Skugge, det vore mig en glädje och en ära att uppfylla din önskan

För ett par dagar sedan skrev Ebba von Sydow en klok krönika om prestationsstress hos unga kvinnor.

jag kan väl ändå inte klaga, där jag står i min nyshoppade, gräddvita Acnetopp och stans mest slutsålda ankelboots och strax ska välkomna 700 glada Veckorevynläsare? Hyfsat glammigt "Sex and the city"-liv, drömjobb, 27 år, glatt leende, herregud, jag hinner ju till och med spela tennis. Så varför känns det ändå som att jag ibland håller på att explodera av alla måsten och borden?

För den som ibland tittar in på Expressens sida är bloggbråket som följde på denna krönika ingen nyhet. Linda Skugge, som de senaste åren på sin blogg vältrat sig likt en glad gris i "Livspussel och stress [...] jobb, barn, hem - och ännu mer jobb" gick raskt i taket. "Jag undrar verkligen vad det är hon inte får ihop. Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?" väser Skugge på sin blogg. Von Sydows kommentar antyder förvåning:

För jag är uppriktigt överraskad. Detta trodde jag inte om Linda Skugge, men hon verkar tycka att alla barnlösa unga kvinnor som pusslar med karriär, kompisar och kärlek ska hålla klaffen. Vi vet nämligen inte vad "jobbigt" är.

Givetvis har Skugge, som placerat sig stadigt i den pastellfärgade skyttegrav där många medelklassmammor sitter tryggt bänkade, en välbalanserad kommentar även till detta: "När jag ser tillbaka på mig själv som ung och barnlös och minns alla tankar som jag då så självupptaget hade så önskar jag att nån kunde ha slagit mig på käften."

Skugge, jag skulle vilja råda dig att vara försiktig med vad du önskar. Rätt som det är går en önskan i uppfyllelse. Jag skulle gärna slå dig på käften, om jag trott det skulle kunna ruska dig ur ditt självrättfärdiga skrytande kring hur jobbigt just ditt liv är. Men, som tur är för dig och andra i din situation, jag tror inte det skulle hjälpa ett dugg. Tvärtom. Kanske borde jag också råda dig att tänka på att livet är ingen tävling, det finns inget pris för den som det är mest synd om, den som stressar mest eller den som mår sämst. Men jag tror du är lite för självcentrerad just nu för att kunna se det, så jag väntar ett par år med det rådet, du behöver få mogna i din egen takt.

von Sydow, dig tänker jag inte ge något råd alls, utan istället uppmana dig att läsa dina egna ord. Attacker i stil med dem du fått utstå bemöter man lämpligen med tystnad. Och det kloka rådet i din första krönika, den som utlöste hela detta duktighetsneurosutbrott från Skugge mfl, läs det en gång till, och lyd det sen.

Good enough. Inte perfekt, inte bättre än, inte minst lika bra som, utan good enough. Perfekt ger inga extra poäng, bara neurotisk bitterhet.