Den hotfulle

Sydsvenskan publicerar apropå den nya svenska filmen Män som hatar kvinnor en artikel om hackare. Jag har inte sett filmen, jag har läst boken utan att tillhöra de imponerades skara, men en och annan har talat om för mig att hjältinnan, Lisbeth Salander, är någon de genast förstod att jag skulle gilla.

Det stämmer inte. Jag gillar inte Salander, helt enkelt för att Salander inte känns det minsta trovärdig. Jag har träffat många Salanderskor i mitt liv, riktiga, verkliga, Salanderskor, både män och kvinnor. Jag tycker om dem, allesammans, men denna ihopfantiserade überhacker lämnar mig totalt oberörd. Sydsvenskan beskriver det bra:

Salander har två karaktärsdrag som antagligen är tänkta att vara extra kittlande och oroande för den breda läsekretsen. Utseendet – en korsning mellan gothare och gatstenskastande vänsteraktivist. Och yrket – datahackare. Trots att många Svensson idag gladeligen fritidsseglar till piratbukten för att fildela illegalt är bilden av datahackaren som outsider och rebell märkligt livskraftig.

Outsidern och rebellen, den exotiska figuren strax utanför gemenskapen. En ständig källa för fascination, förskräckelse och förfasande för människorna innanför.

Salanders bästa hackarekompis Plague är en karikatyr som hör hemma lika mycket i 1985 som 2009 – en överviktig, Coca-cola-pimplande ungkarl med flottigt hår. Eller rät-tare [sic!] sagt: en överviktig, Coca cola-pimplande ungkarl med flottigt hår som kan tömma ditt bankonto med ett tangenttryck. Nu. Eller i morgon. Om han får lust.

Och just i detta ligger en stor del av det lockande med outsidern. Samtidigt som han eller hon är smått farlig, lite potentiellt hotfull mot vår trygga tillvaro (men egentligen bara lite, för hur stor är sannolikheten att just vi skulle bli den som råkar ut, vi som har det tryggt och bra här innanför i gemenskapen?) är det en väldigt tydligt att hon eller han inte når upp till vår nivå. Inte socialt, inte i status, inte i samhällsställning.

Hotfull, men inte egentligen något hot i den verkliga världen, den där vi har kontrollen. Pikant udda och på armlängds avstånd. Så vill vi ha våra outsiders och rebeller.

Därför tycker jag inte om Salander. Hon är en fådimensionell karikatyr som bekräftar utanförskapet och ökar distansen för de verkliga Salanderskor som existerar och i grund och botten är rätt lika såna som dig och mig.

Havregrynsfontän

Det är dagen för publikönskemål idag, tydligen:

dotter bakade

äldste sonen smög på henne

kittlade henne

Så gör man en havregrynsfontän

Charlie the unicorn

Charlie behåller distansen och tålamodet genom att vidmakthålla en stabilt småputtrande nivå av trivsam vardagssarkasm.



Inlägg publicerat efter önskemål från läsare.

Sten anklagas

Enligt SvD har han använt sig av "manliga härskartekniker".

Nog är det lite rart ändå, lite smågulligt sådär? Jag menar, Sten Tolgfors är inte direkt den bild jag får på näthinna när jag tänker manligt, men han försöker tydligen ändå.

Heja på Sten lille, rätt som det är lyckas du ska du se!

Vad hände med vår integritet?

Aftonbladets Lena Melin konstaterar smått förskräckt att "Storebror ser dig – hela tiden [...] Det man länge misstänkt har nu besannats. Ditt liv kan kartläggas in i minsta detalj – och polisen gör det om du är misstänkt för brott" För tillfället, åtminstone, om du är misstänkt för brott.

Melins uppvaknande såhär strax efter riksdagens antagande av Ipredlagen känns karaktäristiskt för mångas uppvaknande. Allt som sker registreras. Allt som registreras lagras. Allt som lagras kan komma att användas mot dig i domstol.

Melin funderar vidare:

vad är nästa steg?


Ska sjukvården få veta vilken mat du köper? Ska försäkringsbolaget ha rätt att få veta hur många paket cigaretter du inhandlat de senaste åren? I kortsamhället finns alla chanser att kartlägga det som just då klassas som olämpligt beteende.

För den som vill slippa gäller en sak: kontanter.

Men risken finns att du då gör dig skyldig till hemlighetsmakeri. Det är också skumt.

Inte brottsligt. Men skumt.

Är mjölet i din påse verkligen vitt, lilla vän? Ända ner i botten?

Välkommen till den nya världen.

Mer terapi

Zombie Ritual

Purgatory var ordet, sa Bill till Bull

I rätt ordning.

Changes skrevs av Black Sabbath och gavs ut 1972 på Black Sabbath Vol. 4

Ozzy Osbourne gav ut den igen 21 år senare, som singel från albumet Live and Loud:



Ytterligare tio år senare, 2003, spelade han in den som en duett med dottern Kelly.

Ifall någon fler råkat få för sig att duetten kom först.

Kulturfyra

Jaha, då kom det till slut det som kvällstidningarna legat i beredskap för i mer än ett år: kronprinsessans förlovning. Kulturfyran funderar lite kring det här.

1. Har du varit förlovad?

Ja, och gift. Och förlovad och gift igen.

2. Vilket är ditt mest romantiska minne?

Jag har sagt det tidigare, minne är min sämsta gren.

3. Vilken är den mest romantiska filmen eller boken?

Jane Eyre får det bli, svarta hundar, mystiska arv, budskap från bortom graven, gotik, dimmiga hedar, galningar på vinden och övernaturligheter. Dessutom är jag svag för Brontës sätt att använda berättarnivåer.

4. Vad betyder romantik för dig?

Metal

Det kändes som det var dags för lite musik

Victoria förlovad

och nationen förväntas explodera i rojalistisk yra.

Om ni ursäktar mig så gör jag något annat så länge. Rojalistisk yra är något jag sällan, för att inte säga aldrig, exploderar i, och timingen, med Piraträttegång, försäkringskassans haveri, lågkonjunktur, FRA, Ipred, Volvo, Saab, varsel, nedskärningar och så vidare känns lite för genomtänkt. Är det bara detta, är det bröd och skådespel eller finns där mer de försöker dra uppmärksamheten ifrån med detta vältimade arrangemang?

Skugge, det vore mig en glädje och en ära att uppfylla din önskan

För ett par dagar sedan skrev Ebba von Sydow en klok krönika om prestationsstress hos unga kvinnor.

jag kan väl ändå inte klaga, där jag står i min nyshoppade, gräddvita Acnetopp och stans mest slutsålda ankelboots och strax ska välkomna 700 glada Veckorevynläsare? Hyfsat glammigt "Sex and the city"-liv, drömjobb, 27 år, glatt leende, herregud, jag hinner ju till och med spela tennis. Så varför känns det ändå som att jag ibland håller på att explodera av alla måsten och borden?

För den som ibland tittar in på Expressens sida är bloggbråket som följde på denna krönika ingen nyhet. Linda Skugge, som de senaste åren på sin blogg vältrat sig likt en glad gris i "Livspussel och stress [...] jobb, barn, hem - och ännu mer jobb" gick raskt i taket. "Jag undrar verkligen vad det är hon inte får ihop. Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?" väser Skugge på sin blogg. Von Sydows kommentar antyder förvåning:

För jag är uppriktigt överraskad. Detta trodde jag inte om Linda Skugge, men hon verkar tycka att alla barnlösa unga kvinnor som pusslar med karriär, kompisar och kärlek ska hålla klaffen. Vi vet nämligen inte vad "jobbigt" är.

Givetvis har Skugge, som placerat sig stadigt i den pastellfärgade skyttegrav där många medelklassmammor sitter tryggt bänkade, en välbalanserad kommentar även till detta: "När jag ser tillbaka på mig själv som ung och barnlös och minns alla tankar som jag då så självupptaget hade så önskar jag att nån kunde ha slagit mig på käften."

Skugge, jag skulle vilja råda dig att vara försiktig med vad du önskar. Rätt som det är går en önskan i uppfyllelse. Jag skulle gärna slå dig på käften, om jag trott det skulle kunna ruska dig ur ditt självrättfärdiga skrytande kring hur jobbigt just ditt liv är. Men, som tur är för dig och andra i din situation, jag tror inte det skulle hjälpa ett dugg. Tvärtom. Kanske borde jag också råda dig att tänka på att livet är ingen tävling, det finns inget pris för den som det är mest synd om, den som stressar mest eller den som mår sämst. Men jag tror du är lite för självcentrerad just nu för att kunna se det, så jag väntar ett par år med det rådet, du behöver få mogna i din egen takt.

von Sydow, dig tänker jag inte ge något råd alls, utan istället uppmana dig att läsa dina egna ord. Attacker i stil med dem du fått utstå bemöter man lämpligen med tystnad. Och det kloka rådet i din första krönika, den som utlöste hela detta duktighetsneurosutbrott från Skugge mfl, läs det en gång till, och lyd det sen.

Good enough. Inte perfekt, inte bättre än, inte minst lika bra som, utan good enough. Perfekt ger inga extra poäng, bara neurotisk bitterhet.

Jetlag

Sportlovet är slut, brutal jetlag eftersom jag dygnsrytmsmässigt befinner mig ungefär vid Uralbergen så väntar er inga klokskaper idag.

Men berätta gärna om ni har någon aning om huruvida Dave Mustaine faktiskt har klippt av sig allt hår eller inte.

Aborter

Fri abort är ett okomplicerat begrepp. Varje kvinna har rätt att välja själv om hon vill göra abort, utan att behöva lämna någon förklaring, eller inte. Det är det hela. Detta innebär t ex att hon inte behöver försöka göra abort med hjälp av strumpstickor, att hon inte behöver pekas ut som hora eller betala enorma summor för att få en abort gjord under diskreta former.

Vi har fri abort i Sverige. Det ser annorlunda ut i andra länder. Detta innebär att kvinnor från andra länder ibland söker sig till Sverige för att få en abort utförd, istället för att försöka med hemmametoder. Detta innebär också att färre kvinnor dör i komplikationer av misslyckade hemmaaborter.

Det är något att glädjas åt.

Rubriker de senaste dagarna antyder också att det inte är något att ta för givet. SvD förmedlar skvaller från Norge om att där enligt obekräftade rykten skall finnas kvinnor som reser över gränsen för att få en abort utförd i Sverige. Detta på grund av olikheter i abortlagen, i Norge är de fria aborterna nämligen inte alls fria lika länge som i Sverige. Vilket gör att det kanske eventuellt finns kvinnor som önskar abortera ett foster av fel kön. Kanske.

Det kan röra sig om en modern myt.

Poängen är att den moraliska rynkningen på näsan gentemot kvinnor som önskar göra abort inskränker friheten i abortlagstiftningen. Plötsligt är den fria aborten lite mindre fri.

Det är inte något att glädjas åt. Det kan få förfärliga konsekvenser.

Jubileum

Firas av flera anledningar med just den här videon:

Maiden är Maiden, här och nu, där och då, alltid, överallt och hela tiden.

Låten är klassisk.

Jag syns i videon. Leta på *wg*

Även denne Daves solon är underbara.

Veckans kulturfyra

Något som är högaktuellt för många just nu är bokrean som snart sätter igång. Det måste vi självklart uppmärksamma med en kulturfyra.

1. Vad betyder böcker för dig?

Mycket. De är portar in till andra världar, hav av erfarenheter, kunskaper, vetskaper, upplevelser, händelser, fantasier, filosofer, föreställningsvärldar, drömmar, tankar, aktioner, reaktioner, interaktioner att dyka ner i och ta del av.

2. Brukar du köpa böcker under bokrean?

Det händer, jo, något annat vore dumt att låtsas.

3. Vilket är ditt bästa minne från bokrean alternativt har du något kul minne i samband med någon bokrea?

Det här med minne är min svagaste gren, jag får passa på den.

4. Vilken är den i särklass allra allra viktigaste boken för dig?

Den jag ännu inte läst.

Kulturfyra

I förra veckans kulturfyra talades om pension. Jag missade den, gammal och glömsk som jag är, men tar den nu: I dagarna har väl ett orange kuvert trillat ner i de flesta brevlådor i Sverige. Det är pensionsbeskedet. För de flesta är det som alltid något av en chock. För beskedet visar bara en del av pensionen.
Jag undrar hur det, hur många har koll på sin pension, hur många bryr sig och hur många inser att de en dag faktiskt blir pensionärer?
Det här blir en kulturfyra.


1. Har du koll på din pension och vet du skillnaden på PPM och avtalspension?

Ja, och ja. Men trots att jag är så gammal som jag är räknar jag kallt med att systemet kommer att vara både föråldrat och förändrat innan det blir dags.

2. Har du några tankar om vad du ska göra när du blir pensionär?

Absolut. Jag har min egen mormor, morfar och farmor som förebilder och kommer att ägna tiden åt att skämma bort mina barnbarn något alldeles kopiöst.

3. Visst råder det åldersdiskriminering i Sverige. Många arbetsgivare sållar bort ansökningar från människor som fyllt 50, ofta till och med från 45. Har du några tankar om åldersdiskriminering, av unga eller gamla?

Inget är nytt under solen, människor har alltid bemötts och behandlats olika utifrån ålder, härkomst, klasstillhörighet etc. Så är det, så var det, så förblir det. Det har med vårt behov av att ordna vår värld att göra.

4. I en del österländska länder hyllas visdom och ålder. Dock inte så i vårt västerländska samhälle. När läste du om någon som är 65+ på gammelmediernas nöjessidor? Vem i så fall?

När läste jag gammelmediernas nöjessidor senast? *grubbla grubbla* det minns jag inte, men jag minns att det var Tina Turner (fyller 70 år i år) jag läste om, något om hennes europaturné.

Våra digitala liv är hotade!

Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen om hur hon ser att FRA, Ipred, Piraträttegångar och kontrollbehov riskerar att ta ifrån oss den frihet vi har idag, oroar hon sig:

Vi har precis levt i ett decennium av oöverträffad frihet. Den digitala revolution som pågått och pågår får 1968 att framstå som ett bridgeparty [...] Det handlar om en teknisk och mänsklig utveckling där det ena sporrar det andra i oändliga feedback-loopar.
Det som gör detta möjligt är dels internets själva struktur, dels den anda av frihet och nyfikenhet som präglar nätet.
Båda dessa grundförutsättningar hotas nu.

Hon fortsätter:

Om länken är marken så är frihetsandan luften på nätet. Och den hotas direkt av alla integritetskränkande lagar.
Redan ser vi hur människor i Tyskland med deras FRA-lag avstår från att exempelvis kontakta psykologer och själavårdare via nätet.
Man vill inte få sina svagheter dokumenterade och lagrade av staten.
Samma sak kommer så småningom gälla även diskussioner om upphovsrätt, kopiering, multipliering. Straffen är så potentiellt drakoniska att människor kommer att dra sig för att ens riskera att delta.
Det är precis vad upphovsrättsindustrin vill. Men det är förödande för samhället. Vi får ett tystnadens klimat.

Jag ser en annan framtid. Jag kan nämligen inte föreställa mig att den tystnaden går att uppbåda, mer än möjligen tillfälligtvis. Lyckas det någon att någonstans på Internet forma, som Hadley-Kamptz uttrycker det, "en miljö där tanken att varje idé bör hållas åtskild från andra, skyddad i en liten guldbur låst med upphovsrätt och patent" kommer tankarna och idéerna att hitta andra vägar.

Internet liknas ibland vid en informationsmotorväg. Det är en dålig bild, eller snarare en beskuren bild av en mycket liten del av verklighetens Internet. En motorväg är ett tillrättalagt stycke transportsträcka, anpassat för en sorts fordon som har väldigt svårt att ta sig fram någon annanstans och därigenom en underbar möjlighet för 'någon' att kontrollera vart och när människor förflyttar sig. Internet är inte bara denna motorväg, internet är dessutom, och mycket mer, ett nät av rätt tillfälliga stigar över hela världen, upptrampat utanför, vid sidan av och oberoende av denna motorväg av människor som utan större möda kan välja en annan väg om denna förstörs på ett eller annat sätt, människor som inte alls vill vare sig tala om vart de är på väg, som hellre går en annan väg än stannar och låter sig registreras. Inte för att de är ute på farliga vägar, utan bara för att friheten är värd de extra stegen. Teknikutvecklingen som tagit oss hit pågår fortfarande, nya vägar och nya möjligheter till kommunikation kommer ständigt.

Signatur

Somliga människor har helt enkelt signaturmelodier:

Kulturdrömmar

I Aftonbladet uppmanar Maicen Ekman, generalsekreterare i Folkbildningsförbundet, kommunerna att satsa på unga människors musikerdrömmar.

Det är nära 50 000 som spelar i band hos något av de nio studieförbunden. Musiker som möts och tragglar i replokalen på kvällar och helger. Tillsammans lär de sig nya saker efter intresse: skriva låtar, spela in en demo, uppträda på scen för att kunna delta i nästa lokala musiktävling.

Studierna ger tillfälle att hitta sitt uttryck och få dela en känsla med fler. Forskare brukar tala om den sociala dynamiken i musikcirklar. Att lära sig sociala spelregler – att ge och få – är ett annat sätt att uttrycka saken. Resultatet blir ofta ökad självkännedom, respekt för andras åsikter och förmåga att kompromissa.

Det är inget snack om saken – en stad som har ett aktivt musikliv är en stad som blomstrar. Invånarna kan ta del av utbudet och många människor har lättare att flytta till en stad som är känd för ett schysst sound och bra band.

Samtidigt läser vi i E24 om att

Kalifornien med sina 38 miljoner invånare vore världens sjätte största ekonomi om det hade varit en självständig stat

Att denna stora stat nu står inför ekonomisk ruin kommer att påverka inte bara dem själva eller USA, utan hela världen. Inte minst kulturellt. Ett drömland i konkurs, är det ens möjligt att tänka sig?

Vi får se. Minns att Kalifornien inte riktigt är som resten av USA, på de flesta sätt, och låt oss följa utvecklingen.

Dagens uttryck

Bullerbyism - strävan efter att bevara en skärva av ett idylliskt då, där livet är enklare, tryggare och håller sig inom en begränsad, lätt överblickbar och välbekant sfär utan främmande inslag eller häftigare förändringar än årstidernas växlingar.

Även: strävan efter att ge sken av att sträva efter att bevara ovan nämnda skärva.

Adjektivformen - bullerbyistisk - fungerar också, däremot förefaller verbformen - bullerbyisera - något klumpig men det kanske är en vanesak?

Folkhögskolor och högre studier

Det är mycket nu. Varsel, piraträttegångar, nedläggningsdax för bilindustrin och lågkonjunktur, allt på en gång.

Jag vill bara passa på att nämna att folkhögskola inte alls är något dåligt alternativ för den som funderar på att ta tillfället i akt och studera i väntan på nästa högkonjunktur. Det förekommer, inte alltför sällan heller, att studievägledare på skolor och arbetsförmedlingar påstår att folkhögskolestudier inte öppnar vägen till högskola.

Våra (de är våra, trots att de lämnat boet förblir de i våra hjärtan) blivande och färdiga läkare, tandläkare, civilingenjörer, veterinärer, journalister, lärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, akupunktörer, bibliotekarier, religionsvetare, präster, tekniker och så vidare i en lång rad talar om en annan verklighet.

Ville bara få det sagt.

Pirater

Piraträttegången snurrar vidare, på de anklagades bänk är det enligt uppgift muntra miner. SvD har bloggare på plats och skriver också om hur de verkliga tjuvarna går fria:

upphovsrättsindustrin hade haft mycket att vinna på att ha några svältande artister som vittnade om hur fildelningen gjort dem illa på plats. Trots fotografiförbudet i svenska rättssalar handlar symbolladdade rättegångar mycket om bildspråk. Och oavsett juridiken är det svårt att se eleganta Hollywoodadvokater som ömkansvärda brottsoffer.

Problemet med detta, för upphovsrättsindustrin, torde väl vara att de som sett till att artisterna svälter snarare tillhör industrin än någon annan falang?

Nästa problem torde, såvitt jag förstår*, vara att Piratbay ju inte laddat upp just något alls, utöver sin egen logga, utan bara erbjudit en elektronisk anslagstavla där vem som helst kunnat sätta upp en lapp för att tala om vad man har lust att dela med sig av, och där Piratbays aktiva insats mest bestått i att de hjälpsamt sorterat lapparna efter kategorier.

Jag undrar hur det kan komma sig att upphovsrättsindustrin har glömt vilken betydelse t ex tapetrading på sjuttiotalet haft för musiklivet?



*men vad vet en liten tant om sånt?

YouTube - terapi?

De senaste veckorna har jag av olika, ffa inredningstekniska, orsaker varit fruktansvärt stressad. Jag har under samma behov upplevt våg efter våg av akut behov av olika artisters musik, vilket lett till att timslånga playslists skapats på YouTube och gått i stort sett dygnet runt.

Idag funderar jag över om detta månne är en slags självterapi?

Dagens behov, Megadeth unplugged:

bortkastade barn

Jag har länkat till Dios Throw Away Children tidigare, och det känns som det är dags igen. Dio tycker inte om att barn far illa, och det gör inte jag heller. Ett samhälle som är villigt att offra sina minsta, svagaste medlemmar är ett sjukt samhälle, och att vår regering idag är villig att föra en politik där precis detta är vad som pågår är inte roligt att se.

Någon har kastat bort sina barn. Vad gör vi åt det?

Dave Mustaine om Obama

Traditionellt skeptisk:

Syfta

En sightseeingtur i Blondinbella-land får mig att ställa mig frågan hur det kan komma sig att det tjusiga gymnasiet Jensen, trots att de skryter med att ha vunnit Stockholms stads kvalitetspris, inte lärt sina tredjeårselever hantera syftningar i svenska språket på ett korrekt sätt? Det är inte så helt självklart det här med sina och deras, och eleverna borde fått öva tills de förstår, även om det tar tid.

Idag har inte jag en enda tjejkompis som är singel, alla mina vänner bor tillsammans med deras killar

skriver Blondinbella och frågan är, vems killar är det egentligen alla dessa tjejkompisar bor tillsammans med?

Oavsett det faktum att man lätt räknar ut av sammanhanget att det egentligen inte alls finns några mystiska, icke namngivna, kvinnor vars killar tjejkompisarna bor tillsammans med får den haltande formuleringen eleven att framstå som lite okunnig, lite obildad, kanske rentav lite dum. Ingen strålande reklam för Jensen, men kanske är det mer för kontakter än något annat familjer placerar sina barn där?

Ingen begravningsklausul

Elisabeth Höglund tappade en väl avvägd del av den respekt hon samlat ihop i mina ögon när hon enligt Expressen valde att kritisera George Scott för att han prioriterar att visar sin respekt för Ingo framför sitt åtagande i Let's Dance.

Jag tycker inte att det är okej. Jag hade aldrig gjort det. Han borde prioritera "Let's dance" nu när han har tagit på sig detta. Man har ett ansvar gentemot så många personer, säger Elisabet Höglund [...] Man har ett åtagande mot TV4, mot sig själv och mot sin partner som jobbar och sliter för att lära en att dansa. Då tycker inte jag att man den dagen det är tävling åker på begravning och kanske inte hinner tillbaka i tid,

Scotts svar på kritiken är väl avvägt det också:

De kan dra åt helvete i så fall. Är det någon som ska öppna munnen är det min danspartner Maria. Resten skiter jag fullständigt i, säger han

För att undvika samma pinsamma situation i nästa lättsamma tävlingsprogram i direktsädning bör TV4, och för all del övriga TV-kanaler, ta lärdom av detta och skriva in en begravningsklausul i sina kontrakt, det är inte anständigt att en människa ska behöva väga för och emot med ett lekprogram i ena vågskålen vid ett tillfälle som en begravning.

Symboliskt om FRA

En suddig bild gör mig uppmärksam på att Sverige stäms för FRA-lagen. Det känns djupt symboliskt, det mesta kring FRA-lagen har varit, och är fortfarande, suddigt, luddigt, dolt bakom dimridåer och bjärt målade kulisser, frågor besvaras så otydligt det går och syftet skall man helst inte ens låtsas om att det finns något, om man skulle råka eftersträva den minsta lilla gnutta politisk korrekthet. DN är lite tydligare i sin rapportering:

Det är den norska avdelningen av Internationella Juristkommissionen, ICJ, som stämmer Sverige i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg [...] De norska juristerna vill veta vilka konsekvenser som den nya FRA-lagen får för Norge och norska medborgare. Det uppgav SVT:s Rapport på onsdagskvällen.

De är i gott sällskap, vi är många som gärna skulle vilja ha ordentlig överblick över de långsiktiga konsekvenserna av FRA-lagen.

Reinfeldt kämpar på i sin strävan att framställa FRA-lagen som en omtänksamhet mot enskild medborgare från regeringens sida:

Vi har vinnlagt oss om att integritetsförstärka lagen. Signalspaning har pågått under hela efterkrigstiden. Vi har förstärkt lagregleringen och ingegritetsskyddet som omgärdar detta.

Vad tycker ni, känns han trovärdig den här sjuhundrafemtioelfte gången han upprepar samma refräng? Inte det, nähä. Nej, jag håller med er.

Centerpartiets finger i opinionsvinden har noterat att folkets förtjusning i FRA inte ökat, och att centerns popularitet inte heller ökat i samband med kärnkraftsdiskussionen på senare tid, och de väcker därför liv i det famösa centerupproret igen. DN berättar om de radikala mittrebellerna:

Initiativtagaren Erik Hultin, centerpartistisk fritidspolitiker i Härnösand, anser att partiledningen har svikit sitt eget partiprogram genom att acceptera flera integritetskränkande förslag.

- Det duger inte att knäppa händerna, säga jajamensan och se lite nådig ut, säger Hultin till TT [...] Centeruppropet består av en hemsida där centerpartister, medlemmar eller väljare kan registrera sig och därmed få vara med och blogga om centerns politik.

Centern kan det här med uppror!

Men de försöker i alla fall, det kan de gott få lite cred för.

Denna dagen en röst

Upphovsrätt och upphovsfel

Nej, jag har faktiskt ingen lust att diskutera detta med upphovsrätt ikväll. Inte i morgon kväll heller, och förmodligen inte kvällen därpå.

För jag hakar upp mig på att diskussionen kommit att hamna i pengar, och så blir jag grinig på girigheten, framförallt hos bolagen som vill fortsätta tjäna storkovan på slaskprodukter som Absolute Dansband 478.

Upphovsrätt - rätten att med namn anges som den som är upphovet till verket.

Upphovsrätt som i 'vänligen tala om att du citerar mig när du citerar mig, låtsas inte att det är dina egna ord'.

Så, nog nu. Inget mer om den saken i afton.

Såg ni den vackra månen igårnatt?

Blåste sina besparingar

Aftonbladets ekonomibilaga skriver idag om ett antal pensionärer som lockats placera sina pengar i Acta Kapitalförvaltning och *poff* förlorat alltsammans i bankkraschen. De blev enligt artikeln lockade med hummermiddag, vinprovning och tal om riskfria investeringar. Ord som kredit nämndes, men tanten i fråga förstod inte vad det innebar utan blåste hela sitt kapital på ett bräde.

Artikelns hela upplägg och språk visar tydligt att pensionärerna i fråga skall ses som offer för en samvetslös svindel, men kallsinnig som jag är har jag svårt att uppmana den rätta sympatin. Snarare ruskar jag på huvudet och tänker 'hur girig får man bli?' För de är inte offer för någon samvetslös svindel, de är offer för sin egen girighet kombinerad med en olycklig naivitet.

Om ett erbjudande måste pyntas med både hummermiddagar och vinprovning så är det inte ett tecken på att du fått kliva in i de förgyllda salarna. Det är snarare ett tecken på att inbjudaren önskar ha dina pengar till själva förgyllningen.

Jag tror de flesta börjat ana detta, men jag vet att många kommer att glömma det när dansen drar igång igen. Jag kommer att påminna er, tjattant som jag är: det finns inga riskfria investeringar. För en chans att vinna mycket måste man riskera mycket. Ju högre vinst desto större risk, och den som tjänar på ditt blotta risktagande är inte villig att dela med sig av sin vinst den dag det inte finns mer att hämta hos dig.

Så kall är världen. Oavsett om du är girig och naiv pensionär eller girig och het investerare.

Flickor, låt mig berätta en hemlighet för er

Det gäller det här med förväntningar på hur man ska vara för att vara en bra människa. Livspusslet och det där, ni vet. Jämställdhet.

Det är inte lätt, men om ni börjar sträva efter att uppfylla allas mer eller mindre uttalade förväntningar går ni under. Det krävs fyra människor för att göra fyra människors jobb, du kan inte göra det ensam.

Tänkte bara att jag skulle påminna om den saken.

Marklundskan

Trots, eller på grund av, den upprördhet mot Marklundskan som blivit följden av debatten kring hennes påstått sanna bok Gömda behåller Expressen henne som krönikör.

Jag reflekterar över om det beror på kontrakt, kontakt eller om det helt enkelt är så att hon drar tillräckligt många läsare? Kanske är Expressen helt enkelt tillräcklig väl medvetna om hur kort folkets minne är, och satsar på att upprördheten och debatten snart är glömda.

Marklundskans skrivande är lika platt och kravlöst som övriga svenska 'deckardrottningars', och många uppskattar genren just för detta. Det är skönt att få sina värderingar bekräftade, att slippa bli utmanad och inte behöva reflektera över något å andra sidan. Kanske är det helt enkelt orsaken till att Expressen väljer att låtsas som inget har hänt? De som protesterade, som kände sig ljugna för när det kom fram i ljuset att Gömda inte är sanning utan en saga, tillhör törhända en annan samhällsklass än de läsare Expressen vänder sig till med sina krönikor?

Vad vet jag?

Kulturfyran

I veckans kulturfyra funderas kring serier och hemligheter: Tintin outades häromdagen som homosexuell i The Times (7 januari). Bevisen var solklara: Han bär scarf och lever med en hund, en äldre sjöman och en operadiva i ett slott på landet. Aftonbladet Kultur har tagit upp det spåret och listar flera karaktärer i seriernas värld som har annan läggning än den heterosexuella.
Låt oss börja veckans kulturfyra här:


1. Vilken är din favoritseriefigur?

Skalman. Hans mat-och-sov-klocka representerar en livsstil som flera av oss borde ha. Ibland tycks den ringa i de mest olämpliga situationer, men jag tror snarare det är så att han ibland ser att de övriga karaktärerna behöver få klara av situationer på egen hand, för att växa, så han väljer att hålla sig diskret i bakgrunden.

Han är dessutom oerhört beläst, allmänbildad, kunnig och klok, ständigt nyfiken på att lära sig mer om allt och ständigt villig att dela med sig av sina kunskaper.


2. Vad har din favoritseriefigur för sexuell läggning?

Ett rykte för ett par år sedan gjorde gällande att han skulle vara homosexuell, och det är ju fullt möjligt. Själv tror jag han är närmast asexuell, faktiskt.

3. Själv tycker jag The Times bygger sin teori på fördomar. Varför skulle det vara bögigt att bo med en operadiva? Vilken musik tycker du är sexig?

Varför skulle det vara bögigt att bo ihop med en operadiva? Det kan man fråga sig, jag har inget svar, däremot har jag bestämt för mig att det är så att det är kapten Hadoques slott, och att Tintin, liksom professor Kalkyl, närmast är inneboende hos honom, och att operasångerskan och kaptenen har någon slags förhållande, men kanske har jag fel?

Sexig musk? Vilken musik som helst kan vara sexig under rätt omständigheter, men en stabilt mullrande trumrytm i botten är aldrig fel.



4. Berätta något om dig själv som bryter det vanliga mönstret, eller som är oväntat eller som du tror att vi inte vet.

Jag är väldigt vanlig.

Härledande

Lektorn inleder pedagogiskt lektionen med att försäkra sig om att studenterna vet vad ämnet de skall tala om egentligen är:

-Så, kan någon förklara vad fenomenografi är?

Kompakt tystnad i föreläsningssalen. Lektorn försöker igen:

-Vad är ett fenomen?

Tystnade förblir kompakt. Lektorn försöker en sista gång:

-Fe?

Skamligt

Arne Anonym, den sjukskrivne försäkringskassehandläggaren, skäms inför sina kollegor för att han är långtidssjukskriven.

Detta är inte ovanligt. Skam är det effektivaste sättet att kontrollera människor. Man ska vara stark, frisk, arbeta hårt, ha drösvis med fritidsaktiviteter och helst ett brinnande politiskt engagemang. Då har man inget att skämmas för. Arbetslöshet stigmatiserar. Sjukdom stigmatiserar. Handikapp stigmatiserar. Svaghet, vanlig mänsklig svaghet, stigmatiserar.

Är det så klokt det?

Morgonmöte

Mötte en av mina yngre grannar i trappan i morse. Han är storebror till den lilla arga, hon som ännu inte kan få upp porten trots att hon så gärna vill. Men han kan, han håller upp porten åt mig varje gång vi möts och i morse såg han eftertänksam ut.

'Du är lärare', sa han.

'Ja', sa jag förvånad, 'hur kunde du veta det?'

'För du har en bok i handen,' svarade han självklart.

Så är det ju, den som bär på en bok på väg till jobbet bör nog ha ett jobb som har med böcker att göra, och vad ligger närmare en ung människa då än skolan?

Playlist

Blandband, är ni gamla nog att minnas dem? Eller blandade brända CD-skivor. Silverfisken skriver

en sak kan du vara säker på: har någon spelat in något till dig, vad som helst, så betyder det alltid samma sak.

Till och med Basshunters ”Vi sitter här i venten och spelar lite dota” betyder en sak, samma sak:

Hej, jag tycker du är fin. Vill du vara med mig? Om så bara för en stund?

och nog är det samma sak med en playlist som skapats speciellt för?

Klart det är!

Sjuk försäkring

Arne Anonym är sjukskriven. Han vill vara anonym eftersom han "skäms inför sina kolleger över att han själv finns bland de långtidssjukskrivna" Arne Anonym jobbar nämligen som handläggare på Försäkringskassan och Sydsvenskan berättar idag om hans svåra situation.

Arnes problem började med en hård arbetsbelastning. Han hanterade mer än etthundra sjukskrivna personer – deras sjukjournaler, deras återbesök, deras rehabilitering, deras jobb­sökande, hur de mådde.
– Det blev för mycket att hålla reda på. Det var många inkommande samtal, många möten och många sena timmar på jobbet. Jag skulle göra upp planer för dem som skulle komma tillbaka från sjukskrivning. Samtidigt hade jag ett produktionskrav på mig. Arbetet är hårt styrt. Det ska vara effektivt. Det kostar på i form av stress [...] Just nu arbetar Arne på prov på halvtid. Han får anpassade arbetsuppgifter som en test på om han har arbetsförmåga. Hans handläggare på Försäkringskassan vill ha svar på en nyckelfråga: klarar Arne sitt arbete eller bör han söka ett annat jobb?

Arne tycker själv inte att det går särskilt bra. Han har svårt med sömnen och får koncentrationssvårigheter. Sömnproblemen förvärras av att han nu är inne i den så kallade rehabliteringskedjan [...] Arne tycker det är bra att det ställs krav på dem som är sjukskrivna, men samhället borde kunna komma åt dem som missbrukar sjukförsäkringen på andra sätt.

Han tror att de nya hårda reglerna slår ut folk lite på måfå

Arne Anonyms situation är inte unik på något vis, kanske inte direkt representativ för dagens sjukskrivna men långt ifrån unik. Jag är övertygad om att Försäkringskassans personal försöker göra ett bra jobb, men den paranoida misstänksamheten som gör att varje sjuk betraktas som sannolik fuskare har knuffat undan den mänskliga aspekten.

Situationen är ohållbar och jag börjar undra om inte det är syftet? Människor i en osäker situation, som är medvetna om att golvet när som helst kan ryckas bort under deras fötter, är lätta att kontrollera och styra. Kanske bör vi börja fundera över vem som har något att vinna på att sjukförsäkringssystemet imploderar?

Respekt i skolan

Ungjävlar skitungar snorungar! Tukthus för smådjävlarna! Dagens ungar är ett ynkligt släkte, att de inte blir straffade gör saken värre! Vakter i skolan! Femtiotalets skola tillbaka! Föräldrarna måste lära ungarna hut! Agan tillbaka!

Ett käckt axplock ur de balanserade kommentarerna till artikeln om lärarinnan som fick sin fläta avklippt.

En stillsam undran: hur tror ni att barnen ska få för sig att visa sin lärare respekt när ni föräldrar är så totalt respektlösa mot både skola och lärare? Lyssna på hur ni själva talar om era barns lärare därhemma. Lyssna vilka ord ni använder. Lyssna på hur ni svarar när läraren påtalar er ätteläggs tillkortakommanden. Lyssna på hur ni bemöter läraren på utvecklingssamtalet. Lyssna på hur ni talar om läraren med andra föräldrar efter föräldrarmötet. Och lyssna på hur de talar om läraren.

Fundera sedan på om ni visar läraren och skolan respekt. Inte det? Nähä, varför skulle då era barn göra det?

Om kommunikation till farbror på kryckor

Bäste farbror krycka, du skuffade och uffade dig förbi ungdomarna som stod vid busshållsplatsen utan att säga ett ljud. Först när du passerat dem allesammans vände du dig om och, med hjälp av din krycka, knuffade du till en av de unga flickorna och väste ett sarkastisk 'ursäkta, folk kanske vill komma förbi, flytta på er'.

Kunde du inte, istället för att bli sur som citron därför för att du tog för givet att ungdomar djupt i ett samtal med sina vänner inte alls var ouppmärksamma för att de var koncentrerade på samtalet utan medvetet ignorerade dig, ha upphävt din stämma, det var ju uppenbarligen inget fel på din röst, och sagt 'ursäkta mig' eller 'skulle jag kunna få komma förbi' eller åtminstone harklat dig lite för att påkalla deras uppmärksamhet?

Människor, börja kommunicera med varandra!

Subjekt och objekt och sånt

De och dem trasslar till det ibland, somliga väljer att ta genvägen via dom, andra ägnar ingående tankeverksamhet åt problemet och finner så småningom en förklaring som fungerar.

På helgon, "ett community för människor med alternativa kläd- och musikstilar som synthare, gothare, hårdrockare, punkare och närliggande stilar", diskuterades problemet häromdagen och den bästa tumregel jag någonsin hört presenterades: "de verbar dem"

Glasklart, är det inte? Tänk vilken kreativitet det finns i världen!

You're no different to me

How many times can you put me down
'Till in your heart you realize
If you chose to criticise you choose your enemies

Everything that I say and do
In your eyes is always wrong
Tell me where do I belong in a sick society

Your're no different to me, yeah
Your're no different, no different to me

Look at yourself instead o' looking at me
With accusation in your eyes
Do you want me crucified for my profanity

Concealing your crimes behind a grandeur of lies
Tell me where do I begin
If you think you're without sin be the first to cast the stone

Your're no different to me, yeah
Your're no different, no different to me
Your're no different to me, yeah
Your're no different, no different to me

Can't you see, can't you see
Your're no different to me
Won't you see, won't you see
You're no different to me

Living my life in a way that I choose
You say I should apologize
Is that envy in your eyes reflecting jealousy

Tell me the truth and I'll admit to my guilt
If you'll try and understand
Is that blood that's on your hand from your democrocy

Your're no different to me, yeah
Your're no different, no different to me
Your're no different to me, yeah
Your're no different, no different to me

Kommunikation en generationsfråga?

Sitter man ensam på en fullsatt buss händer ibland att det kommer någon och slår sig ned på det lediga sätet vid sidan av. Vanligen hamnar man då innerst. Förr eller senare ska man av, och måste på ett eller annat sätt förmedla detta till den som sitter på yttersätet.

Här uppstår något intressant. Om människan på innersätet är lätt medelålders eller uppåt, eller som det heter på nyspråk '30+' eller uppåt börjar människan pyssla med sina saker, sätter på sig handskar, tar ett stadigt grepp om handväskan, rättar till jackan och skruvar smått på sig. Det är inte ovanligt att människan i fråga vänder sig lätt mot gången, markerar med hela kroppen att h*n vill komma av.

Men icke ett ord yttras. Inte ett 'ursäkta mig', inte något 'här ska jag av' eller 'detta är min hållplats' eller ens en stillsam harkling. Inte något utöver det uppfordrande kroppsspråket.

Först när den på yttersätet blir obstinat och låtsas att h*n inte alls förstår de kroppsliga vinkarna används rösten.

Om människan på innersätet är yngre än den ovan går det till på ett helt annat sätt. I samma svep som ihopsamlandet av lösa persedlar börjar används rösten, vanligen i ett vänligt tonfall, för att påkalla stolsgrannens uppmärksamhet 'jag ska av här' eller rent av 'ursäkta mig'.

Jag undrar om andra gjort samma observation, ungdomar är hövligare än äldre.

Små ettriga hundar

Ägare, tre till antalet, till var sina små lösspringande ettriga skällande hundar bör tacka sina lyckliga hundägarstjärnor att jag inte är hundrädd och fullt medveten om att deras små älsklingars sylvassa tänder inte tar sig igenom lädret i mina kängor. Samt i fortsättningen se till att hålla dessa små hundar i koppel. Kort koppel.

Tre gånger detta år (som ännu bara är en månad gammalt) har jag drabbats av att en liten, ettrig och synnerligen lös hund försökt ställa mig genom att hoppa runt mig, skälla och morra och nafsa efter mig och i mina kläder när jag fortsätter gå. Ingen av gångerna har hundägaren, när den väl lyckats få sin hunds uppmärksamhet, bett mig om ursäkt. Ingen av dem har frågat om deras små raring har gjort illa mig (repor i mina nya kängor gör inte ont, men minskar deras livslängd, precis som små hål i fållen på min kjol efter din hunds tänder minskar kjolens livslängd. Ingendera är gratis) men samtliga har försäkrat mig att hunden är ju egentligen snäll. Det stämmer inte. Alla tre var aggressiva och uppförde sig som om de ansåg att jag gjort intrång på deras revir.

Hundägare. Håll reda på kräken! En hundrädd människa i mina skor skulle skickat era små älsklingar till de sälla jaktmarkerna på ren reflex.