Blåste sina besparingar

Aftonbladets ekonomibilaga skriver idag om ett antal pensionärer som lockats placera sina pengar i Acta Kapitalförvaltning och *poff* förlorat alltsammans i bankkraschen. De blev enligt artikeln lockade med hummermiddag, vinprovning och tal om riskfria investeringar. Ord som kredit nämndes, men tanten i fråga förstod inte vad det innebar utan blåste hela sitt kapital på ett bräde.

Artikelns hela upplägg och språk visar tydligt att pensionärerna i fråga skall ses som offer för en samvetslös svindel, men kallsinnig som jag är har jag svårt att uppmana den rätta sympatin. Snarare ruskar jag på huvudet och tänker 'hur girig får man bli?' För de är inte offer för någon samvetslös svindel, de är offer för sin egen girighet kombinerad med en olycklig naivitet.

Om ett erbjudande måste pyntas med både hummermiddagar och vinprovning så är det inte ett tecken på att du fått kliva in i de förgyllda salarna. Det är snarare ett tecken på att inbjudaren önskar ha dina pengar till själva förgyllningen.

Jag tror de flesta börjat ana detta, men jag vet att många kommer att glömma det när dansen drar igång igen. Jag kommer att påminna er, tjattant som jag är: det finns inga riskfria investeringar. För en chans att vinna mycket måste man riskera mycket. Ju högre vinst desto större risk, och den som tjänar på ditt blotta risktagande är inte villig att dela med sig av sin vinst den dag det inte finns mer att hämta hos dig.

Så kall är världen. Oavsett om du är girig och naiv pensionär eller girig och het investerare.