Radhus, rottweiler, rastaweed

Mäsklukten i radhuskvarteren runt om i landet har ersatts av den tunga lukten från doftgranar, berättar Expressen. Doftgranarna används, får vi veta, för att dölja lukten från haschodlingarna i klädkammare, på vindar, i badkar och i sovrum. Svensson odlar både för husbehov och för att dryga ut hushållskassan, och det är, enligt artikeln, främst medelklassen som hålls med gröna garderober. Marijuanan förvaras i Tupperwarelådor och i kryddhyllor, och barnen får veta att pappas blommor pratar man inte om bland kompisar och på dagis.

Flera beskriver sin drogkonsumtion som ett intellektuellt alternativ till det fördummande underklassupandet:
- Jag tror att det var poeten Raymond Carver som sa att marijuana fick honom att se saker ur ett annat perspektiv. Vi som röker på är tänkande människor, som gillar att diskutera och analysera. Alkohol blir man bara korkad av, säger en forskare på Stockholms universitet.
En socialantropolog berättar att han måste röka på för att inte dö av uttråkning över sina böcker och tjocka avhandlingar. En poet erkänner att han försökt skriva en hel diktsamling med jointen i mungipan:
- Fast det blev tyvärr bara skit, alldeles för långa resonemang

Artikeln låter antyda att för många av hemmaodlarna så handlar den trevliga nya innehobbyn om något utöver rökandet. Hobbyn ligger, antyds det, närmare Ernst Kirchsteiger än Snoop Dogg:

Stämningen på Svenska Cannabisorganisationens välbesökta nätforum Swecan kan snarare jämföras med glöden hos en grupp passionerade Bonzaiträds-entusiaster.
Här borrar man inte sig djupare i liberala teorier och frihetliga principer - utan diskuterar trädgårdstips.
Hur man klonar sticklingar, konstruerar hydrosystem med sprinklers i gillestugan eller ställer in plantornas pH-mätare.
Medlemmarna lägger stolt ut bilder på sina cannabisprojekt och ger varandra uppmuntrande kommentarer. Någon tipsar om recept på marijuanabröd och haschtryfflar.
70-talets flumhippies, som glatt petade ner roliga frön i trädgårdslandet och rökte upp själva bladen var totala amatörer i jämförelse med dagens pålästa potheads.
En 25-årig odlare som jag får kontakt med via Swecan jämför till exempel sin hobby med vinprovning. Själva rökandet är inte ens huvudsaken, menar han:
- Det är så jäkla kul att se plantorna växa, att följa det vegetativa stadiet.

Expressens artikel avsluts med att trebarnspappan Niklas i Dalarna, han med knarkförrådet i garderoben, berättar om sitt odlarliv:

Han berättar att han lever sunt, äter hälsokost och tränar regelbundet på gymmet.
- Jag är ju ingen stenad pundare som sitter hela dagarna framför datorn med en bong och blir dum i huvudet, säger han.
Ibland säljer Niklas knark till vänner och bekanta för att dryga ut hushållskassan, så att familjen kan åka på semester några veckor till Medelhavet. Hans fru röker också på när hon har mensvärk.
- Ibland blir jag orolig för att brevbäraren ska känna lukten. Men risken att åka fast skulle vara större om jag försökte få tag på droger på andra sätt. Jag vill inte beblanda mig med kriminella och köpa haschkakor av Bandidos, säger han.
Jag påpekar att han faktiskt är kriminell själv. Hur motiverar han det? Och vad händer med barnen om han åker dit? Den minsta är bara två år.
Niklas funderar en stund.
- Inget sånt skulle få mig att sluta. Om socialen skulle ta ifrån mig barnen skulle jag ta med familjen och flytta utomlands.
Odlingen i klädkammaren är en form av motstånd, förklarar han. Mot svenssonlivet. I radhuspappans tysta revolt är marijuanan det hemliga liket i garderoben.
- Det är det sista uttrycket för rebelliskhet, för att man inte gått med på samhällets alla normer och regler. Man visar att man trots allt inte har gett upp.

Så bra att få det förklarat. Radhussvensson revolterar, men vill hålla händerna rena, absolut inte beblanda sig med den föraktade underklassen eller smutsiga kriminella. Tre präktiga V har ersatts med tre rebelliska R: Radhuset, Rottweilern och Rastaweeden i garderoben.