fredag 24 oktober 2008

minnesmanipulering

I Fantasy, Science Fiction och andra slags berättelser förekommer det ibland minnesmanipulerande. Vanligen är skurken inblandad i detta på ett eller annat vis. Antingen är det skurken som manipulerar och raderar någon annans minne i akt och syfte att vinna makt, fördelar, prylar och status, eller så blir skurkens minne raderat för att han skall kunna anpassas till samhället och bli en kugge i systemet, eller rent av en hyvens kille att lita på. Ibland handlar det om att radera verkningar av tidigare manipulationer för att återställa en bra snubbe, som av skurken hypnotiserats eller manipulerats på teknologisk eller magiskt väg för att bli en dålig snubbe.

Aftonbladet berättar glatt att nu är vi där. Nu manipuleras minnet på möss, och det är bara en tidsfråga innan vi kan börja manipulera minnet på människor.

Det känns inte odelat positivt. Faktum är att jag har svårt att se det positiva med minnesmanipulerande överhuvudtaget.

Hur vet vi om våra minnen faktiskt har raderats, när de har raderats? Det vore ju enkelt att radera minnet av raderandet, när man ändå är igång, vore det inte?

Fundera en stund på vilka perspektiv det öppnar.

6 kommentarer:

  1. Ganska sjukt att vissa försöker ändå leka Gud över folks öde och tror att man kan göra vad som helst.. de som har hänt de har hänt och de är inget man kan göra åt.. bra skrivit :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det, både sjukt och skrämmande. Och finns tekniken kommer den att användas, så är det här i världen.

    Tack =)

    SvaraRadera
  3. Precis som i filmen "Eternal sunshine of the spotless mind"! (Mycket sevärd btw) Den filmen hade jag, apropå minne, glömt...

    SvaraRadera
  4. Har inte sett den, kanske är det dags? Den känns, av beskrivningen att döma, som en variant på Stepford Wives, bara ytan är fin så struntar vi i vad vi får offra för att hålla den så.

    Läskigt!

    SvaraRadera
  5. Men den gången du raderat minnet av ett raderat minne... Får du inte bara fortsätta då? Jag tycker att poängen med att radera minnen inte finns överhuvudtaget, för bortsett från att våldtäktsoffer tillexempel får lindrande av själen får de också svårt att stå upp för sig själva i en rättegång och på det viset sin terapi. För att inte tala om den där molande känslan man får när man vet att man glömt bort något som är viktigt att minnas. Varför ska man börja med det här? Jag tycker att det bara är ett sätt att förstöra människan ännu mer än man redan gör.

    SvaraRadera
  6. Emreal, visst är det skrämmande otäckt när man börjar tänka på saken. Vad får vi för slags människor om varje smärta raderas bort? Hur ska människor då växa, utvecklas och lära sig något om konsekvenserna för hur man bemöter andra?

    Kommer våldtäkt tex ens att bestraffas om offret ändå inte minns händelsen, och således inte lider av den?

    SvaraRadera