Jag gillar inte att prata i telefon. Det har jag aldrig gjort, jag hoppade över det tonårsstadium där man förväntas ligga i timmar och prata och prata och prata med väninnorna i telefon. Jag mailar, textar, bloggar, chattar, twittrar, kommenterar och forumdiskuterar mer än gärna, jag läser med förtjusning bloggar och intressanta artiklar, tidningar, böcker och ser ibland på tv. Jag pratar gärna med människor i verkliga livet, ofta mycket och hur länge som helst.
Men jag tycker inte om att kommunicera med ansiktslösa röster.
Detta leder bland annat till fenomenet att jag inte känner igen ringsignalen på min mobiltelefon. Det leder också till att jag mycket sällan ringer upp någon bara för att hålla kontakten, och jag skickar hellre ett sms än ringer för att bestämma ett möte. Ta inte illa upp. Det är inte er jag undviker, det är telefonen.
Scream for me!
14 år sedan
precis! fast jag har faktiskt lärt mig min egen signal nu, jag har haft samma i ungefär två år nu.
SvaraRaderaDet är rätt skönt att inte ha koll på den, då har man liksom en ursäkt =)
SvaraRaderaJag gillar att prata i telefon, med människor jag känner.
SvaraRaderaFår rysningar varje gång jag måste ringa någon form av officiellt samtal eller till någon jag inte känner.
Dessutom har jag fobi för telefonsvarare!
Jävla påfund
Skönt att det finns olika sorters människor! Det finns ju de som gärna och fullständigt ohämmat lämnar långa meddelanden på telefonsvarare också, sånt imponerar på mig.
SvaraRaderaMin egen telefonfobi (har jag kommit fram till) beror på att en stor del av kommunikation för mig är ansiktsuttryck och kroppshållning, mm... och den delen går ju helt förlorad i telefon...
SvaraRaderaAtt det sen är ngt lättare att skriva, maila, kommentera etc är underligt egentligen för där går ju även intonationen förlorad... hmmm. Men man har ändå lite tid på sig att tänka efter när man skriver...
Handskrivna brev är bäst, på nåt sätt, tycker jag...
Själv är jag mer förtjust i den digitala skriften, tempot och lättheten gör att den, i mina ögon, lämpar sig bättre för kommunikation än handskrift, som snarare passar information. Men det är en smaksak =)
SvaraRadera... och att blogga och sms:a tar inte så mycket tid. Ett telefonsamtal kan bli såååååååååå lååååååååååååångt ...
SvaraRaderaDet också, det glömde jag ta med.
SvaraRaderaOjdå - jag trodde att jag v ar ensam om att undvika telefoner.
SvaraRaderaTelefonsamtal mer än 30 sekunder är en plåga!
Det verkar vara något många undviker, känns rätt skönt att inte vara ensam om saken.
SvaraRadera