Curling är en osund sport, i synnerhet när den utövas i sociala relationer. Den leder till obalanserade relationer, orimliga förväntningar och oundvikliga besvikelser, och det gäller kärleksrelationer, syskonrelationer, vänskapsrelationer, föräldragenerationer, arbetsrelationer, affärsrelationer etc.
Oväntat anknyter detta till vad jag pratade om igår, om att prioritera och tillåta prioriteringar. En curlad människa förväntar sig att hans eller hennes mistress accepteras, rent av uppmuntras, men har svårt att se att någon annans mistress är lika viktig. Det leder till obalans och ohälsa.
Har ni tänkt på hur lätt det är att börja curla en människa i början av en relation för att man vill göra intryck, och sen fastna i beteendet? Jag lyssnade i morse, precis som jag brukar göra på torsdagsmorgnar, på Dark Matter med Dave Navarro, och han pratade om ärlighet i relationer. Hans taktik är enkel: total ärlighet redan från början. Han är Dave Navarro, han är känd, han är musiker, han ligger på plus från början vilket gör det hela enklare för honom. Uppenbarligen. Men han har en klar poäng i det han säger, genom att vara totalt ärlig redan från början besparar han både sig själv och daten en hel massa onödig stress, och en hel del besvikelse.
Aftonbladets artikel slutar med en illustration av Magdas storhelgsstress:
Ett år bestämde vi oss för att resa bort över jul. Då blev det sånt liv att det slutade med att jag avbokade resan. Idag ångrar jag att jag var så mesig. I slutänden gynnar det ingen att jag curlar min mammaVärldens Magdor skulle ha en hel del att vinna på att följa Navarros exempel och ärligt tala om, och visa, hur de vill ha det.
Magdornas mammor skulle må väl av det också, och vem vet om inte en del av dem rent av skulle finna sina egna mistresses på köpet?
Vart försvann själva meningen med "curlandet". Man vill ju curla för den som är betydelsefull för en, hela livet... Om inte curlandet smakar, så är det ju bara för att man inte vill curla. Då skall man verkligen ge upp relationen. Jag uppfattar många idag som så själviska, att de tycker att det är inte rättvist att behöva curla.... OK
SvaraRaderaJag gillar att curla för den jag tycker om, och hon tycker om att göra det för mig. Men vi vet bägge om att vi curlar... Men gillar den extra bekräftelsen
Ah, ett vanligt misstag, så bra att det kom upp. Du blandar helt enkelt ihop att curla med att uppvakta.
SvaraRaderaSkillnaden ligger i att det ömsesidiga momentet som finns i uppvaktningen, det du också nämner i dina avslutande två meningar, saknas i curlandet.
Artikelförfattaren i AB blandar och ger.
SvaraRaderaAtt curla innebär att sopa rent framför en annan person så att den utan egen ansträngning kan glida fram genom livet.
Jag har väldigt svårt att tro att det skulle vara vanligt med åldrande föräldrar som inte klarar att leva sina egna liv.
Däremot är det säkert vanligt att föräldrar till vuxna barn vill träffa sin avkomma, inte minst vid de traditionella familjehögtiderna. Detta fanns även när jag var ung och var något som man fick lov att ta ställning till och beslut om hur man skulle hantera. Det var naturligtvis trevligt att vara efterfrågad men omöjligt att tillfredsställa alla vid varje enskilt tillfälle.
Klarar inte dagens unga vuxna av det som vi gjorde utan måste skuldbelägg någon annan? I det här fallet sina föräldrar som börjar åldras.
Att behöva hjälp med olika praktiska bestyr är inte detsamma som curling.
Det är mänskligt att be om om hjälp och det är lika mänskligt att hjälpa till.
När människor blir äldre så klarar man inte inte samma saker på samma sätt som när man var ung.
Små barn klarar heller inte samma saker som vuxna. Så ser det ut i människors liv.
Tyvärr låter vi de unga vuxna få definiera normen för vad som är riktigt och rätt. De har ofta inställningen att det som är lätt för dem som individer är lätt för alla andra individer också.
Vi har gått från ett solidariskt samhälle till ett individualistiskt och nu ser vi konsekvenserna av det.
Ett kallt och omänskligt samhälle som skadar sina innevånare.
"Klarar inte dagens unga vuxna av det som vi gjorde utan måste skuldbelägg någon annan? I det här fallet sina föräldrar som börjar åldras" skrev Lennart och lade med en invand rörelse skulden på 'dagens unga vuxna'.
SvaraRaderaAtt du siktar så fel, Lennart, beror sannolikt på att (om ni ursäktar att jag blir lite biblisk såhär på påskaftons morgon) du ser grandet i de ungas ögon, trots att du lyckas se förbi bjälken i ditt eget.
Kan du beskriva den bjälken? Jag vore tacksam för det.
SvaraRaderaJag vill gärna citera samma källa:
Du ska hedra din fader och din moder.
Det jag skriver är att den här problematiken, som finns i vissa fall dock inte i alla, alltid har funnits och det är de som äger problemen som måste hantera och lösa det.
Föräldrar har problemet att de har blivit äldre (vilket de inte kan ändra på) och kan behöva lite hjälp ibland.
Att hjälpa är inte att curla.
Vidare kan vissa föräldrar ha problem att hitta tillbaka till sitt eget liv efter många år med barn och vill fortsätta med de svulstiga familjesammankomster mm, som de hade tidigare.
Det kan de själva ändra på.
De som är unga måste själva, i varje enskilt fall, ta ställning till vad de vill och kan i förhållande till sina gamla föräldrar.
Det är vars och ens eget ansvar och resultatet kommer att se olika ut för varje person. Det en person anser är oöverstigligt kan en annan anse tillhör något som man med lätthet gärna gör.
Psykologen i AB säger så klokt att man måste skaffa sig en annan och vuxen relation föräldrar/barn när barnen vuxit upp.
Det gäller båda parter, relationer är aldrig ensidiga. Det ligger i relationens natur så att säga.
Att hedra sin fader och sin moder innebär att inte att sätta dem i första rummet, utan att leva på ett sätt som länder heder åt namnet.
SvaraRaderaSom du så riktigt påpekar, att hjälpa är inte med automatik synonymt med att curla. Men det en kallar hjälp kan lätt gå över till curling, och plötsligt är det inte längre av godo.
Låt mig illustrera med ett exempel: föräldrarna har ett stort hus, med en stor trädgård. De är rätt glada i sin trädgård, men somliga moment börjar bli ohanterliga. De ber därför om hjälp med att beskära fruktträden, och får det.
Hjälp. Riktigt och rätt, i synnerhet om föräldrarna är lika hjälpsamma tillbaka när behov av t ex barnvakt finnes.
Föräldrarna har en stor trädgård som de inte orkar med. De ber därför att barnen ska ställa upp i stort sett varje helg med att klippa gräsmattor, plantera och rensa i rabatter, klippa buskar, skörda frukt och bär, kratta gångar och putsa tomtar. Barnen gör detta, eftersom det ju ger gamla mamma och pappa sån glädje, men de mår inte bra av detta. De hinner inte med sina egna liv, det blir slitningar i deras relationer och barnbarnen börjar dra sig för att följa med, det innebär ju ändå bara en massa jobb.
Curling. Barnens curlande gör att föräldrarna kan få glädjen att bo kvar i sitt stora hus med sin stora trädgård, men det sker på bekostnad av barnen. De borde säga nej, och föräldrarna flytta till något de själva kan hantera.
Förstår du hur jag menar?
Morrica, jag ägnar mig åt curling på fritiden, Du behöver inte informera mig om vad curling innebär. Precis som Lennart är jag inne på, att man sopar banan av rent nöje för dem man tycker om, och dem man inte tycker om, så sopar man inte för. Curling är dessutom ett lagspel.
SvaraRaderaMen förresten... det är kanske Du som har missförstått betydelsen av curla.
SvaraRaderaDu kanske tror att det betyder gratisjobba...??
Nämen Kristian, så påhittig du är! Ja, tänk, kanske är det jag som har missförstått?
SvaraRaderaFör det kan väl inte vara så att du med vilje låtsas missförstå hela poängen?