Höstmörker

Höstmörkret faller tidigare för varje kväll, och fort kan det gå. Barnen i lekparken utanför drabbades av kollektiv mörkrädsla när det gick upp för dem att utanför lekplatsens upplysta yta var det smått kolmörkt.

Det känns som om ungefär samma sak hänt världen. Den finansiella marknaden är i många stycken en chimär, ett köpande och säljanden av olika stora stycken av löften, mer sällan hela. Alltemellanåt förivrar sig marknadsaktörerna, och börjar sälja stora stycken ingenting till varandra, mot falska löften om guld och gröna skogar, och förr eller senare, när någon vill lösa in sina inköpta löften rasar alltsammans ihop.

Den som betalar är den lille mannen på gatan, hans familj och hans vänner. De som kanske investerat sina besparingar i aktier som de nu ser sjunka som gråstenar i öl, de som belånat hus och hem och nu ser värdet på dessa sjunka medan räntan på lånen stiger. De vars jobb försvinner när företag faller samman, de som hänvisas till jobbtorg och andra fattigvårdsinsatser, där de förväntas "må så illa på skiten att de till slut fixar ett jobb"

SvD uppmanar Anders Borg att öppna låset på ladorna och sätta in åtgärder nu, innan det går för långt. Det ligger något i det.

Jag tittar ut och konstaterar att mellan lekplatsen och porten står en lyktstolpe, med en lampa monterad. Den har aldrig varit tänd. Barnen fick springa i mörkret, smått skräckslagna, för att den ansvarige inte vill investera i den åtgärd som skulle minska snubbelrisken.