onsdag 25 mars 2009

Noanamn och magiskt tänkande

Namn besitter kraft. Att känna till någons sanna namn ger i många sagor makt över personen i fråga, och att nämna en fara vid dess rätta namn kan locka fram den, rent av bjuda in den. Prästerskapet ökade gudens, och därigenom sin egen, makt genom att hävda att gudens sanna namn var för heligt för att uttala, för stort för att kunna hanteras av människomun, och att den onda sidan inte bör nämnas alls för att inte ge den någon öppning till vår värld ökade på effekten ytterligare.

Så såg man världen gammalt tillbaka, och så ser många världen idag, utan att vilja erkänna det. Ett slags magiskt tänkande där noanamn används både för att inte locka fram det onda och för att dölja det. Man talar inte om arbetslöshet, t ex, utan gör det mindre hotande genom att ge det noanamn som jobbkris. På så vis försöker man, på ett magiskt sätt, vinna någon slags kontroll över det otäcka som hotar ens tillvaro.

Vi gör det lite då och då allesammans, försöker påverka vår tillvaro med magiskt tänkande. Vi viskar 'snälla snälla snälla vänta' när vi är försenade och ser bussen blinka för att svänga ut från hållplatsen, vi svär åt datorn och hoppas att den ska lyssna och sluta krångla innan det arbete vi just lagt ner fyra timmar på, utan att spara, försvinner ut i cyberrymden för eviga tider. Vi uppsänder en liten bön till lämplig instans om att vi inte ska ha något olämpligt mellan tänderna innan vi kopplar på leendet och går in på anställningsintervjun. Trots att vi vet att det egentligen inte gör någon skillnad så känns det ändå bättre.

I svåra tider är människan, som individ lika väl som grupp, allt mer benägen att hänge sig åt magiskt tänkande. Ju mindre reell möjlighet vi upplever oss ha att kontrollera verkligheten, ju mer försöker vi med andra metoder. Därför talas det idag om konjunktursvängningar som en slags naturfenomen, om ökande arbetslöshet som jobbkris och om nedskärningar som strukturomvandlingar. Med noanamn försöker man göra besten vänligt inställd, och minska hotet mot en själv.

Det fungerade inte med vare sig ulv eller björn, och det fungerar inte nu heller. Men kanske har det viss placeboeffekt som kan göra lite nytta?

4 kommentarer:

  1. Det var tydligt beskrivet och sa en hel del tycker jag håller med dig fullständigt

    det e samhällets sätt att stoppa huvudet i sanden det jag inte ser existerar inte (dvs arbetslösheten i detta fallet)

    SvaraRadera
  2. Tack, och visst är det så. Sorgligt på många sätt, mänskligt på ännu fler.

    SvaraRadera
  3. Det fick inte heta sopgubbe, det skulle heta sanitetstekniker. Det fick inte heta städare utan lokalvårdare. Allting ändrades för att låta finare.

    SvaraRadera
  4. Om man låtsas tillräckligt intensivt kanske en lokalvårdare inte har samma skitiga underbetalda jobb som en städare. Bara tanken på magins makt är berusande!

    SvaraRadera