Aprilskämt

De har en annan ton i år än de haft tidigare, Aprilskämten.

AMF-skämtet, där det roliga nog ska vara att de ansvariga låtsas stå avklädda, fast de hela tiden vet, och vi också om vi är ärliga mot oss själva, att de inte kommer att behöva förlora vare sig position eller pengar, på riktigt. Kanske får de byta titel, men det är allt.

Ipredskämtet där det roliga nog ska vara att det är så totalt absurt, och vi ändå går på det.

Det första fallet är redan inlämnat. Marklundskans Piratförlaget, bland andra, hängde, enligt DN,

på låset när nya antinedladdningslagen Ipred trädde i kraft på onsdagen. Innehavaren bakom IP-numret till en server som laddat upp över 2 000 ljudböcker illegalt på nätet begärdes ut, för att kunna stämma ägaren

Plötsligt ser det ut som att själva det skämtsamma i det hela inte är lagen i sig, utan innebörden och tolkningen av den. Ni vet det där om att den inte skall gälla retroaktivt, det som officiellt tolkats som att det som redan laddats upp skall undantas från lagen? Glöm det. Kjell Bohlund från Svenska Förläggareföreningen förklarar att eftersom servern var åtkomlig den första april, dvs idag, så kunde man drämma till. Visserligen hade man kunnat agera tidigare, via officiella kanaler men det förstår ju var och en att det inte är samma känsla.

I det här fallet handlar det dock om uppladdning i stor skala, något som branschen har kunnat agera emot tidigare genom att göra en polisanmälan. Att man väntat tills Ipred-lagen trätt i kraft förklarar Bohlund med att det varit verkningslöst att polisanmäla.

– Vår erfarenhet av att polisanmäla den här typen av fall är att de inte utreds, utan läggs på hög. Men efter att Ipred-infördes kan vi agera själva. Informationen om den här källan har vi inte heller haft så länge, säger Bohlund.

Nu har man ju möjlighet att hota med vite mot internetleverantören så att denne ska klämma fram med identiteten på den som innehar IP-numret.

Ett storartat skämt, är det inte?