Vad gör ditt barn ikväll?

Skyltar, reklamsnuttar, annonser i tidningar. Jag undrar om föräldrar läser dem och nöjda klappar sig på magen (eller huvudet, eller om di är viga i ryggen) och tänker 'mitt trevliga barn gör minsann bara trevliga saker'.

Och de flesta, många barn och ungdomar, är trevliga. Lite högljudda, stojiga, stimmiga som ungdomar är, men trevliga.

De allra flesta, men inte alla. Det finns ungdomar som söker adrenalinkicken som finns i att se att man skrämmer någon. Som förföljer lika unga eller ännu yngre flickor på väg hem från träningen, eller kompisen. Som skriker och härjar på bussen bara för att få folk att dra sig undan dem. Som hotar med att klippa till en fjortonåring som klätt ut sig till Halloween, just för att fjortonåringen klätt ut sig. Som rånar, inte för att de behöver pengarna utan just för kicken. Som viftar med knivar bara för att se den där skrämda, spända minen hos den de viftar mot. Som drar omkring och söker efter någon att skrämma, för att känna den kick det ger att ha makten att skrämma någon. Som sparkar in skallen på någon bara för att de kan. Som provocerar bara för att få slå och kunna säga att de blev provocerade.

Och många av dessa kommer från 'fina familjer'. Och de vet att det går att köpa sig fri från straff.

Så föräldrar, vad i helvete håller era ungar på med, egentligen?

Bara för att man blir på gott humör av den

och så för att det är Halloween såklart =)

Добро пожаловать!

Lite goda nyheter: den finsk-ryske varghanne som vandrade in i Sverige har funnit sig en hona, och de har fått valpar. Minst en hanne, kanske fler.

Det var skönt att höra. Inavel är aldrig bra.

Noterade

SvD har en artikelserie om världens framtid, en artikelserie som tydligen gett viss reaktion i bloggosfären.

Det är bra jobbat, SvD, fortsätt så. Bloggosfären är nämligen människor som reagerar, som läst, reagerat och berättar om sin reaktion så att fler kan reagera.

Nyutexaminerad idrottslärare mördad!

För bara ett par veckor sedan mördades nyutexaminerade idrottsläraren Ahmed Ibrahim Ali. Aftonbladet skriver om händelsen:

Sju sitter häktade
SDet var natten mot den 18 oktober som ett bråk spårade ur vid E 4:s infart mot Kista. Tre unga män knivskars.

SVärst skadad blev Ahmed Ibrahim Ali. Han kördes till Karolinska sjukhuset, men hans liv gick inte att rädda.

SSju unga män mellan 16 och 25 år sitter nu häktade, misstänkta för bland annat mord eller mordförsök.

Den unge läraren följdes till graven av tusentals, och beskrivs som en varm, vänlig, omtänksam människa med stort socialt engagemang.

Han var inte kompis med kungahuset, var inte barn till berömd krögare, han tillhörde inte 'det fina folket'. Därför genomfördes inga manifestationer i Stockholms innerstad och inga ministrar eller regeringsrepresentanter syntes på begravningen. Han var ju bara en ung, nyutexaminerade lärare med stort socialt engagemang.

En förlust för hela landet.

Sterling har gått i konkurs

och resenärer förtvivlar. Av vad jag läst i tidningarna hittills verkar det vara semesterresor inom Europa det gäller, tex

Väninnorna Lise Jelsbek, Susanne, Nielsen, Louise Pedersen och Josefine Christensen skulle flyga till Milano på onsdagsmorgonen.
– Det här är väldigt irriterande. Men vi ska fortfarande till Milano. Vi har lyckats hitta nya biljetter men nu blev det mycket dyrare så det blir tyvärr mindre shopping.

och visst förstår jag att det känns lite snopet när semesterresan plötsligt bara försvinner sådär mitt framför näsan på en. Och visst förstår jag att man blir lite bekymrad och frustrerad om man befinner sig utomlands och inte vet hur man ska komma hem, de få biljetter som erbjuds kostar smärre förmögenheter (eftersom det hastigt och lustigt blivit en faslig efterfrågan på dem, får man anta) men glöm inte att det finns alternativ till flyg. Tåg, tex, går härs och tvärs genom Europa, törhända går det att ta sig hem så? Från öarna går båtar in till fastlandet, och det är fred hela vägen.

Värre är det för de anställda som plötsligt står utan jobb. Artiklar om deras frustration har jag inte sett många av.

Miljön

Miljön mår inte ett dugg bättre nu än den gjorde för ett halvår sedan. Media har bara förmågan att fokusera på en enda sak åt gången och just nu är det konjunkturnedgången, men vi människor är mer komplexa än media. Vi kan tänka på flera saker samtidigt.

Använd tygkassar istället för platspåsar så ofta det är möjligt. Du sparar dessutom pengar på det.

Dra ner persiennerna, du spar uppvärmningskostnad och gör av med mindre energi.

Använd heltäckande gardiner, det isolerar också, du spar värmekostnad och gör av med mindre energi. Det blir lite mörkare i rummet men spets fungerar både som ljusgenomsläpp och i alla fall i viss utsträckning isolering.

Åk kollektivt. Inte bara bidrar du till att minska utsläppen, du bidrar också till att trafiken flyter smidigare och därigenom ytterligare minskar utsläppen.

Frosta av frysen. Den fungerar bättre, du får plats med mer och den drar mindre energi.

Var social, umgås med vänner, ät middag tillsammans så ofta ni kan. Ni gör av med hälften så mycket energi när ni lagar maten tillsammans istället för att värma upp två spisar i två hushåll. Dessutom blir det billigare.

Och ingen låter väl längre elektriska apparater som tv, stereo etc stå på standby? Nej, det var på nittiotalet man behövde nämna sånt. Skönt.

Slutkommentaren för den här gången gäller både miljö och konjunktur: håll ihop, samarbeta, och lämna ingen utanför.

Hjältar

Än en gång har jag glädjen att berätta om ytterligare en av mina gamla elever här. Aftonbladets serie Svenska Hjältar berättar idag om Erik Mattiasson och Hannes Ivarsson som i vintras utan en sekunds tvekan avbröt ett våldtäktsförsök, såg till att flickan fick hjälp, jagade ikapp våldtäktsmannen och höll kvar honom tills polisen kom.

Hjältar är inte något speciellt folkslag. Hjältar är vanliga människor som gör ovanliga insatser när det behövs.


Hannes Ivarsson till vänster, Erik Mattiason till höger

Jag fick en fråga irl som får ett långt och snårigt svar här:

Börsen faller igen, Carnegie i fritt fall beviljas miljardkredit av Riksbanken, Swebank brakar nedåt och Nordea ligger inte långt efter, berättar DN. Lågkonjunktur, ökande arbetslöshet, stillastående bostadsmarknad, ökade matpriser, vidgad inkomskklyfta, sjunkande betalningsförmåga, galopperande inflation, larmen går i media och panikens kalla fuktiga fingrar griper omkring sig. Vad hände? Vi hade det ju så bra! Vart tar pengarna vägen? De kan ju inte bara vara borta, de måste ju finnas någonstans?

Nej, de måste ju inte det. De fanns nämligen inte från början. Pengar är ett sätt att kort uttrycka en överenskommelse mellan två eller flera parter om värdet av en vara eller en tjänst. Ändras överenskommelsen ändras värdet, trots att varorna och tjänsterna är desamma. Vill ingen längre betala över tre miljoner för en etta innanför tullarna är ettan inte längre värd tre miljoner, även om den var det i förra veckan. Vill ingen längre betala mer än en tia för en Carnegieaktie är den inte längre värd mer än en tia.

Vilket äntligen innebär att vi är framme vid själva frågan:

Vill ingen köpa en nyproducerad Volvo (för att andra nyproducerade bilar är billigare, miljövänligare, snyggare, eller för att det är billigare att köpa en begagnad bil, till exempel) är en nyproducerad Volvo värdelös. Då slutar Volvo producera nya bilar, och att betala löner till dem som stått för producerandet, och Volvo slutar köpa delar för att producera nya Volvobilar. Volvo kan inte producera massor av bilar som ingen vill köpa, och de kan inte betala löner utan att få in några pengar för sålda bilar. Det i sin tur innebär att de som tidigare fått lön och använt den till att handla varor inte längre kan handla lika mycket. Vilket i sin tur innebär att fler varor tappar i värde, eftersom ingen köper dem. Vilket i sin tur leder till att de som fått lön för att producera dessa varor inte längre får lön, och i sin tur handlar färre varor. Och så vidare.

Så därför är det ett problem för oss allesammans att Volvo måste säga upp en väldig massa människor.

DN för FRA

Ännu en liten behändig övervakningsmanick marknadsförs i DN under den lockande rubriken Så får du koll på dina barn Denna lilla finurliga manick visar med två minuters uppdatering, för dem som så önskar, precis var barnet befinner sig. Man behöver inte ens en dator, en hyggligt modern mobiltelefon duger för att visa sökresultatet.

Vi har tidigare talat om övervakningsmöjligheter i tex mobiltelefoner och jackor, praktiskta, inbyggda i saker och ting som barnen ändå har med sig, så varför skulle föräldrar vilja lägga pengar på denna nya manick, som inte gör just något annat än positionerar ungen? Jo, den har ju faktiskt ytterligare finnesser:

Än smartare blir det med funktionen som Itrace kallar för virtuellt staket. Den gör det möjligt att rita upp ett rektangulärt område på kartan, och sedan ställa in att sms-meddelanden ska skickas till ett valfritt antal mobiltelefoner så snart apparaten lämnar området.

En slags kombinerad barnhage/fotboja helt enkelt, rör sig barnet utanför tillåtet område tjuter larmet hos övervakarna. Föräldrar, lärare, vilka mer man nu kan tänkas engagera till att hålla ögonen på ungens irrfärder.

Föräldrar, låter det inte tryggt? Tänk att alltid kunna ha koll på ätteläggen!

Nej, föräldrar, jag menar inte att detta är något ni skall jubla över och genast slänga pengar på. Prata med era barn istället, och lyssna på dem. Fråga vart de tänker ta vägen, och ge dem möjlighet att visa att de är både pålitliga och kloka.

Apparaten är varken utrustad med kamera eller mikrofon, men det torde vara enbart en tidsfråga innan även den tekniken ställts till förfogande för föräldrar med övervakningsönskemål. Då blir det möjligt att både se vem barnet umgås med, och höra vad de pratar om.

Infontologi fäster vår uppmärksamhet på en liten detalj DN i sin iver att presentera det nya spännande tillskottet i övervakningsmaskinparken glömt att ta med. Artikeln är tagen från Ny Teknik och avslutas med en liten intervju:

Lena Nyberg, chef för Barnombudsmannen, vad tycker du om positionering av barn?

– När föräldrar och barn kommer överens om att använda den här typen av teknik för att skapa trygghet, då kan det vara ett positivt verktyg i föräldraskapet.

– Men om man däremot skulle lura den på sitt barn, eller tvinga barnet att ha den mot sin vilja så är det en enorm integritetskränkning.

– Tekniken kan till och med användas i direkt olagliga syften där föräldrar vill hålla koll på var barnet befinner sig för att bestraffa barnet om det gör saker som inte accepteras av familjen.

Om man så önskar, kan man fundera en stund på varför Anders Thoreson valde att utelämna de sista raderna ur artikeln. Man kan också fundera på varför artikeln publicerades i Ekonomidelen.

Tio år sedan Backabranden

viktigt att också förstå varför huvudmannen tänt på.
- Och det tror jag är klarlagt. Han kände sig kränkt av att arrangören tog betalt av kompisar.

Varför känner sig en ung man så ända in i benmärgen kränkt av att inte få det VIP-bemötande han upplevde sig ha rätt till?

Tidningarna är fulla av reportage kring Backabranden för tio år sedan. Jag var inte där, det är inte min historia att berätta.

Istället vill jag be alla att fundera över vad vi kan göra, i lågkonjunktur, stigande arbetslöshet, fallande börser i en värld där miljön snart faller samman helt omkring oss, för att förebygga fler backabränder? Vad kan vi göra för att unga män och unga kvinnor skall ha så mycket självkänsla och styrka att de inte längre känner sig kränkta av att bli bemötta som alla andra?

IDOL

Jag fuskar, jag tittar inte på Idol, men jag brukar kolla igenom låtarna på tv4s hemsida under helgen. Det känns dumt att inte ha en aning om vad det är folk pratar om när de pratar om Idol, och det händer ibland att folk gör det. Oftare än ibland, faktiskt. Årets upplaga har varit ett enda stort gäsp, det har varit svårt att ens hitta något att humma om, men den här veckan glimtade det plötsligt till. Jag har dragit mig, ABBA-tema, njaä, nä.... jag tyckte inte om ABBA på sjuttiotalet, jag tycker inte om ABBA nu, så det tog emot, men jag tog mig i kragen och fann någon som faktiskt lyfte hela grejen:



Finns mer på YouTube:

Att vara obekväm

Leif GW Persson blev, enligt Expressen idag, obekväm på börsen. För ett litet antal år sedan hade det betytt att börsen upplevt Leif GW Persson som obekväm, besvärlig, i vägen, störande, irriterande, frustrerande. Kanske var det så att han snokade omkring och avslöjade skumraskaffärer? Det är ju sånt han brukar ägna sig åt, kriminolog som han är. Kanske var det så att han tjänade för mycket på sina investeringar, så att de andras blev mindre värda?

Nej, varken eller.

Det var nämligen hr Persson själv som upplevde att det här med börshandel inte kändes helt bekvämt. Han anade ugglor i mossen, han såg orosmoln vid horisonten, han fick en känsla av att en hund låg begraven och kände det osa katt.

Efter flera års uppgång på aktiemarknaden blev Leif GW Persson obekväm och kände att det var dags att flytta sina pengar från börsen

skriver Expressen. Det är intressant att se hur det amerikanska 'he was uncomfortable' numera inte bara översätts rakt av av stressade och/eller okunniga översättare till 'han var obekväm', utan också letat sig in i vardagssvenskan. Lars Lindström, som skrivit artikeln, utmärker sig sällan för någon högre stilistisk förmåga, men i det här fallet har han snarare anslutit sig till gällande praxis än trampat i klaveret.

Visst är det lite intressant att se hur ord och uttryck rätt som det är börjar användas, förstås och accepteras på ett helt nytt sätt?

camorran och lågkonjunkturen

Konjunkturnedgången är utan tvekan här och finanskrisen gör att den får ett betydligt snabbare förlopp än den annars skulle fått

skriver Pia Gripenberg i DN. I Sydsvenskan skriver Maja Lundgren om Neapel, om sin bild av ett Neapel där hon under ett års tid levde och fascinerades:

Att bo i ett camorrakvarter, som jag gjorde under närmare ett år, är att successivt lära känna ett janusansikte. Med risk för att låta pompös skulle jag vilja säga att Neapels dubbelnatur är människans. Vardag, gemyt, små bestyr, snicksnack, sköta sitt – och så en plötslig grymhet.

Det är en empirisk sanning att verkligheten påverkas av observationen. Det kan bli en chockartad historia när verkligheten är camorra

Hon berättar om hur året hon bodde i kvarteret var ett ovanligt lugnt år

Två mord inträffade med några månaders mellanrum. Det är inte mycket för att vara där. Båda skedde på min parallellgata, Via Emmanuele De Deo, och jag bröt mot skjutjärnsjournalistikens regel nummer ett: jag grät.

Janusansiktet: efter ett mord såg jag många dystra och deprimerade ansikten, men där fanns också eufori. Jag tror inte att det var fienders glädje över en död konkurrent, utan dödskult – den som gör att det inte är ovanligt att folk uppehåller sig vid mordplatser, ungefär som det finns folk här i Sverige som åker till trafikolycksplatser. Blodet på Via Emmanuele De Deo fick vara kvar tills det regnade bort.

Människooffer, ett primitivt sätt att vitaliseras. Kusligare än frosseriet var kanske likgiltigheten

Hon fortsätter sin artikel med att citera Roberto Saviano:

”Hur gör jag för att säga till min hemtrakt att den måste upphöra med att låta sig klämmas mellan de starkas arrogans och de svagas feghet?”

I den verklighet jag rör mig igenom till vardags ser jag hur de som har pengar och resurser i allt högre grad stänger in sig bakom murar och vakter. Vilken slags samhälle är vi på väg emot? Svensson skriver:

En svag stat och social misär är grunden till de kriminella gängens makt. Vi får inte låta den borgerliga regeringen skapa en liknande situation i Sverige genom sin aprivatiseringar och nedskärningar. Därför borde det satsas mer pnegar på förskola, skola och fritidsverksamhet för barn och ungdomar. privtaiseringar som ökar klassklyftorna och misären bör stoppas. Återkommunalisering, återförstatligande etc bör ske. Nivåerna i a-kassa, sjukersättningsssystem osv bär återställas osv

och hänvisar oss till Tomas Lappalainens artikel i AB där Lappalainen berättar om ett land där statens svaghet, i ekonomisk såväl som inflytelseaspekt, lämnat utrymme för en samhällsmodell vi känner igen från sagor och berättelser, en samhällsmodell där vapenmakt och allianser styr, där den styrande gruppen idag i morgon kan vara utbytt, död och ersatt av en helt ny.

Det är om mörkret i den här världen Savianos lysande bok berättar. Men hans stora poäng är att visa hur denna syditalienska värld där lagen är så svagt förankrad har visat sig ha stora konkurrensfördelar när just lagar och regler tappar sitt grepp i en framrusande globalisering. Där många andra företagare tror att de kan luta sig mot någon sorts spelregler så vet klanerna exakt när det blir mer lönsamt att skjuta ihjäl konkurrenten snarare än att göra affärer med honom. Fri konkurrens i vanlig västlig mening är en skyddad verkstad jämfört med camorrans verkligt fria konkurrens.

En stat utan inflytande och kraft öppnar dörren, lågkojunkturen gör människors situation än mer utsatt. Här i Sverige säljer staten ut sitt inflytande och ger privata intressenter utrymme att ta över, sjukvård, skolor, vägar, myndigheter. Det är en god idé att se med vakna ögon på världen.

minnesmanipulering

I Fantasy, Science Fiction och andra slags berättelser förekommer det ibland minnesmanipulerande. Vanligen är skurken inblandad i detta på ett eller annat vis. Antingen är det skurken som manipulerar och raderar någon annans minne i akt och syfte att vinna makt, fördelar, prylar och status, eller så blir skurkens minne raderat för att han skall kunna anpassas till samhället och bli en kugge i systemet, eller rent av en hyvens kille att lita på. Ibland handlar det om att radera verkningar av tidigare manipulationer för att återställa en bra snubbe, som av skurken hypnotiserats eller manipulerats på teknologisk eller magiskt väg för att bli en dålig snubbe.

Aftonbladet berättar glatt att nu är vi där. Nu manipuleras minnet på möss, och det är bara en tidsfråga innan vi kan börja manipulera minnet på människor.

Det känns inte odelat positivt. Faktum är att jag har svårt att se det positiva med minnesmanipulerande överhuvudtaget.

Hur vet vi om våra minnen faktiskt har raderats, när de har raderats? Det vore ju enkelt att radera minnet av raderandet, när man ändå är igång, vore det inte?

Fundera en stund på vilka perspektiv det öppnar.

Barns språk och barnspråk

Barn uppskattar inte alltid att det talas barnspråk till dem, tvärtom, fick jag mig berättat idag. De kan bli irriterade och känna sig dumförklarade, känna att de vuxna som talar extra tydligt, extra långsamt och verkligen anstränger sig för att använda ord barnet förstår inte alls är hänsynsfulla utan nedlåtande.

Särskilt vanligt är det bland barn i trotsåldern.

Många barn föredrar att vuxna pratar till dem som vore de vuxna istället. Då känner de att de bemöts som individer på allvar. Är det så att de inte förstår frågar de. De uppskattar också att bli ombedda att inte avbryta eller ta över all uppmärksamhet, det får dem att känna att deras egna ord också kommer att tas på lika stort allvar, och att de också kommer att få pratat till punkt.

Tänk på hur Astrid Lindgren talade till barn: ämnen de kan relatera till, men inte på död och pina saker de helt känner igen, barn mår precis som vuxna väl av att vidga sina vyer och lära sig mer om det mesta, på ett respektfullt vuxet språk som inte värjer för vare sig svåra ord eller krångliga ordvändningar.

Föredömligt.

Didaktik

Didaktik är, enligt susning.se, läran om undervisning.

Didaktik kan ses som den teoretiska delen av pedagogik. Vid lärarutbildningar fokuseras didaktiken med motiveringen att det ska vara det verktyg som läraren ska analysera och arbeta pedagogik (sin egen undervisning) med.

När jag gick på lärarhögskolan, i en annan tid i en annan värld, fick vi defintionen 'att sovra i stoffet', och inte just så mycket mer förklaring. Lektionerna i ämnet var osammanhängande, flummiga och visserligen lite roliga ibland, men inte just så givande. Idag hade jag en liten givande diskussion kring just detta med en klok och nyfiken person, och tvingades definiera lite grann för mig själv vad begreppet innebär på riktigt, i skolvardagen.

Min uppgift som lärare är inte, som jag trodde de menade på lärarutbildningen, att välja ut vilka texter eleverna ska läsa, vilka uppgifter de ska göra och vilka övningar vi kan hoppa över. Nej, min didaktiska uppgift är att förmedla till eleverna vad som är oundgänglig, vad som är viktigt och vad som är bra att känna till. Att berätta för dem om saker som de egentligen inte på död och pina behöver känna till, men som vara kul att ha hört talas om eller bra att veta för att få en djupare förståelse för det som är viktigt, och visa dem på mönster och system.

Så, ungefär, kom jag fram till att jag nog tänker till vardags.

Kulturfyran

Veckans kulturfyra rör sig i rysliga mönster:

Här är frågorna:

1. Vampyrfilmen har premiär på fredag. Vad tycker du om vampyrer?

En intressant, tankeväckande mytologisk skapelse. Symbolismen är tydlig: en varelse med övermänsklig styrka och förmåga, vars makt inte bara bygger på förmågan att suga ut människor, bokstavligt, utan också på den blandning av skräck och beundran varelsen sprider omkring sig. Varje människa som sitter i någon form av maktposition borde ägna en stund då och då åt att meditera över vampyrer, så att man inte riskerar att bli en själv.

2. Vilken skräckfigur tycker du är hemskast eller mest skrämmande?

Det finns inga mytologiska skräckfigurer som är lika skrämmande som en människa i maktposition som tappat det mänskliga perspektivet och börjar prioritera bort individer eller grupper av individer.

3. Vilken är din värsta skräckupplevelse?

När jag insåg precis hur kalla och inhumana människor kan vara, hur lätt det är att manipulera en mobb och hur enkelt det är att få folk att betrakta andra människor som främmande varelser. Och hur svårt det är att styra en mobb och att få folk att se andra människor som just människor.

4. Vilken är den bästa skräckfilmen eller thrillern eller rysaren?

Silent Hill, tror jag, eller kanske the Others? Nej Silent Hill väljer jag, den är så innerligt sorglig!

Biljett nu

Aftonbladet har bestämt sig för att titta på hur det går till när eftertraktade biljetter släpps, säljs och distribueras via svarta marknaden här i landet. De har valt att fokusera på Metallica, där 30 000 biljetter sålde slut på trettio minuter. Ticnet lyckades alltså kränga 1000 biljetter i minuten under en enda morgonhalvtimme, visserligen båda via nätet och via telefoner. Det är många biljetter på kort tid det. Under eftermiddag återfinns mängder av biljetter på svarta marknaden för uppemot tiodubbla priset:

hur kan 30 000 biljetter försvinna så snabbt för att direkt dyka upp på svarta börsen?

Då hade priserna redan trissats upp från det ursprungliga priset på mellan 450 och 750 kronor till uppemot 4 000 kronor.

Styck.

Aftonbladet har en källa, ett vittne till hur fusket faktiskt går till, rent konkret:

En uppgiftslämnare blev i går vittne till hur en anställd på ett av landets ATG-ombud strax efter nio på morgonen matar ut biljetter. Butiken är då helt tom på kunder.

– De öppnar klockan tio så jag tyckte att det var konstigt. Att de hade stängt för allmänheten men ändå matade ut biljetter, säger källan till Aftonbladet.

Uppgiftslämnaren inser att Metallica släpper sina biljetter på morgonen och blir misstänksam.

En halvtimme senare tar källan själv kontakt med ATG-ombudet. Han utger sig för att vara från en av landets största svarta börsen-sajter.

– Jag tog en chansning och sa att jag ringde från Biljett Nu. Jag frågade: ”hur går det med biljetterna?” Då säger de: ”jo, det går jättebra. Jag har fått ut ungefär 200 biljetter och totalsumman blir närmare 96 000 kronor.”

Aftonbladet funderar över vad man kan göra åt problemet, försök med köparens namn på biljetten blev alltför otympligt, att begränsa antalet återförsäljare drabbar många som bor utanför de stora tätorterna.

livescenens främsta aktörer – biljettleverantören Ticnet och konsertarrangören Live Nation – måste försöka att få en större kontroll över biljettflödet. Både på nätet och i biljettluckorna.

Annars kommer de stora stjärnornas Sverige-besök fortsätta att vara ett skämt där fansen förlorar och hajarna simmar lugnt.

ryter ABs Markus Larsson, medan Ticnet och ATG berättar att de ska utreda det påstådda fusket. Men Aftonbladet berättar också

Att sälja konsertbiljetter till ockerpriser kan vara helt lagligt.

Det menar Monica Rodrigo, chefjurist på Ekobrottsmyndigheten.

– Allt beror på vilket avtal Ticnet och ATG-ombuden har träffat. Står inget där om att man inte får sälja vidare biljetter till överpriser, så är det ok. Regleras det däremot i avtalet, så betyder det avtalsbrott, som kan ge skadeståndsstraff, säger Monica Rodrigo.

Så hur får man stopp på svartabörshajarna? Det finns bara ett sätt: låt bli att handla biljetter på svarta marknaden. Så länge någon är villig att betala 4000 spänn för en biljett kommer biljetter att säljas till det priset, det enda sättet att få slut på svarthandeln är att låta bli att köpa.

FRA i skolorna

Jag avslutar, för den här gången, min lilla serie om FRA i vardagen med att konstatera att registrering av människors handlande också finns i skolorna. I skolmatsalar, närmare bestämt, där gratisätande tydligen är ett gigantiskt problem.

Uddevalla gymnasieskola har sedan 1997 låtit elever visa fingeravtryck för att få äta i skolans matsal. Med 4 000 elever menar man att det är svårt att kontrollera vilka de verkliga eleverna är.

– Vi tycker att det är ett bra sätt att hålla ordning på vem som har rätt att äta i våra matsalar. Systemet infördes redan 1997 när vi inte hade fri skolmat. Nu när vi har det tycker vi ändå att det är ett bra sätt att se till att obehöriga inte kommer in, säger gymnasiechef Stefan Einarsson till SvD.se.

Datainspektionen håller inte med, att registrera elevers fingeravtryck är olämpligt och integritetskränkande.

– Att registrera biometriska uppgifter på det här sättet är onödigt och integritetskränkande. Vad det gäller syftet så finns det andra metoder som inte går ut på att registrera uppgifter som man skulle kunna använda istället, säger Patrik Sundström, jurist på Datainspektionen till SvD.se [...] Stefan Einarsson tycker inte att resonemanget håller.

– Det här är ett slutet system som ingen kan komma åt. Det finns ingen anledning att misstänka att elevernas uppgifter skulle hamna i fel händer, säger han till SvD.se.

Men Datainspektionen håller inte med.

– Det finns inget rättsligt stöd för att samla uppgifterna. Då spelar det heller ingen roll hur man skyddar uppgifterna, säger Patrik Sundström till SvD.se.

Och det stoppar in vid skolmatsalar, nej, när man väl har registrerat eleverna kan man ju lika gärna använda sig av uppgifterna på fler håll:

Stefan Einarsson tänker inte ge upp.

– Vi kommer att fortsätta med det här tills ett domslut som visar på annat kommer. Jag kan tänka mig flera användningsområden, till exempel inträde till olika datasalar och inloggningar.

Och tänk så behändigt om någon en dag råkat göra något bus på skolan, fingeravtrycken finns ju redan registrerade och förövaren står lätt att finna. Alla de tinderögda, skönlockiga eleverna med knästrumpor, väna leenden och färskt vetebröd i sina väskor har inget att frukta, elevkullar har registrerats i över tio år och de har inte farit illa av det.

Stefan Einarsson själv är inte registrerad, avslutar SvD sin artikel, han avstår att äta i skolans matsal. Trots att systemet är så säkert och uppgifterna så väl skyddade. Så kan det också vara.

FRA inom familjen

De stora mobiltelefonileverantörerna erbjuder familjeabonnemang, om någon nu till äventyrs missat det. Man får vara rätt sträng för att missa det, erbjudarna är mycket energiska och brukar inleda med frågan 'ursäkta, vad har du för mobiltelefon?'.

Dessa abonnemang ger gratis sms och nästan gratis telefonsamtal (ibland tvärtom) inom familjen. Utomfamiljssamtal kostar vanligen, så har man tonårsbarn är det en ren förlustaffär, de har ju större behov av att prata utanför familjen, kompisar och kompisars kompisar är mycket viktigare än familjen. Därför har de funderat, telebolagen, och kommit fram till att det här med övervakning och FRA är ju i ropet, så:

Bolagen lockar också med andra tjänster i familjepaketen. Det kan röra sig om allt från fria samtal till ett fast nummer, gratis kostnadskontroll, kalender med sms-påminnelser eller en positioneringstjänst där man kan se var familjemedlemmarna håller hus.

– Man får upp en kartbild på displayen där man kan se var familje-medlemmen befinner sig, säger Per Schelin på Tre som, liksom Telenor, har bakat in tjänsten i familjeerbjudandet.

Jag är säker på att alla tonåringar i Sverige jublar över vetskapen om att mamma med ett enkelt knapptryck på sin mobil kan se att de inte alls befinner sig i slöjdsalen och stickar vantar som de borde, utan istället sitter på fiket nere vid ån. Tonåringar är inte dumma, många mobiltelefoner kommer att 'glömmas' hemma på morgonen, i skåpet i skolan, stoppas i kompisens väska etc, trots telebolagens entusiasm:

vi ser främst att det är föräldrar som använder sig av den här tjänsten för att känna tryggheten att veta var barnen befinner sig. Sen är det en väldigt rolig och social tjänst om man befinner sig på stan och exempelvis vill fika med en annan familje-medlem, säger Per Schelin.

Man kan ringa dem också. Man kan rentav avtala i förväg. Även om det kanske är lite gammaldags.

FRA på ICA

Paranoia skänker mening åt livet, skriver Johan Hakelius i AB, samtidigt som bland andra DN och SvD berättar om ICAs kartläggning av kunders shoppingvanor med hjälp av ICA-korten.

Syftet, säger ICA, är att kunna rikta rabatterbjudanden och reklamkampanjer till kunderna utifrån kundernas intresse. Den som har stora hundar och således köper mycket hundmat (handlar kanske inte direkt hundmaten på ICA, men detta är ett hypotetiskt exempel) uppskattar alla gånger fem procent rabatt på hundmat mer än den som har en liten högfärdig siames därhemma. Den som köper mycket chips blir glad för ett introduktionserbjudande på de nya, persiljesmörssmakande chipsen.

Givetvis görs inte detta av ICAs goda hjärta, utan tanken är att när chipsälskaren går till ICA för att prova de nya chipsen skall han, eller hon, också köpa dipen, läsken, godiset och helst och filmen för kvällen på ICA. Samtidigt är det ju bra om hon, eller han, passar på att köpa med sig frukosten hem för dagen efter. Allt detta till ordinarie ICA-priser, så klart. Alla vinner på det, mest vinner ICA, och alla tycks glada.

Låt oss ge oss själva dagens dos av mening i livet, lite paranoia att krydda lördagen med: alla tycks glada, och gladast av alla blir de som önskar kartlägga varje individs varje handling. FRA brukar behängas med det hundhuvudet, även om de egentligen är ett verktyg som svingas av en större hand, men låt oss för enkelhetens skull använda FRA-beteckningen ändå.

FRA kartlägger mönster och samband. Ni minns sociogrammen, tex, inte sant? ICA kartlägger våra konsumtionsmönster. Inte bara vad vi handlar, utan hur mycket, hur ofta och var någonstans. De vet om vi föredrar kalvsylta eller inlagd sill på julbordet, eller kanske båda. De vet hur mycket bröd vi gör av med i veckan. De flesta av oss har urtråkiga vardagsmönster, likadana som miljoner andra i landet. Men ICA har möjlighet och intresse av att registrera varje persons individuella mönster, och övervakar förändringar i detta. Barn växer upp, vi slutar köpa blöjor och barnmatsburkar och börjar istället handla falukorv och glass. Marknadsföringen ändras, förändringen i mönstret är noterad. Vi handlar plötsligt, under en kort period, dubbelt så mycket mat. Vi har sannolikt gäster. Förändringen i mönstret noteras.

Och rätt som det är har vi en myndighet som finner det av intresse att samköra detta mycket detaljerade register över våra vanor med andra, lika detaljerade. Våra mobiltelefonvanor, våra surfvanor eller kanske våra resevanor?

Storebror ser dig, noterar vad du gör, var du är, vad du äter, hur ofta du tvättar och hur mycket. Avvikelser i mönstren noteras. DN påpekar:

Allt vi köper kanske vi inte vill att vår partner ska veta

Jag vet inte vad DNs Cecilia Jacobsson köper på ICA, men att partnen råkar få veta att någon smugit ner en porrtidning mellan mjölken och blodpuddingen är nog inte det mest skrämmande scenariot. Livet blir bara mer spännande, inte sant?

Hade jag varit terroristledare

och levt undercover som flykting i ett annat land, då hade jag också tagit så okvalificerade lågstatusjobb jag kunnat. Jag hade mörkat mina språkkunskaper, ja, mina kunskaper och kontakter överhuvudtaget och så långt det vore möjligt spelat både liten, dum, oskyldig och ofarligt.

Men det är jag det. Så gör nog inte en riktig terroristledare, bara i små förvirrade skolfröknars fantasi.

Bara en liten aftonreflektion på DNs ledare.

Hej till publiken.

Världens mittpunkt

Är det jag? Bör jag leva mitt liv som vore det jag? Bör vi lära barnen att leva som vore de mittpunkten?

Nä.

Om många sätter igång att leva som om just de vore världens mittpunkt, brer ut sig på andras bekostnad, armbågar sig fram, kämpar med näbbar och klor om platsen där mitt i solen, var tror ni vi hamnar? Hur tror ni världen ser ut?

Jag tror den blir hård, kall och omänsklig.

Själv tänker jag fortsätta försöka leva mitt liv som om världens mittpunkt vore en tankekonstruktion, helt utan beröringspunkter med verkligheten.

Tack, CrimsonAnna, för att du förde mig in på tankespåret.

Vad är skillnaden på barn och hundar?

Magdalena Ribbing svarar på en fråga kring en ouppfostrad hundägare som skrattar glatt och driver med sina gäster när dessa finner det obehaligt med den stora slabbiga hundens närgångna tiggerier vid matbordet. Kommentarer till hennes svar, och till frågan, visar tydligt på ett av de stora problemen med dagens hundägare: de har stora svårigheter att se skillnad på barn och hundar. En Amanda illustrerar tydligt denna problematik i sin kommentar:

Är det då också ok att jag sparkar ner barn som kommer framspringande och vill klappa min hund, eller att jag knuffar omkull de barn som cyklar rakt mot oss utan att föräldrarna säger till dem?

Visst kan man se vissa, ytliga, likheter mellan riktigt små barn och hundar: de går på alla fyra, de dräglar, de tuggar på saker och ting, de slickar ibland på folk, de bökar och uffar och puffar när de vill ha uppmärksamhet.

Men, det finns viktiga, avgörande, skillnader. En av de tydligare är barnens brist på svans. Hundar har sådana. Man kan också titta på öronen, barnen har små, skära, snäckliknande saker, hundars brukar vara mer fladdrande, ludna och större. Den största skillnaden torde dock vara att barnen är människor, riktiga, tänkande, reflekterande människor. De växer upp en dag och blir vuxna, mer eller mindre ansvarstagande, människor. De är inga sällskapsdjur, inga leksaker, inga keldjur som man kan roa sig med ett tag. Hundar, däremot, förblir luddiga, lättledda, kravlösa djur som aldrig kommer att lära sig ta ansvar själva.

En annan viktig skillnad är uppfattningförmågan och förståelsen. Med ett barn som kommer framspringande för att klappa din ohyfsade hund kan du tala. Du kan säga nej, förklara att barnet inte får och säga åt det att springa tillbaka till sin förälder. en hund begriper inte mänskligt tungomål. Nyckelljud kan den lära sig, som 'ALT, STT, FOt, stANNA, enkla, enstaviga kommandon. Vidare kan hunden titta på dig och se medkännande ut, inte på grund av att den begriper vad du säger, utan på grund av att du är dess flockledare och den väntar på nästa kommando.

Jag ser att det är lätt att få intrycket att jag inte tycker om hundar. Det gör jag. Det är ansvarslösa hundägare jag kan ha lite svårt för emellanåt.

Fattigsverige

Christermagister har återigen gjort mig uppmärksam, den här gången på att det idag, den femtonde oktober, är Blog Action Day 2008 Poverty.

Jag väljer att fokusera på skolan, och den debatt som småputtrade för ett par år sedan, kring skolutflykter som finansieras av föräldrar. En liten hundralapp här, en liten femtiolapp där, en matsäck på torsdag och gummistövlar på måndag. För många föräldrar obetydliga utlägg som knappt märks i plånboken, för andra en omöjlighet.

Är ni medvetna om att det finns föräldrar i Sverige som väljer bort att äta för att ha råd att köpa obligatoriska gympaskor till sina barn? Att det finns barn som spelar sjuka varje gång det är skolutflykt för att matsäcken är en utgift familjens ekonomi inte klarar av?

Är ni medvetna om att det under nuvarande regering blivit fler familjer som inte har utrymme att låta barnen gå på kalas för att det inte finns pengar till present?

En regerings kvalitet kan mätas i hur väl de tar hand om samhällets svaga. Den nuvarande regeringen hamnar inte så högt på den skalan.

Det känns inte bra alls, det.

Vem har egentligen barnen kär?

Christermagister gör mig uppmärksam på en artikel i tidningen Dagen, en tidning jag sällan ens minns att den finns. Där kan vi läsa om hur det gick till när minister Björklund utsåg Riksförbundet Kristen Fostran till remissinstans.

På expeditionen i Kinna träffar Dagen inte bara Sven-Olof och Anneli Olsson, utan också läraren UllaCarin Dahl-Rolfö, som deltog i uppvaktningen på utbildningsdepartementet i våras. Att utbildningsminister Jan Björklund råkade vara en av hennes gamla elever kom väl till pass och hon fick faktiskt chansen till ett personligt samtal med honom.
- Han lyssnade och såg inte bara förbi som en del politiker kan göra, säger hon.
Att RKF blev utnämnd till remissinstans är man naturligtvis glada för

och det är väl inget att förvånas över. Att vara remissinstans till utbildningsdepartementet torde vara en utmärkt plattform för arbetet organisationen ägnar tid och kraft åt:

fortfarande återstår en än viktigare fråga, att kämpa för att de kristna grundvärderingarna inte tas bort från läroplanen.
- Personligen skulle jag vilja ha mer fokus på kristendomen i religionsundervisningen, även om det fungerar bra just på min skola i Sätila där vi alltid utgår från Bibeln - också när vi berättar om andra religioner, säger UllaCarin Dahl-Rolfö.

På organisationens egen hemsida läser jag lite mer om deras mål:

Vill verka för att Sveriges barn och ungdom i hem och skola fostras i evangelisk kristen anda och vill främja en folkbildning och samhällsutveckling som är oskiljaktigt förbunden med levande kristendom

Jahapp. Och alla de elever som bor och lever i Sverige och inte tillhör evangelistisk kristen kultur, var blir de av i ekvationen? Det här känns inte riktigt bra. Kristna människor förtjänar att bemötas med samma respekt som alla andra människor, men med större respekt, enkom på grundval av att de är kristna? Inte riktigt, väl? Det känns ungefär lika osannolikt som att någon skulle förtjäna att bemötas med större respekt än någon annan endast och allenast för att personen i fråga råkar vara blond och ha blå ögon.

Nej, låt varje människa bemötas med respekt på grund av att de är en person. Det räcker så bra. Låt sen var och en tro på vad de finner rimligt, men tro inte att någons tro på ditt eller datt gör dem bättre och mer värda.

Inte du heller, Björklund.

Partiledardebatt

Marteus i Expressen ondgör sig över att det talades "vårdköer, föräldraledighet och äktenskapslagstiftning" i gårdagkvällens partiledardebatt, trots att "Ute i världen möts G8, G20, Världsbanken, Internationella valutafonden, EU - alla håller krismöten. Ord som används är finansiell tsunami, härdsmälta, smittsamt finansvirus". Jag såg visserligen inte debatten så kanske var det verkligen en huvudet-i-sanden-diskussion, men jag skulle ändå vilja framhålla det enkla faktum att vårdköer, föräldrarledighet och äktenskapslagstiftning, liksom FRA, infrastruktur och miljön, inte upphör att existerar, upplöses i bara intet, somnar in, fryses ner, konserveras och finns kvar oförändad i långeliga tider bara för att finansmarknaden rasar åt ett eller annat håll. Ansvarstagande politiker bör hålla detta i minnet och i fokus och tala om både vårdköer, miljö och finanskris.

Det räcker så väl med att media bara kan hantera en fråga åt gången.

Välmenande moderat

Magdalena Andersson, som innehar en plats som moderat riksdagsman, förefaller vara en av omtänksam dam. Sannolikt är hon uppriktigt välmenande i sitt förslag att pepparsprej skall legaliseras, visserligen med någon slags välmenande restriktioner där man bara får lov att hämta sin spray hos polisen efter att ha genomgått någon liten välmenande kurs. Dessvärre, som så ofta med välmenande förslag, så förefaller hon inte riktigt kunna se konsekvenserna. Terri Herrera Eriksson påpekar, också hon i Aftonbladet, det som borde vara uppenbart till och med för en välmenande ordförande för moderatkvinnorna:

Om förslaget går igenom (vilket jag starkt betvivlar) så kommer det att ta ungefär tre sekunder innan fel personer har en i sin ägo. Vem vill möta en våldtäktsman med pepparsprej i handen?

På nästan varje nattbuss finns en aggressiv tonårig borderlinebrud som har snedtänt på fyllan. Jag vill definitivt inte utrusta henne med pepparsprej. Det spelar ingen roll om hon har gått en kurs innan hon har fått kvittera ut sprejen hos polisen. Klockan tre på natten efter otaliga öl är den utbildningen inte vatten värd.

Magdalena är troligen mycket uppriktig i sin omtanke om de flickor hon tänker sig ska kunna gå rakare i ryggen med en pepparsprej i handväskan, men kanske borde hon minnas talesättet om vägen till helvetet, stensatt med goda intentioner?

Höstmörker

Höstmörkret faller tidigare för varje kväll, och fort kan det gå. Barnen i lekparken utanför drabbades av kollektiv mörkrädsla när det gick upp för dem att utanför lekplatsens upplysta yta var det smått kolmörkt.

Det känns som om ungefär samma sak hänt världen. Den finansiella marknaden är i många stycken en chimär, ett köpande och säljanden av olika stora stycken av löften, mer sällan hela. Alltemellanåt förivrar sig marknadsaktörerna, och börjar sälja stora stycken ingenting till varandra, mot falska löften om guld och gröna skogar, och förr eller senare, när någon vill lösa in sina inköpta löften rasar alltsammans ihop.

Den som betalar är den lille mannen på gatan, hans familj och hans vänner. De som kanske investerat sina besparingar i aktier som de nu ser sjunka som gråstenar i öl, de som belånat hus och hem och nu ser värdet på dessa sjunka medan räntan på lånen stiger. De vars jobb försvinner när företag faller samman, de som hänvisas till jobbtorg och andra fattigvårdsinsatser, där de förväntas "må så illa på skiten att de till slut fixar ett jobb"

SvD uppmanar Anders Borg att öppna låset på ladorna och sätta in åtgärder nu, innan det går för långt. Det ligger något i det.

Jag tittar ut och konstaterar att mellan lekplatsen och porten står en lyktstolpe, med en lampa monterad. Den har aldrig varit tänd. Barnen fick springa i mörkret, smått skräckslagna, för att den ansvarige inte vill investera i den åtgärd som skulle minska snubbelrisken.

Ville bara påminna om ett par saker:

I: Det börjar mumlas om att finanskrisen är judarnas, muslimernas, amerikanernas, österrikarnas, sydamerikanernas, ryssarnas eller kanske kinesernas fel; det är inte sant. Den som sprider dessa rykten tjänar pengar och/eller makt på att folk tror på sånt.


II: FRA har inte försvunnit, bara för att finanskrisen tagit över rubrikerna.

Ekonomisk kris

och det bästa av alla råd finner vi i en av de viktigaste böckerna som getts ut under nittonhundratalet: Don't panic! (Det är inte samma råd som regeringen ger, stilla i båten sitter den som har slagits av panik)

Behåll huvudet på, håll samman och lämna ingen utanför i kylan.

Favorit i repris, eftersom den känns aktuell

Han kommer

I vår hedrar han oss med ett besök, oh, min själ dansar redan!

Volvo varslar - det blåser kalla vindar i höst

Över tretusen personer varslas om uppsägning från Volvo Personvagnar. Det är en rasande massa folk som drabbas. Att så många går från lönearbete till arbetslöshet får konsekvenser för familjerna, och det får konsenvenser för samhället. Inte bara för Göteborg, Olofström, Skövde och Floby, med skolor, sjukvård, bibliotek, fritidsgårdar, butiker, föreningar etc, utan för hela samhället.

Per Olsson är arbetsförmedlingens chef i Göteborg.
- Detta är stentufft för Västsverige, det är det största varslet under de senaste 10 åren, säger han.
Han hoppas på att få hjälp från regeringen med stödinsatser.

Vi går med raska steg in i lågkonjunkturen. Kommer Anders Borg att vara villig att lätta på låset till skattkammaren så att vi alla tillsammans hjälper den som drabbas, eller är det var man för sig själv som gäller nu?

Var man för sig själv kostar, både pengar och styrka. Man måste vara tio gånger starkare för att orka bära samma börda ensam som man hjälps åt med när man agerar tillsammans. Vad händer med de människor som inte orkar ensamma, i ett samhälle där var och en skall tänka först på sig själv?

Alla har vi den känslan ibland

Falleralla

Det är som nämnts höst, och löven faller och ligger vackra överallt, trots energiska trädgårdsnissars insatser för att hålla dem i schack. Inte bara löven faller. Det faller börser omkring oss var vi går just nu också. Finanskrisen fyller media och löpsedlar, plötsligt tycks både FRA och drunknande isbjörnar vara borta från folkmedvetandet.

Är det inte lite intressant hur lätt det är för ett mediauppbåd i samklang att driva upp en fråga på agendan, och placera en annan i skugga?

Jag noterar varje morgon hur bilköerna blir allt längre, trafiken flyter allt sämre och kostar oss, som invidiver och samhälle, allt mer. Samåkning som idé verkar helt utdöd, i varje bil, oavsett storlek (och de flesta är mycket stora) sitter en ensam individ. Alla blir försenade, alla blir irriterade, det sker ständigt små krockar här och där när någon försöker smita emellan, någon blir irriterad på någon annan och rätt som det är blir det tvärstopp på grund av irritationen.

Turtätare, säkrare (bussar med fungerande bromsar och dörrar, tex) och för resenären billigare kollektivtrafik, och så höjd trafikskatt åtminstone för den som inte bor i glesbygd, kanske? Det vore bättre för ekonomin, både den individuella och den kollektiva, det vore bättre för miljön, det vore bättre för folkhälsan, det vore bättre för det kollektiva humöret. Är inte det en god idé?

Hemmablind

är lätt att bli. Att ta för givet att alla vet precis var saker och ting ligger, att alla vet precis vad man menar med interna förkortningar. Att alla vet precis hur saker och ting alltid gjorts, fast det inte är så fasligt självklart egentligen.

Inte för den som inte varit med i tio år, som inte var med när förkortningen förkortades.

Det påmindes jag om idag, och det, må ni tro, var nyttigt. Jag känner mig ruskigt dum, men det var rätt åt mig, och jag kände mig ruskigt taskig som varit så hemmablind och nonchalant tagit för givet att alla vet allt, och det var också rätt åt mig. Jag hoppas verkligen jag kommer ihåg den här läxan nu!

Om inte, hoppas jag jag får en påminnelse då och då.

Att vara fjorton år i dagens Sverige

Fjorton år gammal, klok, omtänksam, uppfylld av den glöd för att göra världen till ett bra ställe, tryggt och rättvist för alla som bara kan finnas hos en ung människa, den glöd som sjunker ihop när man blir äldre och krassare och ser tydligare vad det är man slåss mot. Fjorton år gammal och önskar fler vuxna i skolan, fler vuxna på stan, fler vuxna att söka hjälp och råd från, fler vuxna som hjälper till att dra. Fjorton år gammal och redan så krass att i brist på vuxna, i insikt om både den ekonomiska verklighetens begränsningar och vuxenvärldens ovilja att ta ansvar, önskas förtvivlat åtminstone kameraövervakning på bussar, i skolor och på allmänna platser, så att de få vuxna som faktiskt försöker kan se mer på en gång än de kan när de bara kan vara på en plats. Fjorton år gammal och rädd för att bli skjuten i skolan, knivskuren på vägen dit, eller misshandlad på vägen hem från affären. Rädd därför att sån är verkligheten, den tidningarna skriver om, den nyheterna på tv pratar om, den andra ungdomar också vittnar om. Rädd därför att vuxenvärlden inte vill se, inte vill göra något åt verkligheten. Rädd därför att vuxenvärlden inte vill hjälpa till att göra världen till en bättre plats, trygg och rättvis för alla.

Ska det vara så här?

Sabaton på KB i Malmö

Om ett par timmar står de på scenen i Malmö. Utan mig i publiken, en förlust för både dem och mig. Mest för mig, är jag rädd.

Jag ser fram mot kvällen, men önskar lite grann att jag läst datumet i almanackan innan jag föreslog att vi skulle spela ikväll.

Bara lite.

Premiär

Veckans kulturfyra handlar om första gången:

1. Vilken var den första bok du läste?

Själv, på egen hand, utan någon som stödläste varannat kapitel, läste jag vid fem års ålder Madicken. Det är jag rätt stolt över.

2. Vilken är den första film du minns att du sett?

Jag gick på barnfilmklubb som barn, och den första film jag minns att jag såg där är Tarzan, förmodligen var det Johnny Weissmüller för jag minns att den var svartvit, och han ägnade mycken tid åt att stå på grenar, slå sig själv för bröstet och vråla för att sedan kasta sig ut i lianer. Jag minns också att jag inte gillade filmen något vidare, men satt kvar ändå för att inte göra någon besviken.

3. Vilken bok vill du rekommendera föräldrar att läsa som första boken de läser för ett litet barn?

Vilken som helst bok om Lillasyster Kanin och hennes storebror, helt underbar med fantastiska bilder och lagom hisnande spännande äventyr.

4. Vilket var det första tv-program du minns att du sett?

Det första program jag faktiskt minns är Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter, och många av sångerna kan jag än idag.