Ni har säkert läst om striden kring arbetstiden? Nu hoppar Folkpartiet av förhandlingarna, enligt artikel i DN för att partiet anser att SKLs krav på ökad kontroll fördjupar krisen.
- Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (FP), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).Det är glädjande att någon tycks behålla huvudet på i den här frågan.
Lärarnas arbetstid har diskuterats i flera år. Enligt Gabrielsson är frågan så infekterad att förhandlingar under avtalsrörelsen är meningslös.
- Man kan inte ha krig år ut och år in, avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Ska man lösa den här typen av problematik, så bygger det på ett förtroendesamtal mellan parterna. Och det finns inte i dag, säger Gabrielsson till TT
Det är hemskt att säga det men jag har börjat känna stark misstro mot min rektor och skolchef. Denna oro gör mig förstås nedstämd i bland. Det drabbar kollegor och elever.
SvaraRaderaAnonym, det är klart att det gör! Jag tror inte du är ensam om denna oro i personalgruppen och jag tror ni kan finna styrka i varandra om ni pratar om det. Vad tror du?
SvaraRaderaJag har alltid gillat FP, och då särskilt synen på skolan. Att nu FP.s representanter lämnat förhandligarna med SKL ser jag som ännu ett tecken på en rakryggad och konsekvent hållning i skolfrågorna, och synen på lärarna och deras arbetsförhållanden.
SvaraRaderaMen jag blir så evinnerligt trött, så trött, på allt prat om att "nu ska vi satsa på lärarna". Detta har jag hört, som ett mantra, sedan jag började arbeta som lärare 1974. Jag har fem år kvar till pension, och tiden och mitt tålamod börjar tryta. Jag vill ha dräglig lön och uthärdliga arbetsförhållanden, och jag vill ha det NU!
På 60-talet ansågs det rimligt att riksdagsledamöter skulle ligga på samma lönenivå som dåtidens adjunkter. Riksdageledamöterna i dag har en grundlön på runt 55.000/månad...
I Göteborg finns det en vits om en gråsparv som sitter under "Kopparmärra" (en staty) och väntar på att det ska komma något från "hästen". "Du bara lôvar å lôvar!" klagar fågeln. Och så sitter den där och väntar; inget händer. Jag känner mig som den där gråsparven.
F.ö. anser jag att staten ska ta tillbaka huvudmannaskapet över skolan.
Hälsningar
Inger Elgeskog
Jag har alltid haft höga tankar om FP, och då speciellt för partiets hållning i skolfrågor. Att nu FP.s representant i förhandlingarna mellan lärarfacken och SKL lämnat förhandlingarna tycker jag också var helt rätt.
SvaraRaderaMen jag blir så evinnerligt trött på allt prat från FP om att "..nu ska vi satsa på skolan och lärarna". Detta har jag hört, som ett mantra, sedan jag började som lärare 1974. Nu har jag 5 år kvar till pension, och jag börjar tröttna på att vänta. Jag vill ha rimlig lön och drägliga arbetsförhållanden, och jag vill ha det NU!
På 60-talet tyckte man att riksdagsledamöterna skulle ligga på ung. samma lönenivå som dåtidens adjunkter. En riksdagsledamot har såvitt jag vet i dag en grundlön på c.a 55.000/månad...
I Göteborg finns det en vits om en gråsparv som sitter nedanför "Kopparmärra" (en staty) och väntar på att "hästen" ska droppa något. "Du bara lôvar å lôvar", klagar fågeln, då den inte får något. Jag känner mig som den där gråsparven!
F. ö. anser jag att staten ska ta tillbaka huvudmannaskapet för skolan.
Hälsningar
Inger Elgeskog
"Skolfröken"
Tja, man kan ju sitta där under statyn och vänta på löften som inte infrias, eller så kan man flytta sig till det område där de riktiga hästarna finns. Det är upp till var och en.
SvaraRaderaJag håller med dig om huvudmannaskapet, inte så mycket för min egen del som lärare utan i första hand för elevernas skull - de är fruktansvärt utlämnade på nåd och onåd i den kommunala skolan. Det finns kommuner där skolan sköts väl, där man tar sitt uppdrag på allvar och förstår vad man håller på med. Och sen finns de andra kommunerna, kommuner där rektorer anställs på grund av vilka de känner, inte på grund av duglighet eller ens utbildning. Kommuner där barn och utbildningsnämnden väljer att skydda sina rektorer på bekostnad av elever. Kommuner där betygen kopplas till lärarens lön, på bekostnad av sakligheten och undervisningen. Listan kan bli hur lång som helst.
Ett förstatligande av skolan innebär inte att vi inträder i paradiset, men det innebär större möjligheter till den jämlika skola vi säger oss vilja ha i landet.
I min släkt brukade vi berätta historien om sparven - men det var ingen häst den följde efter utan en SAAB 92 (tvåtaktaren med det karakteristiska ljudet).
SvaraRaderaJag är rädd att statens möjlighet till effektivt ledarskap är starkt begränsade. Som sparv följer jag hellre en häst med darrig mage än en aldrig så trimmad SAAB.(och denna liknelsen tror jag inte kommer att upprepas)
Det lönar sig förmodligen bättre att följa hästen än en SAAB, men jag förstår inte riktigt om staten är häst eller SAAB?
SvaraRaderaSällan har väl en liknelse åldrats så fort till obegriplighet. Nu när SAAB är en holländsk racerbil som ägs av rysk maffia har parallellerna helt spårat ut.
SvaraRaderaMen jag tänkte nog att SAAB var staten... och aningen mer välorganiserat än de stackars draghästar som fanns på landsbygden.
Aha. Du har rätt, liknelsen har inte åldrats med värdighet.
SvaraRaderaSå kommunerna är de tuffa, härdiga och rätt intelligenta draghästarna som fanns på landsbygden medan staten är en sammanfallande bilindustri? Hmmm, jag är lite skeptisk till din liknelse måste jag säga, men om man istället tänker på hästar som hästar idag, somliga välskötta, andra bortskämda bortom hanterlighetens gräns, ytterligare andra försummade och illa skötta så säger den mer.
Att följa hästen är en chansning, ibland kan det gå väl och ibland rent åt pipsvängen, men att följa SAABen kommer aldrig att löna sig överhuvudtaget, är det ungefär vad du vill säga?
Finns det ett tredje alternativ?
Jag är svag för allegorier och deras bevisvärde är definitivt lågt - men ungefär så tänkte jag.
SvaraRaderaKanske är den tid över när staten kunde garantera någonting? Greklands sönderfallande statsfinanser påminner oss om eurons skörhet. USA måste låna pengar av Kina för att kriga i Afghanistan... Det är nog bara i Sverige som vi har den här tilltron till staten som garant för stabilitet och seriositet.
Staten själv tycks trivas mycket bättre i rollen som kontrollant än utförare.
Har vi den tron? Är det inte snarare så att staten är the less of two evil när det gäller skolfrågan, där vi ser exempel efter exempel på hur kommuner (senast var det väl Bjästa?) missköter sitt uppdrag så gravt att människor går under på kuppen. De jag hör tala om staten som garant för moral, stabilitet och seriositet (jo, moralen är med i de flesta fall) tillhör inte det yngre gardet, har inte barn i skolålder och inget behov av att oroa sig för stigande arbetslöshet.
SvaraRaderaOch det gör mig lite sorgesam
Vi kommer antagligen inte undan frågan om statens karaktär. Eftersom jag är statligt anställd borde jag antagligen tiga - men det var med en viss förvåning jag insåg att det fanns en hel del fördelaktligheter i anställning jämfört med det kommunala slaveriet.
SvaraRaderaTidigare brukade folk prata om att statens kaka är "liten men säker" och att det var värt att satsa på trygghet i en orolig värld. Men det är väl inte utifrån d - attte här krassa materiella argumenten som fp och LR vill kasta sig i armarna på staten? Jag tror att det handlar mer om status - att komma kungen nära.
När vi diskuterar Läroplanen för förskolan brukar det framställas som något oerhört fint och värdefullt att vara en del av ett nationellt skolsystem.
För mig är status mer komplicerat och handlar mycket om etik. Att våga ta obekväma beslut även när staten pekar åt ett annat håll. En viss civil olydnad bör finnas i alla system och det krävs en viss kyla för att inte dras med i den rådande mäthysterin!
Jag representerar varken FP eller LR och tänker inte uttala mig om deras underliggande motiv. Det kan hända att det handlar om status, det kan hända att det handlar om ekonomi, jämlikhet, rättvisa, kontroll eller en kombination av alltsammans. Jag har ingen aning.
SvaraRaderaJag har mycket att invända mot att något så oerhört viktigt som skolor, utbildning, barnomsorg och därigenom grunden för vår framtid ska ligga i händerna på kommunalpolitiker. De senaste tjugo årens erfarenheter av kommunal skola visar tydligt, åtminstone för mig, att kommuner generellt inte klarar av ansvaret.
Det handlar inte om lärares status (det är en annan diskussion), det handlar inte lärarlöner (det är också en annan diskussion) eller om kontroll (det är ytterligare en annan diskussion), det handlar helt enkelt om att kommunalpolitiker missköter skolan. Det handlar om att elever är utelämnade på nåd och onåd till inkompetenta ledamöter i någon barn och utbildningsnämnd som hellre håller sin vän rektorn om ryggen än står upp för eleverna. Det handlar om det ojämlika i att en kommun skär ner skolans budget till någonstans strax under smärtgränsen medan eleverna på andra sidan kommungränsen får resurser både i form av material och personal.
Detta vansinne måste upphöra.