En oas

Världen kommer aldrig att bli densamma igen.

Självklart inte! Ändå sprattlar många, många emot utvecklingen just nu. Varför just nu? Den digitala världen är här, vi kan inte bli av med den, vi kan inte skapa 'oaser från internet'. Det går inte. Jag läser om hur nätgenerationen förändrar världen, hur Twitter och Facebook och andra kommunikationsverktyg, nationella och internationella, används med självklarhet av en uppväxande generation, och ser hur de används med tveksamhet av en annan och inte alls av en tredje generation. Detta skapar kulturkrockar, det skapar kommunikationsbrist och det skapar en akut bristande förståelse mellan generationerna. Och jag använder inte begreppet akut i någon bildlig bemärkelse här!

Istället vill jag, kanske bildligt, skaka om min egen generation, och de som är ännu äldre, och skrika åt oss allesammans att sluta försöka tvinga på världen gårdagens svar på dagens frågor. Vi är här, nu, och vi kan välja på att öppna våra ögon och våra sinnen och gå vidare framåt tillsammans med den uppväxande generationen eller blunda, stoppa fingarna i öronen och låtsas att världen är som den var, att vi kan och bör och behöver skapa 'oaser från internet' och att vi, gamla bedagade, kan kontrollera och styra det nya på våra villkor, och gå under på kuppen.

Och det vore väl lite dumt, vore det inte?