Ipred-lagen bidrar till skydd för pedofiler

I SvD skriver uttalar sig André Rickardsson i egenskap av IT-säkerhetsexpert. Han varnar för konsekvenserna av att göra lagliga identitesskydd på nätet mer eftertraktat, och som en följd därav tillgängligare, billigare och effektivare.

Hittills har det inte funnits några incitament för den breda massan att skaffa anonyma ip-adresser men om lagstiftningen går igenom som planerat kommer den marknaden att explodera, säger Rickardsson, som också har ett förflutet som avdelningsdirektör på Säpo och departementssekreterare inom regeringskansliet

I samma artikel uttalar sig också kriminalinspektör Björn Sellström vid Rikskriminalens barnporrgrupp:

De personerna som vi jagar är inga avancerade internetanvändare. I dag är det inte särskilt många av dem som är anonyma på nätet. Men om det kommer fler billiga och enkla anonymitetstjänster i takt med en ökad efterfrågan så finns risken att fler får upp ögonen för dem

Också Gottfrid Svartholm får uttala sig i artikeln:

Att ipred-lagen kommer öka efterfrågan för anonymitet bekräftas av Gottfrid Svartholm. Han är en av Sveriges mest kända hackare och driver företaget PRQ som bland annat erbjuder olika anonymitetslösningar.

– Hittills är det mest tekniskt intresserade som köper våra produkter. Men vi hoppas kunna sälja mer till mer vanliga internetanvändare. Marknaden ser ljus ut, säger han.

Per Ingvarsson låter André Rickardsson avsluta artikeln:

I inget fall har det i någon tingsrätt bevisats vem som har haft fingrarna på tangentbordet då olaglig fileningen har genomförts. I det enda målet som gått vidare till hovrätt har innehavaren av internetabonnemanget friats då åklagaren inte har kunnat styrka vem som satt vid datorn, säger André Rickardsson.

– Trots att hovrättsdomen borde vara vägledande fortsätter tingsrätterna att döma innehavarna av internetabonnemangen utan att det är styrkt vem som satt vid tangentbordet.

Enligt André Rickardsson är risken att lagen slår mot fel personer:

– Majoriteten av de som fildelar är tonåringar. Dessa har inte egna internetabonnemang, utan det är oftast en förälder som står för abonnemanget.

Jag vet inte, men nog tycks det som om den diskrepans i sättet att betrakta internet som bland andra belyses i Enligt Min Humla kan komma att ställa till det ordentligt. Trots lagstiftarnas säker välmenande grundtanke.