Syndabocken

Metabolism påminde mig om ett tankeutbyte vi hade i juli, kring hur media och politiker elegant och i samklang manipulerar vår bild av hur vi ser oss själva och varandra, som kvinnor och män, som unga och gamla, som rika och fattiga, medborgare och motborgare.

Vi är på väg nedåt just nu, hur djupt ner vet vi inte än, det är inte längre en nyhet. Lågkonjunktur, konkurser, arbetslöshet, en nedåtgående spiral där det trygga samhälle vi hade igår plötsligt är långt borta. I det samhället finns inte plats för alla, det finns inte plats för invandrare, det finns inte plats för gamla, det finns inte plats för kvinnor, det är vi alla överens om. Det blir plötsligt rimligt att prata om kontrakt för invandrare kring svenska värderingar, att höja pensionsåldern för att inte behöva låtsas om att vi blir äldre och skruttigare, och att manipulera kvinnor till att snällt stiga av arbetsmarknaden och lämna plats åt dem som behöver.

Visst är det en komplott på gång, det är lågkonjunktur på gång och kvinnorna bör därför genast sluta kräva lika rättigheter och otrevliga saker som lika löner och heltid i lika hög grad som män. Istället bör de övertygas om dels sin egen underlägsenhet, biologiskt påvisad helst, och intalas att de i själva verket mår väl av att gå hemma och pyssla och ta hand om krukväxterna och barnen.

skrev jag i en kommentar till Metabolisms blogg 25 juli och här står vi nu, med utredningar som sägs visa att kvinnor med höga betyg blir lärare som är dåliga för pojkar, att kvinnor far illa av att blogga och vi hör återigen om hur mycket bättre barn mår av att gå hemma med mamma... som givetvis är hemma och bakar bullar, inte sitter på café och dricker latte.

Och vi har sett det förut. Och vi kommer att se det igen.