torsdag 26 mars 2009

Kvinnligt och manligt

Det talas en del kring det faktum att Wanja Lundby-Wedin är kvinna, och antyds rent av på en del håll att hon kanske döms hårdare just därför. Ni vet, en kvinna måste vara dubbelt så duktig som en man för att betraktas som likvärdig-fenomenet, det har ni hört om, inte sant?

Jag fick en gång frågan om jag är feminist. Jag svarade ärligt att med nuvarande definition så nej, det är jag inte. Jag anser inte män vara ett dugg sämre än kvinnor. Inte motsatsen heller. Därför skär det i mina ögon när jag läser formuleringar som Sörlins, t ex:
Den stillsamma, som det förefaller rätt kloka Wanja Lundby-Wedin, har hamnat i luftdraget av denna globala svindel. Hon gjorde som andra. Nu cashar förtrytsamma förbundsordföranden in på hatet. Och kvinnan från arbetar­klassen kastas ut, som en symbolisk voodoodocka, 2000-talets offerdjur
Fokus borde här ligga på 'gjorde som andra', snarare än på 'hon'. Lundby-Wedin är/var ordförande i LO, ett förtroendeuppdrag som förpliktigar. När hon tackade ja till det tackade hon ja till att bära den fulla bördan av ansvaret på sina axlar, späda eller inte. Att då bara 'göra som andra' istället för att ta sitt fulla ansvar är lika illa för man som för kvinna.

Att befria henne från en del av bördan detta ansvar innebär såhär i efterhand, med motiveringen att hon råkar tillhöra ett visst kön, är lågt och innerligen könsselekterande. Detta syndomtyckande grundat på att hon råkar vara kvinna född är nervärderande för kvinnor i största allmänhet, och människor generellt i synnerhet.

Hon har misskött sitt uppdrag i egenskap av ordförande, inte kvinna. Förminska varken henne eller hennes agerande, det blir bara larvigt.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig i sak, hon har misskött sitt uppdrag i egenskap av ordförande, inte kvinna eller någonting annat. Det är däremot intressant att fundera på hur vi själva, som läsare, färgar texterna... Jag fokuserade nämligen inte det minsta på "hon" eller "kvinnan" i texten. Däremot på "från arbetarklassen". Efter att ha läst hela texten känner jag snarare att skribenten försöker lägga fokus på den giriga överklassen, kontra arbetarklassbakgrund... Tänk så olika man kan tolka en text! (Även om kontentan blir densamma...)

    SvaraRadera
  2. Jo, det kan nog vara intressant på sitt sätt, men eftersom detta med fokuserande på att hon är kvinna är ett mönster som går igen i den ena efter den andra artikeln så valde jag att lägga också mitt fokus där. Den här gången.

    Arbetarklassen har en annan värdeladdning, det handlar inte om ett förminskande på samma sätt som det gör att fokusera på att hon är kvinna, och dessutom stillsam. Arbetarklassen är snarare associerad med styrka, härdighet, ärlighet och sammanhållning, och lägger man fokus där så blir det, som du säger, annorlunda.

    SvaraRadera
  3. Jo, jag säger inte vilket tolkningssätt som är "rätt" eller "fel", men jag ser väl inte mönstret på samma sätt som du och tolkar därför på ett annat sätt. Man KAN ju tolka texter och intentioner på en massa olika sätt, det intressanta är ju egentligen frågan om hur ofta vi som läsare "förvränger" den ursprungliga intentionen... I det här fallet är det antagligen jag som är blind för ett mönster och behöver "sätta på mig genusglasögonen" lite oftare, men motsvarande måste ju hända alla läsare, inom olika områden, vid ganska många tillfällen...

    SvaraRadera
  4. Britta Svensson formulerar min poäng bättre än jag själv kan göra, så jag citerar henne för att visa att vi nog fasen möts, Christermagister, från våra olika utgångspunkter: "Om man gör det som nu håller på att hända med den svenska arbetarrörelsen till en fråga om könet på de nuvarande ledarna så riskerar man att hamna väldigt fel"

    citerat från: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.1513435/britta-svensson-mona-har-fatt-en-ryggsack-full-med-stenar

    SvaraRadera