tisdag 7 april 2009

En gång, för mycket länge sedan, i en galax närmare än du anar

En gång för mycket länge sen så satt en mycket ung Morrica på en föreläsning där ett då tämligen nytt kommunikationssystem presenterades. Kommunikationen skulle nu, istället för att som tidigare gå i fasta mönster från A till B, gå i ett stort nätverk, via myriader av knutpunkter söka sig fram genom nätet, olika vägar från gång till gång, från avsändare till mottagare. Fördelarna med detta var många, nätet skulle t ex vara mycket svårare att slå ut eftersom kommunikationen skulle finna sig alternativa vägar även om somliga linor klipptes av på ett eller annat vis. Flera mottagare skulle enkelt kunna ta del av samma kommunikation simultant, och kommunicera enkelt med varandra eftersom det fanns så många vägar för kommunikationen att gå. Det skulle finnas så gott om plats att linjen i stort sett aldrig skulle vara upptagen igen, eftersom hela det stora nätet fanns tillgängligt för minstaste lilla kommunikationsbehov. Nackdelarna skulle vara att det skulle bli hart när omöjligt att kontrollera, lyssna av eller förhindra kommunikation i detta nätverk, eftersom kommunikationen ju skulle finna olika vägar varje gång. Sade man.

Nätet kom med tiden att byggas ut, byggas samman med andra nät, sprida sig, utvecklas, invecklas, och idag känner vi det alla som vårt eget internet. Det internationella nätet, nätet som förenar alla nationer. Nätet som binder samma människor över hela världen till en gemensam kommunikationsenhet. Platsen där vi kan prata med vem som helst var som helst när som helst, eftersom kommunikationen kan ta vilken väg som helst genom det stora nätet finns det alltid plats.

Tanken är storslagen, tanken är fantastisk och fan vet om inte tanken innehåller fröet till både världsfred och världshälsa. Det är lättare att jämka samman med någon man pratar med och känner än en total främling.

Men i någons intresse ligger att nätet begränsas. I någons intresse ligger att nationsgränserna, de där som på nätet är fullkomligt obetydliga och meningslösa, lyfts upp och börjar göra skillnad. Olika lagar ska gälla i olika länder, nätet skall inte vara lika överallt, och kommunikationer skall inte kunna ta vilka vägar de vill. I någons intresse ligger att ha kontroll, att hålla i trådarna. Att förvandla det öppna, välkomnande, sammanlänkande kommunikationsnätet till ett klibbigt, kontrollerat spindelnät.

Någon vill vara spindeln. Och spindeln vill varken fred eller världshälsa. Spindeln vill konflikter, internationella spänningar och kraftig sjögång i ekonomin. Ty spindeln har allt att vinna och inget att förlora på sånt.

Det anade den unga Morrica aldrig där hon satt på sin föreläsning och förundrades och gladdes. Kanske var hon helt enkelt för ung och blåögd?

2 kommentarer:

  1. Det mesta verkar vara kontrollerat av någon slags spindel. Jag läste i tidningen om domaren som bloggade och kritiserade. Nu är domaren inte domare längre ...

    SvaraRadera
  2. Den domaren har jag inte hört om, men förvånad är jag inte. Visst sitter hon där, spindeln, och rycker i trådarna och försöker ha kontroll överallt. Det är både spännande och skrämmande att leva i en tid när skillnaden mellan privat och offentligt alltmer försvinner i intet.

    SvaraRadera