Pirater

Piraträttegången snurrar vidare, på de anklagades bänk är det enligt uppgift muntra miner. SvD har bloggare på plats och skriver också om hur de verkliga tjuvarna går fria:

upphovsrättsindustrin hade haft mycket att vinna på att ha några svältande artister som vittnade om hur fildelningen gjort dem illa på plats. Trots fotografiförbudet i svenska rättssalar handlar symbolladdade rättegångar mycket om bildspråk. Och oavsett juridiken är det svårt att se eleganta Hollywoodadvokater som ömkansvärda brottsoffer.

Problemet med detta, för upphovsrättsindustrin, torde väl vara att de som sett till att artisterna svälter snarare tillhör industrin än någon annan falang?

Nästa problem torde, såvitt jag förstår*, vara att Piratbay ju inte laddat upp just något alls, utöver sin egen logga, utan bara erbjudit en elektronisk anslagstavla där vem som helst kunnat sätta upp en lapp för att tala om vad man har lust att dela med sig av, och där Piratbays aktiva insats mest bestått i att de hjälpsamt sorterat lapparna efter kategorier.

Jag undrar hur det kan komma sig att upphovsrättsindustrin har glömt vilken betydelse t ex tapetrading på sjuttiotalet haft för musiklivet?



*men vad vet en liten tant om sånt?