Silent Hill

Har ni sett den? Den på ytan övergivna staden, där mamman kämpar för sin dotter i en värld av hotade och hotfullt desperata förtvivlade individer och skepnader medan pappan lika desperat söker efter dem. Slutscenerna lämnar mig tårögd hur många gånger jag än ser den.



För den som inte sett filmen ännu blir följande kanske väl abstrakt, och ni riskerar att få veta hur det går. Se den först, läs sen. Det är den värd.

Jag läser tidningar, bloggar, mikrobloggar och hör människor prata, i Sverige, i Europa, i världen, och jag känner mig som vore jag i Silent Hill. Jag är inte säker på i vilket Silent Hill jag är, det känns som om jag kan röra mig emellan, eller kanske se och ana båda. Jag vet att de finns här, de desperata, men jag ser också människor röra sig överallt som inte ser dem. Som går rakt igenom dem, kliver över dem, stänger dörrar i ansiktet på dem som om de inte fanns.

Silent Hill som en metafor berättar om människors förmåga att vända ryggen till, gå ifrån, lämna bakom sig och stänga ute med en mur. Att genom att vägra se låtsas att det där skrämmande otäcka inte finns, inte händer, inte existerar. Trots att det gör det, mitt ibland oss, och trots att vem som helst av oss när som helst kan hamna i den dimma som bildas när askan faller. Den är vacker, den ser ut som snö, men den kväver livet och den gör oss osynliga. Så osynliga att även om vi återvänder till det hem vi en gång levde i så förblir vi osynliga.

Det är en vacker, sorglig och hemsk film där den röda tråden är det påtvingade utanförskap som finns i att vara övergiven. Mamman och dottern överger inte pappan, de återvänder hem. Ändå ligger han ensam och övergiven på soffan. Mamman överger inte dottern, ändå är såren av att ha blivit övergiven som mycket liten så djupa att smärtan håller henne utanför moderskärleken. De präktiga innevånarna övergav staden, och stängde dem som stannade kvar ute genom att inte låtsas om att de ens existerat.

Silent Hill är en film, en saga, och som i alla bra sagor finns där något för oss att lära.