Å han ba [---] å ja ba [ ] å då ba han typ [!!!!!] och ja ba [???] och då kom hon där ba å typ [!?!?!?!]
och vi äldre står där och ser ut som irriterade frågetecken. Vi hänger inte med i tonåringarnas vokabulär, och vi hänger absolut inte med i deras tempo. Alla dessa ba och typ, alla de mystiska ljud och obegripligheter de vräker ur sig, varför i hela fridens dagar kan de inte prata ordentligt?
Svar: det tar för långt tid, och är alldeles för klumpigt.
I Sydsvenskan kan vi läsa om språkforskaren Gudrun Svenssons avhandling om just tonåringars språk. Den läggs fram den 4/4 och åtminstone jag ser verkligen fram mot att ta del av den!
En intressant fråga att ta upp i sammanhanget är ifall unga kommer att börja tänka snabbare för att hinna med att gå igenom den information som utväxlas i takt med att de pratar? Alltså: snabbare informationsutvexling mellan samtalsparterna, kommer det att ställa krav på snabbare hantering av den informationen?
SvaraRaderaIdag pratar många utan att tänka efter först. Detta är dock inte begränsat till någon enskild generation utan återfinns bland unga som gamla. Kommer vi någonsin bli av med det?
Kan det vara så att det handlar om olika sätt att hantera olika information? En slags prioritering, dessa snabba kommunikationer innebär inte att någon avancerad eller viktig information överförs, utan snarare att man återger en bild av ett händelseförlopp. De kräver inga stora tankeprocesser, utan kan hanteras ytligt; medan andra tankeprocesser kräver mer och måste hanteras grundligare, relateras till och sättas i perspektiv gentemot för att kunna förstås. Kanske innebär det att dagens unga tänker på flera nivåer än vad vi gamlingar kan göra?
SvaraRadera