tisdag 31 mars 2009

Lättskrämd

Jag är lite rädd av mig, sägs det, somliga går så långt att de rent av antyder att möjligen är jag lite paranoid, att jag har en tendens att övertolka saker och ting och leta konspirationer bakom varje buske och under varje sten.

Kanske är det så. Kanske är det inte så.

Det finns helt klart saker och ting här i världen som skrämmer mig. Överdemonstrativ snällhet, till exempel. Expressen berättar om en mailinglista där medlemmarna varje månad får ett snällhetsuppdrag, den tycker jag är läskig. Av samma orsak som jag tror ligger bakom det faktum att medelklass är ett negativt begrepp. Det känns som ett alibi, som ett leende bakom vilket döljer sig... ungefär vad som helst.

När jag läser artikeln får jag dels en känsla av den så vanligt förekommande överslätande dagissnällheten, ni vet den där 'nu ska alla vara snälla' som sopar varje konflikt under mattan tills det en dag exploderar, eller än värre imploderar. Dels får jag, som jag nyss nämnde, alibivibbar. 'Jag är med på snälla listan, och gör mina snälluppdrag. Alltså är jag en snäll person, trots att jag också ingår i gruppen som mutar unga flickor med shopping för att vi ska få spänna fast dem i hotellrum och...'

Mycket obehagligt. Frågan är om en liten dos Paranoid om dagen är så illa, ändå?

2 kommentarer:

  1. Som om man behöver uppdrag för att vara snäll. Noobs.
    Samtidigt som jag kan förstå tanken bakom uppdragen så tror jag du har rätt. Det känns som ett upplägg för hyckleri och "jag-är-en-så-bra-person-för-jag-gör-snälla-gärningar-helt-ospontant-för-jag-SKALL-vara-snäll". Urk. Var tog genuiniteten vägen?

    Kommer att tänka på en intressant teori: Att allt vi gör är för oss själva, är vi snälla mot någon så är det för att vi själva skall må bra över vår snällhet.

    Funderingar kan vara kul! ^_^

    SvaraRadera
  2. Anton LaVey är ju inne på samma tankegång, en god gärning gör man inte för någon annan, utanför sig själv. Rätt som det är behöver man ju någons tjänst, och det är bättre, och bekvämare, att kunna inkassera än att själv hamna i tacksamhetsskuld.

    Vilket för mig vidare i tankegången *försvinner grubblande iväg, mumlande för mig själv* intressant detta, mycket intressant........

    SvaraRadera