Filesharing

Ikväll har vi laddat ner en skrälldus musik och lyssnat igenom. Elände, skit och dynga, i den ordningen, var vad vi tröskade oss igenom först. Vedervärdiga röster, hackig gitarronani och amatörmässiga arrangemang, och vi raderade allt eftersom. Sen dök de upp, guldkornen, som gjorde det hela mödan värt.

Jag är så glad att det finns möjlighet att lyssna sig igenom slaggen och faktiskt hitta dem, de där banden man gärna vill höra igen. Och igen. Och igen. Utan fildelning hade t ex Eluvietie sålt ett album mindre. Visst kan man nu tänka sig att något av slaggbanden förlorat i försäljning, men eftersom jag inte skriver deras namn vet ni inte vilka de är.