Den anpassliga manligheten

Idealmannen byter ständigt skepnad. Vekling blir muskelknutte. Råskinn blir gentleman. Och plötsligt ska den jämställde bli auktoritär. Många tycker det är förvirrande. Men det tycker inte Niclas Järvklo, maskulinitetsforskare vid Stockholms universitet

Om honom skriver Sydsvenskan en artikel i sin serie om manlighet. Han finner att "det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara" och framhåller att "Män kan slappna av och behöver inte leva upp till fyrkantiga mansideal hela tiden" Men, framhåller Järvklo, det är inte självklart för alla att hitta sin nya roll. Lite guidning kan behövas: "Lösningen för den moderne mannen är att vara ödmjuk. Det är inte svårare än så för att lyckas i de nya rollerna. Men samtidigt är männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet"

Jahapp, männen är rädda, de lider brist på ödmjukhet, måste slappna av och de överdriver när de pratar om hur svårt det är att veta hur man ska vara. Det låter inte som någon helt enkel sits att ta avstamp ifrån, men det finns hopp, enligt Järvklo är det den unga generationen vi bör sätta vårt hopp till:

I dag finns det däremot större synlighet för homosexuella och en massa queer-kids – unga som struntar i att säga att de är det ena eller det andra. De flyttar på gränserna för vad män och kvinnor kan göra

Men inte ens bland unga är allt självklart lätt och enkelt

I ett grabbgäng handlar det om att visa sig tuff och stark inför den egna gruppen. Många skulle må bra av att minska den hetsen, men de är rädda att tappa masken inför andra killar och det är extra känsligt när man är ung. De flesta tycker nog att det är skönt att slippa ifrån det när de blir äldre

Sådärja, grabbar, nu vet ni precis hur ni ska förhålla er, eller hur?