Vem har egentligen barnen kär?

Christermagister gör mig uppmärksam på en artikel i tidningen Dagen, en tidning jag sällan ens minns att den finns. Där kan vi läsa om hur det gick till när minister Björklund utsåg Riksförbundet Kristen Fostran till remissinstans.

På expeditionen i Kinna träffar Dagen inte bara Sven-Olof och Anneli Olsson, utan också läraren UllaCarin Dahl-Rolfö, som deltog i uppvaktningen på utbildningsdepartementet i våras. Att utbildningsminister Jan Björklund råkade vara en av hennes gamla elever kom väl till pass och hon fick faktiskt chansen till ett personligt samtal med honom.
- Han lyssnade och såg inte bara förbi som en del politiker kan göra, säger hon.
Att RKF blev utnämnd till remissinstans är man naturligtvis glada för

och det är väl inget att förvånas över. Att vara remissinstans till utbildningsdepartementet torde vara en utmärkt plattform för arbetet organisationen ägnar tid och kraft åt:

fortfarande återstår en än viktigare fråga, att kämpa för att de kristna grundvärderingarna inte tas bort från läroplanen.
- Personligen skulle jag vilja ha mer fokus på kristendomen i religionsundervisningen, även om det fungerar bra just på min skola i Sätila där vi alltid utgår från Bibeln - också när vi berättar om andra religioner, säger UllaCarin Dahl-Rolfö.

På organisationens egen hemsida läser jag lite mer om deras mål:

Vill verka för att Sveriges barn och ungdom i hem och skola fostras i evangelisk kristen anda och vill främja en folkbildning och samhällsutveckling som är oskiljaktigt förbunden med levande kristendom

Jahapp. Och alla de elever som bor och lever i Sverige och inte tillhör evangelistisk kristen kultur, var blir de av i ekvationen? Det här känns inte riktigt bra. Kristna människor förtjänar att bemötas med samma respekt som alla andra människor, men med större respekt, enkom på grundval av att de är kristna? Inte riktigt, väl? Det känns ungefär lika osannolikt som att någon skulle förtjäna att bemötas med större respekt än någon annan endast och allenast för att personen i fråga råkar vara blond och ha blå ögon.

Nej, låt varje människa bemötas med respekt på grund av att de är en person. Det räcker så bra. Låt sen var och en tro på vad de finner rimligt, men tro inte att någons tro på ditt eller datt gör dem bättre och mer värda.

Inte du heller, Björklund.