torsdag 16 oktober 2008

Vad är skillnaden på barn och hundar?

Magdalena Ribbing svarar på en fråga kring en ouppfostrad hundägare som skrattar glatt och driver med sina gäster när dessa finner det obehaligt med den stora slabbiga hundens närgångna tiggerier vid matbordet. Kommentarer till hennes svar, och till frågan, visar tydligt på ett av de stora problemen med dagens hundägare: de har stora svårigheter att se skillnad på barn och hundar. En Amanda illustrerar tydligt denna problematik i sin kommentar:
Är det då också ok att jag sparkar ner barn som kommer framspringande och vill klappa min hund, eller att jag knuffar omkull de barn som cyklar rakt mot oss utan att föräldrarna säger till dem?
Visst kan man se vissa, ytliga, likheter mellan riktigt små barn och hundar: de går på alla fyra, de dräglar, de tuggar på saker och ting, de slickar ibland på folk, de bökar och uffar och puffar när de vill ha uppmärksamhet.

Men, det finns viktiga, avgörande, skillnader. En av de tydligare är barnens brist på svans. Hundar har sådana. Man kan också titta på öronen, barnen har små, skära, snäckliknande saker, hundars brukar vara mer fladdrande, ludna och större. Den största skillnaden torde dock vara att barnen är människor, riktiga, tänkande, reflekterande människor. De växer upp en dag och blir vuxna, mer eller mindre ansvarstagande, människor. De är inga sällskapsdjur, inga leksaker, inga keldjur som man kan roa sig med ett tag. Hundar, däremot, förblir luddiga, lättledda, kravlösa djur som aldrig kommer att lära sig ta ansvar själva.

En annan viktig skillnad är uppfattningförmågan och förståelsen. Med ett barn som kommer framspringande för att klappa din ohyfsade hund kan du tala. Du kan säga nej, förklara att barnet inte får och säga åt det att springa tillbaka till sin förälder. en hund begriper inte mänskligt tungomål. Nyckelljud kan den lära sig, som 'ALT, STT, FOt, stANNA, enkla, enstaviga kommandon. Vidare kan hunden titta på dig och se medkännande ut, inte på grund av att den begriper vad du säger, utan på grund av att du är dess flockledare och den väntar på nästa kommando.

Jag ser att det är lätt att få intrycket att jag inte tycker om hundar. Det gör jag. Det är ansvarslösa hundägare jag kan ha lite svårt för emellanåt.

2 kommentarer:

  1. Ja herrejösses så rätt du har. Har hört hundägare försöka ha resonomang med sina hundar. Blir mörkrädd när jag hör sådant. Älskar hundar just för att de är hundar.

    En likhet mellan föräldrar och djurägare (vi som har katt är lika goda kålsupare tror jag) är att vi ser våra älsklingar som världens centrum och riktigt förstår att andra inte riktigt är lika förtjusta i den dreglande/snorande och skällande/skrikande varelsen

    SvaraRadera
  2. Sant. Och det gäller inte bara hundar och ungar, vi ser oss själva som världens centrum, därför har vi så svårt numera att samarbeta med andra och låta andra ta plats. Du har rätt, problemet är större än bara odugligt djurägarskap.

    SvaraRadera