Moral

Wikipedia definerar moral som det som rör sederna.

i vardagligt tal, med innebörden av bedömning av kvaliteten av ett beteende eller tankemönster eller dylikt, en persons karaktär ur sedlig synvinkel; även egenskapen att vara sedlig. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill. Ett näraliggande begrepp till moral är etik: Etiken är läran om moral

Det är mycket moral nu, och Expressen tycks vara dess väktare.

Häromdagen lät Marklundskan, i en av månadens mest utskrattade texter, en av sina kompisar uttala sig om vikten av att vi alla blir mer moraliska vad gäller skivköpande, och ger oss iväg på jakt efter ett Coop som säljer skivor istället för att ladda ner och provlyssna på grisen innan vi köper säcken. (Jag hoppas jag inte tappade alltför många i det vindlande bildspråket!)

I dag talar undersköterskan Sarah Wägnert om hur Wanja Lundby-Wedin borde avgå. Nu, genast och omedelbart.

Gång på gång visar ledare och chefer inom företag och organisationer stor inkompetens, men allvarligast av allt: brist på moral [...] När jag läser om hur styrelsen och ledningen i AMF har agerat undrar jag vad som har hänt med oss människor. Det måste ju gå att hitta kompetenta och personer med hög moral som vill ha toppjobb, även utan fantasipensioner. Var finns ansvarskänslan för den arbetsuppgift man har tagit på sig? Vad innebär det att åta sig ett styrelseuppdrag? Är det lite extra pengar insatta på ett konto varje år för att skriva under beslut som man kanske har skummat igenom vid köksbordet timmarna innan besluten ska fattas? Eller handlar det om att göra noggranna analyser och utreda konsekvenser och risker för olika beslut?

Jag trodde att människor med styrelseuppdrag var människor med hög moral, specialkompetens och ärlighet

Det är kanske bara jag som tolkar fritt igen, men det tycks mig som om moral idag rör sig mest kring pengar. Att rafsa åt sig för mycket är omoraliskt, att inte betala för sig fast man har råd är omoraliskt, och rent på tvärs mot detta: att inga pengar ha är också omoraliskt.

Moralisk, tycks det, är den som har jobb och stadig inkomst, utgifter inom det möjligas gräns men ändå tillräckligt kännbara för att finna anledning att beklaga sig.

Det begränsar urvalet seder, gör det inte?