Bildning

Jag fastnar i tankar om bildning ikväll. Bildning och utbildning, det är skillnad, inte sant?

Utbildning har en början och ett slut, rör sig inom på förhand fastslagna ramar och är över när målet nåtts och examensbeviset i bästa fall erhållits.

Bildning, däremot, har den någon början? Jag vet inte, men jag vet att den inte har något slut. Den bildade människan vet att det alltid finns något mer att lära, att upptäcka, att utforska och ta del av. Den bildade människan vet att när man äntligen når horisonten upptäcker man en annan horisont där bortom, en horisont man inte vet ett strunt om ännu, och den bildade människan gläds däråt.

Idag har politiska beslut återigen gjort bildning till en klassfråga, CSN-systemet med sina strikt begränsade terminer styr icke bemedlade människor mot utbildningar som ger anställningsbarhet. Bildning, studerandet för studerandets egen skull, för att man vill veta mer och är nyfiken, är förbehållet de bemedlade, ett elitens privilegium. De som har ekonomisk uppbackning hemifrån och inte måste ta visst antal poäng och se slutet på den sista tillåtna terminen närma sig obevekligt.

Men världen förändras.

Det finns motkrafter. Internet är t ex en stor motkraft. Forskningsrapporter, forskare som bloggar, författare som generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter, studentbloggar och eoner av litteratur ligger ute på nätet, tillgängligt för även den som inte har ekonomiska möjligheter att läsa vid önskat universitet. Distansutbildningar ger möjlighet att erhålla examina även för den som måste jobba samtidigt som h*n studerar.

Och eftersom många människor vill mer än bara bli anställningsbara, eftersom många människor vill fortsätta växa och utvecklas, sprider sig bildningen obönhörligen även bland de som förväntas nöja sig med utbildning. Elitens privilegium blir alltmer tillgänglig för alla.

Jag tycker om den utvecklingen.