måndag 30 mars 2009

Stopp ett tag!

Stockholm City publicerar en artikel om "Adryan Linden, 28 år, är född med muskelsjukdomen DMD som ger blivande föräldrar rätt till abort. Något han upplever som förolämpande" och ungefär där börjar larmet tjuta i mitt huvud.

Vaddå rätt till abort? Sen när krävs det någon form av diagnos för att ge en gravid kvinna rätt till abort? Har vi inte fri abort i Sverige?

Linden säger avslutningsvis: "Att vara oönskad ligger djupt rotat hos många funktionshindrade", men faktum är att fri abort innebär raka motsatsen. Eftersom varje kvinna har rätt att avbryta sin graviditet, av vilket skäl det än vara månde, är varje barn som föds, handikappat eller icke handikappat, önskat.

Börjar vi nagga den fria aborten i kanten är vi inne på en väg som leder till bakgårdsaborter, desperat fosterfördrivning med hjälp av mer eller mindre giftiga hemmakurer och änglamakerskor i dolda gränder. På den vägen vill jag inte ens ta ett par steg.

10 kommentarer:

  1. Det är INTE en fråga om abort, det jag pratar om är selektiv abort på barn som av det patriarkala samhället är betraktade som underlägsna. Synd att du blivit blåst av sexismen att vilja föda fascistsoldater... åt männen som styr planeten.

    SvaraRadera
  2. Du försöker, utifrån ditt eget högst personliga perspektiv, bedriva en kampanj för att begränsa rätten till fri abort. Svårare än så är det inte. Att försöka förolämpa mig med upprapade slagord förändrar inte den saken. Försök se på saken från något annat perspektiv än ditt eget väl inrotade ett ögonblick. Bara prova, jag vet att det är skrämmande men det är värt det.

    Lycka till.

    SvaraRadera
  3. Allt är personligt, så det spelar ingen roll varför eller hur jag lägger fram mitt perspektiv. Din åsikt och ryggmärgsförsvar av "fri" abort är lika personligt som mitt angrepp på den fascistiska selektiva aborten...

    Vidare är jag för en modern abortlagstiftning, där frågan enbart gäller ja eller nej till barn, inte vilket sorts barn... det är du som är konservativ här o nu, eftersom jag ifrågasätter etablerade värderingar, inte du och därför borde du tacka mig.

    Och en annan sak, mannen ska INTE ha något att säga till om i abortvals-frågan.

    Jag försöker inte förolämpa dig, utan bara påpeka att din brist på att inte kunna skilja mellan abort och selektiv abort, gör att du blir en medlöpare till vår gemensamma fiende, patriarkatet.

    Vill du det?

    SvaraRadera
  4. Du har totalt kapital missförstått diskussionen, och jag börjar luta åt att du nog missuppfattat hela frågan. Men ge inte upp, utan försök igen.

    Du pratar om begränsningar av den fria aborten. Kalla det precis vad du vill, men försök, för ett kort ögonblick, att lyfta blicken och se utanför din egen högst personliga sfär. Varför en kvinna väljer att göra abort angår inte dig, det är hennes fria val. Om hon väljer att göra abort för att hon inte vill ha barn, för att hon inte vill ha en dotter eller en son, för att hon inte vill ha barn med just den aktuelle mannen, för att hon inte vill ha barn just nu, för att barnet har ett kromosomfel eller av någon annan anledning så är det hennes ensak. Det har varken du eller någon annan med att göra.

    Det är innebörden av fri abort. Du har ingen aning om hur hennes liv ser ut, och du har ingen rätt att döma i frågan.

    Resten har du också missförstått, men vi tar en fråga i taget så det inte blir för mycket på en gång.

    SvaraRadera
  5. Jag har inte missförstått ett dugg, återigen den som sitter fast är du. Frågan rör enbart kvinnan ja om hon enbart ska välja barn eller inte barn, men lägger vi till den tekniska utvecklingen som skett efter 70-talet så lämnar vi den etiska frågan, och den ersätts med frågan om vi tycker det är rätt att leta och aktivt ta bort "dåliga" barn ... återigen, frågan är mer komplicerad, än du vill göra den. Gentekniken innebär en förflyttning av det etiska i abortfrågan, det separerar den till två frågor, exempelvis ser funktionshindrade feminister selektiv abort p g a funktionshinder som något patriarkaliskt.

    Självklart är jag mot fri abort, i den bemärkelse att jag är mot selektiv abort. Det betyder dock inte att kvinnan inte får göra abort, hon ska dock nekas information om kön eller möjligt funktionshinder och dylikt, då hon ja som människa är inte är lämpad att fatta rätt beslut då det samhälleliga trycket att skaffa pojkar eller "friska" barn är för stort. Det är ingen rättighet att få bestämma hur sin barn ska bli.

    SvaraRadera
  6. Jotack, det märks att du är mot fri abort, du är inte särskilt diskret i ditt motstånd heller.

    Tvärtom.

    Du presenterar ett elitistiskt synsätt som du försöker kamoflera som någon slags semifeministiskt resonemang genom att gömma dig bakom floskler och slagord. Du ger intryck av att vara fullkomligt renons på förmågan att, ens för ett ögonblick, försöka se världen från någon annans perspektiv än ditt eget. Man kan rent av få intrycket, av ditt sätt att argumentera, att du anser dig stå lite högre än andra.

    Den vägen du förespråkar leder till fruktansvärda konsekvenser, för kvinnor, för flickor och för barnen. Att du försöker polera upp den med slagord gör ingen som helst skillnad.

    SvaraRadera
  7. Den som, återigen, lever i en källare är du ... Jag försöker vara rättvis i en mycket komplex fråga, där kvinnorsrätt och sjuka/funktionshindrades rätt ska respekteras lika.

    Slutsatsen blir min ståndpunkt, det vill säga kvinnan har rätt till att bestämma ja eller nej till barn, men inte på grunder som är selektiva, därför bör inte sådan information ges om det inte är livshotande för kvinnan. Detta går enligt Kant att höja till en universell princip, då vi båda kan komma överens om en sån lösning. Om inte du då tycker att vi handikappade är mindre värda förstås ...

    Kan du inte ens sätta dig in i vår situation som sjuka/handikappade har? Vi försöker i alla fall, till skillnad från visa, sätta oss in i kvinnans situation. Om du inte kan då bör du anklaga dig själv att vara trångsynt.

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte hur denne Adryan Linden kommit fram till att han, exklusivt, har rätt att döma andra utan att veta vad han pratar om. Jag får intrycket av en mycket bortskämd människa som är van att omgivningen nickar och håller med när han öppnar truten. Jag kan ha fel, jag känner honom inte men faktum är att jag börjar tacka min lyckliga stjärna för det.

    Jag finner honom rätt otrevlig, och fruktansvärt elitistisk i sitt sätt att resonera. Sannolikt har även han, liksom de flesta andra människor, fler sidor, men i just den här frågan är han obehagligt enögd och jag är tacksam att han bara är en gaphals och inte sitter i någon beslutandeställning alls.

    SvaraRadera
  9. Ditt sista inlägg är nog snarare en beskrivning om dig själv ...

    SvaraRadera
  10. Så fick du sista ordet, även om det inte hade ett dugg med sakfrågan att göra kan du ändå nöjd klappa dig själv i ryggen och säga att där klämde du åt mig ordentligt, och lyckades samtidigt framhålla din egen ödmjuka och kloka inställning till människor omkring dig.

    SvaraRadera