Scratch a cynic and you'll find a disillusioned romantic, lyder talesättet.
Visst stämmer det? En romantiker är, som minnesgoda läsare vet, inte en Barbara Cartland med puttinuttiga kärleksdrömmar utan en människa som anser att känslor är viktiga och att den otämjda naturen bör sättas högre än civilisationen. En människa som anser att frihet är viktigare än bekvämlighet, att drömmar bör tas på allvar, att fantasi är både viktigt och på riktigt, som ser att det finns det som är större än vad som kan mätas i pengar.
I ett rationellt samhälle, där människors värde mäts i pengar och status handlar om först störst och mest blir romantikern lätt desillusionerad, och rustar sig i cynism för att överleva.
Någon sa idag att vi går mot en tid av förändring. Kanske är det dags för en romantisk renässans?
Scream for me!
14 år sedan
Så fint du skriver!
SvaraRaderaJag tänker på mig själv som obotlig romantiker - men då har jag omedvetet definierat romantik som sjukdomstillstånd...
Är inte det ett rätt vanligt sätt att se på saken, tro? Normen är rationalisten, den effektiva, schemalagda, metodiska; den avvikande är romantikern, drömmaren, tänkaren, betraktaren. Trots att båda behövs!
SvaraRadera