uppgifter om misslyckade samtal där ingen svarar och var en mobiltelefon fanns när ett samtal avslutades. Dessutom finns planer på att operatörerna måste kunna lämna ut uppgifterna inom en timme dygnet runt, året runt. Inget av detta finns med i direktivet. Budskapet från operatörerna är därför tydligt: "vi vill inte betala för en lag vi inte ens vill ha"

Stå på er operatörer. Ni är inte de enda som inte vill ha den här lagen. Trots regeringens spel för gallerierna sipprar ibland unkna dunster ut från det som pågår bakom kulisserna. Räcker det för att få folk att ana vad som händer?

Telekompaketet

Det bekymrar mig en aning, faktiskt.

Internet

Föreställ dig en populär marknad i utkanten av ett större samhälle, en stor öppen plats med stånd, scener, tält och mängder med människor. Ingen tar inträde, platsen är inte inhägnad utan öppen för alla, från alla håll. Och folk har verkligen kommit från alla håll, bokstavligt talat, för denna marknad. Från olika väderstreck, från olika kulturer, från olika samhällsskikt har folk kommit resande. Somliga har rest långt, andra bara ett par timmar. En del besöker marknaden för en kort stund, andra stannar i dagar, ytterligare andra är bofasta och marknaden är deras vardag. Somliga är mycket affärsmässigt här för att handla, köpa eller sälja eller göra reklam för sina tjänster, andra har kommit för att uppleva saker och ting. Det finns de som är här bara för det som finns i tälten, och de som kommer för att träffa nya och gamla vänner. Det finns till och med de som är här för att lära sig saker och ting, här finns bibliotek, det finns nyheter att få, det finns lärare och kloka människor att fråga om saker och ting. Det finns sagoberättare och äventyrare, hantverkare och konstnärer som hoppas kunna förtjäna sitt levebröd på sin konst.

Och alla är lika välkomna. Visst finns det skurkar här, människor som är ute efter att lura på intet ont anande besökare rent strunt för stora pengar, ficktjuvar, illgärningsmän i kostymer och trasor, precis som överallt annars i världen bör man se upp och inte naivt lita på vem som helst. Men de flesta är vanliga människor, bra människor, trevliga, härliga, fantastiska, fascinerande människor, olika och lika på oräkneliga sätt som möts i olika konstellationer.

Ungefär så skulle en mycket enkelt och konkret bild av Internet kunna se ut, skulle den inte?

Uppkoppling

Klicka på bilden för att se hela.

Yesterday's answer

Internet har förändrat verkligheten för många människor. Idag har vi möjlighet att finna själsfränder över hela världen, att få kontakt med likasinnade och kommunicera oavsett tidszon och geografiska detaljer. Nationsgränsernas betydelse minskar, vilket paradoxalt nog innebär att nationalismen ökar, i en föränderlig värld blir det välbekanta hemvana, övergångsobjektet, viktigare. Ännu viktigare blir det att man har något bekant att hålla sig i när ekonomin rasar, jobben försvinner, klassgränserna blir tydligare och man plötsligt inte känner igen världen omkring sig längre.

Men vet ni, det är inte farligt. Internetet är inte ondska, det är inget hot. Det är ett kommunikationsverktyg. Som en telefon, eller ett brev, eller runor ristade i sten. Inget att vara rädd för, utan något att glädjas åt, något som gör världen riktare, mindre och verkligare för oss alla. Nationsgränsers minskade betydelse är något bra, möten och samarbete ökar förståelsen människor emellan och förståelse minskar rädslan. Det är bra för världen på alla sätt.

Dagens frågor behöver andra svar än gårdagens. Det betyder inte att de nya svaren är sämre, eller farligare, eller konstigare. De är bara annorlunda. Släpp taget om den gamla slitna nallen, se den för vad den är, sätt upp den på hyllan och gå vidare i världen utan rädsla. Det går.

Ville bara påminna om den saken.

Antipirater profeterar

Domen mot The Pirate Bay har haft enorm inverkan, enligt Antipiratbyrån. Flera stora fildelningssajter som Wolfbits, Nordicbits och Powerbits har nu stängt ned. Allt tack vare domen.

– Den normala fildelaren vill inte riskera ett långt fängelsestraff och böter på miljoner bara för att få se en film. Då köper man hellre filmen. Det är tydligt att domen haft effekt, säger Henrik Pontén.

Gör man verkligen det? Jag vet inte jag. Visserligen är jag inte helt säker på vem denne normale fildelare som Pontén nu glatt hojtar om faktiskt är, men rent spontant känns det som ett troligare scenario att personen struntar i att se filmen istället.

Men så tillhör jag ju inte antipiratbyrån heller, och har inte tillgång till den kunskap de har.

Denna dagen ett citat

Josh citerar ur Fight Club:

Look, the people you are after are the people you depend on. We cook your meals, we haul your trash, we connect your calls, we drive your ambulances. We guard you while you sleep. Do not… fuck with us.

Pirate Bay-rättegången

Nej, jag har inget att säga om saken, den är alldeles för absurd. Jag måste få lite perspektiv innan jag säger något jag inte kan stå för senare.

Vi tar något mindre absurt så länge:

Vi går mot döden var vi går

Where have we gone, what have we done
Where have we gone, nowehere left to run

Pray for war, pray for death, pray for hate
Pray for all that you know
All these year ain't nothing's changed
And you know

Spiral of darkness, as the fools await
Peace through destruction has sealed our fate

Moralens väktare drar åt snaran

Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand säger i SvD att han

inte skulle tveka att åtala den som skriver ut p-piller till någon under 15 år för medhjälp till våldtäkt

I synnerhet i ljuset från de diskussioner som förts kring begränsningar i aborträtten är vice åklagarens uttalanden obehagliga.

Sker det en skiftning i det allmänna medvetandet där det som för bara en kort tid sedan var otänkbart plötsligt blir tänkbart? Går vi från ett öppet samhälle byggt på ansvar och frihet mot ett samhälle byggt på kontroll och bestraffningar? Är vi nöjda och glada med den känsla av makt det ger oss att kunna sätta dit grannen för något, att social kontroll blir ett medel för att hålla andra människor under kontroll snarare än ett medel för att fungera tillsammans?

Eller är det bara jag som har någon slags konstiga glasögon på mig?

Laglig musikleverantör

Jag tar för givet att alla sidor där jag loggar in med namn och lösenord mer eller mindre automatiskt registrerar mina val på deras sida. Det är därför YouTube, t ex, varje gång jag loggar in levererar mig en lista på videos som ligger hyfsat nära min smak, och de önskar promota lite extra. Jag gillar det, det är en del av den service jag vill ha när jag väljer att registrera mig på en dylik sida. Detsamma gäller sidor som Ginza och AdLibris, jag loggar in, de registrerar och tar fram rekommendationer som ligger rimligt nära vad jag vill ha. Ibland så nära, till och med, att jag faktiskt väljer något från deras lista. Bra jobbat!

AdLibris har t ex aldrig rekommenderat mig något av vare sig Marklundskan eller Guillou, och det uppskattar jag innerligt.

Spotify, däremot, är en lustig variant. Jag provar och utvärderar tjänsten sen ett par dagar (en inbjudan kvar, hör av dig om du vill ha den) och på många sätt är den en trevlig musikleverantör, men där finns underligheter. Alla artister finns inte representerade, men det förväntar jag mig inte heller. Däremot finns oförklarliga hål i representerade artisters kataloger, låtar fattas på album, utan vidare förklaring, och så det här med rekommendationerna då. Hur har sidan fått för sig att italiensk disco och låtar man kan dansa till skulle passa min smak?

Medan YouTubes välanpassade rekommendationer ger mig en varm känsla av välkomnande får jag av Spotifys rekommendationer istället otrevliga vibbar av att de försöker polera mig, civilisera mig och strömlinjeforma mig.

Minuspoäng där, Spotify.

Sagostund

Känner ni till sagan om Gräshoppan och myrorna? Det är en gammal fabel, som alla fabler sedelärande och lite extra intressant eftersom budskapet i just denna lär ska ha ställts på huvudet genom historiens gång:

Det hela tar sin början om sommaren.

Myrorna sliter och bär och jobbar och gnor, och ägnar ingen tid åt lek och trams. De vet att det kommer andra tider och de sparar i sina lador för att överleva även den kallaste vargavinter.

Gräshoppan, däremot, dansar omkring dem och sjunger och spelar. Solen skiner, det finns gott om mat, livet leker. Hans musik lyser upp myrornas slitsamma tillvaro, det är lättare att gå i takt och hans lustiga visor ger dem något att skratta åt.

Och så kommer vintern. Myrorna har det varmt och ombonat i sin stack, de har mat på borden (det är ju en fabel, så givetvis har myrorna bord) och dånande brasor.

Utanför i snöstormen vacklar den genomfrusna stackars gräshoppan fram. Inget hem har den arme spelemannen, ingen mat att ställa på bordet, inte ens ett bord att krypa under. Han knackar på myrornas dörr, ber om en allmosa.

Så långt, utan andra källor än mitt eget svajjiga minne att verifirera det hela, stämmer versionerna överens. Men sedan kommer sensmoralen:

Ursprungsversionen:

Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan. Hela sommaren har han gjort deras tillvaro lättare med sin musik, sin dans och sina upptåg. På så vis har han lämnat sitt bidrag till att de har det tryggt och varmt, och till tack ska han få sin del av värmen och maten.

Gräshoppan i sin tur tackar genom att sjunga och dansa hela vintern igenom, medan myrorna nu kan slappna av och njuta.

Sensmoralen: Gräshoppans sång och dans är också viktiga bidrag till att mycket mat och bränsle samlades in, därför har han också en plats vid bord och brasa.

Men sen hände något i samhället:

Den modernare versionen:

Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan. Hela sommaren har han förslösat på att spela, dansa och göra upptåg. Som resultat står han nu utan både mat och bostad, och kan inte skylla detta på någon utom sig själv. Men, eftersom de är rättskaffens varelser så är de klart han ska få mat och värme av dem, om han som motprestation vill spela och sjunga för dem medan de njuter sin välförtjänta vila.

Gräshoppan sjunger och dansar hela vintern igenom för att roa de duktiga myrorna, och förtjänar så sitt uppehälle.

Sensmoralen: Det är skillnad på folk och folk. Den som inte vill jobba får inte heller självklar del av värmen och maten. Dock bör den som har nådeligen dela med sig, så länge den lata gräshoppan har vett att dansa på begäran

Och hur appliceras nu detta på Morricas syn på dagens infekterade situation i kulturvärlden? Jo, såhär ungefär:

Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan, förtjusta över att få glädjas åt hans musik även under vintern. Han har ju hjälpt till att samla in maten genom att göra arbetet lättare så självklart ska han ha sin del av både mat och värme. Gräshoppan sjunger och dansar, stämningen är god. Myrorna bjuder också in sina vänner från stacken tvärs över stigen, de har ingen gräshoppa boende hos sig, stackrarna, utan har bara sina egna gamla historier att roa sig med.

Gräshoppan sjunger och dansar för att roa myrorna, de gillar vad de hör och när gräshoppan antyder att han har ett gäng kompisar som också är värda att lyssna på, men ännu befinner sig ute i kylan eftersom just inga myror har hört talas om att de finns, bjuds de också in och får del av värmen och maten. Det visar sig att de är lika duktiga på det de gör som den första gräshoppan, och erbjuds därför bostad i stacken tvärs över stigen.

Det finns en tredje stack, den ligger lite längre upp i backen. Där hör man talas om det glada tjoandet och tjimmandet, och vill också vara med. Man skickar därför en representantmyra ner för backen, och låter bjuda in gräshoppan för en aftons underhållning. Han tackar ja, dansar och sjunger och man tackar honom varmt för den trevliga kvällen, ger honom en smaskig tårta som belöning och följer honom till dörren. Medan han traskar ensam hem genom den gråkalla gryningen kryper man till sängs i backstacken och pratar om hur trevligt det var.

Så går vintern, i båda stackarna längst ner i backen skrattar man och sjunger, alla är varma och har mat i magen. Ibland bjuds gräshoppan in för att spela i backstacken, och varje gång har han med sig något extragott hem igen, men aldrig bjuds han att stanna och de i backstacken får därför aldrig tillfälle att höra hans glada morgonvisor. Å andra sidan vet de inte om att de missar dem heller, så det är nog inget de saknar.

Sensmoralen här: Att dela med sig av det man har och kan berikar tillvaron för alla.

Spotify

Har 3 inbjudningar över, någon som vill ha?