En kloakråtta reflekterar

Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.

skriver professor Bo Rothstein i GP. Uttalandet har föga förvånande väckt viss uppmärksamhet. DN berättar:

Sedan debattartikeln skrevs har kritik riktats mot hans resonemang. Kända samhällsdebattörer och ledarskribenter har öppet ifrågasatt och avfärdat hans idéer om vad som egentligen gynnar demokrati.

Inte heller i bloggosfären skräder man orden.

– Andelen hatmejl, stämplingar och påhopp har ökat dramatiskt. Det är inte behagligt men det får jag ta. Om jag ser saker som jag menar är ohälsosamma för demokratin måste jag lyfta fram dem, säger statsvetaren Bo Rothstein och summerar den senaste veckans debatt.

– Det blev ett intressant test. I och med artikeln fick bloggvärlden chans att visa att jag hade fel, men det gjorde de inte, konstaterar han.

Rothstein är förvånad över att den kritik han fått, forsätter DN berätta:

Ja, jag är förvånad över hur så många kända debattörer sällar sig till fel sida. Och hur de kan ha en sådan acceptans för rasistiska påhopp förstår jag inte, säger Bo Rothstein.

Själv är jag inne på min tredje blogg. Den första försvann med ett kraschat webhotel. Jag saknar den fortfarande, jag skrev på engelska på den tiden och fann många intressanta människor världen över. Jag tappade bort varenda en när hotellet kraschade, och har bara återfunnit en handfull.

Den andra fick jag stänga på grund av en enda man. Jag hade ingen förhandsgranskning på kommentarerna på den tiden, och hans hat mot mig spred sig från [en annan plats i Cyberia] och han blev tillslut så hotfull och personlig att jag helt enkelt la ner bloggen och startade en ny.

Jaha, tänker ni, varför berättar kloakråttan detta? Bara för att visa att trots att kloaken kan vara både kladdig och lukta illa, att här finns gift och fällor, och en och annan riktigt vidrig person, så är vi här för att stanna. Oavsett om vi pratar om mode, recept, stickning och dylika trivialiteter, eller bloggar om politik, golf, litteratur med hårda pärmar eller annat som passar i finare salonger så försvinner vi lika lite som de råttor som då och då stoppar upp näsan irl.

Vi fanns här innan du fick spaltutrymme, Bo, och vi finns kvar när du försvunnit in i glömskan.