Beatrice Ask är för tillfället justitieminister. I en artikel i Aftonbladet beskriver hon skälmskt hur kollegorna ser på henne:
Jag måste stämma av med dem. De tycker att jag är lite vild ibland, säger ministern.
Det hon måste stämma av med dem är hur de ser på hennes idé om hur misstänkta sexköpare bör delges denna misstanke:
”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask
Ask anser alltså att det räcker gott att vara misstänkt för att hängas ut - rättegångar och domar och sånt är tydligen inte alls nödvändigt, det räcker att personen är misstänkt för att den skall stigmatiseras. För ett stigmata är precis vad Ask är ute efter. Ett socialt stigmata, och det redan innan dom fallit:
vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta, säger Ask till Aftonbladet
Att Ask anser sexköp vara synnerligen omoraliskt är inte att tveka på, och någonstans i detta menar hon kanske väl. Men vägen till helvetet är stenlagd med goda förutsättningar. I sin iver att... Ja, det är frågan. I sin iver att moralisera, i sin iver att få stopp på sexköpare eller i sin iver att göra något helt annat? Jag vet faktiskt inte. Men så mycket är klart att i sin iver att uppnå vad hon nu hoppas uppnå anser hon tydligen att om en och annan som misstänks utan att faktiskt vara skyldig drabbas, om en eller annan familj slås sönder utan anledning, en eller annan oskyldig människas karriär slås i spillror på grund av Asks moraliserande är det ett rimligt pris att betala.
Om det är så att Lender faktiskt jobbar för att regeringen skall tvingas backa så ser det ut som hennes ansträngningar börjar ha en vissframgång. Priset är högt, kommer människor att komma ihåg det när nuvarande regeringens mutor börjar regna lagom till valet?
Skånetrafikens buss tappar hjulet mitt i morgontrafiken, och en kvicktänkt förare i en passerande bil tar en bild. Och jag är inte ens förvånad.
Vill vi kunna andas här i Norden om sådär en femtio år måste vi få tillgång till en väl fungerande, effektiv och säker prisvärd lokaltrafik. Det är inget att diskutera, det handlar om överlevnad, inte pengar. Vi kan inte låta girigheten ta död på oss!
Nej, jag orkar inte påpeka det uppenbara. Vi har en regering som driver, och sedan innan valet drivit, en tydlig linje: sko dig själv och skit i andra.
väljer jag att kommentera kort på den debattartikel Aftonbladet, trots att de enligt egen utsaga avråtts av flera sakkunniga, publicerar där SDs ståndpunkt gentemot islam och muslimer klargörs. Efter att bland annat felaktigt hävdat att svenska badhus först under de senaste tjugo åren infört speciella badtider för enbart kvinnor avslutas artikeln i stor stil:
Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet [...] Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år
Är inte frågan snarare vad det är som faktiskt utlovas?
Infontologi citerar, apropå människors, samhällets, institutioners och organisationers sätt att förhålla sig till IT, Douglas Adams:
Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things
Adams var en klok man. För visst stämmer det? Se er omkring i samhället omkring er. Barn som växer upp idag har aldrig upplevt en värld utan mobiltelefoner och internet. Uppslagsverk i sjuttiofem band som uppdateras vart femte år och då kräver att man traskar iväg till närmaste välsorterade bokhandel och köper ytterligare delar för flera hundra tillhör liksom kassettdäcken och telefonkioskerna lägereldarnas och sagornas tid för dem. För den som växte upp tillsammans med Internet är det inte lika naturligt, nya finesser fascinerar och framstegen har wow-faktor, men det är inget underligt, det är en del av livet som man gläds åt och använder med förtjusning.
Men för dem som sitter på pengarna och i beslutandeposition, de som växte upp pre-Internet, för dem är IT ingen självklarhet. För dem är det i bästa fall en förlängning av det som är självklart för dem, tidningar, uppslagsverk, fasta telefoner, faxar, snigelpost och postorderkataloger och de använder det just så. I sämsta fall är IT i deras ögon en leksak, ett tidsfördriv och en onöda.
Vad jag menade var ju det fallet där mannen i ett pågående förhållande inte accepterar kvinnans nej samtidigt som hon inte gör minsta motstånd. Där har man ju från visst håll velat att det beteendet ska inrymmas i våldtäktsbegreppet [...] – Man brukar ju säga att ett nej är ett är nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse
66-årige kammaråklagare Hillegren traskar obekymrad vidare i ullstrumporna, och det intryck hans uttalanden ger är att detta är en sällsynt inblick i hur resonemanget faktiskt går bakom kulisserna.
Vad innebär ett 'allvarligt brott mot en gentlemannaregel'? Det låter nog så harmlöst, vilka konsekvenser är det värt? Är det värt några konsekvenser överhuvudtaget?
Hillegren är en gammal man. Han är på väg mot pensionen, guldklockan och friheten och behöver inte längre tiga om det som förväntas hållas 'inom huset', konsekvenserna av att det kommer ut blir inte längre hans. Är detta orsaken till att han är så lösmynt, eller är det verkligen hans egna personliga åsikter vi får del av?
När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse
Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm yttrar sig i SvD om våldtäkt. En man som 'kör ändå' begår alltså en ordningsförseelse, jämförbar med att gå över gatan mot röd gubbe eller kissa bakom ett träd i en park en mörk natt på väg hem från krogen, tolkar Hillegren HDs nya rättspraxis kring sexuella övergrepp. Det blir snabbt obehagligt när man börjar tänka på konsekvenserna:
Ulrika Rogland, kammaråklagare i Malmö som åtalade Alexandramannen, säger att det redan i dag är "oerhört svårt" att få fällande domar. – Redan idag är praxis såpass hård, att skärpa ytterligare finns det inget behov av. Blir det ännu hårdare så vet jag inte hur vi ska få några fällande domar
Om de inblandade känner varandra, om hon bar för utmanande kläder, dansade på ett sätt som tolkades som inbjudande, om hon gick ensam på ett mörkt ställe, om hon väntade på bussen tillsammans med någon hon trodde sig kunna lita på? När övergår det i denna nya rättspraxis till att bli våldtäkt? När övergår det i människors egna rättsuppfattningar från att 'hon fick skylla sig själv' till våldtäkt?
FRA-lagen talas det allt mindre om i media, och allt försiktigare om bland människor på gator och torg. Det finns en medvetenhet om att det man säger kan komma att registreras av någon, sparas och kanske en dag... I DN diskuteras situationen:
I regeringens förslag till nya FRA-lagstiftning ska en ensam domare under mer eller mindre hemliga former besluta om tillstånd för avlyssning av data- och telefontrafik som korsar Sveriges gränser. På fredagens DN debatt riktades kraftig kritik mot systemet. Skribenterna argumenterar att regeringen skulle kunna välja ut en lojal person till denna permanenta domartjänst och att rättssäkerheten hotas. En kritik som tidigare framförts av bland annat chefen för Säpo Anders Eriksson. Flera jurister med FRA som expertområde delar kritiken. - Det är synnerligen märkligt att en ensam domare ska vara enda kontrollorgan, säger tidigare professorn Dennis Töllborg [...] – Vi har redan det systemet. Det är i princip en eller två domare som tar besluten om polisens avlyssning och det är alltid samma poliser som begär tillstånd. Allt är hemligt och det bidrar till ett tankesätt att ”anything goes” (allt är tillåtet). När det systemet infördes dubblades antalet avlyssningar och där görs det ingen efterhandsgranskning över huvudtaget, säger Töllborg.
Men den som har rent mjöl i sin påse har väl ingen anledning till oro?
Kristdemokraterna, berättar Expressen, vill införa ett nationellt abortregister. De försöker ge sken av att den goda tanken bakom det hela är uppföljning och eftervård. De lindar färglada trasor runt förslaget och hoppas att vi skall lyssna bara med ett kvarts öra, så att vi inte känner igen den inlindade unkenmoralen:
Anders Milton får stöd av kristdemokraternas Chatrine Pålsson Ahlgren som är ledamot i socialutskottet. - Register väcker alltid olustkänslor, men jag tycker absolut att idén är värd att pröva. Vi har länge undrat varför vi inte klarar av att förebygga aborter, och får vi reda på lite mer om orsakerna kanske vi kan rikta arbetet på ett klokare sätt, säger [sic!] till Svenska Dagbladet
Det handlar helt enkelt om en önskan att ha rätt att ifrågasätta varför en kvinna väljer att göra abort. Vi är återigen tillbaka i den upprörande debatten kring om en kvinna har rätt att göra abort för att ett ultraljud visat fostrets kön.
Inte ens KDs alliansbröder visar någon vilja att stödja dem den här gången
Det kontroversiella förslaget har däremot inget stöd i de övriga allianspartierna. Man anser att det handlar om för känsliga data och att kvinnor i värsta fall söker abort under falsk identitet. Anders Flanking, Centerpartiets pressekreterare, är mycket kritisk till förslaget om abortregister, främst med tanke på att det inkräktar på integriteten. - Det skapar osäkerhet för människor som redan är i en svår situation, eftersom de inte vet hur uppgifterna kommer att hanteras, säger Anders Flanking till Svenska Dagbladet. Förslaget borde enligt honom omgående strykas från dagordningen av socialminister Göran Hägglund (KD).
Svininfluensan går inte att stoppa, skriker rubriken på Expressen Hälsa
Till hösten räknar man med att minst 400 000 svenskar kommer att smittas. Nu tvingas Socialstyrelsen byta strategi [...] Förändringen innebär att sjukvården nu riktar provtagning, behandling och förebyggande åtgärder mot personer i riskgrupperna, det vill säga dem som riskerar att bli svårast sjuka eller dö, säger Anders Tegnell, chef för Smittskyddsenheten vid Socialstyrelsen, i ett uttalande. Bland annat uppmanas sjuvården att i fortsättningen vara mer restriktiv med utskrivningen av influensaläkemedel
Sydsvenskan står vid en annan ände och ropar lika högt för att locka folk att lyssna och dras med:
Barn och unga drabbas extremt hårt av svininfluensan. Nya siffror om smittspridningen i Europa visar att 77 procent av de drabbade är under 30 år [...]Var tredje smittad är 10–19 år. Nästan var fjärde är 0–9 respektive 20–29 år. De över 40 år drabbas sällan, och risken minskar ju äldre man är [...] – Det är i och för sig inte konstigt att yngre drabbas oftast eftersom de har bredare kontaktytor och har föräldrar som skickar dem till vården när de blir dåliga, säger Skånes smittskyddsläkare Hans Bertil Hansson. – Men statistiken tyder ändå på att det är bäst att gå nerifrån och uppåt i åldersgrupperna när vi börjar massvaccinera i höst. Vaccineringarna beräknas starta i slutet av september. Socialstyrelsen räknar med att 20–40 procent av svenskarna skulle smittas av influensan utan vaccinering. Med tidig vaccinationsstart och en mild influensa kan drygt 400 000 drabbas, visar en simulering som hälsomyndigheterna gjort. Senare vaccinationsstart och en aggressiv spridning av viruset kan göra att över 5 miljoner smittas
Så där ja. Är alla vederbörligt panikslagna nu? Inte?
Låt oss då för ett ögonblick reflektera över medias mål med sin rapportering kring svininfluensan. Vi vet hur en influensa smittar, inte sant? Många har stått på en buss med en uppenbart sjuk människa i närheten och inombords suckat över insikten att man blivit smittad. Vi har muttrat över tanten som snörvlar ner i lösgodiset, barnet i barnvagn som nyser över fruktdisken och insett att så länge sjuka människor rör sig ute i samhället så blir vi smittade.
Vaccin i all ära, men det vi måste göra är att skapa möjligheter för sjuka att isolera sig hemma för att minska smittorisken. Det är inte rimligt att någon ska behöva gå till jobbet fullt medveten om att valet står mellan att sprida smittan vidare eller stå utan mat sista veckan innan lön. Karensdagen slår hårt mot den fattige, och åttio procent av lite är ännu mindre. Jag inser att det är svårt för den regeringstjänsteman som både har mycket, förtur till privat sjukvård och dessutom slipper karensdagen tack vare möjlighet till kreativt planerande att sätta sig in i situationen, men tänk ett ögonblick på han, den där du aldrig ens funderat över vad han heter, som går där ute i trapphuset med moppen. Han rör sig genom hela byggnaden, inte sant? Om han tvingas gå till jobbet sjuk, helt enkelt för att han inte har råd att vara hemma, kommer viruset att drabba er alla. Ni kommer att ta med er det hem, till familjer, till hemliga älskare och älskarinnor, till exklusiva klubbmiljöer, hur slutna de än är och till den privata klinik ni besöker. Vore det inte rätt schysst att kunna köpa sig fri från den upplevelsen? Det är möjligt!
Expressen har förresten valt att krydda den panik media jobbar på att piska upp med en trevlig informativ artikel om vaccineringen också:
I höst börjar svenskarna vaccineras mot svininfluensan. Men ännu vet man inte vilka biverkningar det nya vaccinet kan ge. - Sällsynta och svåra biverkningar kommer att kunna upptäckas i och med massvaccineringen, säger Ingrid Uhnoo vid läkemedelsverket [...] Vaccinet, som levereras i september, kommer att ges först och främst till vissa riskgrupper. Enligt socialstyrelsen ska gravida vara en prioriterad grupp. De äldre vaccin som ges mot vanlig influensa används redan på gravida. Men det visar sig nu att det nya vaccinet inte kommer att testas på gravida kvinnor innan de börjar ges [...] När ett nytt läkemedel ges till stora folkmassor är det sannolikt att biverkningar dyker upp som man tidigare inte upptäckt. När det gäller gravida har lyckade djurtester gjorts, men inga undersökningar där personer ingått. – Tänkbara ovanliga biverkningar kan vara neurologiska biverkningar, kramper, överkänslighet och inflammatoriska sjukdomar, men det är svårt att spekulera i, säger Ingrid Uhnoo [...] – Det är ingen tvångsvaccination. Men däremot kommer man att rekommendera vaccination för att samhället inte ska stanna. Man kan se det som en del av samhällsansvaret att vaccinera sig, säger Johan Struwe, överläkare vid smittskyddsinstitutet
Visst är det viktigt att informera om kommande pandemi. Framförallt vore det bra att informera om vilka möjligheter enskilda människor har, både vad gäller smittspridningen och behandling, så att människor har möjlighet att förbereda sig och kan möta krisen med lugn. Men media väljer en annan vinkling. Vem vinner vad på paniken media driver på? Vad är syftet? Vems är syftet?
Medan ni funderar på saken, här kommer Morricas råd inför hösten: Tvätta händerna onödigt ofta, inte bara efter toalettbesök och innan mat utan framförallt efter att du befunnit dig i ett slutet utrymme frekventerat av många, åkt kollektivt, handlat, åkt hiss etc; låt bli att hälsa på varandra med kramar och pussar, uttryck djupet av vänskapen i ord istället; köp inga livsmedel i lösvikt, varken godis eller frukt; betala med kort så långt det går, undvik kontanthantering; om möjligt, håll dig hemma när du känner dig hängig, telefoner och internet är utmärkta kommunikationsverktyg; ät och drick och sov i tillräckligt mängd. Och framförall:
Mats på Tysta Tankar har under en tid nu funderat kring mansrollen, både utifrån sitt perspektiv som lärarutbildare och utifrån ett mer generellt samhällsperspektiv. Jag har ifrågasatt och diskuterat utifrån min utgångspunkt som naturligtvis är rätt annorlunda än hans. Vi har väl inte varit helt överens om perspektivet och slutsatserna, men inte helt oense heller alla gånger. Sakine Mandon tar också upp en diskussion kring mansroller i dagens Expressen. Hon placerar fokus på unga män i trasiga förorter, och på hur övriga samhället förhåller sig till dem.
I den franska musikgruppen Justices video "Stress", som sedan länge finns på You Tube, trakasserar ett förortsgäng sin omgivning. Okontrollerade arga killar ger sig på kvinnor och män, de rånar och slår folk. Eldar upp en bil. Fördomsfullt och stereotypiserande, populärt bland främlingsfientliga? Utan tvekan. Men det är också en ärlig skildring.I Sverige håller vi oss däremot till harmlösa pjäser där "skådespelarna är nya och gamla svenskar", som ska ge en bild av gängbråk.
Mandon, och jag håller med henne, är skeptisk till om projekt av den sorten gör någon skillnad för ungdomar som lever som ungdomarna i videon:
Värdegrundsutbildningar, kurser mot fördomar och projekt med tjusiga visioner spelar ingen roll. Likaså att journalister, som om det vore heroiskt, offentligt deklarerar att de är mot gatuvåld, mord och sjukdomar. Hur vore det att tona ner fluffet? En ung kille jag pratar med säger "Att bara hänga och tugga solrosfrön är inte så spännande. När du suger i skolan och aldrig kommer få ett vettigt jobb blir det spännande med brott. När du dessutom tror att alla svenskar, som du knappt möter, är rasister, blir det ännu lättare att råna dem."
Vi kommer aldrig undan skolan i diskussioner som dessa. Skolan är oerhört viktig för unga människor och oerhört viktig för ett samhälle. Ett samhälles värderingar både formas och speglas i skolan. I en nedsliten skola i en nedsliten förort, en skola med stora klasser, trasiga klassrum, trötta lärare och uppgivna elever, är känslan att samhället skiter fullständigt i de elever som går där. Det gäller både pojkar och flickor, unga män och unga kvinnor.
Men som Mandon skriver "I dag står tyckare i kö för att visa att de bryr sig om invandrartjejer. Men vem bryr sig om förortskillar som slår och bråkar? Om svenska killar som bråkar?" Jag säger inte att vi ska sluta bry oss om invandrartjejer, eller tjejer överhuvudtaget. Jag säger absolut inte att vi ska ta resurser från en grupp och flytta till en annan. Jag säger att vi måste vidga perspektivet så att vi kan bry oss om tjejer och killar, fattiga och rika, från medelklassen och underklassen, i fina villakvarter och slitna förorter, på samma gång.
Internet har förändrat verkligheten för många människor. Idag har vi möjlighet att finna själsfränder över hela världen, att få kontakt med likasinnade och kommunicera oavsett tidszon och geografiska detaljer. Nationsgränsernas betydelse minskar, vilket paradoxalt nog innebär att nationalismen ökar, i en föränderlig värld blir det välbekanta hemvana, övergångsobjektet, viktigare. Ännu viktigare blir det att man har något bekant att hålla sig i när ekonomin rasar, jobben försvinner, klassgränserna blir tydligare och man plötsligt inte känner igen världen omkring sig längre.
Men vet ni, det är inte farligt. Internetet är inte ondska, det är inget hot. Det är ett kommunikationsverktyg. Som en telefon, eller ett brev, eller runor ristade i sten. Inget att vara rädd för, utan något att glädjas åt, något som gör världen riktare, mindre och verkligare för oss alla. Nationsgränsers minskade betydelse är något bra, möten och samarbete ökar förståelsen människor emellan och förståelse minskar rädslan. Det är bra för världen på alla sätt.
Dagens frågor behöver andra svar än gårdagens. Det betyder inte att de nya svaren är sämre, eller farligare, eller konstigare. De är bara annorlunda. Släpp taget om den gamla slitna nallen, se den för vad den är, sätt upp den på hyllan och gå vidare i världen utan rädsla. Det går.
Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand säger i SvD att han
inte skulle tveka att åtala den som skriver ut p-piller till någon under 15 år för medhjälp till våldtäkt
I synnerhet i ljuset från de diskussioner som förts kring begränsningar i aborträtten är vice åklagarens uttalanden obehagliga.
Sker det en skiftning i det allmänna medvetandet där det som för bara en kort tid sedan var otänkbart plötsligt blir tänkbart? Går vi från ett öppet samhälle byggt på ansvar och frihet mot ett samhälle byggt på kontroll och bestraffningar? Är vi nöjda och glada med den känsla av makt det ger oss att kunna sätta dit grannen för något, att social kontroll blir ett medel för att hålla andra människor under kontroll snarare än ett medel för att fungera tillsammans?
Eller är det bara jag som har någon slags konstiga glasögon på mig?
Känner ni till sagan om Gräshoppan och myrorna? Det är en gammal fabel, som alla fabler sedelärande och lite extra intressant eftersom budskapet i just denna lär ska ha ställts på huvudet genom historiens gång:
Det hela tar sin början om sommaren.
Myrorna sliter och bär och jobbar och gnor, och ägnar ingen tid åt lek och trams. De vet att det kommer andra tider och de sparar i sina lador för att överleva även den kallaste vargavinter.
Gräshoppan, däremot, dansar omkring dem och sjunger och spelar. Solen skiner, det finns gott om mat, livet leker. Hans musik lyser upp myrornas slitsamma tillvaro, det är lättare att gå i takt och hans lustiga visor ger dem något att skratta åt.
Och så kommer vintern. Myrorna har det varmt och ombonat i sin stack, de har mat på borden (det är ju en fabel, så givetvis har myrorna bord) och dånande brasor.
Utanför i snöstormen vacklar den genomfrusna stackars gräshoppan fram. Inget hem har den arme spelemannen, ingen mat att ställa på bordet, inte ens ett bord att krypa under. Han knackar på myrornas dörr, ber om en allmosa.
Så långt, utan andra källor än mitt eget svajjiga minne att verifirera det hela, stämmer versionerna överens. Men sedan kommer sensmoralen:
Ursprungsversionen:
Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan. Hela sommaren har han gjort deras tillvaro lättare med sin musik, sin dans och sina upptåg. På så vis har han lämnat sitt bidrag till att de har det tryggt och varmt, och till tack ska han få sin del av värmen och maten.
Gräshoppan i sin tur tackar genom att sjunga och dansa hela vintern igenom, medan myrorna nu kan slappna av och njuta.
Sensmoralen: Gräshoppans sång och dans är också viktiga bidrag till att mycket mat och bränsle samlades in, därför har han också en plats vid bord och brasa.
Men sen hände något i samhället:
Den modernare versionen:
Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan. Hela sommaren har han förslösat på att spela, dansa och göra upptåg. Som resultat står han nu utan både mat och bostad, och kan inte skylla detta på någon utom sig själv. Men, eftersom de är rättskaffens varelser så är de klart han ska få mat och värme av dem, om han som motprestation vill spela och sjunga för dem medan de njuter sin välförtjänta vila.
Gräshoppan sjunger och dansar hela vintern igenom för att roa de duktiga myrorna, och förtjänar så sitt uppehälle.
Sensmoralen: Det är skillnad på folk och folk. Den som inte vill jobba får inte heller självklar del av värmen och maten. Dock bör den som har nådeligen dela med sig, så länge den lata gräshoppan har vett att dansa på begäran
Och hur appliceras nu detta på Morricas syn på dagens infekterade situation i kulturvärlden? Jo, såhär ungefär:
Myrorna öppnar dörren och släpper in gräshoppan, förtjusta över att få glädjas åt hans musik även under vintern. Han har ju hjälpt till att samla in maten genom att göra arbetet lättare så självklart ska han ha sin del av både mat och värme. Gräshoppan sjunger och dansar, stämningen är god. Myrorna bjuder också in sina vänner från stacken tvärs över stigen, de har ingen gräshoppa boende hos sig, stackrarna, utan har bara sina egna gamla historier att roa sig med.
Gräshoppan sjunger och dansar för att roa myrorna, de gillar vad de hör och när gräshoppan antyder att han har ett gäng kompisar som också är värda att lyssna på, men ännu befinner sig ute i kylan eftersom just inga myror har hört talas om att de finns, bjuds de också in och får del av värmen och maten. Det visar sig att de är lika duktiga på det de gör som den första gräshoppan, och erbjuds därför bostad i stacken tvärs över stigen.
Det finns en tredje stack, den ligger lite längre upp i backen. Där hör man talas om det glada tjoandet och tjimmandet, och vill också vara med. Man skickar därför en representantmyra ner för backen, och låter bjuda in gräshoppan för en aftons underhållning. Han tackar ja, dansar och sjunger och man tackar honom varmt för den trevliga kvällen, ger honom en smaskig tårta som belöning och följer honom till dörren. Medan han traskar ensam hem genom den gråkalla gryningen kryper man till sängs i backstacken och pratar om hur trevligt det var.
Så går vintern, i båda stackarna längst ner i backen skrattar man och sjunger, alla är varma och har mat i magen. Ibland bjuds gräshoppan in för att spela i backstacken, och varje gång har han med sig något extragott hem igen, men aldrig bjuds han att stanna och de i backstacken får därför aldrig tillfälle att höra hans glada morgonvisor. Å andra sidan vet de inte om att de missar dem heller, så det är nog inget de saknar.
Sensmoralen här: Att dela med sig av det man har och kan berikar tillvaron för alla.
Jag ställde frågan i Christermagisters blogg, kanske får jag ett svar där, kanske inte, det får vi se. Jag ställer den här också, inte för att jag förväntar mig att någon ska leverera ett svar (men har ni svaret så skriv det gärna i en kommentar) utan bara för att jag funderat över det ett tag nu:
Vem är det som faktiskt uttryck åsikten att allt på nätet ska vara gratis? Jag har inte hört någon säga det, däremot har jag hört skrällduser av människor säga att någon tycker så. Så vem är det som faktiskt sagt det? I vilket sammanhang? Det vore kul att veta.
Ipredlagen är en hejdundrande succé, vet Expressen att berätta:
Onsdagen var första dagen för nya fildelningslagen (Ipredlagen). Och vid fyratiden på eftermiddagen var mängden internettrafik 30 procent lägre än samma tid på tisdagen. Merparten av all internettrafik är fildelning. Därför finns det ingen annan förklaring till den här kraftiga trafiknedgången än den nya Ipredlagen. Det sänder en väldigt stark signal att lagstiftningen fungerar, säger Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån
Den energiske piratjägaren Pontén har säkert andra sidor som är starkare än hans matte, men bara för formens skulle vill jag påpeka att en tredjedel inte är merparten.
Vad gäller hejdundrande succé så vill jag vänligen påtala att en lag där människor lämnas ut på nåd och onåd, betraktade som skyldiga tills de själva kan övertyga domstolarna om motsatsen, inte riktigt är vad jag kallar en succé, varken för ett demokratiskt samhälle eller för mänskligheten.
Observera att till personerna på bilden har varken antipiratbyrån eller Pontén någon koppling
De har en annan ton i år än de haft tidigare, Aprilskämten.
AMF-skämtet, där det roliga nog ska vara att de ansvariga låtsas stå avklädda, fast de hela tiden vet, och vi också om vi är ärliga mot oss själva, att de inte kommer att behöva förlora vare sig position eller pengar, på riktigt. Kanske får de byta titel, men det är allt.
Ipredskämtet där det roliga nog ska vara att det är så totalt absurt, och vi ändå går på det.
Det första fallet är redan inlämnat. Marklundskans Piratförlaget, bland andra, hängde, enligt DN,
på låset när nya antinedladdningslagen Ipred trädde i kraft på onsdagen. Innehavaren bakom IP-numret till en server som laddat upp över 2 000 ljudböcker illegalt på nätet begärdes ut, för att kunna stämma ägaren
Plötsligt ser det ut som att själva det skämtsamma i det hela inte är lagen i sig, utan innebörden och tolkningen av den. Ni vet det där om att den inte skall gälla retroaktivt, det som officiellt tolkats som att det som redan laddats upp skall undantas från lagen? Glöm det. Kjell Bohlund från Svenska Förläggareföreningen förklarar att eftersom servern var åtkomlig den första april, dvs idag, så kunde man drämma till. Visserligen hade man kunnat agera tidigare, via officiella kanaler men det förstår ju var och en att det inte är samma känsla.
I det här fallet handlar det dock om uppladdning i stor skala, något som branschen har kunnat agera emot tidigare genom att göra en polisanmälan. Att man väntat tills Ipred-lagen trätt i kraft förklarar Bohlund med att det varit verkningslöst att polisanmäla.
– Vår erfarenhet av att polisanmäla den här typen av fall är att de inte utreds, utan läggs på hög. Men efter att Ipred-infördes kan vi agera själva. Informationen om den här källan har vi inte heller haft så länge, säger Bohlund.
Nu har man ju möjlighet att hota med vite mot internetleverantören så att denne ska klämma fram med identiteten på den som innehar IP-numret.
Jag har länkat till Dios Throw Away Childrentidigare, och det känns som det är dags igen. Dio tycker inte om att barn far illa, och det gör inte jag heller. Ett samhälle som är villigt att offra sina minsta, svagaste medlemmar är ett sjukt samhälle, och att vår regering idag är villig att föra en politik där precis detta är vad som pågår är inte roligt att se.
Någon har kastat bort sina barn. Vad gör vi åt det?
Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld.
Kan jag göra den lite bättre för någon, någonstans, någonsin så kommer jag att försöka.
Kan jag ge någon verktyg för att göra världen bättre någonsin, någonstans så kommer jag att försöka.
Bröstcancer dödar mammor varje dag.
Tillhör du dem i samhället som har pengar, sätt in en slant på PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919 Har du inte själv pengar över, prata om Bröstcancerfonden så kanske du inspirerar någon som har att ge ett bidrag. Det gör också skillnad.