Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg

onsdag 20 maj 2009

Elitklasser, kan det va' nå't?

Om profilklasser i t ex matte skriver ChristerMagister. Han pekar på risker både för utvecklingen av skolan och utvecklingen av samhället, för eleverna i dessa profilklasser och för eleverna utanför. Han tvivlar, och jag instämmer med honom, på att det kommer att tillföras resurser för dessa klasser, utan resurser kommer att omfördelas och tas från vanliga elevers tilldelning.
Om jag trodde att man kunde införa profilklasser utan att det drabbade de andra eleverna och utan att hela skolsystemet och samhället i övrigt förändrades till det sämre så skulle jag vara helhjärtat för, men så tror jag inte att det är. Profilklasser innebär en försämring av utbildningen för övriga elever, vissa risker för de som går i profilklass och dessutom ett mer segregerat samhälle; och segregationen ligger redan på en farlig nivå!
Föga överraskande framställs det hela något annorlunda i svenska tidningar. Enligt Expressen, som förefaller luta sig på SvD som främsta källa, handlar det om att "Superelever ska kunna gå i superklasser. Och det ska bli möjligt att gallra fram eliten med antagningsprover" Det finns profilklasser i både matte och annat redan idag, men till skillnad från profilklasser, eller elitklasser som tidningarna föredrar att benämna undervisningsformen, i t ex musik eller idrott så är antagningen geografiskt styrd. Detta reagerar Jan Björklund på, berättar bland andra Aftonbladet som använder samma källa som Expressen:
De mest motiverade eleverna riskerar att inte få komma in i profilklasser för teoretiska ämnen som fysik och matematik, säger Jan Björklund (FP) till Svenska Dagbladet.
– Elever som är studiebegåvade ska ha rätt att utvecklas oavsett vilket ämne de är duktiga i, säger utbildningsministern som anser att dagen regel är märklig.
Ordföranden i lärarförbundet instämmer i den artikel som Sydsvenskan och DN delar på:
Ordföranden i Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner anser att det ska ”vara tillåtet att vara duktig i matematik” liksom det är ”tillåtet att vara duktig i idrott och musik. Intagningstester är ”inget dramatiskt”, säger hon.
Socialdemokraterna är inte lika positiva till förslaget, berättar SvD:
Marie Granlund (S), skolpolitisk talesperson, är kritisk till att sökande till profilklasser med teoretisk inriktning ska sållas med hjälp av tester.
–Jag ser matte , svenska och engelska som en medborgerlig rättighet. Det är ämnen som alla behöver. Alliansregeringens utbildningspolitik kommer att ”skikta samhället”, anser hon, och ser proven som ytterligare ett bevis på Jan Björklunds sorteringsskola.
–OECD och andra pekar på att den sammanhållna skolan, där man inte gör tidiga val och inte sorterar, är den mest framgångsrika, säger Marie Granlund.
Givetvis är matte, svenska och engelska medborgerliga rättigheter! Men detta utesluter inte möjligheten att elever som finner dessa ämnen mer fascinerande än genomsnittet tillåts fördjupa sig i sina intressen, gräva ner sig i formler eller grammatiska finesser och förtjust utvecklas tillsammans med likasinnade. Precis på samma sätt som idrottsintresserade elever blommar upp i andra ämnen när de tillåts ägna sig åt sina intressen på skoltid, som musikintresserade elever plötsligt börjar trassla upp de bekymmersnystan ekvationer utgjort när de får lov att ägna ett par timmar var dag åt skalor och harmonier så utvecklas matematikbegåvningar även inom andra ämnen när de ges utrymme att ge sig hän åt sina specialområden.

Jaha, men resten då? De där vanliga grå eleverna utan någon speciell begåvning inom något område? Vet ni, de finns inte. Det finns inga elever utan någon speciell begåvning. Jag har aldrig under hela mitt liv (jag är rätt gammal dessutom) träffat någon enda människa utan någon speciell begåvning. Jag har träffat människor som tryckt ner sin begåvning, som dolt den, som skamsna viftat bort den med att 'det är väl inget' eller som inte vågat utveckla den för att de ständigt sett människorna omkring sig som mer begåvade. Det betyder inte att de inte, var och en, besuttit en alldeles fantastisk begåvning!

Elever som är väldigt begåvade inom ett ämnesområde förstår ofta saker och ting redan vid första genomgången, ibland rent av innan. Det innebär att de kan bli både understimulerade och uttråkade när någon frågar om, när saker repeteras och tas om till fromma för dem i gruppen som inte besitter just den sortens begåvning. Detta leder ofta till att den som egentligen inte förstått ändå väljer att tiga eftersom, tja, hur kul är det när folk stönar och himlar med ögonen när man frågar? Man lär sig mer om man får fråga om det man inte förstått, och man förstår förklaringar bättre om man inte känner att folk omkring en på alla vis försöker signalera att man är korkad. Genom att tillåta elever att tillsammans med likasinnade utveckla sina specialområden skapar vi utrymme för övriga elever att fråga och förstå, och för lärarna att förklara och stimulera utan att ha dåligt samvete för att de som är specialbegåvade inom ämnet sitter understimulerade trots att normalsluga inte hinner med.

Det här med antagningsprov, då, det innebär ju att alla som vill inte kommer att antas i dessa klasser? Ja visst gör det, och det kan ju tyckas lite orättvist. Men de är nödvändiga, eleverna behöver besitta vissa förkunskaper för att undervisningen skall kunna bedrivas på ett sånt sätt att de tillåts utvecklas. Och dessutom, hur sorgligt det än är, så länge vi har föräldrar som på alla vis försöker få barnen att uppfylla föräldrarnas drömmar, som pushar och driver på över barnens förmåga så behöver vi ha antagningsproven som ett skydd för de barn som kanske inte alls har sin begåvning inom just matte, bara föräldrar som önskar att så vore fallet.

Du har visat många sidor jag inte gillar, Jan, men det här är faktiskt ett riktigt bra förslag. Du har din begåvning du också.

fredag 15 maj 2009

Lyssna!

Anders Mildner talar i sin blogg om Göteborgsdemonstrationerna 2001.
När chockade reportrar såg chockade demonstranter som slogs mot chockade poliser blev alla parter krigsskadade och kastade förnuftet åt sidan. Butiker vandaliserades, bilar vältes, demonstrater slogs ned, poliser skadades – och journalisterna ropade på hämnd. Det gick inte att föra ett samtal med någon. Det var förklarligt, men knappast försvarligt.
Jag var inte där, men jag träffade många som var. Jag träffade dem innan de åkte, optimistiska och ivriga, glittrande av ungdomlig övertygelse om att de kunde, att de skulle, göra något som skulle göra skillnad. De var på väg till en manifestation som skulle höras över hela världen!

Och nog hördes den över hela världen, men inte på det sätt de föreställt sig. Jag träffade dem igen när de kom tillbaka, desillusionerade, chockade, ledsna, förvirrade. Vad hände? Hur kunde det bli som det blev? Varför sågs de plötsligt som fienden? Varför hade ingen lyssnat på vad de ville säga? Mildner skriver:
mitt ibland allt detta hat, förändrades verklighetsbilden för alla ungdomar som var med i Göteborg. Det var den riktiga sorgen, det var det som var mest allvarligt. Och nästan ingen klarade av att se det. Eller var ens intresserad att titta.

Jag har ofta tänkt på Göteborg när jag sett de där meningslösa våldssammandrabbningarna som flammar upp på ”gatufester” då och då. Det går inte att försvara, men antagligen att förklara. Började det i Göteborg? Kanske för vissa. Man sår lite vad man skördar och när jag 2003 följde en grupp unga Irak-krigs-demonstranter, lyfte alla upp Göteborg 2001 som den viktigaste händelsen som format deras politiska idévärld. Det var först då polisen och samhället började betraktas som fiender.
Allvarligt talat, upp med en hand alla ni som på allvar tror att alla dessa protesterande agerande reagerande ungdomar är ute för att slåss och jävlas bara för att slåss och jävlas. Så många? Och hur många tror att de slåss och bråkar för att de inte längre vågar tro på att de kan bli hörda på annat sätt? Vilken lättnad, ni fanns ni också.

Kommer ni ihåg skolskjutningen i Columbine 1999? Jag minns den mycket väl, och jag minns sorgen och skräcken efteråt, och jag minns alla desperata, obesvarade VARFÖR? Marilyn Manson betraktades som mer än indirekt delskyldig eftersom hans musik betydde en del för skyttarna. Hans svar på frågan om vad han skulle säga till ungdomarna i Columbine är klokt, och något jag ofta återvänder till:
I wouldn't say a single word to them, I would listen to what they had to say. And that's what noone did.
Oavsett vad ni tycker om Marilyn Manson som artist så lyssna på vad han säger i det här klippet. Det är viktiga ord:

söndag 12 april 2009

Samtalssabotören

Ni vet hur det kan vara på en fest, inte sant? Tjo och tjim och faderalla, alla glada och festliga och så rätt som det är finner man sig stående i köket tillsammans med någon klok människa. Man småpratar om ditt, man filosoferar om datt, och rätt som det är finner man gemensam mark och samtalet fördjupas, utvecklas, invecklas, insikter och åsikter utbyts och förenas.

Kort sagt, man har riktigt trevligt, och man skulle gärna fortsätta samtalet tills gryningen slår till.

Men det är inte gryningen som slår till, utan samtalssabotören. Hon kommer in, jo, nio gånger av tio är det en hon, mitt ibland nattfilosoferna och hojtar något i stil med: Men inte ska ni stå här och ha tråkigt! Kom in och var med oss andra istället!

Och därmed är det vindlande samtalet dött. Även om man försöker går det inte att bygga upp mer än en blek, stapplande kopia som inte kommer långt. Stämningen är krossad. Samförståndsmolnet skingrat. Insikternas stund förbi.

Bäste samtalssabotör, det finns en tid för glada tillrop. Den är inte när vindlande kloka samtal om livet, världen, samhället, kulturen och konsten utspelas.

Just sayin'

Godnatt värld, jag hoppas du finns kvar i morgon.

tisdag 2 december 2008

En förlorad elev återvänder

Det är dags att slakta den gödda moroten och laga till en festmåltid! Den förlorade eleven, den som verkade gått vilse mellan hägg och syren, återvänder, jubel, klang och glädje.

Tänk så glad man blir för att se att det finns de som inte ger upp utan kommer igen och försöker en gång till.

Vi firar det med musik!

söndag 30 november 2008

TYR

Jag minns deras första Sverigespelning som vore det igår. Det är småväxta killar, unga, och de såg lite bortkomna ut där de stod på scenen för att öppna för Amon Amarth. Uppklädda till tänderna i brynjor och läder tittade de på varandra, på folket framför scenen som tittade uppfordrande tillbaka på dem, och så på varandra igen som om de ville säga 'vad har vi gett oss in på?'

Så började de sjunga. I stämmor. På färöiska. Och jag blev rent förälskad i dem allesammans!

onsdag 26 november 2008

Trasdockorna

Tiarafeministen Linnéa påminde mig om en låt som jag faktiskt nynnar på då och då, när jag tror och hoppas att ingen hör: Varför skulle det bara vara i barnprogrammen alla är lika bra? Vi behöver lära oss se värdet i trasdockor här i världen.

söndag 23 november 2008

Puppy Love

lördag 22 november 2008

Vinterbröllop

De gifter sig idag, två fina underbara vänner. Och vilken dag de valt! Rymdblå, glasklar himmel, några fina minusgrader som gör luften sval och skön att andas, fåglasång och snöknarr under fötterna, kan det bli bättre?

Jag önskar dem all lycka, den är de värda!