Rysskräck

I Expressen dundrar Folkpartiets Allan Widman på trumman för den gamla rysskräcken. Artikeln illustreras med en bild av en sträng Putin med pekfingret varnande höjt. Kom ihåg att Ryssland invaderade Georgien häromsistens, dundrar Widman.

Sverige består av nio miljoner invånare. Ryssland av cirka 140 miljoner. Om den ökande osäkerheten kring landets framtid skulle transformeras till ett militärt hot kommer vi aldrig ensamma att kunna möta en sådan utmaning [...] Det är en utbredd uppfattning bland svenska försvars- och säkerhetspolitiker att Sverige, trots sin militära alliansfrihet, inte kommer att ensamt behöva möta allvarliga, militära hot: Vi är ju ändå så viktiga och så väl integrerade. Ibland pekas det på EU och solidaritetsklausulen i det ännu ej antagna fördraget. Andra gånger ska nordiskt samarbete vara ett alternativ. Detta välartikulerade önsketänkande bland politiker och experter går tillbaka ända till Palmes 60-tal.
Och visst, det kan inte uteslutas att solidariteten med det alliansfria Sverige är stark.
Men är det ansvarsfullt att chansa när ingen längre kan definiera vår alliansfrihet och mycket mindre förklara vilka fördelar den ger?

Det finns alltså inget direkt hot mot Sverige från Ryssland i dagsläget, men om, säger Widman. Om Ryssland skulle få för sig att vända sig mot Sverige, då vore vi illa ute, kom ihåg det!

Detta är hans argument för att vi ska gå med i Nato, the Folkpartiet way.