Kvinnligt och manligt

Det talas en del kring det faktum att Wanja Lundby-Wedin är kvinna, och antyds rent av på en del håll att hon kanske döms hårdare just därför. Ni vet, en kvinna måste vara dubbelt så duktig som en man för att betraktas som likvärdig-fenomenet, det har ni hört om, inte sant?

Jag fick en gång frågan om jag är feminist. Jag svarade ärligt att med nuvarande definition så nej, det är jag inte. Jag anser inte män vara ett dugg sämre än kvinnor. Inte motsatsen heller. Därför skär det i mina ögon när jag läser formuleringar som Sörlins, t ex:

Den stillsamma, som det förefaller rätt kloka Wanja Lundby-Wedin, har hamnat i luftdraget av denna globala svindel. Hon gjorde som andra. Nu cashar förtrytsamma förbundsordföranden in på hatet. Och kvinnan från arbetar­klassen kastas ut, som en symbolisk voodoodocka, 2000-talets offerdjur

Fokus borde här ligga på 'gjorde som andra', snarare än på 'hon'. Lundby-Wedin är/var ordförande i LO, ett förtroendeuppdrag som förpliktigar. När hon tackade ja till det tackade hon ja till att bära den fulla bördan av ansvaret på sina axlar, späda eller inte. Att då bara 'göra som andra' istället för att ta sitt fulla ansvar är lika illa för man som för kvinna.

Att befria henne från en del av bördan detta ansvar innebär såhär i efterhand, med motiveringen att hon råkar tillhöra ett visst kön, är lågt och innerligen könsselekterande. Detta syndomtyckande grundat på att hon råkar vara kvinna född är nervärderande för kvinnor i största allmänhet, och människor generellt i synnerhet.

Hon har misskött sitt uppdrag i egenskap av ordförande, inte kvinna. Förminska varken henne eller hennes agerande, det blir bara larvigt.