söndag 30 november 2008

Dimensioner

Högtidlighållandet av Karl XII som på 70-och 80-talet gjorde Lund till en belägrad stad en dag om året dog ut på 90-talet. Men förra året väcktes spektaklet ånyo till liv. Jag vet faktiskt inte varför. Vet ni?
frågar sig Karin Olsson i Expressen.

Någon annan någonstans (förlåt, men jag hittar inte källan igen, jag trodde det var SvD men tydligen inte) påpekade att vi inte är i Tyskland på 20-talet. Det är ju en helt korrekt iakttagelse, det är vi inte, varken i tid eller rum befinner vi oss i 20-talets Tyskland, och även om vi är i Lund så är vi inte i nittiotalet längre.

Men kanske finns där andra dimensioner där vi befinner oss på tämligen snarlik plan?



Mer från samma film här

Kära ungdomar med goda intentioner

Vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner, sägs det. I Lund idag hystades några av dessa omkring, genom skyltfönster, fönstren på polisbilar och lite okontrollerat hit och dit.

Det var inte riktigt bra, på många sätt.

Syftet var att störa de nationalister som ville tåga genom Lund. Det började bra. Motdemonstranterna stod tysta med banderoller, folk talade imponerat över hur moget och värdigt de förde sig. Man nådde fram med sitt budskap och folk verkade faktiskt ta till sig det.

Tills det första utfallet kom. Folks inställning svängde omedelbart, det talades inte längre om mogna ungdomar, nu var det förbannade ungar och andra invektiv som gällde.

Ung Vänsters ordförande Thisbe Stadler förklarar att Ung Vänster tar avstånd från stenkastarna:
Vi vet inte vilka de är, men uppenbart har de planerat att göra en rusning. Det ställer inte vi upp på. Vi ville ha en fredlig och folklig demonstration,
Tyvärr ser folk inte skillnad på demonstranter och demonstranter. De flygande gatstenarna förknippas med motdemonstranterna, hur fredliga dessa än är, och hur lite de än har med stenkastarna att göra.

Alltid lika ledsamt är det när några få förstör för så många.

Syndabocken


Metabolism påminde mig om ett tankeutbyte vi hade i juli, kring hur media och politiker elegant och i samklang manipulerar vår bild av hur vi ser oss själva och varandra, som kvinnor och män, som unga och gamla, som rika och fattiga, medborgare och motborgare.

Vi är på väg nedåt just nu, hur djupt ner vet vi inte än, det är inte längre en nyhet. Lågkonjunktur, konkurser, arbetslöshet, en nedåtgående spiral där det trygga samhälle vi hade igår plötsligt är långt borta. I det samhället finns inte plats för alla, det finns inte plats för invandrare, det finns inte plats för gamla, det finns inte plats för kvinnor, det är vi alla överens om. Det blir plötsligt rimligt att prata om kontrakt för invandrare kring svenska värderingar, att höja pensionsåldern för att inte behöva låtsas om att vi blir äldre och skruttigare, och att manipulera kvinnor till att snällt stiga av arbetsmarknaden och lämna plats åt dem som behöver.
Visst är det en komplott på gång, det är lågkonjunktur på gång och kvinnorna bör därför genast sluta kräva lika rättigheter och otrevliga saker som lika löner och heltid i lika hög grad som män. Istället bör de övertygas om dels sin egen underlägsenhet, biologiskt påvisad helst, och intalas att de i själva verket mår väl av att gå hemma och pyssla och ta hand om krukväxterna och barnen.
skrev jag i en kommentar till Metabolisms blogg 25 juli och här står vi nu, med utredningar som sägs visa att kvinnor med höga betyg blir lärare som är dåliga för pojkar, att kvinnor far illa av att blogga och vi hör återigen om hur mycket bättre barn mår av att gå hemma med mamma... som givetvis är hemma och bakar bullar, inte sitter på café och dricker latte.

Och vi har sett det förut. Och vi kommer att se det igen.

TYR

Jag minns deras första Sverigespelning som vore det igår. Det är småväxta killar, unga, och de såg lite bortkomna ut där de stod på scenen för att öppna för Amon Amarth. Uppklädda till tänderna i brynjor och läder tittade de på varandra, på folket framför scenen som tittade uppfordrande tillbaka på dem, och så på varandra igen som om de ville säga 'vad har vi gett oss in på?'

Så började de sjunga. I stämmor. På färöiska. Och jag blev rent förälskad i dem allesammans!

lördag 29 november 2008

Dagens ungdom

Dagens ungdom!

De har ingen uppfattning om sammanhangen, de tror att livet är som MTV, där den ena videon efter den andra avlöser varandra, det ska vara roligt hela tiden och inget behöver hänga ihop med ett annat.

Dagens ungdom!

De är så individualistiska, ja, själviska, faktiskt, att de inte förstår att andra människor också har känslor och behov. De kan inte samarbeta och inte vänta på sin tur, och inte ens resa sig upp för att låta någon som behöver det bättre sitta på bussen.

Dagens ungdom!

De för liv hela tiden, skriker och skränar. Det är som att de glömt bort hur man pratar på en normal nivå!

Dagens ungdom!

http://festivalinfo.se/?sida=blogga&bid=742

Jag tror jag börjar bli senil, eller åtminstone halvblind, ty när jag ser på dagens ungdom ser jag helt andra saker än jag hör människor beskriva: jag ser omtanke, värme, unga människor som utan mycket annat stöd från vuxensamhället än irriterade suckar, sura blickar och en och annan knuff bygger upp en social gemenskap med tydliga spelregler. Jag ser unga människor som inte stillatigande accepterar att någon sätter sig på dem, som förväntar sig att alla tar sitt ansvar och inte har tålamod med den som vill åka snålskjuts, men som generöst låter den maskande få en andra, tredje och fjärde chans att komma med i samarbetet igen.

Och så ser jag en vuxenvärld som inte vill släppa in dessa unga, obegripliga människor med mindre än att de anpassar sig efter oss och våra normer.

Vad sägs, gubbar och tanter, om att vi försöker öppna våra gamla sinnen och se de unga som människor rätt lika oss när vi var unga, fast bättre?

fredag 28 november 2008

Middagskonversation

I familjen Hårdrock har man ett gemensamt drag: samtliga är mer eller mindre lomhörda. Det leder till smått förvirrade konversationer vid middagsbordet, sanningen att säga låter vi ibland som ett gäng lätt senila pensionärer:

Far till äldste son:

-Kanske borde du gå nån kurs då?

Äldste sonen:

-Ska jag gå hundkurs?

Yngste sonen förtjust:

-Hummer? Ja, vi äter hummer på nyår!

Dottern filosofiskt:

-Hummer rimmar på dummer.

Mor till ingen särskild, och alla på en gång:

-Va, är det ikväll? Jag trodde det var på torsdagar!

Jag hoppas ingen hör oss genom köksfönstret, de skulle tro att vi var skvatt galna!

Till mina kära elever

Helt enkelt för att ni är mina elever var det ingen av er som hamnade bland pristagarna. Er ger jag feedback på annat sätt, så ta inte illa upp. Ni skriver härliga, roliga, underbara, vackra, kloka och läsvärda bloggar hela bunten!

En award! WoW



Jag fick en award, bara sådär, från CrimsonAnna. Oj! Och motiveringen är så fin så den glittrar:
En seriös blogg med mycket klokhet. Morrica tar ställning mot fra och för ett mjukare samhälle. Hon skriver klokt
Reglerna är följande:

1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Jag får nu alltså äran och glädjen att uppmärksamma sju bloggare. Så, utan inbördes ordning:

Metabolism för all den entusiasm, klokskap och livsglädje, alla de frågor, funderingar, undringar och alla de tips, goda råd och all den inspiration de sprider, dessa blivande fantastiska lärare.

Ett liv i exil
för att han ger oss en glimt av hur det är att leva i Australien, hur det är att jobba i reklambranschen och för den självklara tonen som förleder en att tro att det här med att blogga, det är väl ingen konst?

Utsikt från ett tak för att man lär sig så otroligt mycket av att läsa hans blogg. Valvkantstätning, utfackningsväggar och filigran börjar rätt som det är betyda något och man ser på hus på ett helt nytt sätt. Ändlöst spännande!

Ljungbergs blogg för det outtröttliga trafik- och miljöengagemanget som varken missar de små frågorna, de oskyddade trafikanterna eller de stora världsomfattande frågorna, ständigt i en lättsamt undervisande ton.

Drottningsylt för hennes blandning av stort och smått, vad som pågår i hennes liv vävs skarvlöst samman med politiken och samhället.

Spiderchick för hennes små glittrande rosa korn av humor som ständigt förmår locka fram ett leende. Hon må jobba med mode men detta är nog den enda moderelaterade bloggen jag snubblat över utan 'dagens outfit' och vilken befrielse det är!

Tysta Tankar för den inspiration han ger, och för hans stillsamma sätt att visa oss att rykten kring lärarutbildarnas eventuella oduglighet bara är just det, rykten, och inget mer.

torsdag 27 november 2008

Kulturfyran

Hoppsan vad tiden springer fort. Redan torsdag och jag som vill att Kulturfyran ska komma på onsdagar. Nu är det torsdag kväll. Ursäkta att jag är så usel att passa tiderna.

Denna vecka är jag inspirerad av en intervju jag gjort med rockartisten Sulo.

1. Han dricker aldrig alkohol, bland annat för att han tycker att baksmällor är jobbiga och tar så mycket energi. Har du något knep mot baksmälla?

*flinar brett* ja, två faktiskt, men de kräver sin man/kvinna.

Första metoden:

Steg 1: drick varannan vatten fram till midnatt.

Steg 2: drick bara vatten efter midnatt.

Steg 3: sov med öppet fönster.


Andra metoden, den jag själv praktiserar:

Undvik alkohol.


2. Sulo äter ekologiskt odlad mat. Väljer du ekologiskt någon gång? Varför/varför inte?

Så ofta det är praktiskt och ekonomiskt genomförbart. Varför? För att jag vill att mina barnbarnsbarn ska kunna ha ett hyggligt liv.

3. Sulo har satt musik till Ernst Brunners dikter. Det har blivit rockigt och souligt och bluesigt. Har du någon favoritpoet?

Jag har flera, jag väljer två amerikaner:



Tupac och Robert Frost

4. Ibland gör jag intervjuer här i Kulturbloggen. Vem vill du att jag ska försöka intervjua?

Gunhild Carling, musik är lika mycket kultur som litteratur.

the broken hearted

onsdag 26 november 2008

Trasdockorna

Tiarafeministen Linnéa påminde mig om en låt som jag faktiskt nynnar på då och då, när jag tror och hoppas att ingen hör: Varför skulle det bara vara i barnprogrammen alla är lika bra? Vi behöver lära oss se värdet i trasdockor här i världen.

Jag - en ruskig förbrytare

Jag ägnar mig from time to time åt book crossing. Det innebär att jag tar en bok jag läst ut och med vett och vilje lämnar jag den på sätet på en buss eller ett tåg, på en stol i ett väntrum eller på annan offentlig plats. Jag begår oftast mitt brott på bussar, eftersom jag mestadels åker buss men, som sagt, jag har gjort det på andra platser också. Jag har dessutom vid ett flertal tillfällen funnit böcker som någon annan skrivit i (det var så jag kom in på just denna brottsliga bana) och tagit hem dem, läst och sedan lagt ut dem igen för att sprida dem vidare.

Jag undrar om det inte är så att mitt brott blir gravare av att jag brukar skriva i boken, om ingen annan hunnit göra det, att det rör sig om book crossing och samtidigt uppmana den som hittar den att upprepa min brottsliga handling.

Torde inte detta vara ungefär jämställbart med fildelning? Jag delar ju boken med någon, utan att jag vet vem, utan att jag bekymrar mig om vem. Jag uppmanar dessutom denne, som väl också får räknas som fildelare redan då den arme stackaren tar emot boken, att begå samma brott.

Fy på mig.

tisdag 25 november 2008

Ibland

Ibland önskar jag att jag hade huggtänder, för ibland vill jag bita somliga människor.

Somliga som verkar vara ute bara efter att sätta dit andra, bara för att jävlas. De vinner inget på det själva, tvärtom, ändå är det som om de inte kan låta bli.

Då får jag lust att bitas.

söndag 23 november 2008

Puppy Love

lördag 22 november 2008

Veckans kulturfyra II

Kulturfyran har fått bakläxa, därför kommer här ännu en veckans kulturfyra den här veckan:

Kärlek var temat i Idol. Johan sjöng en av mina favoritsånger om kärlek, Friday I´m in love

1. Vilken är din favoritlåt om kärlek?

Inte helt lätt att svara på, det finns många, men den här är en av dem:



2. Vilken är bästa boken om kärlek?

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Har du inte läst den, läs den.

3. Bästa filmen om kärlek?

Den här ligger bra till just nu:



(andra gången på två dagar den får utrymme här i bloggen, det går bra att tacka i en kommentar, hr Borg)

4. Minns du din första kyss?

Dessvärre, ja.

Veckans kulturfyra I

Veckans första kulturfyra är en bloggorienterad variant:

1. Vilken blogg med kulturinriktning vill du rekommendera?

Min =)

och så mitt mer seriösa förslag då: http://folkhogskolebiblioteket.blogspot.com/

2. Vad tycker du, förutom äran, är ett bra men inte för dyrt pris för en bra kulturblogg?

Äran räcker väl? Och så en plats i listan bland favoritbloggar hos alla som nominerat och röstat, så klart.

3. Vad är det som gör att du återkommer till en blogg?

Det är lika svårt att svara kort och enkelt på som på frågan 'vad får dig att tycka om en människa'. Att den fortsätter att väcka mitt intresse, helt enkelt, och orsakerna därtill är som flingorna i en snöstorm, väldigt många, till förvillelse lika men ändå unika allesammans.

4. Hur många timmar per dag ägnar du dig åt bloggar och bloggande och hur många timmar ägnar du dig åt kultur utanför datorn (läsa böcker, skriva, se film, teater, måla med mera)?

Bloggar och bloggande: ett par.

Kultur: ungefär..... 24 per dygn.

Vinterbröllop

De gifter sig idag, två fina underbara vänner. Och vilken dag de valt! Rymdblå, glasklar himmel, några fina minusgrader som gör luften sval och skön att andas, fåglasång och snöknarr under fötterna, kan det bli bättre?

Jag önskar dem all lycka, den är de värda!

fredag 21 november 2008

KRASCH!

Det var en av mina fördomar som trillade i backen och gick i tusen bitar.

HURRA! Jag älskar när det händer.

Jag har alltid haft fruktansvärt svårt för Björn Borg, han har för mig stått som symbol för sporttöntarnas tönt, okunnig, obildad, smått korkad och efter den ruskiga videon han spelade in med alban och polarna för ett antal år sedan sjönk han definitivt långt nedanför civilisationsstrecket.

Och så gör han, eller åtminstone det företag som bär hans namn, en sån här fantastisk reklamfilm!

Jag hade fel! Jag är så glad!

torsdag 20 november 2008

Grundkurs, preparandkurs, förberedande termin...

Den har inget namn ännu, så ny är den vår nya kurs på Folkhögskolan Hvilan. En terminskurs på deltid, på förgymnasial nivå, där man får chans att befästa, komplettera, fräscha upp eller skaffa sig sina kunskaper i kärnämnen till en nivå där man står rustad att börja läsa allmän kurs på gymnasienivå.

Jag är mycket glad! Jag hoppas många som vill börja studera men känner sig osäkra på sig själva ska söka och upptäcka sina egna styrkor och förmågar, för att inte tala om att så småningom erövra den hägrande gymnasiekompetensen.

Den öppnar en massa dörrar.

Kanske borde vi kalla kursen dörrhandtaget?

onsdag 19 november 2008

En kloakråtta reflekterar



Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.
skriver professor Bo Rothstein i GP. Uttalandet har föga förvånande väckt viss uppmärksamhet. DN berättar:
Sedan debattartikeln skrevs har kritik riktats mot hans resonemang. Kända samhällsdebattörer och ledarskribenter har öppet ifrågasatt och avfärdat hans idéer om vad som egentligen gynnar demokrati.

Inte heller i bloggosfären skräder man orden.

– Andelen hatmejl, stämplingar och påhopp har ökat dramatiskt. Det är inte behagligt men det får jag ta. Om jag ser saker som jag menar är ohälsosamma för demokratin måste jag lyfta fram dem, säger statsvetaren Bo Rothstein och summerar den senaste veckans debatt.

– Det blev ett intressant test. I och med artikeln fick bloggvärlden chans att visa att jag hade fel, men det gjorde de inte, konstaterar han.
Rothstein är förvånad över att den kritik han fått, forsätter DN berätta:
Ja, jag är förvånad över hur så många kända debattörer sällar sig till fel sida. Och hur de kan ha en sådan acceptans för rasistiska påhopp förstår jag inte, säger Bo Rothstein.
Själv är jag inne på min tredje blogg. Den första försvann med ett kraschat webhotel. Jag saknar den fortfarande, jag skrev på engelska på den tiden och fann många intressanta människor världen över. Jag tappade bort varenda en när hotellet kraschade, och har bara återfunnit en handfull.

Den andra fick jag stänga på grund av en enda man. Jag hade ingen förhandsgranskning på kommentarerna på den tiden, och hans hat mot mig spred sig från [en annan plats i Cyberia] och han blev tillslut så hotfull och personlig att jag helt enkelt la ner bloggen och startade en ny.

Jaha, tänker ni, varför berättar kloakråttan detta? Bara för att visa att trots att kloaken kan vara både kladdig och lukta illa, att här finns gift och fällor, och en och annan riktigt vidrig person, så är vi här för att stanna. Oavsett om vi pratar om mode, recept, stickning och dylika trivialiteter, eller bloggar om politik, golf, litteratur med hårda pärmar eller annat som passar i finare salonger så försvinner vi lika lite som de råttor som då och då stoppar upp näsan irl.

Vi fanns här innan du fick spaltutrymme, Bo, och vi finns kvar när du försvunnit in i glömskan.

tisdag 18 november 2008

Ghetto Gospel



Tupac är en av mina favoritpoeter, mina elever blir alltid lika förvånade när jag, en tant, ens har hört talas om honom, än mer när jag dessutom, visar det sig, kan flera av hans dikter utantill, inte för att imponera utan för att jag ärligt älskar hans dikter, och har en samlingsskiva på kontoret.

Av detta kunde man kanske dra slutsatsen att man varken ska döma hundar eller tanter efter håren.

måndag 17 november 2008

Att ladda eller inte ladda ner

En mycket kort och liten kommentar kring den mycket omtalade sysslan nedladdning, laglig och olagligt:

Skrivbolag, filmbolag med flera, istället för att straffa dem som laddar ner, erbjud mervärde! Locka mig med något mer än bara musiken och texterna på omslaget när jag köper en skiva, ge mig något utöver bortklippta scener med skrattande skådespelare när jag köper en film. Gör det värt pengarna, helt enkelt, erbjud mig något utöver det jag får när jag laddar ner den, något jag som musik/film-konsument gärna vill ha.

söndag 16 november 2008

Rätten att gå i skolan

Den 23 September 1957. Nio unga människor åkte till skolan i Little Rock i Arkansas, precis som unga människor gjorde över hela den nordamerikanska kontinenten. De visste vad de hade att vänta sig, ett par veckor tidigare hade de försökt registrera sig som elever på skolan och blivit bortjagade med hugg och slag medan nationalgardet och polisen hade passiva sett på. Den här gången lyckades de komma in via en sidodörr och registrera sig, men blev än en gång bortjagade när det gick upp för de som protesterade utanför skolan att de faktiskt lyckats komma in. Nästa dag återvände de, den här gången beskyddade av soldater utskickade av presidenten. Det blev ett turbulent år, men segregeringen i amerikanska skolor var bruten.


I oktober 2001 eskorteras nordirländska grundskole -elever till skolan av både föräldrar och militär. Eleverna på den katolska skolan Holy Cross Girls' Primary School har under sju veckors tid varit utsatta för hot, trakasserier och våldshandlingar från de boende i det protestantiska bostadsområde de är tvugna att passera igenom för att komma till skolan. Samtidigt går föräldrar till protestantiska skolbarn med sina barn till the Boys and Girls Model secondary schools i norra Belfast av exakt samma anledning: barnen trakasseras och utsätts för hot från boende i områden de är tvungna att passera igenom för att kunna ta sig till skolan. De kräver att deras barn får samma skydd som de katolska flickorna i Ardoyne.

Den 12 November 2008 var 17-åriga Shamsia på väg till sin skola i Kandahar. När hon och dussintalet av hennes kamrater anlände till skolan blev de attackerade av motorcykelburna män beväpnade med syrafyllda vattenpistoler. Shamsia fick syran i ansiktet och kan nu inte öppna sina ögon. Men Shamsia är minst lika tuff och envis som the Little Rock Nine och de katolska och protestantiska skolbarnen. Hon har ingen tanke på att ge vika:
Jag kommer att fortsätta att gå i skolan om de så ska döda mig. Mitt budskap till våra fiender är att även om de gör det här 100 gånger kommer jag att fortsätta att studera, sade hon på lördagen till reportrar som besökte sjukhuset, skriver AFP
Jag hoppas Shamsia, hennes skolkamrater och flickor i hela Afghanistan också får det skydd de behöver, om det så ska till en armé, så att de kan fortsätta gå i skolan. Det är fånigt att det ska behövas, men eftersom så är fallet så hoppas jag de får det. Ingen ska behöva avstå utbildning för att någon har invändningar mot hudfärg, religion eller kön. Inte här, inte där, inte då, inte nu.

En barnlek

Vi lever i en hård, kall värld, i ett hårdnande, gradvis kallare land, och det beror inte på årstiden. Regeringen gör vad de kan för att få människor att se om sina egna hus, stänga sina dörrar, sätta lås på sina lador och värna sin egen rätt i första hand. Lågkojunkturen och finanskrisen hjälper till, och de människor som flyr till Sverige i hopp om ett bättre liv får känna på kylan de också.

Men det finns undantag. På Park Hotel i Arlöv, strax utanför Malmö, har barn på flykt under höstterminen fått uppleva att det finns värme, omtanke, glädje och lek i det kalla landet. Också.

Fyra unga flickor på Barn och Fritidsprogrammet har valt att lägga sin projekttid på att ge flyktingbarnen ett varmt och omtänksamt mottagande i det nya landet. Sara Andersson, Peshayini Seevaratnam, Michelle Lone och Kaokab Muhammed dyker varje vecka upp på hotellet med lekar, trolldeg, glädje, sånger, färger och papper och bjuder på en lekstund. Barnen kommer från olika språkbakgrunder, men det har inte varit något stort problem för flickorna:
Jag pratar, förutom svenskan och engelska, även arabiska, persiska och kurdiska. Så för de flesta barnen kan vi göra oss förstådda. Det är svårare om de kommer från Rumänien eller från länderna på Balkan, säger Kaokab Muhammed men poängterar samtidigt att barnen lär sig lekarna ändå.
– Barnen förstår varandra när de leker ihop, även om de inte talar samma språk
Jag är imponerad av de unga tjejernas initiativförmåga. Istället för att slentrianmässigt tänka 'man borde göra något för de där barnen' så tog de tillfället i akt och gjorde. Jag hoppas de får tjäna som den inspirationskälla de är, dessa flickor, och att kommuner och frivilligorganisationer landet kring tar efter. Lekstunder kräver ingen stor insats och ingen stor kostnad, och det ger positiva konsekvenser för barnen, för kommunen, för landet i åratal framöver. Jag låter Sara Anderssons kloka ord avsluta:
Sara Andersson har funderat mycket på vilken utsatt och jobbig situation som asylsökande barn i Sverige lever i. Den insikten tror hon har varit den starkaste under projektets gång.
– Jag vet elever som har åkt till Polen och besökt barnhem för att de har velat hjälpa barn som har det svårt. Men du behöver bara åka tio minuter från skolan för att uppleva det.

fredag 14 november 2008

Ipred-lagen bidrar till skydd för pedofiler

I SvD skriver uttalar sig André Rickardsson i egenskap av IT-säkerhetsexpert. Han varnar för konsekvenserna av att göra lagliga identitesskydd på nätet mer eftertraktat, och som en följd därav tillgängligare, billigare och effektivare.
Hittills har det inte funnits några incitament för den breda massan att skaffa anonyma ip-adresser men om lagstiftningen går igenom som planerat kommer den marknaden att explodera, säger Rickardsson, som också har ett förflutet som avdelningsdirektör på Säpo och departementssekreterare inom regeringskansliet
I samma artikel uttalar sig också kriminalinspektör Björn Sellström vid Rikskriminalens barnporrgrupp:
De personerna som vi jagar är inga avancerade internetanvändare. I dag är det inte särskilt många av dem som är anonyma på nätet. Men om det kommer fler billiga och enkla anonymitetstjänster i takt med en ökad efterfrågan så finns risken att fler får upp ögonen för dem
Också Gottfrid Svartholm får uttala sig i artikeln:
Att ipred-lagen kommer öka efterfrågan för anonymitet bekräftas av Gottfrid Svartholm. Han är en av Sveriges mest kända hackare och driver företaget PRQ som bland annat erbjuder olika anonymitetslösningar.

– Hittills är det mest tekniskt intresserade som köper våra produkter. Men vi hoppas kunna sälja mer till mer vanliga internetanvändare. Marknaden ser ljus ut, säger han.
Per Ingvarsson låter André Rickardsson avsluta artikeln:
I inget fall har det i någon tingsrätt bevisats vem som har haft fingrarna på tangentbordet då olaglig fileningen har genomförts. I det enda målet som gått vidare till hovrätt har innehavaren av internetabonnemanget friats då åklagaren inte har kunnat styrka vem som satt vid datorn, säger André Rickardsson.

– Trots att hovrättsdomen borde vara vägledande fortsätter tingsrätterna att döma innehavarna av internetabonnemangen utan att det är styrkt vem som satt vid tangentbordet.

Enligt André Rickardsson är risken att lagen slår mot fel personer:

– Majoriteten av de som fildelar är tonåringar. Dessa har inte egna internetabonnemang, utan det är oftast en förälder som står för abonnemanget.
Jag vet inte, men nog tycks det som om den diskrepans i sättet att betrakta internet som bland andra belyses i Enligt Min Humla kan komma att ställa till det ordentligt. Trots lagstiftarnas säker välmenande grundtanke.

Balans

På bussen hem från jobbet idag kom jag att tala med en elev om det här med rättigheter och skyldigheter. Vi var rörande överens om att utan balans i tillvaron blir det inte bra för någon, någonsin, någonstans.

Ett fenomen som ställer till stora problem, idag större än på många år, är hur lätt det är att se sina egna rättigheter, och kräva dem högljutt, och hur svårt det är att se sina egna skyldigheter, lika svårt som att se någon annans rättigheter. Ändå borde minsta dagisbarn veta att den som bara tar sig rättigheter, som inte vill hjälpa till, inte vänta på sin tur, inte lyssna när någon annan pratar och inte vill dela med sig, den är dum och gör andra illa.

Det blir helt enkelt obalans om en får det den anser sig har rätt till på bekostnad av andra.

Det här är självklart, inte sant? Om det finns två gräddtårtor till tolv personer får var och en en sjättedels tårta var, och man pratar, skrattar och har trevligt tillsammans. Inte sant? Vad händer med gemenskapen om de två första tar en halv tårta var? De kände att det var deras rättighet, de ville ha en halv tårta och det finns ju faktiskt en helt tårta kvar till de andra. Ingen behöver bli utan, vad är problemet?

Det blir helt enkelt obalans om en får det den anser sig ha rätt till på bekostnad av andra.

Det krävs så lite av var och en. Träng dig inte fram när bussen kommer in till hållplatsen. Låt var och en gå på i den ordning ni står. Svara hövligt när någon talar till dig. Vänta på din tur. Ta den tid du behöver, men inte mer. Ta din del av tårtan, beräkna den så att alla kan få en ungefär lika stor bit. Be om hjälp när du behöver. Hjälp till när du kan, inte bara när du ser en möjlighet att vinna på det själv. Dela med dig när du har och någon annan inte har. Tacka hövligt och ta emot när någon annan delar med sig till dig.

Det var väl inte så svårt?

torsdag 13 november 2008

Kulturfyran om julklappar

Veckans kulturfyra har börjat fundera på julklapparna.

1. Så klart vi önskar oss hårda julklappar, eller hur? Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Först och främst: en pocket. Jag föredrar pocket framför hårda pärmar av många anledningar, inte minst för att jag fäster mer vikt vid innehållet än vid utseendet. Jag låter mig lockas av en uppföljare: Ken Follets World Without End vore roligt att läsa.

2. Idag kom provtrycket på den första t-shirt jag tagit fram för Kulturbloggen. Jag är sådan där som gillar att ha olika t-shirts med olika tryck. Jag har thirt med Depeche Mode, Van Morrison, Patti Smith och Leonard Cohen. Vem vill du ha på bild på en tshirt.

Astrid Lindgren, för hennes beundransvärda förmåga att lägga in samhällskritik i den till synes enklaste text.

3. När jag beställde t-shirt med Kulturbloggen på kunde jag beställa en keps också. Men jag avstod. Keps är för mig rätt omodernt. Vad tycker du? Vilken plagg tar du bara inte på dig?

En pastellfärgad utanpåskjorta. Jag skulle skämmas som en hund.

4. Om du önskar dig ett mjukt paket, blir det då en tshirt? Eller vad blir det?

En mjukare syn på människor i samhället vi lever i idag.

onsdag 12 november 2008

Öppna din dörr......

Mycket vill ha mer och fan vill ha fler lyder ett talesätt som väl illustrerar det moderna samhället. Den som har håller i, låser in, gömmer undan, vägrar dela med sig av.

Börjar finanskrisen göra mig cynisk? Hur jag än försöker kan jag inte tycka särskilt synd om den unga familjen i Aftonbladets snyftreportage. De skrev köpekontrakt på en villa medan bubblan ännu tycktes hålla, och nu vill ingen köpa deras lägenhet för samma överpris som angavs då, innan kraschen. De står alltså med två bostäder i ett läge där andra unga människor lever nomadliv. Problemet ser ut att vara att ingen vill köpa, men många vill hyra.

Varför inte helt enkelt hyra ut den stora tjusiga fyran i Vallentuna, åtminstone tills finanskrisen är över? De slipper tänka på dubbla bostadskostnader, och en familj, eller en grupp studenter, slipper stressen att vara bostadslösa.

När vi nu ändå är inne på ämnet, förresten: många medelålders eller äldre sitter i stora hus och har inga som helst planer på att sälja. Varför inte upplåta ett sovrum eller fyra till just studenter eller andra unga? Det är trevliga människor i de flesta fall, ni skulle tjäna en liten slant och göra en samhällsinsats på samma gång.

tisdag 11 november 2008

Tidsloop

En bild från ett bröllop vid sekelskiftet. Inte det senaste, då vi skiftade millenium också, utan det innan. Hon räcker honom knappt till axeln, han har stor mustasch och båda ser högtidligt allvarliga ut. Någon som såg bilden sa
"oh så ung du var på den bilden! Var fick du de där kläderna ifrån?"
Hon på bilden är min farmors mor. Plötsligt gjorde tiden en loop, och hon var väldigt nära mig. Närmare mig än mitt eget unga jag.

Hisnande.

måndag 10 november 2008

Varför barn inte bör få se skräckfilmer

Många låter sina barn se barnförbjudna filmer, och sällan förefaller det ha någon direkt verkan på barnet. Kanske någon mardröm då och då men inte mer. Vad man ser. Därhemma.

Men det har andra effekter. Barn har dels en fasligt livlig och ofta väldigt kreativ fantasi, och barn tycker om att testa på saker de sett någon annan göra. Detta i sin tur kan få fasliga konsekvenser, ty det som var coolt på film är något helt annat i verkligheten. I Göteborg såg man ett, ändå tämligen oskyldigt, exempel på detta:
Sms:et har skickats till fjärdeklassare i Nytorpsskolan i Angerred, Göteborg.

Innehållet lyder:

"1984 mördades en 4 årig flicka. Hon blev strypt av sin styvpappa. Om du inte skickar detta till 10 pers inom 30Min kommer hon att sitta på din sängkant å stirra på dig med sina mörka ögon fulla av sorg. Och på den 13onde natten kommer hon att strypa dig långsamt till döds. Sov sött.”
Barn har alltid berättat spökhistorier i akt och mening att skrämma slag på kamraterna samtidigt som man gör världen mer hanterlig, men hjälp dem inte med motiv. Låt dem inte se filmer som the Ring, de hittar på alldeles tillräckligt ur egen fatabur.

Kan vi komma överens om det?

Reinfeldt och Iprenmannen

Tänk vad man lär sig när man läser Expressen. De har fått den tvivelaktiga äran att följa Reinfeldt under sextio dagar. Vi börjar närma oss valrörelse och det är dags att övertyga väljarna om att jodå, Fredde är en hyvens kille, inte alls den hukande, undanflyende, lätt plastige, Ken-figuren ni alla uppfattar honom som. Den som valt ut vilka som skulle göra reportageserien är Per Schlingman, och om honom berättar Expressen vänligt:
Partisekreteraren Per Schlingmann, 38, har känt Fredrik Reinfeldt ända sedan sin tid som informationsansvarig i moderata ungdomsförbundet.
Efter att ha gjort karriär i reklambranschen - där han bland annat var med och skapade Ipren-mannen - kom Schlingmann tillbaka till politiken på 2000-talet.
Kanske är det precis det Reinfeldt behöver? En klatschig sång och ett par knallfärgade strumpbyxor, och så exponering i sammanhang som får oss att småle?
Enligt pressekreteraren Roberta Alenius, 30, har Fredrik Reinfeldt en "intelligent, iakttagande, ironisk humor".
- Som Sveriges statsminister är han allvarligare, mer seriös. Det är ju en skillnad mot den Fredrik som kommer släntrande i korridoren och tar en kaffe, det säger sig självt.
Jag vet inte, jag, håller ni med henne? Eller är det den där ironiska, intelligenta humorn vi känner av i samhället just nu? Skrattet borde fastna någonstans mellan tonsillerna och struphuvudet, Fredrik, om det sker på den svagares bekostnad. Är det därför du är så noga med att aldrig visa det utåt?
- Vi får inte se för glada ut, säger statsministern som om han plötsligt kom att tänka på sitt ansvar igen.
- Vi är ju... allvarliga.


söndag 9 november 2008

Veckans kulturfyra

Veckans kulturfyra rör USA, inspirad av valet:

1. Hur amerikaniserade har vi blivit? Får det amerikanska valet för stor uppmärksamhet?

USA är en dominerande stormakt, och det som sker i USA påverkar resten av världen. Valet där är av avgörande betydelse för det politiska klimatet i världen, och därför viktigt för oss här i Sverige också. Så svaret på den andra delfrågan blir nej.

Den första delfrågan har jag svårt att besvara, vad är amerikanskt och vad är västerländskt? USA är ett ungt land, vars kultur till största delen har gemensamma rötter med vår egen. Så svaret på den första delfrågan blir att det kan jag inte svara på.

2. Vad betyder amerikansk kultur för dig? Vad är den första bild du får i ditt huvud när du hör orden “amerikansk kultur”?

Jag undervisar i engelska, så amerikansk kultur betyder en hel del för mig då det är en stor del av mitt dagliga arbete. Den första bild jag får i mitt huvud är en bild av Washington Irving som med sin Knickerbocker ger oss en bild av den nyfödda nationen USA.

3. Nämn en bok eller film som kommer från USA och som du tycker är bra.

Vad sägs om tex Fannie Flaggs Fried Green Tomatoes. Den är både rolig och intressant, och man får en härlig receptsamling med på köpet.

4. Om du skulle få en resa till USA, vart skulle du resa då, om du fick välja?

Direkt till Moulton, Alabama och hälsa på en kär och älskad vän. Därifrån vidare runt i landet så långt jag fick för att hälsa på fler vänner, men först till Alabama, han är viktigast.

Makt och dumhet

När jag var lilliten älskade jag att leka med ord. En favorit jag minns är vanlig + farlig = varlig. Att ordet faktiskt finns och egentligen betyder närmast motsatsen till min tolkning bekymrade mig föga, jag hade ju räknat ut hur det egentligen låg till.

Av någon anledning kommer jag att tänka på detta när jag läser om Dick Forslunds avhandling Hit med pengarna! i Aftonbladet.
I finanskrisens spår inser vi världen över att våra spar- och pensionspengar utnyttjats i ett vansinnigt pyramidspel. Hur kunde vi lockas till det? Det är lämpligt nog den aktuella frågan företagsekonomen Dick Forslund besvarar i den nya doktorsavhandlingen Hit med pengarna! Svaret lyder: Tack vare en propaganda så omfattande att den lurat skjortan av de allra flesta.
Ja, hur lockades folk till detta? Vilka löften gavs som gjorde att det kändes att detta att satsa folkets pensionspengar i fonder, det var en riktigt bra idé? Forslund ger ett svar, mantrat som trumfades in löd:
Vi som jobbar kan inte längre ta ansvar för pensionärernas levnadsstandard och därför har politikerna beslutat att göra skattenivån konstant, och låta pensionerna bli så stora som pengarna räcker till.
Resultatet, visar Forslund, blev följande:
Bankernas reklambyråer har lyckats dela upp befolkningen i ”vi” och ”dem” utifrån människors ålder. Därefter har man fått oss att tro att ”vi” som är unga har goda skäl att vilja slippa försörja ”dem” som är gamla. Men i verkligheten är alla människor både unga och gamla under sin livstid. Det finns helt enkelt inte några intressegrupper som har anledning att konkurrera. Hela konflikten är skapad, och det i ett bestämt syfte.



Vad är då syftet med att skapa en dylik konflikt? Vad är syftet med att sätta grupp mot grupp? Det är inget nytt, inget revolutionerande:
finansindustrin skapat ett utrymme mitt emellan generationerna, där industrin själv mot ständiga avgifter och till enorma vinster kan ägna sig åt spekulation med våra pensionspengar. Detta till priset av ständigt återkommande spekulationsbubblor vars kostnader skatte­betalarna står för i form av lika återkommande räddningsaktioner. Allt detta kallar politikerna för ”lösningen på pensionsproblemet”. Därmed har man inte bara ställt generationerna mot varandra, utan dessutom lyckats skapat en konflikt inom varje människa.
Man har alltså inte bara lyckats hitta något att fästa människors uppmärksamhet på, något som skapar tillräckligt mycket ångest och oro för att dra sökarljuset från andra frågor. Man har dessutom lyckats få människor att känna att de själva har kontroll över sin framtida pension, och således också själva rår för när/om det går rent åt pipsvängen. Man har därigenom också försäkrat sig mot framtida fattigpensionärers rop på hjälp. Det givna svaret blir: det skulle du tänkt på litet tidigare, du valde själv hur dina pengar investerades.

Ännu en påminnelse om vad kombinationen makt och dumhet leder till ges oss idag, när Svd i förbigående nämner FRA-situationen och den 'domstolsliknande nämnd' som skall ha till uppgift att pröva om FRA får göra som de gör.
Ingvar Åkesson som är chef på Försvarets radioanstalt (FRA) säger till Ekot i Sveriges Radio att han tror att en prövning ska kunna göras först i efterhand när det är bråttom. - När det är fara i dröjsmål så brukar man i sådana här sammanhang alltid ha en ventil, där man kan tillåta signalspaning om den godkänns i efterhand inom viss kortare tid, säger han till Ekot.
Det känns väl tryggt? Om FRA bedömmer att det är bråttom gör de lite som de vill, och kan i efterhand helt enkelt förklara att de inte hade tid att vänta på den tröga byråkratiska nämnden. Skulle nämnden sedan säga att nja, nä, det där skulle ni nog inte gjort är ju skadan redan skedd, och kedjan av konsekvenser som redan rullat igång kan ändå inte stoppas.

*häpp*

Kommer ni förresten ihåg de ändringar som gjordes under början av hösten, de som fick lagen att gå igenom än en gång?
Under hösten har de fyra regeringspartierna efter massiv kritik kommit överens om ett antal ändringar i lagen som ska stärka integritetsskyddet för individen. Dessa kommer att tas av riksdagen tidigast i vår.
Dvs flera månader efter att lagen trätt i kraft.

Säg HEJ till publiken!

lördag 8 november 2008

Ni har inte glömt FRA, hoppas jag?



FRA och Tolgfors må drömma om att vara the good guys in black, de må jobba stenhårt på att sälja den bilden av sig själva, men är du alldeles övertygad om att de verkligen är det?

Det är inte jag.

Liten, fridsamt fredlig, protest



Ett litet demonstrationståg drog idag genom Lunds gator. Demonstrationen hade ingen polisövervakning, den var inte sanktionerad av myndigheterna utan det rörde sig helt enkelt om ett sätt att visa den samlade frustrationen och irritationen över bostadssituationen som finns bland framförallt unga människor i Lund. Istället för att polisen spärrade av trafiken strävade man efter samarbete med bilar och bussar, traskade runt i stan och protesterade i statshuset, utanför LKFs kontor, Lundafastigheter och andra bostadsföretag.

Universitetsstaden Lund samlar unga människor från när och fjärran, men har inte skapat möjlighet att härbärgera alla dessa. Situationen är för många, både unga studenter och andra, absurd, man lever i en vagabonderande tillvaro av andra, tredje, fjärdehandsboenden, sover på soffor och golv hos kompisar som haft turen att hitta krypin. En stressande situation som knappast skapar möjligheter för framgångsrika studier.

Vad gör vi nu åt detta, politiker? Vill vi verkligen ha det såhär?

fredag 7 november 2008

Mordet på den unge läraren

SvD berättar att bilden av hur mordet på den unge nyutbildade idrottsläraren "Romario" i Kista gick till börjar klarna.
Om någon vecka kanske jag kan säga när det kan bli aktuellt att väcka åtal, säger Tomas Bernhardsson, utredningschef på Norrortspolisen. Utredningen fortsätter med flera nya förhör varje dag.

Fyra misstänkta har redan omhäktats, tre förhandlingar återstår i dag. Två av dem, en 18- och en 16-åring misstänks för mord alternativt grov misshandel, de andra fem för medhjälp till brotten. De är mellan 16 och 25 år gamla.
Enligt ryktet kallades den unge läraren till platsen för att man kände honom som en lugnande figur, en klok ung man med förmågan att prata ner även de värsta bråkmakarna, en vuxen man kunde ringa när saker och ting spårade ur.

Jag hör dessutom att det startats en Romario-fond, där pengarna skall gå till ungdomsverksamhet i socialt utsatta områden. Någon som vet mer om den saken får gärna berätta.

onsdag 5 november 2008

En svart man i ett vitt hus

I media bubblar det över av glädje, man får ett intryck av hur valresultatet i USA fått stora delar av världens befolkning att dra ett lättnadens suck.

Det känns stort, mindre än 55 år efter att Rosa Parks slog sig ner på ett bussäte reserverat för vita är nu en svart man på väg in i Vita Huset som president. Den nyvalda Första Familjen är ung och vacker, med två vackra döttrar och en charmerande hundvalp på väg har de en utstrålning som för tankarna till Kennedy. Obamas klan är dock av ett annat slag än Kennedyklanen, mindre karriäristisk, mindre elitistisk än den ännu så länge mer kända klanen.



Det är ingen lätt uppgift han tagit på sig, Barack Obama, när han nu valt att ta över ett USA i finanskris och förtroendekris. Att följa hans arbete kommer att bli intressant, och att följa hur världen påverkas av en amerikansk president som lovar sina väljare att 'vi kan göra det, men ni ska ha klart för er att det kommer att kräva en hel del av både er och mig' ska bli minst lika intressant.

Valet i Amerrka II

Jag är glad att kunna konstatera att mina elever är ett pålitligt prognosverktyg. Jag är glad att vi slipper Palin också, ärligt talat, den människan *ryser av obehag* hon skrämmer mig!

tisdag 4 november 2008

Förra veckans kulturfyra

Jag ligger lite efter, men här kommer mina svar på förra veckans kulturfyra:

1. Tävlingar på Kulturbloggen: är det en bra eller dålig idé?

Dålig, det blir plötsligt mindre intressant när jag börjar lura på om folk svarar av intresse eller för att de vill vinna pris.

2. En tävling är Idol. Vad tycker du om Idol?

Lars version av Money Money var den i särklass bästa ABBA-tolkning jag någonsin sett. I övrigt är det rätt beige, men omtalat.

3. Vad kan man inte tävla om?

Liv

4. Gillar du att tävla och i vad i så fall?

Nej, jag avskyr att tävla, jag är usel förlorare och lika usel vinnare.

Valet i Amerrka

Enligt det resultat som uppkom när vi röstade i klassen idag vinner Obama en jordskredsseger. Resultatet blev så här, avrundat till två decimaler:

McCain: 0,00% av rösterna
Obama: 100,00% av rösterna

måndag 3 november 2008

Omutifallatt


det skulle råka vara så att ni köpt en sån här mössa till er teling, och inte läst om varför de kallas tillbaka i butikerna, klicka här

Lindex, nu har ni fått reklam på min blogg. Hur mycket rabatt får jag som ersättning?

söndag 2 november 2008

Vilda Jakten

En enda natt om året kan alla döda komma tillbaka till de levandes värld. Det är ingen vacker syn, ty de kommer som de är. De drar fram i stora gäng, skrikande, stojande, skränande återvänder de till de hem de inte längre lever i. De vill se mat på borden, de vill ligga i sina sängar, de vill göra allt det de gjorde när de var i livet. Och mer än något annat vill de ha tag i de levande, träffa dem igen, känna livet en gång till.

Därför är det viktigt att lämna godsaker framme denna natt, då Vilda Jakten drar fram över världen. Annars finns risken att de går igenom skafferiet på eget bevåg, och all mat de rör vid förfars, som alla vet. Man bör inte sova i sin säng heller, utan lämna plats åt de döda. Annars finns risken att man vaknar med en kall och blek sängkamrat. Och måste man absolut gå ut denna natt, Alla Helgons Natt, så bör man klä ut sig, så att de tror att man är en av dem. Annars löper man risken att bli meddragen i den vilda jakten, och spendera ett helt år i de dödas rike. Om man alls kommer tillbaka.

lördag 1 november 2008

Det finns människor

med för mycket inlevelse. Människor som hojtar och skriker så mycket när de ser skräckfilm att de lyckas skrämma slag på människor i rummet bredvid. Människor som inte alls tittar på skräckfilm.

Filmen blir roligare om man lever med i den med liv och lust, men det behöver ju inte gå ut över dem som avstått från att se filmen.

Förlåt, det var inte meningen.

Yo' Mama

Vill du kränka en ung man idag? Vill du reta honom till gränsen för hans tålamod, och lite till? Vill du göra honom till din ovän?

Förolämpa hans mamma.

Det finns teorier om att detta är något som kommit med invandrarna, med machokulturer, med hederskulturer. Mammornas upphöjda position skall, enligt teorierna, ha med religionen att göra, med kulturer i hemländerna. Den skall ytterligare förstärkas i det här rotlösa landet, svenskars svaga familjeband är ju välkända, och vi ser hur 'de där andra' håller ihop familjerna, hur de håller ihop gruppen, klanen.

Jag är skeptisk. Jag tror faktiskt det är annat som ligger i botten.

Jag tror det i väldigt många fall är de frånvarande papporna som ligger i botten. De pappor som reste sig och gick, ryckte på axlarna och lämnade familjen bakom sig. Som inte orkade vara pappor, som inte orkade ha respekt för den kvinna de valde att bli förälder tillsammans med. De pappor som tvingat mammorna att strida för underhåll, de pappor som slagit mammorna, de pappor som valt att ta avstånd från sin dotter istället för att ta sin roll som morfar. De pappor som kränkt mamman, och lämnat henne ensam med hela föräldrabördan.

De pappor som genom sin frånvaro skapat de starka familjeband som finns i ensamföräldrafamiljer. De pappor som genom sin frånvaro fungerat som antitesen till förebild för hur en man beter sig. De pappor som genom sin frånvaro skapat den generation unga män som vi dag ser dra omkring i gäng, som skapat den generation unga män som finner stöd hos varandra eftersom de inte har någon far. Den generation unga män som tar hand om sin mamma, sina syskon, sina vänner, som respekterar sin mamma så högt att de är beredda att gå över lik för att försvara hennes heder. Den generation unga män som har sån respekt för sin mamma och hennes slit att de ofta till och med överför denna respekt på sina kvinnliga lärare.

Den generation unga män som har haft sån brist på manliga förebilder att de inte kan slappna av varken i relationen med män eller kvinnor. Den generation unga män som har hjärtan av solitt guld, men som växt upp medvetna om att de betraktas som lite mindre värda, att deras familjer ses som lite mindre värda. Som trasiga, och knasiga, och trassliga problem. Som lärt sig att man måste slåss för att få det man har rätt till. Vare sig det gäller underhåll, jobb, utbildning eller respekt.

Alla pappor är inte kassa pappor. Men de kassa papporna finns. Och de är många. Många fler än vad de själva vill inse. De har skapat problemet, och de är ingen del av lösningen.



De här unga männen, förresten, det blir pappor själva just nu. Och varenda en jag sett hittills har blivit en väldigt bra pappa, en närvarande, engagerad pappa som finns där, och visar samma respekt för sitt barns mamma som för sin egen.

Det finns hopp för framtiden!